Häromdagen kunde man läsa en artikel i Sydsvenskan om de tre studenterna Björn, Arvid och Sebastian som hittat ett tidigare okänt grönområde stort som 18 (!) fotbollsplaner alldeles intill Sockerbruket.[1] Artikeln fick mig osökt att tänka på en studie jag genomförde i våras där jag försökte göra en kartläggning av Burlövs träd och grönytor. Utgångspunkten för den studien var att se hur nära kommunmedborgare har till grönska och naturområden och ifall antalet träd och grönytor är tillräckligt för att vara en hållbar kommun.
Innan jag redovisar resultatet från den studien kan det vara värt och stanna upp för att fråga sig varför vi egentligen behöver träd och gröna ytor i våra städer och hur vet vi hur mycket träd och grönska som behövs? Ofta kan jag tycka att man lite slarvigt kastar ur sig att det är viktigt att ha nära till grönska, att våra städer är gröna och att vi värnar om miljön men att man sällan följer upp med att förklara VARFÖR det är viktigt eller HUR man arbetar med dessa frågor.
Träd och grönska behövs i en stad av flera olika anledningar. En viktig anledning är att man genom att öka mängden grönska också ökar en stads motståndskraft mot klimatförändringar. Det kan t.ex. handla om att träd har en nedkylande effekt genom den skugga de skänker eller att träd och grönytor suger upp vatten (vilket inte hårdgjorda ytor gör) vid kraftiga regn eller skyfall. Träd, gröna ytor och naturområden behövs givetvis också för att skapa goda livsmiljöer för djur, växter och människor. Grönområden gör oss friskare både fysiskt och psykiskt eftersom de kan användas till rekreation och lek. Och träd binder, som bekant, koldioxid vilket är viktigt eftersom koldioxid är en växthusgas som gör att medeltemperaturen ökar. Det finns en mängd andra anledningar till varför grönska är viktigt för en stad men vi kan kanske nöja oss med ovanstående just nu.
Men hur mycket grönska behövs egentligen? Därom tvistar (delvis) de lärda. Framför allt så kan man ta fasta på olika mått. En del kommuner (exempelvis Malmö) använder något som kallas grönytefaktor som är en slags kvantitativ beräkning av hur mycket yta som varje nybyggnadsområde ska tillägna träd, buskar och grönområden[2]. Ett annat kvantitativt mått eller tumregel som man kan använda (och det som jag använde i ovan nämnda studie) är den s.k. 3-30-300 regeln. Med det menas att alla medborgare ska kunna se minst tre träd från sin bostad, varje stadsdel ska ha en trädkrontäckningsgrad på minst 30% och ingen ska ha mer än 300 meter till närmsta kvalitativa grönområde. Det här är en regel som en framstående forskare inom urban trädvård vid namn Cecil Konijnendijk van den Bosch[3] tagit fram och som utgår ifrån vad forskningen säger krävs för att en stad ska vara hållbar både vad gäller motståndskraft mot klimatförändringar och för att öka människors välmående fysiskt och psykiskt. Trädkrontäckningsgrad innebär helt enkelt hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor och med kvalitativt grönområde menas områden som är minst 1 hektar (10 000 kvm) och kan användas för rekreation.
Resultatet visade att det definitivt finns bostäder som inte kan se minst tre träd och att det både finns områden i Burlövs kommun där man har längre än 300 meter till närmsta kvalitativa grönområde samt att trädkrontäckningsgraden för både Åkarp och Arlöv var lägre än 30% (Arlöv ca 21% och Åkarp ca 27%).
I artikeln med de tre studenterna så lyfter de just problematiken kring att det saknas naturområden i kommunen och särskilt områden med större sammanhängande yta. Särskilt i Åkarp är det anmärkningsvärt hur få stora parker eller naturområden som finns. När kommunstyrelsens ordförande i samma artikel får frågan kring hur hon ser på saken menar hon att de arbetar aktivt för att ”säkerställa att det finns gröna och härliga stråk.” Men problemet är väl just det, att man arbetar för att säkerställa att det finns gångstråk och trädalléer längs med bilvägar men att man inte arbetar lika aktivt för att göra våra parker attraktiva och se till så att det finns kvalitativa naturområden även inom tätorterna. Jag har själv flera gånger slagits av det märkliga i att jag ofta åker till andra kommuner (exempelvis Alnarp, Lunds stadspark eller Hjärups park) för att få parkupplevelser. Satsa på parker och naturområden!
[1] Sydsvenskan – Osäker framtid för artrik och bortglömd oas
Tobias Steen (MP) 