För lite mer än två veckor sedan var det årets sista kommunfullmäktige. Dessvärre åkte jag i samband med det på en förkylning med feber och kunde därför inte delta. Denna rapport från fullmäktige utgår därmed från protokoll och handlingar samt från vad andra som var på plats berättat. Det finns med andra ord anledning att vara lite extra källkritisk till det du nu läser så klicka dig gärna vidare och faktagranska källorna 😊
Burlövs Bostäder – går vi mot marknadshyror?
En av punkterna på dagordningen var att man önskade göra förändringar i ägardirektiven för Burlövs Bostäder. Burlövs Bostäder är Burlövs kommunala fastighetsbolag och är formellt ett dotterbolag till det kommunägda aktiebolaget AB Skärfläckan. Förutom Burlövs Bostäder är Skärfläckan även moderbolag för kommunens andra dotter- eller intressebolag Burlövs Bostäders Parkering AB och avloppsbolaget ABMA (som samägs med Lomma och Staffanstorp).
Så vad var det för förändringar man nu önskade göra? Framför allt två saker. För det första är Burlövs Bostäder som sagt redan idag ett dotterbolag till Skärfläckan men i ägardirektiven har kommunfullmäktige och kommunstyrelsen getts stor insyn i verksamheten genom att Burlövs Bostäder tvingats återrapportera handlingar och räkenskaper dit. Detta vill man nu förändra så att man istället styrs och återrapporterar direkt till Skärfläckan AB. För det andra vill man ändra i den ekonomiska förvaltningen och då framför allt kring avkastningskraven (dvs hur mycket av vinsten man kan plocka ut). Att man försvårar insynen och förflyttar beslutsmakten bort från kommunfullmäktige till olika bolag och nämnder har vi det senaste året vant oss vid i den här kommunen och vem förvånas egentligen över att man, likt Malmö kommun, nu ser en möjlighet att använda mer av vinsten för att täcka upp hål i budgeten? Några exempel på förändringar i texten kan man se i bilderna nedan (det som är rödmarkerat är det som förändrats, antingen genom tillägg eller strykningar) och vill man läsa ägardirektiven i sin helhet kan man läsa det här
Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.1Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.4Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.5
En sak som kan vara intressant att notera är att man nu uttryckligen skriver att det ska vara en ”marknadsmässig avkastning i nivå med jämförbara bolag i regionen”. Avkastningen (eller vinsten) baseras så klart på intäkterna och intäkterna i det här fallet är de hyresintäkter som bolaget får in från hyresgästerna. I praktiken innebär med andra ord en marknadsmässig avkastning även att hyrorna blir mer marknadsanpassade. Kontentan av förändringarna i ägardirektiven blir att transparensen försämras och risken är att Burlövs Bostäders hyresgäster får höjda hyror och i högre utsträckning kommer få betala för kommunens verksamheter. Detta är förstås inget vi i Miljöpartiet kan ställa upp på och vi valde därför att yrka på återremiss men dessvärre valde samtliga övriga partier att rösta igenom förslaget.
Införande av avgifter på hjälpmedel för äldre och funktionshindrade
Ett ärende där det däremot fanns en del synpunkter även från andra partier var införandet av abonnemangsavgifter för hjälpmedel för äldre och funktionshindrade. Bakgrunden är att styret vill införa en abonnemangsavgift för olika former av hjälpmedel (ex. käppar, kryckor, rollatorer etc.) för äldre och funktionshindrade på 75:-/månad. Detta har väckt stor debatt i både socialnämnden och i kommunfullmäktige då oppositionen ansett det oskäligt att ta ut en sådan avgift för en redan utsatt grupp givet det ekonomiska läge vi befinner oss i. Nu var det så slutligen dags att debattera och ta beslut i frågan. Problemet var bara att socialförvaltningen redan innan frågan avgjorts skickat ut ett informationsbrev till de som berörs där det framstod som att man redan hade tagit beslut. Än mer anmärkningsvärt var att man även skickade ut informationsbrevet till personer som avlidit(!) eller hade lämnat tillbaka hjälpmedlen. Socialdemokraterna yrkade på återremiss genom att ifrågasätta den utredning som föregått införandet och de besparingar som där framställs då man uppenbarligen inte har haft korrekta uppgifter kring vilka som berörs. För att få igenom en återremiss krävs endast att en tredjedel av ledamöterna röstar bifall och Socialdemokraterna är så pass stora att de ensamma kan rösta igenom det. Återstår att se vad som händer härnäst.
Antagande av parkeringsstrategi, -policy och -norm
Synpunkter fanns det även i ärendet kring införande av en parkeringsstrategi och fastställande av parkeringsavgifter. I Burlövs kommun finns idag inga parkeringsavgifter på kommunal mark och syftet med att fastställa föreskrifter kring detta är egentligen inte att redan nu införa avgifter. Snarare ska detta ses som ett sätt att förbereda kommunen för kommande expansion och utbyggnad så att man i framtiden ges möjlighet till ett sådant införande. Efter en del debatt biföll fullmäktige samtliga förslag med undantag för en liten förändring. I parkeringsstrategin och i parkeringspolicyn tyckte uppenbarligen både Sverigedemokraterna och Liberalernas Marie Wahlgren att människor utan bil minsann inte ska kunna leva i Burlöv utan vissa svårigheter då man gjorde ett ändringsyrkande (som också bifölls) från ”Det ska vara enkelt att bo och verka i Burlöv utan bil” till ”Det ska finnas möjlighet att bo och verka i Burlöv även utan bil”. En ändring som väl snarast ska ses som en markering för bilism och helt i linje med Sverigedemokraternas politik. Att även Liberalerna anser det viktigt att göra denna markering är förstås desto märkligare.
Detta var ett mindre axplock av det som beslutades. Jag hoppas inom den närmaste veckan hinna med en liten årssummering av året i fullmäktige så håll koll på bloggen!
I måndags var det kommunfullmäktigemöte och ärenden som behandlades var bl.a. en motion från yours truly om medlemskap i Klimatkommunerna samt en rapport kring huruvida de kommunala bolagen bedrivit en ändamålsenlig verksamhet under föregående år (2022). Två interpellationer besvarades också av kommunstyrelsens ordförande respektive utbildnings- och kulturnämndens ordförande.
Amanda Morrill (V) hade lämnat in en interpellation angående Burlövsbadet där Vänsterpartiet önskade svar på varför det är oplanerade stängningar titt som tätt och problem med bl.a. dålig lukt samt bristande tillgång till tvål i dusch och hygienutrymmena. Jag besöker själv badhuset ganska ofta eftersom jag har barn som går i simskola men har inte reagerat på att det skulle vara så mycket sämre än badhus generellt. Att det blir oplanerade stängningar p.g.a. fel bakteriehalt verkar till exempel vara något som är mer regel än undantag och något man kanske får räkna med när det gäller en så komplex verksamhet. Utbildnings- och kulturnämndens ordförande, Kristoffer Daag (L), gav ett långt och uttömmande svar och man får nog konstatera att det görs stora ansträngningar för att hålla badet i bra skick. Stängningar beror i regel på att man tar det säkra före det osäkra och små som stora felanmälningar tas på stort allvar. Visst, vad gäller tvålbehållarna i duschutrymmena kan man tycka att det är lite klantigt att man, i ett våtutrymme, försökt tejpa upp (!) dem. Och förklaringen, att man nu inte har pengar i driftsbudgeten för att ”fackmannamässigt” skruva fast dem, känns ärligt talat lite konstig (är det verkligen en så stor kostnad?). Men det arbetas åtminstone på en lösning och jag känner mig på det stora hela relativt trygg med hur badhuset sköts.
Ur svar på Interpellation från Amanda Morrill (V) angående Burlövsbadet
Jonna Stålring Westerberg (S) hade lämnat in två interpellationer varav den ena besvarades av kommunstyrelsens ordförande under detta möte. I korthet undrade Stålring Westerberg om kommunen har för avsikt att köpa loss Åkarps gamla stationshus. Sara Vestering (M), kommunstyrelsens ordförande, gav inget exakt besked utan hänvisade till att Trafikverket just nu genomför en undersökning av husets skick (en undersökning som skulle varit gjord och redovisad i augusti!) och att kommunen avvaktar denna rapport. Så snart kommunen får tillgång till rapporten (och man har alltså ingen aning om när detta sker!) så kommer man genomföra egna syner med konsulter och eventuellt inleda dialog kring pris med Trafikverket.
Kommunen har både ett antal hel- eller majoritetsägda bolag och bolag som man äger tillsammans med andra kommuner. Varje år prövar kommunstyrelsen om dessa bolag har skött sin verksamhet så som ägardirektiven föreskriver och att de hållt sig till det fastställda kommunala ändamålet. Samtliga bolag bedömdes nu för år 2022 ha arbetat ändamålsenligt. Kommunstyrelsen hade dock en anmärkning och det gällde den ekonomiska förvaltningen av Burlövs Bostäder AB (dvs det kommunala fastighetsbolaget). I Burlövs Bostäders ägardirektiv finns nämligen ett avkastningskrav som innebär att avkastningen ska uppgå till 4%. Det betyder alltså att fastighetsbolaget ska ge tillbaka en vinst till ägaren (Burlövs kommun) som motsvarar 4% av bolagets bokförda värde. Under 2022 motsvarade bolagets resultat en avkastning på 2,9% vilket man nu tycker är för lågt. Kommunstyrelsen har därför beslutat att uppmana bolagsägaren att vidta åtgärder för att uppfylla kraven avseende ekonomisk förvaltning. Jag har i ett tidigare blogginlägg tagit upp det faktum att Burlövs kommun är en av de kommuner i Sverige som haft högst hyreshöjningar under det gångna året och man behöver ju inte vara konspirationsteoretiker för att räkna ut sambandet mellan hyreshöjningar och ”åtgärder för en ökad avkastning”. För i grund och botten måste man ju antingen sänka sina kostnader eller öka sina intäkter om avkastningen ska öka. Att höja hyrorna blir då ett enkelt sätt att låta hyresgäster med små ekonomiska resurser stå för notan.
Min motion om medlemskap i föreningen Klimatkommunerna röstades, inte oväntat, ned. Klimatkommunerna är ett kommunalt och regionalt klimatnätverk vars syfte är att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige. För närvarande är 51 av landets kommuner och regioner medlemmar varav en hel del från Skåne (Helsingborg, Hässleholm, Kristianstad, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Region Skåne, Simrishamn och Vellinge). Dessutom är ett flertal andra kommuner delaktiga som observatörer vilket är ett slags första steg där man får sitta med och undersöka om ett medlemskap är av intresse. Det som framför allt är bra med det här nätverket är att det innebär att kommunen de facto måste börja arbeta med utsläppsminskningar och sätta upp mål för sina utsläpp. Burlövs kommun vill gärna framhålla att man är en hållbar kommun och att de här frågorna är viktiga för kommunen men än så länge känns det mest som tomma ord och löften. Att å ena sidan säga att man har som mål att kommunen ska vara hållbar men å andra sidan inte våga sätta upp konkreta mål för utsläppsminskningar håller helt enkelt inte. Kommunledningsförvaltningen tycks i stort instämma i vikten av att arbeta med frågorna men de föreslog ändå att motionen skulle avslås med argumentet att ”det är viktigare att prioritera utvärdering av befintligt klimatarbete” först. Då ska man ha i minne att motionen hade två att-satser varav den första att-satsen faktiskt innebar just att Burlöv ska arbeta för att på sikt kunna bli medlemmar (läs: exempelvis utvärdera befintligt klimatarbete). Detta var också något som Vänsterpartiets Andreas Bexell framhöll i talarstolen med orden ”det är märkligt att man yrkar avslag genom att argumentera för ett bifall”. I slutändan blev det ändå bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som ville bifalla motionen. Socialdemokraterna valde att avstå från att rösta och övriga partier röstade för ett avslag.
Till sist vill jag passa på att påminna/upplysa om att slutet på veckan bjuder på en hel del godis (både bokstavligt och bildligt!). Den 2-3 november mellan kl. 17-19 så är det Miljöpartiets dagar på Burlöv Center under kommunens arrangemang Möt Burlövs politiker. Kom gärna förbi och säg hej, drick en kopp kaffe eller bara ta det lugnt en stund. På lördag, den 4 november, är det sedan dags för höstens stora happening: Stand up + föreläsning om marknadsskolan! På Tora Vega folkhögskola (f.d. Hvilan) i Åkarp kommer Malin Appeltofft (lärare och bl.a. känd från radiodokumentären ”Min roliga fru”) köra stand up och Åsa Plesner från tankesmedjan Balans föreläser om marknadsskolans konsekvenser. Det här är ett samarrangemang som vi i MP har tillsammans med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och ABF med anledning av att Internationella Engelska Skolan tänkt etablera sig i Kronetorp. För de som har Facebook kan man läsa mer om eventet här. Det är helt gratis så missa inte detta!
Årets mest fullspäckade kommunfullmäktigemöte hölls i måndags och det blev en stundtals livlig debatt om allt från kraftiga hyreshöjningar till vindkraftens vara eller inte vara. Dessutom klubbades budgeten för 2024.
Höga hyror
Det har i flera olika medier rapporterats om kraftigt höjda bostadshyror runtom i landet till följd av inflation, räntor och andra kostnadsökningar. Ett flertal hyresvärdar har dessutom gått ut och krävt en extra hyreshöjning trots att det redan förhandlats mellan parterna. Burlövs kommun är inget undantag utan tvärtom visar Hyresgästföreningens senaste rapport att Burlöv är en av de kommuner i Sverige med högst hyreshöjningar.[1] I genomsnitt har hyrorna i Burlövs kommun höjts med 5,3% jämfört med förra året vilket kan jämföras med 4,2% för riket och 4,63% för Skåne. Faktum är att endast tre (!) kommuner har en högre genomsnittlig hyreshöjning. Detta föranledde en interpellation där jag önskade svar från Burlövs Bostäders (BBAB, vårt kommunala bostadsbolag) ordförande samt kommunstyrelsens ordförande om vad man avser vidta för åtgärder för att kompensera och underlätta för drabbade hushåll. Leif Westin (M), Burlövs Bostäders styrelseordförande, svarade på interpellationen med att jämföra deras höjningar med andra närliggande kommunala bostadsbolag och konstaterade att BBAB förvisso hade en hyresjustering med en höjning på 5,25% för 2023 men att detta i kronor räknat blir en lägre höjning än exempelvis Malmö eftersom snitthyran i MKB (Malmös kommunala bostadsbolag) ligger högre än BBAB (1410:-/kvm och år jämfört med Burlövs 1177:-/kvm och år). I svaret om vad man kommer vidta för åtgärder för att hjälpa hushållen sades att Burlövs Bostäder redan idag har ett samarbete med socialtjänsten och en heltidstjänst dedikerad åt bo-sociala frågor. Konkret handlar det om att man ger rådgivning angående hur man kan finna billigare bostäder, hur man kan upprätta och sköta avbetalningsplaner, hjälp med bostadsbidrag och försörjningsstöd samt ett program för att stötta och hjälpa personer som står långt från bostadsmarknaden. Sara Vestering (M), kommunstyrelsens ordförande, valde att inte ge något tydligt svar om vad kommunen gör för att underlätta drabbade hushåll utan istället hänvisade hon till Westins svar. Av någon anledning kände till och med Socialdemokraterna sig nödgade att försvara Burlövs Bostäder och började argumentera för att höjningen är fullt riktig och rimlig och att Burlövs Bostäder är ett välskött och bra bolag i allmännyttans tjänst. Även om höjningen i jämförelse med andra kommuner inte är särskilt hög så kvarstår ju ändå faktum att det är en ovanligt kraftig höjning och alldeles oavsett om den är marknadsmässigt försvarbar så kommer det drabba människor som lever på marginalen. Att Socialdemokraterna på det här sättet går upp och, i princip, försvarar marknadshyror är något förvånande. Att debatten kom att fokusera mycket på Burlövs Bostäders agerande är beklagligt för egentligen ville jag främst ha svar på vad KOMMUNEN gör. Man kan ju jämföra situationen med när matjättarna höjde sina priser och hur finansministern då visade handlingskraft genom ”att ta de i örat” och som kommun kan man ju, även om man inte anser att man kan göra något åt själva hyrorna, göra mycket annat för att underlätta. Till exempel kan man titta på andra avgifter och taxor som kommunen delvis eller helt styr över och som också påverkar hushållen. Eller så kan man rösta för motioner så som gratis sommarkort för ungdomar eller fritidsbank vilket skulle underlätta och gynna en stor del av denna målgrupp. När jag påtalade och gav dessa exempel till kommunstyrelsens ordförande fick jag svaret ”men tänk på alla som drabbas av höga räntor, ska vi inte hjälpa dem också?”. Att det finns ränteavdrag och elprisstöd för de här grupperna tycks inte vara känt. Eftersom det inte heller verkar finnas någon ambition från kommunens sida att göra mer, utöver de insatser som redan görs genom socialtjänsten, för att hjälpa drabbade hushåll kan jag bara konstatera att kommunens hyresgäster är utlämnade åt kommunpolitiker som antingen inte ser eller inte vill se vilka konsekvenser kostnadsökningarna bidrar till.
Vindkraft – Not in my backyard!
I december månad lämnade jag bl.a. in två motioner för beredning och nu var det dags att rösta om dem. Den ena handlade om att anlägga en lekplats mellan Kabbarpsvägen och Ostvägen i Åkarp och den andra handlade om att etablera vindkraftverk. Vad gäller vindkraftverk kan man utan överdrift konstatera att det råder ett kompakt motstånd från i princip samtliga partier (undantaget Miljöpartiet och Vänsterpartiet) mot en sådan etablering. Eller rättare sagt, de flesta är i sak positiva till vindkraft som energislag men menar att det finns andra kommuner och ställen man kan placera dem i. Med andra ord, en klassisk NIMBY-argumentation (Not In My BackYard). I kommunledningsförvaltningens svar på motionen framgår att man gjort en utredning där man utgått ifrån en buffertzon på 400 meter från samtliga bostadshus och kommit fram till att det inte några platser i kommunen som är tillräckligt stora och åtminstone 400 meter ifrån bostadsbebyggelse så av den anledningen är vindkraftverk tydligen en omöjlighet i Burlövs kommun.
Problemet med analysen är att ett skyddsavstånd på 400 meter varken är ett lagkrav eller en nödvändighet och det finns gott om ställen runtom i Skåne där man har betydligt närmare än 400 meter. Två närliggande exempel är utanför Lund, vid Värpinge och vid ESS (se bilder nedan). Det krävs inte heller stora vindkraftsparker för att vi ska få en stor effekt utan det räcker med enstaka vindkraftverk. Att man därmed skulle behöva helt enorma arealer är helt felaktigt.
Avstånd till industribyggnad, ESS LundAvstånd till bostadsbebyggelse, Värpinge
Ett mindre vindkraftverk med en effekt på cirka 2 till 2,5 mw genererar i normalt vindläge cirka 5,3 till 6,5 miljoner kWh el per år. Det innebär att ETT ENDA vindkraftverk täcker den årliga elanvändningen för cirka 210 till 260 eluppvärmda villor (á 25 000 kWh/hushåll och år).[2] 10 vindkraftverk täcker med andra ord behovet för ca 2 300 villor vilket är en intressant siffra i jämförelse med det totala antalet HUSHÅLL (nota bene: hushåll innefattar människor som bor i flerbostadshus såväl som enskilda villor) som år 2022, i Burlövs kommun, uppgick till 8 219 st.[3] Efter att ha lagt fram denna argumentation yrkade jag på att ärendet skulle återremitteras (skickas tillbaka) för att man skulle utreda vilka platser som är lämpliga för enstaka vindkraftverk utifrån en buffertzon på 150 meter. Dessvärre ville övriga partier inte ens utreda detta (!) utan avslog motionen. Så om ni någon gång hör en kommunpolitiker klaga över höga elpriser ställ då gärna frågan varför man inte ens vill göra en ordentlig utredning om möjligheten att etablera vindkraftverk.
Fågelsång vid lekplatser ett minne blott
Motionen om lekplats mellan Kabbarpsvägen och Ostvägen avslogs också. Egentligen är det här en fråga som är för detaljerad och områdesspecifik för att lyftas i kommunfullmäktige. Var och hur man bygger lekplatser behandlas vanligtvis i nämnderna och när det tas fram översikts- eller detaljplaner. Men det finns en anledning till att jag ändå valt att lyfta just den här lekplatsen och det handlar om att man i den handlingsplan för lekplatser som togs fram 2017 föreslog att man skulle nyanlägga en lekplats här redan för två år sedan men att så inte skett.[4] Det finns därmed en överhängande risk att man helt kommer strunta i att anlägga en lekplats här när man nu tar fram en ny handlingsplan och därför är det viktigt att aktualisera och påminna styret om detta. Motionen har beretts både i utbildnings- och kulturnämnden och kommunstyrelsen och deras yttrande samt förslag till beslut finns att läsa här [5]. Det är inte helt lätt att tolka svaret eftersom det i stora drag ställer sig väldigt positivt till en etablering av framför allt utegym men också lekplats. Man skriver t.ex. uttryckligen att man någon gång i framtiden kan tänka sig att anlägga en mikropark eller en mötesplats i någon form. Ändå kommer man till slutsatsen att man vill avslå motionen och det verkar finns tre anledningar till det; man anser att det inte är en central placering, det saknas parkeringsmöjligheter och framför allt vänder man sig mot att platsen anses vara väldigt bullerutsatt.
Vad det gäller argumentet att grönytan mellan Ostvägen och Kabbarpsvägen inte skulle vara en optimal plats utifrån att den inte är centralt placerad så kan jag personligen tycka att det viktiga med placering av lekplatser är att alla kommuninvånare, oavsett var de bor, har nära till en lekplats. Olika områden har olika förutsättningar och i vissa områden är det inte möjligt att placera lekplatsen centralt utan man tvingas kompromissa. Tanken här har heller aldrig varit att anlägga en enorm lekpark som ska locka barn och unga från hela kommunen utan en liten områdeslekplats med några stockar och stenar duger fint.
Vidare argumenterar förvaltningen för att platsen ej är lämplig då det saknas parkeringsplatser. Ett direkt felaktigt påstående som vi kan se på bilden nedan. Området för den tänkta lekplatsen är inringat i rött och i blått ser vi närmsta allmänna parkeringsplatser. Det finns två allmänna parkeringsplatser inom en radie på 140 meter (om man räknar asfalterade vägar). Detta blir särskilt intressant om vi jämför med andra lekplatser i Åkarp. Några exempel: Lekplatsen vid Falkvägen saknar parkeringsplatser, lekplatsen vid Harakärr har 200 meter till närmsta allmänna parkering och till Svanetorps lekplats (som invigdes för bara någon månad sedan) är närmsta väg till allmän parkering 250 meter. Varför man då inte ställer samma krav på parkeringsmöjligheter när man anlade Svanetorps lekplats är svårt att förstå. Att kräva att en liten områdeslekplats för de närboende ska ha parkeringsmöjligheter känns också smått bisarrt.
Den största invändningen handlade dock om att det är en bullerutsatt miljö. Ett argument jag faktiskt har förståelse för. Vi ska inte bygga lekplatser vid olämpliga miljöer och bullernivå är en viktig sak att ta hänsyn till. Jag delar dock inte förvaltningens bedömning att denna plats är så pass bullerutsatt som man vill göra gällande. Bullermätningarna som man hänvisar till är inte mätningar som gjorts på plats utan det är uppskattningar.[6] Man har tittat på en karta och gjort en uppskattning av hur höga bullervärden där borde vara utifrån de geografiska förutsättningarna. Bullermätningar som gjorts på plats i området visar på mätvärden i genomsnitt kring 55 db. 55 db är under de riktvärden som finns framtagna i en förordning till miljöbalken. Där anges att buller från spårtrafik och vägar inte bör överskrida 60 db genomsnittlig ljudnivå vid en bostadsbyggnads fasad samt 70 db maximal ljudnivå vid en uteplats.[7] Värt att notera är dock att det inte finns några riktvärden speciellt framtagna för lekplatser utan det är dessa riktvärden vi har att förhålla oss till. För att få lite perspektiv på den siffran kan man säga att ett normalt samtal mellan två personer motsvarar 50-60 db och 60 db är också uppmätt ljudnivå för fågelsång (koltrast).[8] Ska vi alltså inte acceptera fågelsång vid våra lekplatser? Som vi kan se på kartan ovan är det också så att denna grönyta är omringad av bostadsbebyggelse och kan vi acceptera att människor bor i en sådan miljö så borde vi rimligen kunna acceptera att människor vistas där någon timme för att leka. Oavsett, frågan om lekplats vid Kabbarpsvägen har nu lyfts och även om den avslogs kan man hoppas att den tas med i framtida planer och inte glöms bort.
Vad fan får vi för pengarna eller varför skatteintäkter behövs
Avslutningsvis måste det sägas några ord om den stora punkten på dagordningen: fastställande av budget för 2024. Det kan knappast ha undgått någon att kommuner runt om i landet har det knapert och att inflation och stigande räntor ger ett ansträngt läge. Detta gäller förstås även Burlöv även om vi är en välskött kommun. Eftersom vi dessutom har ett styre som hellre skär i verksamheter än höjer skatten kommer budgeten onekligen innebära att verksamheter måste ”effektiviseras” och nämnderna har därför ålagts ett sparbeting på 2%. Vad innebär det? I den budget som klubbades så innebar det exempelvis följande sparåtgärder:
Man minskar personalresurser inom skola och kultur- och fritid med drygt 6 miljoner
Man avvecklar barnomsorg på obekväm arbetstid (s.k. OB-omsorg)
Burlövsfesten för 2024 ställs in
Man pausar gratis busskort för de som är 70+ (s.k. seniorbiljett)
Man inför en abonnemangsavgift för hjälpmedel för personer som bl.a. har planerade operationer
Man minskar bemanningen på korttidsenheten motsvarande 4 platser
Man kommer inte delta i kommunövergripande satsningar som t.ex. resursteam i frågor om hedersrelaterat våld och förtryck och våld i nära relationer
Vi i Miljöpartiet valde att inte lägga ett eget budgetförslag utan istället göra ett mindre tilläggsyrkande och dessutom ansluta till Socialdemokraternas tilläggsyrkanden. Jag är inte en generell vän av skattehöjningar men när man ser besparingsåtgärderna så kan det faktiskt vara värt att stanna upp och ställa sig frågan om det inte vore ett rimligt val att öka intäkterna istället för att skära i verksamheterna.
Vad skulle en marginell skattehöjning innebära för Burlövsborna? Burlövs skattesats har sedan länge legat oförändrad på 20,09%. Detta är ganska långt under genomsnittet i landet (20,67%) och innebär att vi nästan har 1% lägre kommunalskatt (31,27% jämfört med 32,24%) än genomsnittet i riket. Lite krasst kan man konstatera att det finns ett visst utrymme att utnyttja vid behov. En skattehöjning med 10 öre skulle ge kommunen extra intäkter på 5 miljoner kr. För 5 miljoner skulle vi kunna finansiera en uppstart av fritidsbanken, ombyggnationen av Möllegården (som vi nu behöver låna pengar till), gratis sommarkort till ungdomar och dessutom ha ca 2 miljoner över för att täcka verksamheternas underskott. En skattehöjning med 10 öre innebär att en person som tjänar 25 000:- i månaden betalar 25:- mer av sin månadslön i skatt. Kom då också ihåg att en höjning med 10 öre fortsatt skulle göra att skattesatsen ligger långt under rikssnittet. Det är en höjning som inte kommer märkas i hushållens plånböcker men som skulle få stora effekter för kommunen som helhet och som innebär att kommunmedborgare får en ökad livskvalitet.
Då vi vet att styret aldrig skulle acceptera en skattehöjning innehöll vårt tilläggsyrkande inte något sådant förslag men jag tycker ändå det är värt att ta upp detta när man nu pratar om besparingar. Är bibehållen eller lägre skattesats ett självändamål i sig eller finns det anledning att ha en mer flexibel inställning till skattesatsen?
Vårt tilläggsyrkande handlade om att man i styrets budgetförslag har lagt en investering om 2,4 miljoner till byte av dörrar i medborgarhuset. Detta innebär att man byter ut fullt fungerande dörrar till glasdörrar. Argumentet att det handlar om en arbetsmiljöåtgärd blir svår att motivera när dessutom fackförbunden Vision och Sveriges arkitekter och ingenjörer själva går ut och kritisera beslutet.[9] Vårt tilläggsyrkande var att man istället skulle använda de här pengarna till att bekosta uppstart av fritidsbank (1 miljon) och gratis sommarkort för elever i åk 6–9 grundskola och 1–2 gymnasieskola (1,4 miljoner) under 2025 men dessvärre var det inget annat parti som röstade för det.
Detta var ett axplock av allt som beslutades. Andra spännande saker som kommunfullmäktige beslutade om var bl.a. att anta en lokalförsörjningsplan för 2024-2026, avslå en privatisering av hemtjänsten, avveckla tomtkön, anta ett pm om klimatanpassningsåtgärder för kommunens kustskydd och bevilja ytterligare medel för ombyggnad av Möllegården. Vill man grotta ner sig finns protokoll och handlingar att hämta här: [10] Glad midsommar!
Det var ett tag sedan senaste blogginlägget kom upp men det beror inte på att det funnits för lite att skriva om utan tvärtom har det varit väldigt hektiskt både inom politiken och privat. De som prenumererar eller läser Sydsvenskan kan ha lagt märke till att det dök upp en artikel som handlade om att kommunen nu vill förvärva en stor del av marken i Kronetorpsstaden.[1] Med anledning av köpet hölls ett extrainsatt möte i kommunfullmäktige igår där man tog beslut om förvärvet.
På kartan nedan syns vad som ingår i köpet. All mark inom det rödmarkerade området inkl. gulmarkerade hus (bl.a. Kronetorps gård) ingår MEN däremot inte husen som är markerade i rödvittrandigt.
Det som alltså inte ingår i köpen är de bostadshus som redan byggts. De boende som därmed hoppas på att kommunen nu ska rätta till alla de byggfel som påträffats bör vänta med att ropa hej för den frågan äger fortsatt bolagen eller föreningarna som äger husen. Köpesumman är satt till drygt 210 miljoner och detta är pengar som kommunen nu behöver låna och därmed öka sin låneskuld. Man kan definitivt reagera på summan men huruvida det är marknadsmässigt försvarbart är svårt för en lekman som mig att bedöma. I handlingarna beskrivs det som ett strategiskt köp och det viktigaste är väl kanske att kommunen genom köpet också tar makten över exploateringen och kan styra processen betydligt mer än vad man kunnat göra hittills. Summan bör även sättas i relation till vad kostnaden hade blivit om man inte väljer att ingå avtalen. Låt oss säga att bolagen som idag äger marken, Kronetorp Park AB och Kronetorp Herrgårdshusen AB, antingen inte haft förmåga eller vilja att fullfölja exploateringen eller om man tvingats sälja till, en för kommunen sett, mer tveksam ägare då hade mycket väl de sociala och ekonomiska kostnaderna kunnat bli betydligt högre för kommunen.
Med anledning av markförvärven passade jag på att lämna in en interpellation till kommunstyrelsens ordförande. Man kan enkelt förklarat säga att en ledamot i fullmäktige kan lyfta en fråga till fullmäktige på tre olika sätt, genom motioner, interpellationer och enkla frågor. En motion är, som de flesta säkert känner till, ett yrkande/förslag som leder till beslut (avslag eller bifall). Alltså, om jag vill att en ny lekplats ska byggas eller att kommunen ska utreda en viss fråga kan jag lämna in motion där jag beskriver ärendet och avslutar med mitt förslag till beslut. Interpellationer och enkla frågor däremot leder inte till beslut utan är helt enkelt frågor som man önskar svar på från ett kommunalråd eller någon ansvarig bland de styrande partierna. Skillnaden mellan en interpellation och en enkel fråga är att om man ställer en interpellation öppnar man upp för diskussion och alla ledamöter har rätt att debattera frågan medan vid en enkel fråga får bara den som ställer frågan och den som besvarar den delta. En annan viktig skillnad är också att en interpellation måste besvaras skriftligt och det kan ibland vara att föredra. Interpellationen och svaret ses nedan och finns även på kommunens hemsida:[2]
Det finns några intressanta saker att ta fasta på. För det första, i interpellationen talas det bl.a. om tillsättandet av en styrgrupp och det här tycker jag är ett ypperligt exempel på hur odemokratisk den lokala politiska arenan faktiskt är. Man kan ju lätt förledas att tro att alla partier som sitter i fullmäktige har lika stor insyn och lika möjligheter att bedriva politik bortsett det faktum att man har olika antal ledamöter och därmed olika stort inflytande. Men den som någon gång har suttit i en politisk församling vet att informationen som delges i fullmäktige i de allra flesta fall föregåtts av debatter och diskussioner i olika utskott, nämnder eller styrgrupper och det är i huvudsak där som tjänstemän redogör för ärenden. Det innebär att när ärendet väl kommer till kommunfullmäktige så har de styrande partierna redan bestämt sig för var de står i ärendet och att då försöka väcka opinion för en annan åsikt är i det närmaste omöjligt. Dessutom kan styrande partier tillsätta styrgrupper eller delegera vissa beslut till nämnder och då blir insynen för partier som står utanför än mer begränsad. Styrgruppen för Kronetorp är ett exempel. Notera gärna svaret från kommunstyrelsens ordförande gällande detta i ovan nämnda interpellation. Enligt henne är ”minnesanteckningar” från styrgruppens möten tillgängliga för alla partier. När jag på fullmäktigemötet ställde följdfrågan om var någonstans jag i så fall hittar dessa minnesanteckningar var svaret att de tillkännages i kommunstyrelsens protokoll under punkten delgivningar. Tittar man igenom samtliga protokoll från kommunstyrelsen under det gångna året så kommer man dock bli besviken för där finns inte en enda minnesanteckning. Så frågan kvarstår, hur får jag och mitt parti del av den informationen? Och det finns mängder av liknande exempel på hur information ”förmedlas muntligt” eller bara når fram till vissa partier eller enskilda personer. Kunskap är makt och det utnyttjas i allra högsta grad i politikens värld.
För det andra, den som har läst Sydsvenskans bevakning av Kronetorp kan lätt få uppfattningen att det dels är Sydsvenskans förtjänst att byggfel och annat uppmärksammats och dels att det var tidningens granskning som lett fram till att utbyggnaden sattes på paus. Faktum är att bristerna har påtalats av tjänstemän och politiker genom tillsynsärenden och genom att frågan lyfts i miljö- och byggnämnden redan innan tidningen påbörjade sin granskning och kommunen har inte aktivt gått in och stoppat utbyggnaden (vilket man lätt kan tro på sättet Sydsvenskan framställer det) utan det handlar om att man inte har kunnat gå vidare i processen för att markägaren, Kronetorp Park AB, ej medverkat genom att skicka in de handlingar som krävs (se svaret på min första fråga i interpellationen). Med det sagt, det stora problemet med Kronetorpsutbyggnaden är att det som byggts inte är hållbart trots att man från exploatörens sida marknadsfört husen väldigt hårt med hållbarhet i fokus. Och det är här kommunen har begått den största tabben enligt mig. Hållbarhet är ett modeord som man gärna slänger sig med men kommunen har få eller mycket dåliga sätt att både mäta hållbarheten i det som byggs och framför allt alldeles för få kravspecifikationer på vad man menar med det. Hållbarhet handlar nämligen både om att man ska bygga byggnader som kan stå emot väder och vind, att man ska bygga åtkomliga bostäder som är ekonomiskt hållbara samt att man bygger områden som är socialt hållbara (dvs att det t.ex. finns serviceutbyggnad i området och att man strävar mot att motverka segregation). Inget av detta har man lyckats med i Kronetorpsområdet och där MÅSTE kommunen vara mer självkritisk och upprätta bättre verktyg för att man fortsättningsvis inte ska gå igenom samma misstag när man t.ex. bygger ut Sockerbruksområdet eller andra bostadsområden. Det är anmärkningsvärt att kommunstyrelsens ordförande på frågan om hur man säkerställer att man nu åtgärdar de brister som framkommit besvarar det med att hänvisa till att man följt gällande lagstiftning och därigenom frånsäger sig allt ansvar. Hade man haft en ambition och avsikt att leva upp till vad begreppet ”hållbarhet” faktiskt innebär borde man istället ta åt sig av kritiken och arbeta för att upprätta bättre styrmedel eller verktyg så att man långt tidigare säkerställer att det som byggs i kommunen håller måttet. Det här kommer vi från Miljöpartiet driva som en hjärtefråga under mandatperioden och än så länge har styret mycket kvar att bevisa.
Det kan knappast ha undgått någon att Burlövs kommun är inne i en aldrig tidigare skådad tillväxtfas. I Bostadsförsörjningsprogrammet som antogs 2018-09-17[1] prognosticerar man att det i Burlövs kommun år 2027 kommer finnas drygt 24 000 invånare vilket är en ökning med drygt 4000 från dagens ca 20 000 invånare. Detta innebär en genomsnittlig befolkningstillväxt på 2,9% per år. I samma rapport går det också att läsa att ”[e]rfarenheter visar att 1-1,5% ökning är vad jämförbara kommuner mäktar med under längre tid om ekonomin ska vara i balans” (s. 5) och att en befolkningstillväxt på 2,9% ”…är en ökning av utbyggnadstakten som bedöms vara svår att mäkta med” (s. 37). Nu blir det mycket siffror här vilket kanske är oundvikligt när man pratar befolkningsprogonser men i den senaste befolkningsprognosen som gjordes och som har en längre tidshorisont[2] spås att befolkningen kommer öka till drygt 27 400 personer år 2030, drygt 34 000 år 2040 och ca 37 500 år 2050.[3] Förutom de rent ekonomiska aspekterna och konsekvenserna ställer en sådan utbyggnadstakt också stora krav på att kommunen planerar för och bygger ut förskolor, skolor, parker, infrastruktur, socialtjänst osv.
Befolkningsprognoser är naturligtvis inga sanningsdokument utan kvalificerade antaganden. Icke desto mindre är de viktiga instrument i planeringen av framtida utbyggnad och skatteunderlag. Vid framtagande av befolkningsprognoser brukar man ofta ta höjd för diverse felberäkningar genom att redogöra för ett lägsta och högsta scenario. Ovan nämnda siffror är utifrån ett normalscenario och utgår ifrån Burlövs kommuns egna antaganden om nyproduktion. I det scenariot har man gjort ett generellt antagande om att 25 procent av bostäderna i Kronetorp och Burlöv center inte genomförs enligt ursprunglig plan utan senareläggs till efter 2041. Det man också ska bära med sig är att prognosen gjordes innan Rysslands invasion av Ukraina och innan Riksbankens höjningar av reporänta. Vad sådana externa faktorer har för konsekvenser för utbyggnadstakten och befolkningsökningen är förstås svårt att beräkna.
Med det sagt, allt annat lika kan vi alltså räkna med att befolkningen nu och för en lång tid framöver kommer öka dramatiskt och frågan är vilken beredskap kommunen har för detta? I det här inlägget tänkte jag försöka bena ut kommunens beredskap gällande boende för äldre (eller ”särskilt boende” som det också kallas). Kommunen har tre sådana boenden; Boklunden och Svenshög i Arlöv samt Harakärrsgården i Åkarp. Totalt finns det 163 lägenheter (som fördelas enligt följande: Svenshög 30 lgh, Boklunden 69 lgh, Harakärrsgården 64 lgh). Det finns idag inga köer till att få plats på ett särskilt boende utan tvärtom finns det uppskattningsvis ett 20-tal lägenheter som är lediga (OBS! Det är svårt att ge ett exakt antal då förhållandena ändras ganska ofta). Till saken hör dock att en viss beredskapsbuffert alltid är bra att ha, exempelvis ingick en del av de lediga lägenheterna i den beredskapsplan som gjordes för att kunna ta emot ukrainska flyktingar. Det finns en beredskap för att möta det ökande behovet och en lokalbehovsplan för 2022-2031 antogs i socialnämnden den 28 april i år vilket är mycket bra.[4] I den utredning som gjordes i samband med framtagandet av lokalbehovsplanen kom man fram till att det fanns behov för att bygga ett nytt demensboende med 32 lägenheter samtidigt som man avvecklar Svenshögs äldreboende. Eftersom Svenshög idag, som sagt, har 30 lägenheter betyder det att fram till 2030 räknar man med en kapacitetsökning på totalt två (!) lägenheter vad gäller särskilt boende. Hur ser då befolkningsprognosen ut för gruppen äldre under motsvarande period? Nedan kan vi se en tabell över befolkningsprognosen uppdelat i ålderskategorier.
Om vi är snälla och drar gränsen vid 75+ så beräknas befolkningen här ha ökat med 254 personer år 2030. I tidigare nämnda utredning angående lokalbehovsplan konstaterar man dessutom att antalet personer med demenssjukdom (oaktat ålder) beräknas ha ökat från 270 till 340 år 2030 om Burlöv följer samma utveckling som Sverige i stort.[5] Så hur går det här ihop? Ja, man räknar helt enkelt med att allt fler äldre bor hemma och att behovet av hemtjänst ökar samtidigt som behovet av särskilt boende minskar. Men här tror jag man gör ett litet feltänk. Eller åtminstone att man inte riktigt tar höjd för att fler kan behöva vårdas utanför hemmet. Även om så lite som var tionde av de som är 75+ år 2030 skulle ha behov av ett särskilt boende medan 9 av 10 vårdas i hemmet så skulle det innebära en situation där våra boenden når bristningsgränsen eller nära nog om vi inte utökar antalet lägenheter betydligt mer. Att allt fler vårdas i hemmet eller erbjuds hemtjänst istället för särskilda boenden är heller inget som nödvändigtvis handlar om att vårdtagarna (eller ”brukarna” som det så fint heter) själva hellre vill det utan tvärtom finns det många som inget annat önskar än att få plats på ett särskilt boende men som nekas för att de anses för friska. Ett i raden av exempel kunde vi läsa i Sydsvenskan så sent som för en dryg vecka sedan. 91-åriga Berit Möller som trots reumatism, stora smärtor och en allt sämre syn ändå får avslag av Lunds kommun för sin ansökan om särskilt boende då man bedömer att hennes vårdbehov kan tillgodoses i hemmet.[6]
Eftersom byggandet av nya boenden är en tidskrävande åtgärd behöver man börja planera för detta redan nu om man vill ha en beredskap om 5-10 år. Parallellt med en utbyggnad av antalet lägenheter inom särskilt boende bör man också planera för att bygga andra typer av boenden för äldre med inslag av service. Varför inte något liknande Bovieran i Svedala eller 55 plus boenden som planeras i Lund?[7] Det är hög tid att agera nu om vi vill möta morgondagens behov!
Tobias Steen (MP) 