I måndags hölls ett stundtals ganska hätskt möte i kommunfullmäktige. På mötet valdes nämndemän till tingsrätten för perioden 2024-2027 och jag hade en motion uppe på dagordningen som skickades vidare för beredning. Den punkt som diskuterades mest och vållade de största känsloyttringarna var dock antagandet av nya miljöföreskrifter.
Betyg och att mäta kvalitet
Men vi tar det från början. Innan själva fullmäktige drog igång så bjöds vi på en presentation av utbildnings- och kulturnämndens verksamhet med tillhörande förvaltning. För presentationen svarade nämndens ordförande Kristoffer Daag och förvaltningschefen Mats Jönsson. Även om förvaltningen och nämnden även har ansvar för ett flertal olika frågor inom kultur- och fritidsverksamheten så går det inte att komma ifrån att barnomsorg och skola, med rätta, tar störst fokus. Just dessa frågor är också frågor som ligger mig varmt om hjärtat både därför att jag själv har barn i förskola och skola men också för att jag till vardags arbetar som lärare. Därför gör det mig ont att höra hur herrarna Daag och Jönsson beskriver en skolverksamhet som, i mina öron, definitivt inte verkar stå upp för sina lärare. Under rubriken ”kvalitativ skolutveckling i grundskolan” bjöds vi först på en bild som skulle visa skillnaden mellan att ha en bra och en dålig lärare. Slutsatsen var att den enskilt största faktorn för elevers resultat var hur skicklig lärare man hade haft. Att måla upp en bild av att det finns skickliga och oskickliga lärare där ute och att allt kokar ned till om den stackars eleven fått tur i lärarlotteriet eller ej är en häpnadsväckande dålig signal att sända ut. Framför allt med tanke på att det idag faktiskt krävs en lärarlegitimation och fem års universitetsstudier som rimligen borde innebära en kvalitetsstämpel i sig. Föreställ er att man skulle måla upp andra yrken på ett liknande sätt; den enskilt största faktorn till om du överlever operationen är om du har en bra eller dålig läkare. Tabellen som illustrerade detta faktum var dessutom hämtad från en studie genomförd 1996 (!) på amerikanska skolor, dvs i ett annat land, annan skolkultur och annan tidsålder än idag och då kan man verkligen starkt ifrågasätta på vilket sätt detta har vetenskaplig bäring i Sverige år 2023.
Och hur mäter vi då kvalitet eller hur skicklig en lärare är i Burlöv? Svar: Betyg. För på nästa slide visades ett diagram över de genomsnittliga meritvärdena i årskurs 6 och 9 de senaste fem åren i Burlövs kommun. Med andra ord, ju högre betyg eleverna får desto bättre lärare. Låt oss vara klara över en sak; betyg säger INGENTING om kvalitet i verksamheten. Den som tror det har levt under en sten och helt missat debatten kring betygsinflation och segregering i den svenska skolan. Jag har personligen stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen C-A och jag har stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen F-E och att jag skulle vara en fantastisk lärare i det ena klassrummet och en helt urusel lärare i det andra klassrummet ser jag som helt uteslutet. Men mäter man inte progressionen kanske vän av ordning invänder? Jo visst, man kan ju titta på elevernas betygsutveckling men med tanke på att det finns en mängd med faktorer som påverkar betygsättningen från ett år till ett annat menar jag att det i princip är omöjligt att dra långt gångna slutsatser kring kvaliteten på strukturell nivå bara genom att titta på meritvärdet. Det sker ständigt förändringar i samhället som påverkar eleverna och hur de presterar: nya kursplaner och betygskriterier införs, Skolverket kommer med nya direktiv kring bedömningar, elever och lärare flyttar, skolor gör omstruktureringar eller får mindre/mer resurser etc. Att betygen används som ett urvalsinstrument för högre studier är alltså inte detsamma som att skolor med höga betygsnitt bedriver bättre undervisning och att mäta kvalitet i en sådan komplex verksamhet bör man därmed göra med försiktighet och framför allt lägga tonvikt vid saker som andel behöriga lärare, kunskapsförmedling (vad har eleverna lärt sig?), upplevd studiero och trivsel.
Motion: Klimatkommunerna
Efter presentationen så var det då dags för kommunfullmäktige att samlas. Första punkten på dagordningen var nyinkomna motioner och jag hade, som sagt, lämnat in en motion där jag yrkade på att Burlöv skulle bli medlemmar i nätverket Klimatkommunerna. Klimatkommunerna är en förening som aktivt arbetar för att främja kommuners och regioners lokala klimatarbete mot klimatneutralitet. Motionen finns att läsa här:[1] och vi får säkert anledning att återkomma till den efter att den beretts i kommunstyrelsen.
Val av nämndemän
Det togs också beslut om nämndemän till tingsrätten.[2] Kommunen hade tilldelats 12 nämndemansplatser och dessa skulle fördelas proportionellt (alltså i förhållande till partiernas storlek). Eftersom Miljöpartiet endast har två mandat i fullmäktige så fick vi inga platser på egen kraft men det fanns en möjlighet att tilldelas en plats om vi hade gått ihop med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna eller eventuellt om vi hade gått ihop med alliansen. Varken Socialdemokraterna eller Alliansen ville dock ingå ett samarbete med oss med motiveringen att SD i så fall skulle bli lite sura (vi hade tagit ett av deras mandat) och det är dumt att förarga dem då båda blocken behöver deras stöd i andra frågor. Tråkigt förstås, framför allt med tanke på att vi hade en riktigt bra kandidat som dessutom hade sänkt medelåldern med ett par år. Medelåldern på nämndemännen från Burlöv blev nu istället 67 år vilket förvisso är fyra år yngre än vad medelåldern på enbart SDs kandidater var (71). Slutsatsen man kan dra efter detta val är att vi har en situation i kommunen som starkt påminner om rikspolitiken, SD styr agendan genom att luta sig mot S i vissa frågor och mot Alliansen i andra frågor men samtidigt behöver de inte stå till svars för någonting eftersom de officiellt inte ingår i styret.
Jäv och gödsel
När det var dags för kvällens sista punkt, lokala miljöföreskrifter, hettade det till rejält.[3] Anledningen var att man i de nya miljöföreskrifterna hade ändrat gränsen för spridning av gödsel, slam eller annan orenlighet från 300 meter till 150 meter från bebyggelse.[4] Vlado Somljacan (MP) yrkade då på att vi skulle ha kvar 300 meter som gräns samt ifrågasatte om inte kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), ska anses jävig i frågan då han äger en stor del av jordbruksmarken i kommunen. Jävsfrågan fick upp både alliansens Marie Wahlgren (L) och Sverigedemokraternas Rolf Hagmann i talarstolen som båda med bestämdhet hävdade att det absolut inte kan vara fråga om jäv. Frågan är dock intressant och i mitt tycke inte alls så okomplicerad som Wahlgren och Hagmann ville göra gällande. Låt oss försöka bena ut det. Att vara jävig handlar som bekant om huruvida man kan tänkas vara partisk och därmed olämplig att fatta beslut i frågan. I kommunallagen står att man inte får delta i ärenden som ”personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, förälder, barn eller syskon”.[5] Och detta innebär då främst ärenden som angår en som individ och inte som medlem av ett kollektiv. D.v.s. man har förstås rätt att delta i beslut om t.ex. arvoden till samtliga förtroendevalda politiker då man ingår i den kollektiva kretsen förtroendevalda politiker även om man också har ett personligt intresse i frågan. Intressant i sammanhanget är dock att det samtidigt kan finnas situationer där man är del av ett kollektiv men där man ändå kan anses jävig. Om frågan exempelvis gäller antagande av en detaljplan i ett område där man själv äger mark eller om man fattar beslut om att sänka vatten- och avloppsavgifter i ett område där man äger en fastighet kan man anses jävig.[6] Så var den exakta gränsen går är svårt att på förhand fastställa utan i viss mån öppet för tolkning. Kan Fredrik Jörgensen anses jävig? Frågan ställdes på sin spets och fullmäktige valde att inte anse honom jävig men visst hade man kunnat argumentera att en sänkt gräns gör att han får en större yta att gödsla på och därmed också större avkastning på sin jord och med andra ord har han ett ekonomiskt intresse av att sänka gränsen. Eftersom denna föreskrift gäller hela kommunen och inte enbart en avgränsad yta kan man samtidigt argumentera för att han i detta fall får anses vara del av ett kollektiv och därmed inte jävig. Oavsett, som huvudregel i jävsfrågor bör man förhålla sig till försiktighetsprincipen och vid minsta misstanke om jäv är det bättre att ställa sig utanför. Sett så här i efterhand är det kanske det som Jörgensen borde ha gjort i detta fall.
Nästa kommunfullmäktige är den 19 juni och då fattas bl.a. beslut om kommande års budget. Spännande!
[1] 2.2 Motion – Medlemskap i föreningen Klimatkommunerna
[2] 3.3 Val av nämndemän till tingsrätten
[3] Antagande av lokala miljöföreskrifter för Burlövs kommun
[4] 6.4 Förslag till nya lokala miljöföreskrifter, s. 2
Tobias Steen (MP) 