I skrivande stund räknas fortfarande rösterna i regionvalet och slutligt resultat för samtliga tre val kommer sannolikt publiceras idag eller imorgon. Eftersom den slutliga räkningen av rösterna från riksdagsvalet och kommunvalet redan är publicerade tänkte jag dock ta tillfället i akt och delge en kortare analys av läget med fokus på Miljöpartiet. Om vi börjar med de goda nyheterna så gör MP ett relativt starkt val på nationell nivå då vi ökar vårt stöd med 0,7% till 5,1%. Det är särskilt glädjande att det överträffar de opinionsmätningar som gjordes strax innan valet och som i vissa fall indikerade att MP t.o.m. skulle åka ur riksdagen. En stark valspurt helt enkelt. Man ska dock ha i åtanke att resultatet i ett historiskt perspektiv är ganska medelmåttigt. Sedan MP för första gången kom in i riksdagen 1988 har man haft ett bättre resultat vid fyra tillfällen (1988, 2006, 2010, 2014) och ett sämre resultat vid fem tillfällen (1991, 1994, 1998, 2002, 2018). Höjdpunkterna nåddes 2010 med 7,3% och 2014 med 6,9%. Ökningen sedan förra valet är inte heller något som spillt över på region-och kommunvalen där det tvärtom tycks som att MP gjort ett svagt val. Senast idag kom en kartläggning av SVT som visade att MP var det parti som åker ut i flest kommuner samt att man verkar gå mot ett resultat där man inte har någon representation i 13 av 20 regioner.[1] En rimlig slutsats till ökningen på riksnivå skulle då vara att en stor andel av dessa röster är s.k. stödröster från människor som kanske i första hand ligger närmare andra partier men som gärna vill se Magdalena Andersson som statsminister.
För MP Burlövs del är resultatet i linje med föregående val. Naturligtvis hade man i den bästa av världar önskat att vi ökat vårt stöd men med tanke på hur det gått för MP i övriga delar av landet så är det svårt att inte vara nöjd med att vi trots allt lyckades behålla våra två mandat. Även i Skåne har MP gjort ett svagt val på kommunnivå vilket nedan tabell visar:
Av Skånes 33 kommuner är det endast sex kommuner där MP ökar sitt stöd och av dessa är det enbart två där man ökar mer än marginellt (Vellinge och Simrishamn). I Simrishamn kan förklaringen till det goda resultatet alldeles säkert ha att göra med att Feministiskt Initiativ gått kraftigt back sedan Gudrun Schyman lämnade partiet. Vellinges ökning däremot har helt andra förklaringar. Säkerligen spelar det viss roll att vi där har en profilerad och erfaren politiker vid rodret (Angela Everbäck) men jag tror den stora förklaringen är att frågan om Naturums nedläggning gynnat partiet.[2] Vad det i sin tur belyser är vikten av att visa för väljarna att man är ett relevant alternativ som står för något väljarna dels kan relatera till och dels tycker är viktigt att driva. Att Miljöpartiets profilfråga, miljö och klimat, är en fråga som många väljare värderar högt när det kommer till europeisk eller internationell nivå visar valresultaten från Europaparlamentsvalen med all önskvärd tydlighet. Miljöpartiets sämsta val i ett Europaparlamentsval var 2004 när man fick 6% av rösterna, nästsämst var 1999 när man fick 9,5% och de två bästa valen, 1995 och 2014, fick man 17,2 respektive 15,4%. Det är värt att påminnas om det när man jämför med ovan nämnda riksdagssiffror. Om man kan visa för väljarna att miljö, klimat och hållbarhet är relevanta frågor att driva även på lokal nivå och om man har konkreta lösningar på vardagliga problem då är jag övertygad om att Miljöpartiet kan växa. I Vellinge lyckas man med just det och belönas med ökat stöd.
Slutligen vill jag tacka alla er som la er röst på mig och Miljöpartiet. Nu väntar fyra år av debatter och diskussioner. Här på bloggen kommer jag fortsatt lägga upp inlägg om politiken i Burlöv och vad som händer i fullmäktige. Stay tuned!
Tobias Steen (MP) 