Författare tobbesteen

Markförvärv i Kronetorp

tobbesteen 2 kommentarer

Det var ett tag sedan senaste blogginlägget kom upp men det beror inte på att det funnits för lite att skriva om utan tvärtom har det varit väldigt hektiskt både inom politiken och privat. De som prenumererar eller läser Sydsvenskan kan ha lagt märke till att det dök upp en artikel som handlade om att kommunen nu vill förvärva en stor del av marken i Kronetorpsstaden.[1] Med anledning av köpet hölls ett extrainsatt möte i kommunfullmäktige igår där man tog beslut om förvärvet.

På kartan nedan syns vad som ingår i köpet. All mark inom det rödmarkerade området inkl. gulmarkerade hus (bl.a. Kronetorps gård) ingår MEN däremot inte husen som är markerade i rödvittrandigt.

Ur Kommunfullmäktiges protokoll 2022-11-07 3.6 Kronetorp 1 v3

Det som alltså inte ingår i köpen är de bostadshus som redan byggts. De boende som därmed hoppas på att kommunen nu ska rätta till alla de byggfel som påträffats bör vänta med att ropa hej för den frågan äger fortsatt bolagen eller föreningarna som äger husen. Köpesumman är satt till drygt 210 miljoner och detta är pengar som kommunen nu behöver låna och därmed öka sin låneskuld. Man kan definitivt reagera på summan men huruvida det är marknadsmässigt försvarbart är svårt för en lekman som mig att bedöma. I handlingarna beskrivs det som ett strategiskt köp och det viktigaste är väl kanske att kommunen genom köpet också tar makten över exploateringen och kan styra processen betydligt mer än vad man kunnat göra hittills. Summan bör även sättas i relation till vad kostnaden hade blivit om man inte väljer att ingå avtalen. Låt oss säga att bolagen som idag äger marken, Kronetorp Park AB och Kronetorp Herrgårdshusen AB, antingen inte haft förmåga eller vilja att fullfölja exploateringen eller om man tvingats sälja till, en för kommunen sett, mer tveksam ägare då hade mycket väl de sociala och ekonomiska kostnaderna kunnat bli betydligt högre för kommunen.

Med anledning av markförvärven passade jag på att lämna in en interpellation till kommunstyrelsens ordförande. Man kan enkelt förklarat säga att en ledamot i fullmäktige kan lyfta en fråga till fullmäktige på tre olika sätt, genom motioner, interpellationer och enkla frågor. En motion är, som de flesta säkert känner till, ett yrkande/förslag som leder till beslut (avslag eller bifall). Alltså, om jag vill att en ny lekplats ska byggas eller att kommunen ska utreda en viss fråga kan jag lämna in motion där jag beskriver ärendet och avslutar med mitt förslag till beslut. Interpellationer och enkla frågor däremot leder inte till beslut utan är helt enkelt frågor som man önskar svar på från ett kommunalråd eller någon ansvarig bland de styrande partierna. Skillnaden mellan en interpellation och en enkel fråga är att om man ställer en interpellation öppnar man upp för diskussion och alla ledamöter har rätt att debattera frågan medan vid en enkel fråga får bara den som ställer frågan och den som besvarar den delta. En annan viktig skillnad är också att en interpellation måste besvaras skriftligt och det kan ibland vara att föredra. Interpellationen och svaret ses nedan och finns även på kommunens hemsida:[2]

Det finns några intressanta saker att ta fasta på. För det första, i interpellationen talas det bl.a. om tillsättandet av en styrgrupp och det här tycker jag är ett ypperligt exempel på hur odemokratisk den lokala politiska arenan faktiskt är. Man kan ju lätt förledas att tro att alla partier som sitter i fullmäktige har lika stor insyn och lika möjligheter att bedriva politik bortsett det faktum att man har olika antal ledamöter och därmed olika stort inflytande. Men den som någon gång har suttit i en politisk församling vet att informationen som delges i fullmäktige i de allra flesta fall föregåtts av debatter och diskussioner i olika utskott, nämnder eller styrgrupper och det är i huvudsak där som tjänstemän redogör för ärenden. Det innebär att när ärendet väl kommer till kommunfullmäktige så har de styrande partierna redan bestämt sig för var de står i ärendet och att då försöka väcka opinion för en annan åsikt är i det närmaste omöjligt. Dessutom kan styrande partier tillsätta styrgrupper eller delegera vissa beslut till nämnder och då blir insynen för partier som står utanför än mer begränsad. Styrgruppen för Kronetorp är ett exempel. Notera gärna svaret från kommunstyrelsens ordförande gällande detta i ovan nämnda interpellation. Enligt henne är ”minnesanteckningar” från styrgruppens möten tillgängliga för alla partier. När jag på fullmäktigemötet ställde följdfrågan om var någonstans jag i så fall hittar dessa minnesanteckningar var svaret att de tillkännages i kommunstyrelsens protokoll under punkten delgivningar. Tittar man igenom samtliga protokoll från kommunstyrelsen under det gångna året så kommer man dock bli besviken för där finns inte en enda minnesanteckning. Så frågan kvarstår, hur får jag och mitt parti del av den informationen? Och det finns mängder av liknande exempel på hur information ”förmedlas muntligt” eller bara når fram till vissa partier eller enskilda personer. Kunskap är makt och det utnyttjas i allra högsta grad i politikens värld.

För det andra, den som har läst Sydsvenskans bevakning av Kronetorp kan lätt få uppfattningen att det dels är Sydsvenskans förtjänst att byggfel och annat uppmärksammats och dels att det var tidningens granskning som lett fram till att utbyggnaden sattes på paus. Faktum är att bristerna har påtalats av tjänstemän och politiker genom tillsynsärenden och genom att frågan lyfts i miljö- och byggnämnden redan innan tidningen påbörjade sin granskning och kommunen har inte aktivt gått in och stoppat utbyggnaden (vilket man lätt kan tro på sättet Sydsvenskan framställer det) utan det handlar om att man inte har kunnat gå vidare i processen för att markägaren, Kronetorp Park AB, ej medverkat genom att skicka in de handlingar som krävs (se svaret på min första fråga i interpellationen). Med det sagt, det stora problemet med Kronetorpsutbyggnaden är att det som byggts inte är hållbart trots att man från exploatörens sida marknadsfört husen väldigt hårt med hållbarhet i fokus. Och det är här kommunen har begått den största tabben enligt mig. Hållbarhet är ett modeord som man gärna slänger sig med men kommunen har få eller mycket dåliga sätt att både mäta hållbarheten i det som byggs och framför allt alldeles för få kravspecifikationer på vad man menar med det. Hållbarhet handlar nämligen både om att man ska bygga byggnader som kan stå emot väder och vind, att man ska bygga åtkomliga bostäder som är ekonomiskt hållbara samt att man bygger områden som är socialt hållbara (dvs att det t.ex. finns serviceutbyggnad i området och att man strävar mot att motverka segregation). Inget av detta har man lyckats med i Kronetorpsområdet och där MÅSTE kommunen vara mer självkritisk och upprätta bättre verktyg för att man fortsättningsvis inte ska gå igenom samma misstag när man t.ex. bygger ut Sockerbruksområdet eller andra bostadsområden. Det är anmärkningsvärt att kommunstyrelsens ordförande på frågan om hur man säkerställer att man nu åtgärdar de brister som framkommit besvarar det med att hänvisa till att man följt gällande lagstiftning och därigenom frånsäger sig allt ansvar. Hade man haft en ambition och avsikt att leva upp till vad begreppet ”hållbarhet” faktiskt innebär borde man istället ta åt sig av kritiken och arbeta för att upprätta bättre styrmedel eller verktyg så att man långt tidigare säkerställer att det som byggs i kommunen håller måttet. Det här kommer vi från Miljöpartiet driva som en hjärtefråga under mandatperioden och än så länge har styret mycket kvar att bevisa.

[1] Sydsvenskan, 2022-11-02, Efter byggskandalen – Burlöv köper ut Kronetorp park

[2] Kommunfullmäktiges protokoll 2022-11-07

Hur står det till med demokratin i Burlöv?

tobbesteen 1 kommentar

Första fullmäktige för den nya mandatperioden genomfördes i måndags. På detta första möte var det framför allt ett antal val av olika presidieposter som avklarades. Dels valdes den tyngsta politiska posten, kommunstyrelsens ordförande, och dels valdes ordförande för kommunfullmäktige. Dessutom valdes vilka som ska ingå i kommunstyrelsen, valberedningen och vilka som ska vara s.k. oppositionsföreträdare. Om man inte är särskilt politiskt insatt kan det vara svårt att ha koll på vem som gör vad och vad alla de här posterna innebär. En lite förenklad förklaring är att kommunfullmäktige motsvarar riksdagen medan kommunstyrelsen är detsamma som regering på nationell nivå. Kommunstyrelsens ordförande är då jämförbar med statsminister och kommunfullmäktiges ordförande kan närmast liknas vid talmannen. En stor skillnad dock mellan kommunstyrelse och regering är att ”det politiska styrkeförhållandet i kommunstyrelsen ska avspegla styrkeförhållanden i fullmäktige”.[1] Annorlunda uttryckt, även partier som ingår i oppositionen har mandat i kommunstyrelsen till skillnad från en regering där ministrarna väljs av styret.

Burlövs motsvarighet till Riksdagshuset. Källa: Burlövs kommun

Burlövs kommun har de senaste fyra åren styrts av en minoritetskoalition bestående av L, C och M som förlitat sig på stöd från Sverigedemokraterna. Efter gårdagens fullmäktige står det klart att den koalitionen fortsätter styra kommunen. Det fanns tidigt en liten öppning för att forma ett majoritetsstyre bestående av C/L, S, MP och V särskilt med tanke på att vissa framträdande företrädare för de båda liberala partierna innan och även en viss tid efter valet öppnade för att de är beredda att samarbeta med båda sidor. Under förhandlingsprocessen har det dock varit ganska tydligt att den dörren i princip varit stängd redan från start och Miljöpartiet har, trots idoga försök, inte blivit inbjudna till några seriösa förhandlingsdiskussioner.

Precis som i riksdagen så väljer man även ett antal vice ordförandeposter. Kutym är då att 1:e vice ordförande representeras av den styrande koalitionen och att 2:e vice ordförande går till det största oppositionspartiet. En del har kanske sett hur valet av vice talmän i riksdagen går till och i princip är det samma procedur lokalt i kommunerna. Först väljer man ordförande och vice ordförande för kommunfullmäktige och eftersom styrande partikonstellation normalt sett också har en majoritet av ledamotsplatserna tillfaller ordförandeposten oftast största partikonstellationen. I Burlöv blev dock Socialdemokraterna både största parti med sina 14 mandat och faktiskt även större än L, C och M tillsammans som fick 13 mandat. Det innebär att kandidaten för L, C och M måste stödjas av SD och deras 9 mandat för att uppnå en majoritet. Om SD väljer att rösta på kandidaten från S så blir det istället en Socialdemokratisk ordförande. SD valde, precis som vid förra valet, att stödja L, C och M vilket betyder att kommunfullmäktiges ordförande blev Centerpartiets Fredrik Jörgensen. När valet till 1:e vice ordförande avgjordes upprepades proceduren och återigen blev det en kandidat från Alliansen (-Kristdemokraterna) som blev vald. Så långt allt väl och inga konstigheter. Det som normalt sett händer i valet till 2:e vice ordförande är att styrande partier väljer att avstå från att rösta och låta oppositionspartierna göra upp om den posten. Det som hände i Burlöv igår, och även 2018, var att L, C och M istället tar aktiv ställning och röstar på Sverigedemokraternas kandidat vilket får till följd att Socialdemokraterna går miste om den posten. Ett ytterst märkligt beteende från en koalition som påstår att de ska söka breda samarbeten och tänker sig att de ska styra genom stöd från båda sidor. Det som blir än märkligare är att Alliansen då går upp i talarstolen och yrkar på att det ska införas en 3:e vice ordförande (!) och att den ska tillfalla Socialdemokraterna. Om inte detta är en tydlig signal om att man faktiskt ser Sverigedemokraterna som ett stödparti så vet jag inte vad man ska se det som. När man sedan valde kommunstyrelse och dess presidieposter (ordförande och vice ordförande) så blev uppdelningen likadan och kommunstyrelsens ordförande blev då moderaten Sara Vestering.

Men det slutade inte där. Lite senare under kvällen skulle det tas beslut om s.k. oppositionsföreträdare. Även här brukar kutym vara att den posten tillfaller största oppositionsparti men sedan förra valet har SD och S vardera blivit tilldelade en oppositionsföreträdare (vilket återigen måste ses i ljuset av att Alliansen är beroende av stöd från SD). Konsekvensen av det här beslutet är att endast två av fyra oppositionspartier får en arvoderad företrädare och att närmare 20% av oppositionen (V + MP) lämnas helt utan den insyn en sådan roll medför. Det är nämligen genom oppositionsföreträdare och kommunalråd (vilket är de styrande partiernas motsvarighet) som kontakter och informationsutbyte med t.ex. media och kommundirektör vanligen förs. En arvoderad post som oppositionsföreträdare gör det också betydligt lättare att ägna tid åt politiken då man som fritidspolitiker i övrigt har väldigt blygsamma inkomster. Därför yrkade vi i Miljöpartiet på att även Vänsterpartiet, i kraft av att vara fjärde största parti, skulle tilldelas en oppositionsföreträdare men eftersom S då avstod från att rösta och Alliansen + SD röstade emot förslaget föll det. Hade man valt att enbart ge största oppositionspartiet en arvoderad företrädare, så som man vanligen gör, och där tanken då är att denna oppositionsföreträdare ska företräda ALLA oppositionspartier med allt vad det innebär så hade det följt en demokratisk ordning som är fullt acceptabel. Men när man väljer att ge vissa oppositionspartier rätt till en företrädare men inte andra (särskilt då när de utgör så mycket som 20% av den samlade oppositionen!) då är det ett tydligt tecken på maktfullkomlighet och demokratiskt underskott.

I övrigt kan det konstateras att det verkar som att det råder en inre maktkamp inom Sverigedemokraterna eftersom Rolf Hagmann, som var deras förstanamn på valsedeln och den som fick överlägset flest personkryss av samtliga SD-kandidater, ej tar plats i kommunstyrelsen då han kuppades bort av sina egna partikamrater (!). När valberedningen träffades för att ta fram kandidater till kommunstyrelsen lade Sverigedemokraterna fram två olika listor med sina kandidater[2] och det resulterade i att listan utan Rolf Hagmanns namn blev till valberedningens förslag och sedermera röstades igenom i kommunfullmäktige.

P.S I många kommuner har man istället för en oppositionsföreträdare något som kallas oppositionsråd. Skillnaden är enbart i vilken omfattning tjänstgöringsgraden landar på. Om man har en tjänstgöringsgrad på minst 40% benämns man som oppositionsråd och har man en tjänstgöringsgrad under 40% kallas man oppositionsföreträdare.[3]

[1] Wikipedia: Kommunstyrelse

[2] 6.1 Beslut valberedningen 2022-10-14

[3] 12.4 Reglemente och arbetsformer för kommunstyrelsen 2023-2026, s.11

Skillnaden i människosyn

tobbesteen 1 kommentar

Miljöpartiets huvudargument för att inte samarbeta med Sverigedemokraterna har ofta varit att man tycker att partierna har helt olika värdegrund. För en vanlig väljare kan det vara svårt att förstå vad man menar med det. Båda partierna använder, i grund och botten, demokratiska metoder för att föra ut sin politik och även om varken Sverigedemokrater eller Miljöpartister är särskilt intresserade av att erkänna det så finns det faktiskt några frågor där partierna står ganska nära varandra. Ta djurrättsfrågor t.ex. där Sverigedemokraterna ända sedan sina öppet nazistiska dagar varit förespråkare för ett starkt djurskydd. I deras principprogram kan man bl.a. läsa att de ”[…] ser omsorgen om djuren som ett mått på hur utvecklat ett samhälle är och strävar efter ett samhälle där inga djur utsätts för onödigt lidande. Djur som befinner sig i människors ägo skall behandlas med respekt och i största möjliga utsträckning beredas möjlighet att få utlopp för sitt naturliga beteende.”[1] Se där, en formulering och en värdegrund som jag tror de allra flesta i Miljöpartiet skulle kunna skriva under på. Så vad handlar det här om egentligen? För mig, som aktiv inom Miljöpartiet, är det plågsamt tydligt att våra partier står väldigt långt ifrån varandra gällande människosyn. Och, nota bene, det här handlar inte bara om synen på människor som flyr från krig och förtryck. I detta inlägg tänkte jag därför ge ett konkret exempel på detta tagen från den berömda verkligheten.

På socialnämndens senaste sammanträde var en av punkterna en genomgång av en uppföljningsrapport av verksamheten. Enkelt uttryckt så gick man igenom hur pass väl verksamheten når upp till de mål man satt för verksamhetsåret och vilka risker man ser framöver. En del av verksamheten är hemtjänsten. Hemtjänst innebär, som de flesta känner till, att vård och omsorgspersonal kommer hem till en brukare för att hjälpa till med diverse hushållsarbete eller personlig omvårdnad. Hemtjänsten är behovsprövad och det innebär att man ansöker om hjälp och att en biståndshandläggare från kommunen sen utreder och bedömer hur omfattande behov av hjälp man har samt beslutar om vilket stöd som ska ges. Biståndshandläggaren kan då bevilja personen x antal timmar i veckan för hjälp med exempelvis städning, sällskap på promenader, matlagning eller utföra andra vardagssysslor etc. I den uppföljningsrapport som presenterades på sammanträdet framkom en del intressanta siffror. Bl.a. konstaterades att antalet beviljade timmar, i Burlövs kommun, har ökat från 7563 timmar år 2013 till 15922 timmar år 2021. Det kan såklart finnas flera förklaringar till det. Behovet av hemtjänst kanske har ökat för att antalet personer blivit fler, de som kräver insatser idag kanske har ett större vårdbehov än tidigare eller så gör man helt enkelt andra (snällare) bedömningar idag än man gjorde då. Men oavsett anledning till ökningen så blir de här siffrorna VÄLDIGT talande när man jämför med hur många anställda kommunen hade då och har nu. För att få en bild av detta går det inte att bara räkna antalet anställda utan istället tittar man på antalet årsarbetare som alltså är den summerade arbetstiden (exempelvis två anställda som är anställda femtio procent vardera räknas som en årsarbetare). År 2013 uppgick antalet årsarbetare till 53,27 och år 2021 uppgick det till 56,75. Det betyder att under samma tidsperiod som antalet beviljade timmar ökat med mer än 100% har antalet människor som ska utföra tjänsterna ökat med mindre än 10% (!). Och nu kommer vi till det här med människosyn. För när de här siffrorna påtalades i nämnda möte sitter representanter från främst SD och M och menar att det här handlar om att man idag arbetar mer effektivt. Människosyn handlar också om vilka arbetsvillkor man tycker är rimliga. Är det rimligt att hemtjänstpersonalen år 2021 ska hinna med dubbelt så mycket arbete som hemtjänstpersonalen förväntades utföra år 2013?

Synen på människan är väsensskild mellan en Sverigedemokrat och en Miljöpartist. Oavsett vilken politisk fråga vi pratar om så är sättet vi betraktar andra människor avgörande för vilka politiska val och ståndpunkter vi har. Betraktar vi dagens unga som odisciplinerade, hemtjänstpersonalen som lata och flyktingar som en belastning så får vi ett annat samhälle än om vi istället ser på människor som nyfikna, hjälpsamma och i grunden goda. Vilken människosyn föredrar du?

[1] Sverigedemokraternas principprogram s.26

Stationsområdet och biblioteket i Åkarp

tobbesteen Lämna en kommentar

Innevarande fullmäktige hade sitt sista sammanträde i måndags. Nästa gång som fullmäktige samlas blir i mitten av oktober och då är det de nyvalda ledamöterna (inklusive undertecknad!) som tar plats. Just nu är det fortsatt svårt att säga vilken konstellation eller vilka partier som kommer styra kommunen framöver eftersom det pågår förhandlingar mellan partierna men inom ett par veckor lär det ha klarnat. På måndagens fullmäktige togs det bl.a. beslut om politikernas arvode för kommande mandatperiod samt datum för när sammanträden i fullmäktige och i de olika nämnderna äger rum under 2023 (se [1] och [2]) men mer intressant (i mitt tycke) var två andra beslut som togs under kvällen. Dels gick en begäran om ytterligare medel för ombyggnad av biblioteket i Åkarp igenom och dels antogs en detaljplan för stationsområdet i Åkarp.

Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp biblioteksflytten från Dalslundskolan till Möllegården som pågår i detta nu. [3] I det inlägget är jag bl.a. kritisk till att det som varit styrande i processen och valet av Möllegården som ny bibliotekslokal är att det ansetts vara det billigaste och mest kostnadseffektiva alternativet. Det är i det sammanhanget intressant att konstatera att man nu missbedömt kostnaden för det alternativ man valde (alltså att bygga om biblioteket på Dalslund och flytta folkbiblioteket till Möllegården). Ökade projekterings- och upphandlingskostnader har gjort att den totala kostnaden för projektering och upphandling av ombyggnad på Dalslundskolan nu uppgår till 5 mnkr istället för 3 mnkr. Det gör att totalkostnaden för ombyggnad och flytt nu landar på 9,2 mnkr. Säkerligen kommer slutnotan vara betydligt högre för det konstateras också i äskandet att ”[o]mbyggnationen på Möllegården kultur är ännu inte projekterad och kostnadsberäknad men det finns en risk att byggkostnaderna även påverkar den kostnaden vilken beräknades till 3,6 mnkr vilket kan leda till fler äskanden längre fram”.[4] Det tråkiga med det här är att ju dyrare projektet blir desto mindre sannolikt blir det att Åkarp under överskådlig framtid får ett eget fristående folkbibliotek som inte kläms ihop med all annan kulturverksamhet. Det riskerar också att spilla över på andra kultursatsningar i kommunen. Ett område som Kronetorp t.ex. skulle verkligen lyftas av att man planerade för ett kulturhus, bibliotek, konsthall eller någon annan typ av kulturell verksamhet och dragplåster men frågan är om majoriteten av partierna i fullmäktige är villiga att prioritera en sådan satsning?

Ett mer glädjande beslut var antagandet av detaljplan för Åkarp 24:1 m. fl. (Stationsvägen). Den här detaljplanen berör en del av stationsområdet (se området inom streckad röd linje på bilden nedan) och vägen mellan Gränsvägen och stationen. När planen förverkligas kommer det både bli bättre cykelmöjligheter och mer grönska. Men framför allt kommer denna plan i kombination med övriga detaljplaner i närliggande område göra att Åkarp förhoppningsvis får en centralt belägen mötesplats och parkyta ovanpå järnvägen samt ut över ”Svanetorpssidan” och längs med Alnarpsån. Alnarpsån kommer också i samband med detta få ett ordentligt ansiktslyft genom att dels planläggas som parkmark (vilket gör att man har bättre möjligheter att rusta upp ån och sköta den som ett centralt beläget vattendrag[5]) och dels genom att detaljplanen möjliggör att man kan bredda ån för att öka flödeskapaciteten och förhindra översvämningar. Genomförandetiden är fem år från det datum detaljplanen vunnit laga kraft.

[1] Antagande om arvodesregler

[2] Sammanträdesplan 2023

[3] Biblioteksflytten – bra eller dålig?

[4] 10.3 Begäran om ytterligare medel… s.2

[5] 9.4 DP Stationsvägen planbeskrivning s. 14-15

Eftervalsanalys del 2

tobbesteen Lämna en kommentar

I skrivande stund räknas fortfarande rösterna i regionvalet och slutligt resultat för samtliga tre val kommer sannolikt publiceras idag eller imorgon. Eftersom den slutliga räkningen av rösterna från riksdagsvalet och kommunvalet redan är publicerade tänkte jag dock ta tillfället i akt och delge en kortare analys av läget med fokus på Miljöpartiet. Om vi börjar med de goda nyheterna så gör MP ett relativt starkt val på nationell nivå då vi ökar vårt stöd med 0,7% till 5,1%. Det är särskilt glädjande att det överträffar de opinionsmätningar som gjordes strax innan valet och som i vissa fall indikerade att MP t.o.m. skulle åka ur riksdagen. En stark valspurt helt enkelt. Man ska dock ha i åtanke att resultatet i ett historiskt perspektiv är ganska medelmåttigt. Sedan MP för första gången kom in i riksdagen 1988 har man haft ett bättre resultat vid fyra tillfällen (1988, 2006, 2010, 2014) och ett sämre resultat vid fem tillfällen (1991, 1994, 1998, 2002, 2018). Höjdpunkterna nåddes 2010 med 7,3% och 2014 med 6,9%. Ökningen sedan förra valet är inte heller något som spillt över på region-och kommunvalen där det tvärtom tycks som att MP gjort ett svagt val. Senast idag kom en kartläggning av SVT som visade att MP var det parti som åker ut i flest kommuner samt att man verkar gå mot ett resultat där man inte har någon representation i 13 av 20 regioner.[1] En rimlig slutsats till ökningen på riksnivå skulle då vara att en stor andel av dessa röster är s.k. stödröster från människor som kanske i första hand ligger närmare andra partier men som gärna vill se Magdalena Andersson som statsminister.

För MP Burlövs del är resultatet i linje med föregående val. Naturligtvis hade man i den bästa av världar önskat att vi ökat vårt stöd men med tanke på hur det gått för MP i övriga delar av landet så är det svårt att inte vara nöjd med att vi trots allt lyckades behålla våra två mandat. Även i Skåne har MP gjort ett svagt val på kommunnivå vilket nedan tabell visar:

Miljöpartiets resultat i de skånska kommunvalen

Av Skånes 33 kommuner är det endast sex kommuner där MP ökar sitt stöd och av dessa är det enbart två där man ökar mer än marginellt (Vellinge och Simrishamn). I Simrishamn kan förklaringen till det goda resultatet alldeles säkert ha att göra med att Feministiskt Initiativ gått kraftigt back sedan Gudrun Schyman lämnade partiet. Vellinges ökning däremot har helt andra förklaringar. Säkerligen spelar det viss roll att vi där har en profilerad och erfaren politiker vid rodret (Angela Everbäck) men jag tror den stora förklaringen är att frågan om Naturums nedläggning gynnat partiet.[2] Vad det i sin tur belyser är vikten av att visa för väljarna att man är ett relevant alternativ som står för något väljarna dels kan relatera till och dels tycker är viktigt att driva. Att Miljöpartiets profilfråga, miljö och klimat, är en fråga som många väljare värderar högt när det kommer till europeisk eller internationell nivå visar valresultaten från Europaparlamentsvalen med all önskvärd tydlighet. Miljöpartiets sämsta val i ett Europaparlamentsval var 2004 när man fick 6% av rösterna, nästsämst var 1999 när man fick 9,5% och de två bästa valen, 1995 och 2014, fick man 17,2 respektive 15,4%. Det är värt att påminnas om det när man jämför med ovan nämnda riksdagssiffror. Om man kan visa för väljarna att miljö, klimat och hållbarhet är relevanta frågor att driva även på lokal nivå och om man har konkreta lösningar på vardagliga problem då är jag övertygad om att Miljöpartiet kan växa. I Vellinge lyckas man med just det och belönas med ökat stöd.

Slutligen vill jag tacka alla er som la er röst på mig och Miljöpartiet. Nu väntar fyra år av debatter och diskussioner. Här på bloggen kommer jag fortsatt lägga upp inlägg om politiken i Burlöv och vad som händer i fullmäktige. Stay tuned!

[1] MP åker ut i flest kommuner, SVT

[2] Efter folkomröstningen…, SR

Eftervalsanalys del 1

tobbesteen 1 kommentar

Så var det klappat och klart och ödet för de kommande fyra åren bestämt. Valet är över och det är med blandade känslor jag konstaterar att MP gör ett bra val på riksnivå, ett ok val lokalt och ett dåligt val i Skåne. Allt är dock inte helt klart än. I Burlöv har gruppen ”Övriga partier” fått 2,1 % och vad som döljer sig där bakom får vi reda på först när den slutliga rösträkningen gjorts och meddelats i nästa vecka. Procentspärren för att komma in i Burlövs kommunfullmäktige är nämligen 2 % så det finns fortfarande en risk/chans att ytterligare ett parti får ett mandat. Mest troligt är i så fall antingen SKP (Sveriges kommunistiska parti) eller Alternativ för Sverige.

Källa: SVT

I det här inlägget tänkte jag lyfta lite tankar kring valet här i Burlöv utifrån samtliga partiers resultat och nästa vecka tänkte jag skriva mer om MP specifikt.

Burlöv är, och har sedan kommunen grundades, varit ett starkt Socialdemokratiskt fäste men trots att S fortsatt är det största partiet styrs Burlöv idag av en koalition bestående av C, L och M (d.v.s. de s.k. allianspartierna minus KD som inte har något mandat). C, L och M har dock ingen egen majoritet utan är beroende av SD som har en vågmästarroll. Det ska också sägas att blockgränserna här på lokal nivå är mer flytande och t.ex. så har Centerpartiet i tidigare mandatperioder samarbetat med S. Frågan är då om årets val på något sätt förändrat maktförhållandena. Vi kan börja med att titta på valets vinnare och förlorare. MP tillhör dessvärre ett av tre partier i Burlöv som backar sedan förra valet men det är endast marginellt (0,1%) och det har ingen påverkan på antalet mandat. De andra två partierna däremot, SD och L, backar med 2,7 respektive 2,1 procent och båda förlorar vars ett mandat. Vänsterpartiet är det parti som procentuellt går starkast (+1,7%) men vinner trots det inga nya mandat. Istället är det Moderaterna och Socialdemokraterna som plockar L och SDs tappade mandat. Om gruppen ”Övriga partier” lyckas knipa ett mandat så är det i så fall Moderaterna som får ge upp det mandat de annars hade fått. Låter det logiskt och begripligt? Anledningen till att det blir på det här sättet är för att man använder en metod som kallas för jämkade uddatalsmetoden när man ska fördela mandaten. Låt mig illustrera med en helt underbar tabell fylld av siffror!

Jämkade uddatalsmetoden

I Burlöv finns det totalt 41 mandat att fördela och när de ska fördelas så delar man ut mandaten ett i taget efter det att röstetalen (antalet röster) räknats om till jämförelsetal. Jämförelsetalen får man fram genom att först dividera röstetalen med 1,2 och sedan med 3, 5, 7, 9, 11 osv. I tabellen ovan ser vi hur många röster varje parti fått totalt (Röstetal, orange cell). För att se vem som fått det första mandatet dividerar man samtliga partiers röstetal med 1,2. Socialdemokraterna som då har den högsta siffran (2726,67) får mandat 1. När ett parti har fått ett mandat så divideras röstetalet återigen men denna gång divideras det med 3. 3272/3 = 1090,67. Mandat 2 går till SD som på den raden har högsta siffran (1741,67) o.s.v.  Om vi följer det här hela vägen ner ser vi att Moderaterna i dagsläget får det sista mandatet (mandat 41) och det betyder att det också är de som skulle gå miste om ett mandat om ett annat parti lyckas komma in. Vill man lära sig mer om det här har Valmyndigheten en utmärkt manual. [1]

Att vissa partier ökar och minskar totalt sett i en kommun är en sak men det är kanske än mer intressant att gå ner på distriktsnivå och titta på vilka områden i kommunen som partierna ökar respektive minskar. Dags att presentera ännu en hemmasnickrad tabell!

Valresultat Burlövs kommun 2022 uppdelat i valdistrikt

Här har partiernas valresultat från 2018 tagits med för att ge en jämförande bild. Det vi ser, under varje partibeteckning, är dels andelen röster i procent 2018 respektive 2022 och dels antalet röster för de båda valen. Är siffran grönmarkerad betyder det att man ökat sedan förra valet och är siffran rödmarkerad betyder det att man minskat. Det kan alltså vara så att man ökat procentuellt men minskat i antalet röster (vilket t.ex. MP gjorde i distriktet Centrala Arlöv) eller vice versa och det kan antingen bero på att valdeltagandet är lägre eller att antalet röstberättigade minskat/ökat i distriktet sedan sist. Det finns några saker som sticker ut. SD och L som tappade vars ett mandat har minskat sitt stöd i stort sett i alla valdistrikt. Att Liberalerna minskar här i Burlöv följer egentligen samma trend som de har i resten av Sverige men att SD tappar går på tvärs med deras resultat i övriga landet. En delförklaring kan alldeles säkert vara att gruppen ”Övriga partier” ökar och i den gruppen vet vi att SDs f.d. lokala ordförande Lars-Anders Espert säkerligen dragit en hel del röster till sitt nya parti Alternativ för Burlöv. Tittar vi på Moderaterna så tycks det som att anledningen till att de ökar totalt sett handlar om att de gör ett riktigt starkt val i Kronetorp-Burlövs Egna hem, Östra Elisetorp och på Svenshög för i övriga distrikt minskar faktiskt antalet röster. Alla dessa tre distrikt gränsar till varandra så förklaringen kan ju antingen vara att man har någon lokal förespråkare som lyckats mobilisera väljare just där eller att områdena upplever att Moderaterna har bra lösningar på de problem som finns i den delen av kommunen. Utan att dra för långt gångna slutsatser vet vi ju t.ex. att trygghetsfrågor är en stor fråga i kommunen där M tidigare varit starka och kanske upplever denna del av kommunen att Moderaterna har den bästa politiken för just det. Vänsterpartiet går starkt i alla distrikt utom två i Åkarp där de försämrar sitt resultat marginellt. Socialdemokraternas siffror är intressanta att syna. Det tycks som att det är i Åkarp de lyckas vinna väljare medan de i Arlöv faktiskt backar i många av deras tidigare starkaste distrikt. Tidigare nämnda Svenshög som var det enda distriktet där de förra valet hade en egen majoritet minskar de nu rejält i till förmån för bl.a. Moderaterna. Överlag så ger denna tabell en bild av att kommunen drar i mer vänsterriktning med undantag för några enskilda distrikt. Det enda partiet som tillhör högerblocket på riksnivå och som faktiskt ökar totalt sett är Moderaterna medan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet alla ökar och MP, som sagt, minskar marginellt.

Så vem/vilka partier kommer styra Burlöv framöver? Just nu pågår förhandlingar mellan de olika partierna och tiden får väl helt enkelt utvisa vilka som kan finna tycke för enderas politik. Det enda som är säkert är att politiken här lokalt definitivt inte är lika låst som på riksnivå utan här kan mycket väl allianser uppstå över blockgränser.

[1] Valmyndigheten manual mandatfördelning

Glöm inte rösta!

tobbesteen Lämna en kommentar

Nu är det valspurt. Under veckan kommer vi kampanja och dela ut valmanifest. I lördags var det Burlövsfesten på Burlöv centers parkering med bl.a. politikerutfrågning. Här nedan en kort video från utfrågningen där jag på en minut förklarar varför jag tycker du ska rösta på Miljöpartiet. Kom ihåg! Det viktiga är att du röstar oavsett vilket parti du väljer. Allt gott!

Burlövsfesten 2022-09-03

Om effekten av trygghetsvärdar

tobbesteen Lämna en kommentar

Trygghet, trygghet, trygghet. Finns det egentligen något politikområde på lokalnivå som man diskuterar mer flitigt i sociala medier än brottslighet och trygghet? Flödet fullkomligt svämmar över av inlägg om nedskräpning, inbrott, stölder, buskörning och härjande ungdomar. Kanske var det till och med så att högerpartiernas starka satsning på just trygghetsfrågor förra valet gjorde att de för första gången sedan kommunen bildades lyckades ta makten i Burlöv?[1] Det är en viktig fråga och en fråga som Burlövs politiker inte bara bör utan måste ta på allvar. Därför kan det vara intressant att syna den enskilt största satsningen för ökad trygghet under senaste mandatperioden. Jag talar förstås om införandet av trygghetsvärdar. I detta inlägg kommer jag försöka reda ut vad man önskade få ut av projektet, resultatet samt vad det kostar och slutligen kommer jag ge ett förslag på alternativ lösning.

Vi kan börja med att backa bandet till innan förra valet och titta på problemformuleringen hos de partier som förespråkar trygghetsvärdar. Liberalerna skrev då ett debattinlägg där de redan i ingressen slår fast att det framför allt är i brottsförebyggande syfte som trygghetsvärdar behövs. Detta då antalet anmälda brott i Burlövs kommun ökat under åren 2015 till 2017.[2] Särskilt lyfter man att trygghetsvärdarna kan vara en resurs i att minska bostadsinbrotten och att de genom att patrullera i villaområden kan upptäcka sådant som annars inte uppmärksammas eller upptäcks långt senare. Viktigt är också att trygghetsvärdarna sägs ha en lugnande effekt genom sin synlighet och blotta närvaro ute i samhället.

Nedan är två bilder tagna från Brå:s (Brottsförebyggande rådet) statistik över anmäldra brott i Burlövs kommun som visar dels det totala antalet anmälda brott och dels brott kopplade till olaga intrång och stöld i hemmet:

Antal anmälda brott ur BRÅ
Antal anmälda inbrottsrelaterade brott ur BRÅ

Statistiken ovan visar siffror från 2011 och framåt vilket belyser utvecklingen över tid. Det vi först och främst lägger märke till är att Liberalerna förvisso hade rätt i att antalet anmälda brott ökade under perioden 2015 till 2017 MEN om vi jämför siffrorna från dessa år med siffrorna från åren 2011-2014 så ser vi ganska tydligt att antalet anmälda brott var betydligt högre då. Flest anmälda brott var det 2013 (15 244/100 000 invånare) och därefter minskade antalet anmälda brott stadigt (13 355 år 2014 och 12 119 år 2015) för att återigen vända upp (12 196 år 2016 och 12 649 år 2017). Det är alltså ganska magstarkt att göra ett stort nummer av att antalet brott ökat under perioden 2015-2017 då denna ökning är marginell i jämförelse med MINSKNINGEN av brott från åren innan. 2019 är det år då det anmäldes minst antal brott (11 609) och då kan man lätt förledas att tro att det är en effekt av trygghetsvärdarnas tillkomst men eftersom två av trygghetsvärdarna kom på plats sommaren 2019 och de andra två i november samma år[3] så får vi istället titta på siffrorna för 2020 och 2021 om vi vill se vilken effekt de eventuellt har haft. Då kan vi konstatera att 2020 ökade antalet anmälningar igen (till en nivå som var högre än såväl 2015 som 2016 och 2017) och 2021 var vi på en nivå som var högre än både 2015 och 2016 men något lägre än 2017. Man kan alltså krasst konstatera att utvecklingen går upp och ner över tid och att det överlag de senaste åren legat omkring 12 000. Tittar vi sedan på den andra bilden som visar inbrott så var faktiskt antalet anmälda inbrottsstölder som lägst förra året dock var antalet anmälda olaga intrång högre än de tre föregående åren (2018, 2019, 2020) och även högre än 2011 och 2016. Återigen kan vi konstatera att 2011-2014 hade ett högre antal anmälningar och att det sedan stadigt minskar under ett par år för att därefter gå lite upp och ner från år till år.

Förutom det rent brottsförebyggande syftet med trygghetsvärdar så har ett annat syfte också vara att de ska ha en trygghetsskapande funktion. Begreppet trygghet är relativt och den upplevda tryggheten subjektiv från person till person. Alltså, det som en person uppfattar som otryggt kanske för en annan inte alls är något problem. Olika målgrupper har också olika uppfattningar om vad som är tryggt och otryggt.[4] Ett exempel som ges i Länsstyrelsens rapport ”Ordningsvakt, väktare och trygghetsvärd – Vad visar forskningen?”[5] är att ungdomar kan uppleva att uniformerade vakter eller poliser sprider en otrygg stämning eller en oro kring att området är brottsutsatt medan äldre tvärtom uppfattar det som en trygghet. Beroende på vem som upplever problem med trygghet och vari problematiken finns så kan det finnas olika lösningar. I underlaget till beslut för inrättande av trygghetsvärdar skriver kommunledningsförvaltningen att man framför allt hoppas att skadegörelse och antalet ”oönskade händelser” ska förebyggas och minskas ”genom ett utökat social samspel”. Här betonas alltså snarare att det är viktigt att trygghetsvärdarna bidrar med ett relationsskapande arbete där man genom dialog och samverkan med polis, skola, socialtjänst etc. sprider lugn och minskar otryggheten.

För att utvärdera de trygghetsskapande effekterna använder kommunen två olika mätningar. Dels polisens trygghetsmätning och dels SKR öppna jämförelser. Den sistnämnda mätningen används för att se hur Burlöv ligger till i jämförelse med övriga kommuner i landet och här kan det konstateras att kommunen både 2020 och 2021 hamnar på plats 104 (av 290).[6] Det här kan jämföras med plats 94 år 2019, plats 59 år 2018 och plats 61 år 2017.[7] Slutsatsen är alltså att tryggheten i Burlöv antingen försämrats eller att andra kommuners trygghetsarbete blivit betydligt bättre än Burlövs. I polisens senaste trygghetsmätning ser det ut på följande sätt:

Polisens trygghetsmätning 2021 polisområde Kävlinge s. 13

Man gör en indexering utifrån 6 olika nivåer med följande betydelse:

Nivå 0 – Närmast obefintligt problem
Nivå 1 – Inte alls påtagligt problem
Nivå 2 – Inte särskilt påtagligt problem
Nivå 3 – Ganska påtagligt problem
Nivå 4 – Påtagligt problem
Nivå 5 – Mycket påtagligt problem
Nivå 6 – Alarmerande påtagligt problem[8]

Siffrorna ska sedan tolkas så här: 21 (2) betyder 21 procent (index 2). Statistiken visar här att totalindex förvisso minskat från 2,25 år 2020 till 2,03 år 2021 men att den också ökade från 2019 till 2020. Problemindex för utemiljö (dit skadegörelse och nedskräpning hör) har förändrats marginellt under samma period men har samma index 2021 som man hade åren 2015-2018 och är sämre än 2019 års index. Överlag är det marginella skillnader och det är svårt att se generella mönster då det sker både ökningar och minskningar från ett år till ett annat.

Kan vi då utifrån detta konstatera ifall trygghetsvärdarna haft någon önskad effekt eller inte? Nej, dels eftersom siffrorna inte tydligt visar signifikanta skillnader över tid och dels därför att mätningarna inte på något sätt kopplas till trygghetsvärdarnas arbete. Visst, vi kan se hur många som anmäler brott och hur många som upplever problem med trygghet men om det beror på att trygghetsvärdarna haft en positiv eller negativ inverkan är omöjligt att urskilja. Här behöver kommunen se över sina utvärderingsinstrument och hur man på ett bättre sätt kan mäta effekten av insatsen. Eller rättare, de partier som förespråkar en ökning av antalet trygghetsvärdar bör framför allt kunna presentera lite siffror på vilken effekt de faktiskt har. För faktum är att det inte är en obetydlig kostnad vi pratar om här. Totalt har man anslagit 3,5 miljoner och på årsbasis räknar man med att det kostar strax över 2 miljoner.

Kostnadsberäkning för fyra trygghetsvärdar ur 6.2 Förslag på inrättande av organisation för trygghetsvärdar s. 5

Finns det alternativa lösningar? Med tanke på att vi inte kan se att trygghetsvärdarna haft någon effekt vare sig gällande det brottsförebyggande arbetet eller i ett trygghetsskapande syfte bör man förstås titta på alternativ. I den tidigare nämnda rapporten från Länsstyrelsen (och detta är för övrigt en rapport som var en del av underlaget till beslutet att införa trygghetsvärdar) är det tydligt att forskningen snarare visar att aktörer så som fältgruppen har ”större möjlighet att skapa kontakt och förtroende som kan leda till ökad trygghet och på sikt vara brottsförebyggande” om man önskar ta itu med bråkiga ungdomsgäng eller skadegörelse/nedskräpning relaterad till den typen av problematik.[9] Pratar man med socialtjänsten här i Burlöv är det också tydligt att de hellre ser den typen av satsningar. Mitt svar på frågan om alternativa lösningar blir då: Lyssna på det professionen och forskningen säger och återupprätta fältgruppen! Trygghetsvärdar kan möjligen finnas kvar som komplement MEN då är det viktigt att man på ett konkret sätt, med fakta och statistik, först och främst påvisar att de faktiskt har en positiv effekt.

[1] ”Nu är Burlövs nya högerstyre på plats” ur Sydsvenskan 2018-12-18

[2] Burlövsliberalen nr 1 2018 s. 2-3

[3] ”Här fördubblas antalet trygghetsvärdar” ur Aftonbladet 2019-10-08, Burlöv anställer trygghetsvärdar 2019-09-18

[4] Ordningsvakt, väktare, trygghetsvärd – vad visar forskningen? Länsstyrelsen 2018

[5] Ibid

[6] Trygghet och säkerhet 2021 ur SKR öppna jämförelser

[7] Trygghet och säkerhet tidigare rapporter från SKR öppna jämförelser

[8] Ibid

[9] Ordningsvakt, väktare, trygghetsvärd – vad visar forskningen? Länsstyrelsen 2018 s. 28

Träd och gröna oaser

tobbesteen Lämna en kommentar

Häromdagen kunde man läsa en artikel i Sydsvenskan om de tre studenterna Björn, Arvid och Sebastian som hittat ett tidigare okänt grönområde stort som 18 (!) fotbollsplaner alldeles intill Sockerbruket.[1] Artikeln fick mig osökt att tänka på en studie jag genomförde i våras där jag försökte göra en kartläggning av Burlövs träd och grönytor. Utgångspunkten för den studien var att se hur nära kommunmedborgare har till grönska och naturområden och ifall antalet träd och grönytor är tillräckligt för att vara en hållbar kommun.

Innan jag redovisar resultatet från den studien kan det vara värt och stanna upp för att fråga sig varför vi egentligen behöver träd och gröna ytor i våra städer och hur vet vi hur mycket träd och grönska som behövs? Ofta kan jag tycka att man lite slarvigt kastar ur sig att det är viktigt att ha nära till grönska, att våra städer är gröna och att vi värnar om miljön men att man sällan följer upp med att förklara VARFÖR det är viktigt eller HUR man arbetar med dessa frågor.

Träd och grönska behövs i en stad av flera olika anledningar. En viktig anledning är att man genom att öka mängden grönska också ökar en stads motståndskraft mot klimatförändringar. Det kan t.ex. handla om att träd har en nedkylande effekt genom den skugga de skänker eller att träd och grönytor suger upp vatten (vilket inte hårdgjorda ytor gör) vid kraftiga regn eller skyfall. Träd, gröna ytor och naturområden behövs givetvis också för att skapa goda livsmiljöer för djur, växter och människor. Grönområden gör oss friskare både fysiskt och psykiskt eftersom de kan användas till rekreation och lek. Och träd binder, som bekant, koldioxid vilket är viktigt eftersom koldioxid är en växthusgas som gör att medeltemperaturen ökar. Det finns en mängd andra anledningar till varför grönska är viktigt för en stad men vi kan kanske nöja oss med ovanstående just nu.

Men hur mycket grönska behövs egentligen? Därom tvistar (delvis) de lärda. Framför allt så kan man ta fasta på olika mått. En del kommuner (exempelvis Malmö) använder något som kallas grönytefaktor som är en slags kvantitativ beräkning av hur mycket yta som varje nybyggnadsområde ska tillägna träd, buskar och grönområden[2]. Ett annat kvantitativt mått eller tumregel som man kan använda (och det som jag använde i ovan nämnda studie) är den s.k. 3-30-300 regeln. Med det menas att alla medborgare ska kunna se minst tre träd från sin bostad, varje stadsdel ska ha en trädkrontäckningsgrad på minst 30% och ingen ska ha mer än 300 meter till närmsta kvalitativa grönområde. Det här är en regel som en framstående forskare inom urban trädvård vid namn Cecil Konijnendijk van den Bosch[3] tagit fram och som utgår ifrån vad forskningen säger krävs för att en stad ska vara hållbar både vad gäller motståndskraft mot klimatförändringar och för att öka människors välmående fysiskt och psykiskt. Trädkrontäckningsgrad innebär helt enkelt hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor och med kvalitativt grönområde menas områden som är minst 1 hektar (10 000 kvm) och kan användas för rekreation.

Resultatet visade att det definitivt finns bostäder som inte kan se minst tre träd och att det både finns områden i Burlövs kommun där man har längre än 300 meter till närmsta kvalitativa grönområde samt att trädkrontäckningsgraden för både Åkarp och Arlöv var lägre än 30% (Arlöv ca 21% och Åkarp ca 27%).

Karta över Burlövs kommun. Till vänster karta över kommunens grönområden (dock ej med den oupptäckta oasen som nämns i artikeln). Till höger en karta över grönområden större än 0,5 hektar och som kan användas till rekreation
Karta över vilka bostäder som har mer än 300 meter till närmaste kvalitativa grönområde

I artikeln med de tre studenterna så lyfter de just problematiken kring att det saknas naturområden i kommunen och särskilt områden med större sammanhängande yta. Särskilt i Åkarp är det anmärkningsvärt hur få stora parker eller naturområden som finns. När kommunstyrelsens ordförande i samma artikel får frågan kring hur hon ser på saken menar hon att de arbetar aktivt för att ”säkerställa att det finns gröna och härliga stråk.” Men problemet är väl just det, att man arbetar för att säkerställa att det finns gångstråk och trädalléer längs med bilvägar men att man inte arbetar lika aktivt för att göra våra parker attraktiva och se till så att det finns kvalitativa naturområden även inom tätorterna. Jag har själv flera gånger slagits av det märkliga i att jag ofta åker till andra kommuner (exempelvis Alnarp, Lunds stadspark eller Hjärups park) för att få parkupplevelser. Satsa på parker och naturområden!

[1] Sydsvenskan – Osäker framtid för artrik och bortglömd oas

[2] Naturvårdsverket – Om grönytefaktor

[3] Cecil Konijnendijk