Kommunstyrelsen och politiker från de styrande partierna har under våren bestämt sig för att man vill genomföra en större omorganisation inom stadsbyggnadsområdet.
I dagsläget är stadsbyggnadsfrågor uppdelat i tre olika avdelningar (miljö- och byggavdelningen, tekniska avdelningen och tillväxtavdelningen) och organiserat under en och samma förvaltning (kommunledningsförvaltningen) under ledning av kommundirektören. Förutom stadsbyggnadsfrågor så sorterar även bl.a. ekonomiavdelningen, kommunikationsavdelningen och HR under kommunledningsförvaltningen så det är en tung förvaltning som hanterar en stor mängd olika frågor. Den politiska ledningen för kommunledningsförvaltningens olika avdelningar utgörs av kommunstyrelsen med ett undantag. Miljö- och byggavdelningens politiska ledning utgörs av en särskild nämnd kallad just miljö- och byggnämnden. Anledningen till det är för att förhindra eventuella jävsituationer. Miljö- och byggnämnden hanterar nämligen kommunens tillsyn av hälsoskydd, miljöskydd, livsmedel och smittskydd samt även bygglovsärenden, bygganmälan, brandskyddskontroll, sotning etc. I detta ingår att man också utövar tillsyn över kommunens egna verksamheter och då behöver kommunen ha en oberoende instans som tar de besluten. Enligt kommunallagen (6 kap. 28 §) får nämligen inte en politiker fatta beslut som rör tillsyn över kommunal verksamhet om hen själv är knuten till verksamheten eftersom hen då anses jävig. T.ex. kan alltså inte en politiker som är ledamot i utbildnings- och kulturnämnden fatta beslut om att godkänna livsmedelshanteringen i skolköken och en politiker vars nämnd tänker göra en utbyggnad av egna lokaler kan inte samtidigt bevilja bygglovet. På samma sätt får inte en kommun både bedriva en viss verksamhet och ha tillsyn över den inom en och samma nämnd.
Organisationsskiss (den nuvarande politiska organisation)
Den nya omorganisationen innebär att man tänker bryta loss ”stadsbyggnadsavdelningarna” och samla de under en ny förvaltning kallad samhällsbyggnadsförvaltningen. Huvudargumentet tycks framför allt vara att samarbetet mellan avdelningarna förväntas öka om man samlar dessa frågor under en förvaltning och går från att arbeta i ”…stuprör till en sammanhållen samhällsbyggnadsprocess”. Ett annat argument har varit att man önskar avlasta kommundirektören genom inrättandet av en ny förvaltningschef. Problemet är bara att miljö- och byggavdelningen fortsatt måste vara oberoende och fri från påverkan från de andra avdelningarna eftersom det annars föreligger risk för jäv. ”Stupröret” försvinner alltså inte.
Organisationsskiss (den politiska organisationen efter 1 september)
Det här får också konsekvenser på den politiska nivån eftersom man där tänker att man på samma sätt vill samla frågorna i en nyinrättad samhällsbyggnadsnämnd och avveckla såväl miljö- och byggnämnden som tekniska utskottet och planutskottet. Problemet är ju då att det fortsatt kommer finnas ärenden där kommunen är sakägare och därför behöver ha ett oberoende organ som utövar och beslutar om tillsyn i de frågorna. Lösningen blir att även införa en jävsnämnd som bara har till uppgift att handlägga de ärenden där det föreligger jäv medan resten hanteras av samhällsbyggnadsnämnden. Det betyder t.ex. att jävsnämnden kan få till uppgift att godkänna livsmedelshanteringen i de kommunala skolköken medan samhällsbyggnadsnämnden får till uppgift att godkänna livsmedelshanteringen för friskolorna. Så istället för att vi har en och samma nämnd som hanterar båda dessa ärenden (som vi har idag) så ska två olika nämnder förväntas ha specialistkunskaper i samma typ av ärenden.
På senaste kommunfullmäktige var ärendet uppe för beslut och resultatet blev att styret (med stöd av SD) fick igenom att vi från och med 1 september kommer inrätta en ny samhällsbyggnadsförvaltning med tillhörande samhällsbyggnadsnämnd och jävsnämnd samt att miljö- och byggnämnden går i graven. Återstår att se om det är fisk eller fågel.
Nu var det länge sedan jag skrev här på bloggen men det beror definitivt inte på att det varit stiltje i politiken. Tvärtom. Det har varit så mycket som hänt att jag helt enkelt inte haft tid att sitta ner och sammanfatta mina tankar. Sedan jag skrev här sist har vi haft årsmöte både för distriktet (Miljöpartiet i Skåne) och lokalavdelningen (MP Burlöv), två kommunfullmäktigemöten, två kampanjtillfällen med konceptet Möt Burlövs politiker i Burlöv Center, EU-val kickoff inkl. Grön inspirationsdag för MP Skåne och som grädde på moset en samtalskväll med Ung i Burlöv där ungdomar fick chansen att träffa oss politiker. Var ska vi börja? Ja, vi kan kanske börja med att återknyta till ett ärende som jag skrev om för drygt två månader sedan: Silon vid ICA.
Silo i Åkarp (igen)
Om du är en flitig bloggläsare (och det är du väl? 😊) kommer du kanske ihåg att jag i mitt förrförra inlägg tog upp en interpellation jag skickade in angående planerna för silon vid ICA i Åkarp. Efter att kommunstyrelsens ordförande (kso) svarade mig att det pågår någon form av utredning om silofastigheten tog jag kontakt med VA-syd direkt för att kolla när man kan förvänta sig att denna är klar. VA-syd svarade då följande: Anläggningen består av ett vattenverk med tillhörande produktionsbrunn och observationsbrunn. Sweco genomförde en utredning 2005 där man klassificerade vattnet som ”otillräcklig vattenkvalitet” och att det ej kan utgöra reservvatten. Därefter togs beslut om att avveckla vattenverket som inte varit i drift sedan tidigt 90-tal. 2011 tar VA-syd över men anläggningen har från deras sida ”aldrig varit av intresse från ett dricksvattenperspektiv”. Inte heller har VA-syd haft för avsikt att hålla kvar byggnaden vilket bekräftas av att anläggningen inte ens varit uppe i dokumentationen för projektet ”Vattentäkters framtid” (där man kartlade samtliga gamla vattentäkter och anläggningar som inte längre används inom VA syds intresseområde). Projektet ”Vattentäkters framtid” slutrapporterades i mars 2022 och sedan dess har det inte funnits någon pågående eller tilltänkt framtida utredning kring anläggningen utan kommunen är fri att göra vad den vill med marken och byggnaden. Det här fick mig då att ställa en ny fråga till kso där jag ville veta varför hon påstår att det pågår en utredning medan VA-syd säger att det inte alls finns någon sådan plan och på kommunfullmäktige i mars fick jag ett skriftligt svar. Det korta svaret var att KOMMUNEN håller på att ta fram en vattentjänstplan som beräknas vara färdig vid årsskiftet och att man inte vill uttala sig om vad man tänker göra med platsen förrän den planen är framtagen. Notera att det alltså inte är VA-syd som gör en utredning (som kso hävdade först) utan kommunen själv och nu har vi plötsligt och lustigt fått en tidsram dessutom! Så när väl vattentjänstplanen är framtagen (januari 2025) hoppas jag att kso vill berätta lite mer om sina planer för området.
Rapport från fullmäktige 2024-04-22
I måndags var det kommunfullmäktigemöte och då godkändes bland annat kommunens årsredovisning för 2023. Trots allt prat om svåra tider kan man konstatera att 2023 i slutändan blev ett otroligt starkt ekonomiskt år. Det ekonomiska resultatet uppgick till +87,5 mnkr och även om man räknar bort s.k. jämförelsestörande poster (alltså budgetposter som ses som extraordinära och som normalt sett inte förekommer) uppgår resultatet till +28,9 mnkr. Detta trots att befolkningen faktiskt minskade (!) med 0,2% (48 invånare). Det är drygt 20 mnkr mer än man prognostiserade för när man tog beslut om budgeten så sent som i juni förra året. Att Burlöv gör stora plusresultat hör dock inte till ovanligheterna och det är också ganska vanligt att prognoserna ser betydligt dystrare ut än bokslutet. Går vi t.ex. tillbaka och tittar på prognosen för 2022 ser vi att man då prognostiserade för +77,5 mnkr medan bokslutet även då visade på drygt 20 mnkr mer (+97,4 mnkr exkl. jämförelsestörande poster). De senaste 8 åren har Burlöv gått mer än 45 mnkr plus sex av dessa år. Kom ihåg det här till nästa år för ni kommer få höra styrets politiker prata om hur kärvt det är och att vi inte har pengar till några satsningar. Ja, 2024 kommer sannolikt bli ett tuffare år och man ska ha med sig att kommunens låneskuld har ökat dramatiskt de senaste åren (framför allt p.g.a. köpet av mark i Kronetorp) men jag blir inte förvånad om man ändå på något magiskt sätt lyckas göra en större vinst än man tänkt.
En annan glädjande punkt på dagordningen var beslutet att ingå vänortssamarbete eller partnerskap med en ukrainsk kommun. För ovanlighetens skull var samtliga partier eniga vilket sänder en viktig signal till Ukraina och omvärlden. Syftet är förstås att visa stöd för Ukrainas kamp för frihet och självständighet men det är på inga sätt ett ensidigt partnerskap utan Burlöv har också mycket att lära vad gäller t.ex. frågor kring krisberedskap. Kommunen som vi tecknat avtal med heter Pervomaiskyi och ligger söder om Kharkiv. Det är en järnvägsort som grundades i och med att man anlade järnväg mellan Kharkiv och Sevastopol på Krim 1869. Den är befolkningsmässigt något större än Burlöv med strax under 30 000 invånare och precis som Burlöv tycks det vara en industriort där jordbruks- och livsmedelsproduktion utgör en stor del av ekonomin. Kul och viktigt initiativ!
Konceptet ”Möt Burlövs politiker” på Burlöv Center rullar på med ett något förändrat upplägg. Istället för att varje parti ansvarar för en helg så har vi ett antal tillfällen under våren och hösten där politiker från samtliga partier finns tillgängliga för att träffa väljarna tillsammans med tjänstepersoner från kommunen. Varje tillfälle har också ett särskilt tema. Hittills har vi haft två träffar, den 25 mars och 25 april. Vid första tillfället var temat ”Översiktsplanen 2045” och trygghetsfrågor, vid det andra handlade det om vård och omsorg och medborgarservice/tillgänglighet. Nu följer två tillfällen med tema EU inför stundande EU-val (23 maj och 1 juni) så passa på och kom och säg hej, vem vet, det kanske dyker upp en och annan EU-kandidat?
För lite mer än en vecka sedan träffade vi politiker också våra unga väljare i ett panelsamtal på Dalslundskolan i Åkarp. Syftet var att ungdomar i Burlöv skulle få chansen att möta och ställa frågor till oss politiker om saker som berör dem. Det blev ett trevligt möte och jag tar med mig flera kloka inlägg från ungdomarna. Bl.a. kom frågan om ny fritidsgård i Åkarp upp och kommunstyrelsens ordförande lovade att verka för att det gamla stationshuset ska kunna användas för det ändamålet inom en inte alltför avlägsen framtid. Efter panelsamtalet passade jag på att prata lite enskilt med några ungdomar och då lyftes ett förslag som jag nappade på direkt. Man önskade att vi politiker inrättade någon form av ungdomsråd för att få fler engagerade och spontant tycker jag det låter som en jättebra idé.
Bild: Burlövs kommun
Årsmöten
Vi har också haft årsmöte både för distriktet och för vår lokalavdelning. På båda årsmötena valdes nya styrelser och andra interna poster. I vår lokalavdelning, MP Burlöv, har vi nu valt att utöka vår styrelse till fem ordinarie ledamöter istället för tre och förhoppningsvis innebär det att fler ges möjlighet att engagera sig vilket lär behövas inför stundande EU-val. Till ordförande för distriktet gjordes ett nyval där Ulf Holm från Lund, tidigare riksdagsledamot, valdes att efterträda Johan Ingvarson från Höganäs och lokalt blev jag omvald till ordförande för MP Burlöv.
Grön inspirationsdag och språkrörsval
Avslutningsvis ytterligare två väldigt positiva händelser. Varje år arrangerar MP Skåne en s.k. Grön inspirationsdag där man får möjlighet att under en heldag se och lyssna till olika gröna toppolitiker och samhällsdebattörer som en slags kick-start för verksamhetsåret. I år blev det till en EU-val kick off och samtliga arrangemang under dagen tog avstamp i olika EU-relaterade frågor. Vi fick bl.a. chansen att se och träffa tre av våra fem toppkandidater till EU-valet (Emma Nohrén, Magnus P. Wåhlin och Pär Holmgren) och dessutom nuvarande EU-parlamentarikern Jakop Dalunde, riksdagsledamoten Rebecka Le Moine och språkröret Daniel Helldén. Som lök på laxen fick jag äran att agera moderator för ett avslutande panelsamtal om EU:s framtid med Pär Holmgren, Mätta Ivarsson (gruppledare för MP i region Skåne) och Inge Eriksson (universitetsadjunkt på Malmö universitets program för Europastudier). En dag av absolut högsta klass och i min mening är Grön inspirationsdag, jämte kongressen, det absolut roligaste man kan vara med om som grön politiker.
En djupt koncentrerad (bekymrad?) panel och en nervös moderator 🙂
Som om inte allt detta vore nog valde vi också alldeles nyss ett nytt språkrör. Valet var mest en formsak eftersom det bara fanns en kvarvarande kandidat men oavsett är det skönt att äntligen ha en språkrörsduo på plats igen. Grattis Amanda Lind!
Medborgarna har lågt förtroende för Burlövs politiker. En obekväm sanning som kommunstyrelsens ordförande, Sara Vestering, väljer att vifta bort med uttalanden som att ”vi sticker inte ut jämfört med andra kommuner” och att man hellre tittar på andra undersökningar som visar bättre resultat. Båda uttalandena är talande för styrets syn och agerande under hela mandatperioden.
I Kantar Sifos Anseendemätningar pekas ett antal faktorer ut som påverkar förtroendet. Att myndigheter håller en ”god servicenivå” och ”håller vad man lovar” är delvis viktiga men än större positiv effekt har faktorn att man ”upprätthåller etik och moral”. Förtroende skapas alltså genom att göra rätt saker på rätt sätt. Sett ur det perspektivet är det lätt att hitta exempel på hur styret underminerat medborgarnas förtroende under hela mandatperioden. Här följer några exempel.
Mandatperioden inleds med att styret frångår praxis med att tilldela största oppositionsparti förste vice ordförandeposten och ett oppositionsråd på 50%. Istället får det egna samarbetspartiet, Sverigedemokraterna, både vice ordförandeposten och ett oppositionsråd på 25%. För det är ju enklare om man har en opposition som inte säger emot.
Därefter har den styrande trojkan + SD fortsatt med att försvåra insynen och delegera beslutsmakt från de förtroendevalda i kommunfullmäktige ut till nämnder eller från kommunstyrelsen ut till enskilda tjänstemän. Några exempel på detta:
Förskoleavgiften beslutas numera inte av kommunfullmäktige utan av utbildnings- och kulturnämnden
Man har tagit bort kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges insyn i det kommunala fastighetsbolaget Burlövs Bostäders räkenskaper och istället ska de rapportera till ett kommunalt aktiebolag
Man har gett kommundirektören och kommunstyrelsens ordförande utökade befogenheter att sälja inventarier i de kommunala verksamheterna och ge bidrag till civilsamhället.
Kommunikationschefen Elisabeth Marcusson gör ett uttalande i Sydsvenskan som kan tolkas som att direktsändningar av kommunfullmäktige är meningslöst, särskilt jämfört med att tjänstemännen själva i korta redigerade videos informerar om vilka beslut som fattas av kommunens politiker. Men då förstår man inte att en direktsändning av fullmäktige tjänar andra syften. Dels synliggörs politikerna för medborgarna vilket i sig skapar en bättre relation och ökar förtroendet och dels får medborgare en helt annan insyn i vilka politiker och partier som säger vad.
Miljöpartiet har länge tyckt att transparensen måste öka och att både oppositionspolitiker och medborgare förtjänar en större insyn. Detta är särskilt viktigt i en kommun som inte har någon etablerad nyhetsredaktion som bevakar kommunens politik. Därför kräver vi att:
Alla partier som är representerade i kommunfullmäktige också ska ha åtminstone en stående adjungerad plats i kommunstyrelsen
Kommunfullmäktigemötena direktsänds på kommunens hemsida.
Detta är konkreta åtgärder som gör det lättare för medborgare att fatta välinformerade beslut, ökar insynen och framför allt starkt bidrar till att bilden av politiker som ohederliga försvinner.
Så var det dags att summera året i kommunfullmäktige. Tanken här är att få en liten inblick eller bild av aktiviteten i fullmäktige på främst partinivå och till viss del individnivå. MEN, och detta vill jag verkligen betona, det är inte menat att ses som en uthängning av enskilda personer eller att jag pekar finger åt vissa partier eller ledamöter. Man ska alltså inte se det här som en komplett förteckning över allt som hänt i Burlövspolitiken utan snarare som en bild över vissa mätbara faktorer.
Nåväl, det som jag nu tänker redovisa är dels närvaron hos partier och ledamöter samt antal aktiviteter i form av inlämnade motioner, interpellationer och enkla frågor. Anledningen till att jag valt att redovisa just det här är för att det enkelt går att både kontrollera och mäta genom att läsa protokollen. Det som t.ex. inte syns i den här statistiken är antal gånger en ledamot har varit uppe i talarstolen för att debattera eller lämna yrkanden vilket förstås också är en viktig parameter. Man kan även ha vissa invändningar mot att antalet motioner, enkla frågor och interpellationer inte säger så mycket om styrande partiers aktivitet eftersom detta främst är verktyg för oppositionen. Styret kan själva föra upp förslag på dagordningen i de olika nämnderna eller fullmäktige och enkla frågor och interpellationer används ju för att ställa frågor till nämndsordföranden eller någon ansvarig i den styrande majoriteten. Det är förstås inte förbjudet för enskilda ledamöter från den styrande majoriteten att både ställa ordförandena till svars och lägga förslag (=motioner) men det är ovanligt.
Låt oss börja med att titta på närvaron. Generellt kan man konstatera att det är en relativt hög närvaro bland ledamöterna. Tio av 41 ledamöter har missat tre eller fler tillfällen och av dessa är det endast tre ledamöter som har missat mer än tre av totalt 13 tillfällen (inringat i blått nedan). I tabellen nedan är samtliga ledamöter listade efter sitt ordningsnummer men namnen är maskerade. På kommunens hemsida kan man, om man vill, se vilket ordningsnummer som motsvaras av vilken enskild ledamot. Som exempel har jag ordningsnummer 39. OBS! I den här tabellen är endast de ordinarie ledamöterna medräknade men partierna har också ersättare och bland ersättarna är närvaron, inte oväntat, betydligt lägre. Bland ersättarna är det, tvärtemot de ordinarie ledamöterna, en majoritet som missat fler än tre tillfällen och det finns faktiskt t.o.m. ett par ersättare som inte deltagit vid ett enda tillfälle.
Tabell över närvaro i kommunfullmäktige
Om vi istället tittar på närvaron på partinivå (och då endast de ordinarie ledamöterna) förhåller det sig på följande sätt:
Parti
Närvaro (%)
M
95
SD
93
S
92
L
88
MP
85
C
77
V
72
Man kan då konstatera att det finns en högre närvaro bland de stora partierna (S, M och SD) än de mindre vilket delvis kan förklaras av att mindre partier är mer känsliga om det är enstaka ledamöter som har en hög frånvaro. T.ex. finns det hos både Moderaterna och Sverigedemokraterna enskilda ledamöter som har en närvaro på 77% och hos Socialdemokraterna en ledamot som har en närvaro på låga 62% (deltagit vid 8 av 13 tillfällen) men deras total vägs upp av att andra ledamöter har en högre närvaro. Eftersom småpartierna endast har 2 eller 3 mandat blir däremot varje enskild ledamots siffror helt avgörande för totalen.
Förutom kommunfullmäktige (KF) finns det även ett antal nämnder där man fattar beslut och bereder förslag. Räknar vi även in närvaron på dessa möten framkommer en delvis annorlunda bild:
Parti
Närvaro (%)
M
93
SD
89
MP
85
S
85
L
84
C
77
V
67
Och vi kan även bryta ner de här siffrorna ytterligare för att se vilken nämnd där närvaron är lägst/högst bland respektive parti:
Anledningen till att Miljöpartiet inte är med i ovan tabell är helt enkelt därför att vi inte har någon representation i någon nämnd. Att det inte finns någon siffra för Vänsterpartiet när det gäller närvaro i MBN (Miljö- och byggnämnden) är av samma skäl, de har ingen representant som är ordinarie ledamot där. Återigen ska man här komma ihåg att detta endast är räknat på de ordinarie ledamöterna och att det finns ersättare som kliver in utifall att någon ordinarie ledamot inte kan delta. Att man t.ex. har en närvarofrekvens på 50% behöver nödvändigtvis inte betyda att partiet bara är representerat vid hälften av tillfällen. I tabellen har respektive partis högsta respektive lägsta närvarofrekvens markerats i rött och grönt. En tydlig tendens är att kommunstyrelsen (KS) och socialnämnden (SN) är de två nämnder där partierna har lägst närvaro och att utbildnings- och kulturnämnden (UKN) samt tidigare nämnda miljö- och byggnämnden är de nämnder med högst deltagande. Särskilt anmärkningsvärt är kanske att socialnämnden är den nämnd som har lägst närvaro bland fyra av sex partier.
Närvaro är viktigt men man kan faktiskt argumentera för att närvaron (och därmed röststyrkan) för vissa partier är viktigare än andra. I Burlöv har vi idag ett läge där Sverigedemokraterna är vågmästare och de styrande partierna styr med en minoritet av rösterna. Det betyder att Sverigedemokraterna bestämmer utfallet i varje enskild fråga MEN bara om de är närvarande. För att den övriga oppositionen (S, V och MP) ska kunna bestämma utgången krävs förstås att deras ledamöter är på plats men OCKSÅ att någon eller ett par av styrets + Sverigedemokraternas ledamöter inte är det. Det här spelar förstås in och är alldeles säkert en anledning till att just M och SD har en generellt hög närvaro.
Eftersom oppositionen sällan har möjlighet att bestämma genom ett övertag i röstsiffror blir motioner ett annat viktigt verktyg för att driva förändring. Även om styret och dess samarbetspartier har en majoritet av rösterna och allt som oftast röstar ned förslag så kan en motion påverka genom att man får frågan på dagordningen och det kanske inspirerar styret till att lägga liknande förslag längre fram. S.k. interpellationer och enkla frågor där man ställer någon ansvarig till svars är ytterligare exempel på verktyg för oppositionen. Sedan valet 2022 har det totalt ställts tolv interpellationer och enkla frågor. Under samma period har 19 motioner lagts fram. Ingen av motionerna, interpellationerna och de enkla frågorna är initierade av någon ledamot från ett av de styrande partierna (vilket alltså är fullt naturligt). Statistiken visar med all önskvärd tydlighet att Miljöpartiet är det mest aktiva oppositionspartiet:
Parti
Antal interpellationer och enkla frågor
Motioner
Totalt
MP
4
9
13
S
5
4
9
SD
1
4
5
V
2
3
5
Till detta ska tilläggas att vi (MP) är det minsta partiet med endast två ledamöter. Det kan jämföras med Socialdemokraterna som har 14 ledamöter, SD som har 9 och V som har tre. Men ANTALET motioner är ju som med bollinnehav i fotboll, det har ingen betydelse om man inte också får med sig resultatet. Så hur många av dessa motioner har bifallits? Ja, än så länge har kommunfullmäktige endast debatterat och röstat på sex av de motioner som lämnats in och av dessa har inte en enda motion fått bifall. En motion förordade kommunstyrelsen bifall (om införandet av sociala upphandlingar) men när den sedan kom upp i kommunfullmäktige så valde majoriteten (dvs styret + SD) att istället skicka tillbaka den för ytterligare beredning. Detta skrev jag om i ett tidigare inlägg. Nedan tabell visar en sammanställning över vilka motioner, interpellationer och enkla frågor som lämnats in sedan oktober 2022 (= första fullmäktige efter senaste valet), vilka ledamöter och partier som lämnade in dem och status eller vad utfallet blev.
Med detta sagt önskar jag er alla en god fortsättning och sänder en from förhoppning om att idogt motionerande kommer ge bättre utfall nästa år! 🙂
För lite mer än två veckor sedan var det årets sista kommunfullmäktige. Dessvärre åkte jag i samband med det på en förkylning med feber och kunde därför inte delta. Denna rapport från fullmäktige utgår därmed från protokoll och handlingar samt från vad andra som var på plats berättat. Det finns med andra ord anledning att vara lite extra källkritisk till det du nu läser så klicka dig gärna vidare och faktagranska källorna 😊
Burlövs Bostäder – går vi mot marknadshyror?
En av punkterna på dagordningen var att man önskade göra förändringar i ägardirektiven för Burlövs Bostäder. Burlövs Bostäder är Burlövs kommunala fastighetsbolag och är formellt ett dotterbolag till det kommunägda aktiebolaget AB Skärfläckan. Förutom Burlövs Bostäder är Skärfläckan även moderbolag för kommunens andra dotter- eller intressebolag Burlövs Bostäders Parkering AB och avloppsbolaget ABMA (som samägs med Lomma och Staffanstorp).
Så vad var det för förändringar man nu önskade göra? Framför allt två saker. För det första är Burlövs Bostäder som sagt redan idag ett dotterbolag till Skärfläckan men i ägardirektiven har kommunfullmäktige och kommunstyrelsen getts stor insyn i verksamheten genom att Burlövs Bostäder tvingats återrapportera handlingar och räkenskaper dit. Detta vill man nu förändra så att man istället styrs och återrapporterar direkt till Skärfläckan AB. För det andra vill man ändra i den ekonomiska förvaltningen och då framför allt kring avkastningskraven (dvs hur mycket av vinsten man kan plocka ut). Att man försvårar insynen och förflyttar beslutsmakten bort från kommunfullmäktige till olika bolag och nämnder har vi det senaste året vant oss vid i den här kommunen och vem förvånas egentligen över att man, likt Malmö kommun, nu ser en möjlighet att använda mer av vinsten för att täcka upp hål i budgeten? Några exempel på förändringar i texten kan man se i bilderna nedan (det som är rödmarkerat är det som förändrats, antingen genom tillägg eller strykningar) och vill man läsa ägardirektiven i sin helhet kan man läsa det här
Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.1Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.4Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.5
En sak som kan vara intressant att notera är att man nu uttryckligen skriver att det ska vara en ”marknadsmässig avkastning i nivå med jämförbara bolag i regionen”. Avkastningen (eller vinsten) baseras så klart på intäkterna och intäkterna i det här fallet är de hyresintäkter som bolaget får in från hyresgästerna. I praktiken innebär med andra ord en marknadsmässig avkastning även att hyrorna blir mer marknadsanpassade. Kontentan av förändringarna i ägardirektiven blir att transparensen försämras och risken är att Burlövs Bostäders hyresgäster får höjda hyror och i högre utsträckning kommer få betala för kommunens verksamheter. Detta är förstås inget vi i Miljöpartiet kan ställa upp på och vi valde därför att yrka på återremiss men dessvärre valde samtliga övriga partier att rösta igenom förslaget.
Införande av avgifter på hjälpmedel för äldre och funktionshindrade
Ett ärende där det däremot fanns en del synpunkter även från andra partier var införandet av abonnemangsavgifter för hjälpmedel för äldre och funktionshindrade. Bakgrunden är att styret vill införa en abonnemangsavgift för olika former av hjälpmedel (ex. käppar, kryckor, rollatorer etc.) för äldre och funktionshindrade på 75:-/månad. Detta har väckt stor debatt i både socialnämnden och i kommunfullmäktige då oppositionen ansett det oskäligt att ta ut en sådan avgift för en redan utsatt grupp givet det ekonomiska läge vi befinner oss i. Nu var det så slutligen dags att debattera och ta beslut i frågan. Problemet var bara att socialförvaltningen redan innan frågan avgjorts skickat ut ett informationsbrev till de som berörs där det framstod som att man redan hade tagit beslut. Än mer anmärkningsvärt var att man även skickade ut informationsbrevet till personer som avlidit(!) eller hade lämnat tillbaka hjälpmedlen. Socialdemokraterna yrkade på återremiss genom att ifrågasätta den utredning som föregått införandet och de besparingar som där framställs då man uppenbarligen inte har haft korrekta uppgifter kring vilka som berörs. För att få igenom en återremiss krävs endast att en tredjedel av ledamöterna röstar bifall och Socialdemokraterna är så pass stora att de ensamma kan rösta igenom det. Återstår att se vad som händer härnäst.
Antagande av parkeringsstrategi, -policy och -norm
Synpunkter fanns det även i ärendet kring införande av en parkeringsstrategi och fastställande av parkeringsavgifter. I Burlövs kommun finns idag inga parkeringsavgifter på kommunal mark och syftet med att fastställa föreskrifter kring detta är egentligen inte att redan nu införa avgifter. Snarare ska detta ses som ett sätt att förbereda kommunen för kommande expansion och utbyggnad så att man i framtiden ges möjlighet till ett sådant införande. Efter en del debatt biföll fullmäktige samtliga förslag med undantag för en liten förändring. I parkeringsstrategin och i parkeringspolicyn tyckte uppenbarligen både Sverigedemokraterna och Liberalernas Marie Wahlgren att människor utan bil minsann inte ska kunna leva i Burlöv utan vissa svårigheter då man gjorde ett ändringsyrkande (som också bifölls) från ”Det ska vara enkelt att bo och verka i Burlöv utan bil” till ”Det ska finnas möjlighet att bo och verka i Burlöv även utan bil”. En ändring som väl snarast ska ses som en markering för bilism och helt i linje med Sverigedemokraternas politik. Att även Liberalerna anser det viktigt att göra denna markering är förstås desto märkligare.
Detta var ett mindre axplock av det som beslutades. Jag hoppas inom den närmaste veckan hinna med en liten årssummering av året i fullmäktige så håll koll på bloggen!
Ingen kan väl ha missat att Miljöpartiet valde nya språkrör förra veckan och det blev precis så dramatiskt som man hade förutspått. Daniel Helldén valdes med en rösts marginal (131-130)! Jag var på plats och kan avslöja att min röst gick till Helldén så resultatet var förstås glädjande (och extra kul att det var just min röst som avgjorde 😊). I Miljöpartiets stadgar står att språkrören ska vara av olika kön och eftersom Märta Stenevi var enda icke-manliga kandidat var omvalet av henne mer av en formalitet. Det här är dock inte det enda som skett sedan jag sist skrev på bloggen. För drygt tre veckor sedan var vi i Miljöpartiet på plats i Burlöv Center för ”Möt Burlövs politiker” och lördagen den fjärde november gick vårt samarrangemang (tillsammans med S, V och ABF) om marknadsskolan av stapeln. Dessutom var det kommunfullmäktigemöte den 13 november. I det här blogginlägget kommer jag dock fokusera på kongressen och valet av språkrör men jag har en from förhoppning om att kunna ta upp eventet om marknadsskolan vid senare tillfälle.
Kongress i Örebro och hela Conventum var härligt grön!
Kort rapport från fullmäktige 13 november
Innan jag går in på kongressen kan det dock vara värt att säga några ord om kommunfullmäktigemötet. Det var en kort dagordning med två punkter som vållade större debatt. Den ena punkten som diskuterades friskt var en interpellation inlämnad av Socialdemokraternas Jonna Stålring Westerberg angående gatuunderhållet i kommunen. Stålring Westerberg ifrågasatte kommunens grönskötselarbete och menade, i princip, att man borde ställa större krav på att avtalspartnern PEAB lever upp till de förväntningar vi som kommun kan kräva. Svaret från det tekniska utskottets ordförande, Mats Olsson (M), var att det dels funnits gränsdragningsproblematik där frågan om var gränsen går mellan gata och gångbana spelar roll för vem som är ansvarig för skötseln. Fastighetsägaren ska sköta gångbanorna och PEAB ska sköta gatorna. Dels har kommunen varit dåliga på att agera som beställare och arbeta med att följa upp avtalets innehåll. Olsson försäkrade dock att kommunen arbetar för att bli bättre på att ställa krav och följa upp. Den andra punkten som upptog merparten av tiden var frågan om fastställandet av den reviderade budgeten och den s.k. budgetventilen. Beslut om budget för kommande år togs som bekant redan i juni men i slutet på året summerar man upp utfallet och då finns det möjlighet till justering av budgeten om det visar sig att kostnaderna i själva verket blev lägre än tänkt eller om kommunen har större intäkter än man trodde. Detta kallas för budgetventilen. Styret valde att använda ventilen till att bl.a. sänka sparbetingskravet för utbildnings- och kulturnämnden och socialnämnden (från att kräva besparingar på 2% till besparingar på 1%), att utöka öppettiderna på fritidsgården i Arlöv, att inte dra in Burlövsfesten (som tidigare tänkt) och att avsätta en stor pott (16,3 mnkr) till oförutsedda utgifter under 2024. Socialdemokraterna lämnade därutöver in tre tillägg som styret dock valde att avvisa. De tre tilläggen handlade om att man ville behålla Skånetrafikens seniorbiljett, inte genomföra förslaget på abonnemangsavgifter för hjälpmedel åt människor med funktionsnedsättningar och avsätta medel för att kunna anställa en speciallärare på Vårboskolan.
Kongress 2023
Märta SteneviWilliam UlriciCarl StåhleDaniel HelldénMagnus P. Wåhlin
Kongressen och vad språkrörsvalet EGENTLIGEN handlade om
Kongressen är Miljöpartiets högsta beslutande organ och hålls vartannat år. Då väljs bl.a. partistyrelse och språkrör och man tar ställning till olika politiska program och hundratals motioner från medlemmar över hela landet. Begreppet kongress eller partistämma används av några partier (S, V, MP, C) men kan kanske verka lite otydligt. Andra partier kallar det i stället för landsmöte (L), landsdagar (SD), sverigemöte (M) eller riksting (KD) och där framgår det lite tydligare att detta är ett möte där medlemmar från hela landet möts. Det är intensiva och lååååånga dagar. Om man har äran att vara ombud (dvs att man har rösträtt) innebär det i princip arbete från 08-23 fredag-lördag och 08-15 söndag i olika utskott, i debatter och omröstningar. Nåja, man hinner förstås med lite mingel och festligheter också men man känner sig onekligen rätt mör när man är färdig. Det fattades många och viktiga beslut under dessa dagar. Vi tog bl.a. beslut om det EU-politiska programmet inför nästa års EU-val (alltså hur vi ställer oss i olika EU-relaterade frågor), tillägg och förändringar i vårt utbildningspolitiska program och ett nytt antirasistiskt handlingsprogram togs fram. Dessutom tog vi ställning till drygt 250 olika enskilda motioner. Nästan allt överskuggades dock av det historiskt jämna språkrörsvalet och därför tänkte jag delge min högst personliga syn på själva valet och varför jag tror Helldén är det bästa alternativet.
Är det en kobra eller en nallebjörn vi behöver?
Valet har föregåtts av intensiva diskussioner, debatter, mediautspel och intriger. Även om det i slutändan fanns fyra kandidater att rösta på har det sedan en tid tillbaka varit ganska uppenbart att det skulle stå mellan två huvudkandidater, Magnus P. Wåhlin och Daniel Helldén. Valet mellan Wåhlin och Helldén har i media också målats upp som ett val mellan två falanger, en falang som vill bredda partiet och en falang som vill fokusera mer på vår kärnfråga. Det här är förstås ett tacksamt narrativ att spinna vidare på men köper man den bilden rakt av missar man nyanser och valet blir mer ensidigt än det i själva verket var.
För det första har man, menar jag, missförstått ”Helldén-falangens” (dit jag räknar mig själv) grundläggande utgångspunkt. Jag har aldrig träffat en miljöpartist som ser miljö- och klimatfrågorna som något frikopplat alla andra frågor. Att fokusera på miljö- och klimat innebär alltså inte att man vill att partiet bara ska ha politik i den frågan utan snarare att miljö- och klimatfrågorna ska genomsyra alla andra frågor. När vi pratar infrastrukturfrågor då pratar vi om miljö- och klimat när vi lyfter kollektivtrafiksatsningar, när vi pratar om att göra den fysiska miljön attraktivare för människor att vistas i så pratar vi de facto om trygghetsfrågor, när vi pratar om att ge människor drägliga arbetsvillkor då är det samtidigt en fråga om arbetsmiljö och när vi pratar om grön tillväxt och grön skatteväxling då finns det tydliga kopplingar mellan näringsliv/ekonomi och miljö- och klimat.
För det andra ska man komma ihåg att när Stenevi/Wåhlin får frågor kring hur partiet ska breddas är det väldigt ofta man får svar som pekar mot att partiet måste prata mer om sociala/etiska frågor. Det är sällan eller aldrig man t.ex. hör Stenevi/Wåhlin lyfta att vi måste prata mer om Sveriges ekonomi, energipolitik eller försvar och säkerhet. En mer rättvis, om än förenklad, motsättning mellan falangerna hade varit att säga att Helldén drar mer mot miljö/klimat medan Stenevi/Wåhlin drar mer mot sociala rättvisefrågor.
Man ska dessutom komma ihåg att de som målar upp språkrörsvalet som ett val mellan bredd eller spets ofta glömmer kandidaternas syn på vilka väljare vi ska rikta oss mot. Helldén är där ett bredare alternativ och har visat att han ser möjligheter att växa bland såväl höger- som vänsterorienterade väljare medan Stenevi/Wåhlin är ett tydligare ”spetsalternativ” som tycker vi ska fokusera på väljargrupper som står till vänster.
Mitt val föll på Helldén därför att jag tror mer på hans strategi både vad gäller väljarbas och inriktning på politiken. I de kandidatutfrågningar jag deltagit på och av det som jag läst och sett tycker jag dessutom Helldén visat en större tydlighet och rakhet än Wåhlin och jag tror också han är bättre i debatter. Om Wåhlin kan karaktäriseras som en sympatisk nallebjörn (inget fel med det!) så är Helldén mer av en giftig kobra och jag tror Miljöpartiet är i större behov av det senare än det förra. Om det är rätt val återstår dock att se.
Med allt detta sagt tycker jag uppriktigt synd om Wåhlin. Det här var hans andra språkrörsstrid och att förlora med så knapp marginal kan inte vara lätt. För att ytterligare belysa hur jämnt valet var kan det vara värt att titta på hur röstningen gick till. Röstningsmodellen kallas för ”instant runoff-voting” vilket innebär att vi som röstade rangordnade de fyra kandidaterna (1-4) och att man därefter räknar alla förstahandsröster. Om någon av de fyra kandidaterna då fått 50% av rösterna vinner han men i annat fall tar man bort den kandidat som fick färst förstahandsröster. Rösterna från den borttagna kandidaten (i detta fall Carl Ståhle) tillfaller då den person de valt som tvåa. Därefter upprepar man samma procedur med de tre kvarvarande kandidaterna och slutligen, om det krävs, gör man om det med de två som är kvar till sist. Wåhlin fick flest röster både i första och andra valomgången(!) men föll alltså med en rösts marginal för att de som valt att rösta på William Ulrici i förstahand hade Helldén högre upp på sin lista än de hade Wåhlin. Surt sa räven.
Slutligen bör det väl sägas något om vilka ställningstagande som vi i övrigt tog. Det antogs, som sagt, ett gediget och mycket omfattande EU-politiskt program. Detta kommer sedan kokas ned till ett mer kärnfullt valmanifest vilket vi kommer få anledning att återkomma till. Tilläggen och förändringarna av det utbildningspolitiska programmet värmde en lärares hjärta och det finns flera bra förslag som det ska bli kul att driva. Eller vad sägs om: slopa betyget F, införa en bemanningsnorm i förskolan, att göra både fritids och förskola avgiftsfri, gratis kollektivtrafik för elever, att Skolinspektionen tar över tillsynen av fristående förskolor (i stället för kommunen) och förbud (eller åtminstone utreda möjligheterna till förbud) av religiösa friskolor. Vad gäller det sistnämnda föregicks det av en ganska hård debatt då flera miljöpartister (inte minst i Skånegruppen) såg det som diskriminerande mot vissa religiösa grupper. Partistyrelsen ville tydligt markera och förbjuda alla religiösa friskolor men det landade i en kompromiss där man valde att verka för en utredning. För min del är det självklart att vi bör ha en skola helt fri från religiösa inslag och jag hade gärna sett att partistyrelsen fick sin vilja igenom. Några andra axplock av de motioner som gick igenom var:
Stora frågor
Kärnkraften – ”att Miljöpartiet, i linje med den politik som i praktiken bedrivits det senaste decenniet, inte verkar för (…) nedstängning av befintliga svenska kärnkraftsreaktorer. I stället verkar för att den förnybara elproduktionen är tillräckligt utbyggd på ett sätt som garanterar tillgången på el för att ersätta fossila bränslen i tex industri och transporter och låter marknaden fasa ut kärnkraften. Miljöpartiets mål är fortsatt 100 % hållbar och förnybar energi i enlighet med tidigare energiöverenskommelse”
NATO – ”Att MP, även om vi har en annan uppfattning, respekterar det beslut som fattats av Sveriges riksdag angående Nato-medlemskap och inte driver ett utträde ur alliansen den dag Sverige blir Nato-medlem.”
Skola, barnomsorg och psykisk ohälsa
Att mp verkar för en psykisk hälsa-garanti för elever i grund- och gymnasieskolan. Varje elev ska ha rätt till ett första besök med skolkurator eller motsvarande inom en vecka.
Att införa ett maxtak på 300 elever per skolkurator och 500 elever per skolpsykolog
att Miljöpartiet verkar för att införa en statlig kulturgaranti för varje barn på skoltid i grundskolan och gymnasieskolan
Att Miljöpartiet verkar för att alla kommuner i Sverige, med stöd av statlig finansiering, skall erbjuda gratis skollunch i grundskolan under loven på de skolor där behov finns.
Att Miljöpartiet verkar för att underlätta och stödja fler grönskande skolgårdar bland annat i form av skolträdgårdar.
Att Miljöpartiet verkar för att införa en så kallad “byxskyddslag”, som gör det olagligt för vuxna att genomföra samlag, samt andra jämförbara sexuella handlingar, med barn som är äldre än 15 men yngre än 18, såvida åldersskillnaden inte är så pass liten att det inte föreligger ett otillbörligt utnyttjande.
Att Miljöpartiet verkar för att skyddet av föräldrapenningen (SGI) förlängs.
Kultur
Att Miljöpartiet verkar för att skriva in i museilagen att det ska finnas länsmuseer i varje län
Att Miljöpartiet ställer sig bakom införandet av en avgift för strömningstjänsterna som ska användas för att stärka svensk filmproduktion
Att frågan om tornedalingar, kväner och lantalaiset som urfolk i Sverige ska prövas.
Energi och transport
Att Miljöpartiet verkar för att lokala elnät ska ägas av det offentliga.
Att Miljöpartiet verkar för att förbjuda flygrutter med inrikesflyg som tar under tre timmar med tåg där tillgängliga alternativ och andra förutsättningar tillåter det.
Djur och natur, miljö och klimat
Att Miljöpartiet verkar för att Miljödepartementet återskapas och ska delta i beredning av andra departements ärenden som har miljökonsekvenser, i likhet med Finansdepartementets deltagande i ärenden med finansiella konsekvenser.
Att Miljöpartiet verkar för att djur som inte naturligt förekommer i Norden endast ska hållas i djurparker i bevarandesyfte.
Jämställdhet
Att Miljöpartiet ska driva att alla offentliga sektorer ska tillhandahålla gratis och lättillgängliga mensskydd i form av lådor eller automater på alla toaletter i verksamhetslokalerna
Att verka för en statlig utredning med uppdraget att utreda hur positiv särbehandling kan användas i rekryteringsprocesser inom alla offentliga verksamheter.
Att Miljöpartiet verkar för att försök med basinkomst-/medborgarlön genomförs i ett urval kommuner.
Övrigt
Att Miljöpartiet ska driva att nämndemannasystemet reformeras och frikopplas från de politiska partierna.
att Miljöpartiet ska verka för införandet av en statlig e-legitimation
Ömsom vin och ömsom vatten. Eller mest vin enligt mig. Jag är inte jätteförtjust i förslaget om positiv särbehandling och att kommuner ska erbjuda gratis skollunch även på loven tycker jag också är tveksamt. Det finns redan stora problem med att skolan förväntas vara en allmän uppsamlingsplats och hantera alla möjliga sociala problem i samhället och att undervisningen, själva kärnuppdraget, blir en allt mindre del av skolans verksamhet. Skolans huvudsakliga syfte är inte att vara en bespisningscentral för ekonomiskt utsatta utan detta borde rimligen vara ett ansvarsområde som faller under socialförvaltningen.
Arrivederci!
Emil Jensen underhöll med finurligt mellansnackGustav Fridolin höll tal till Per Gahrtons minne och inte ett öga var torrtMagdalena Andersson gästspelade i grön (!) kavajDen skånska kongressgruppen
Något jag alltid uppskattat med lokal kommunpolitik till skillnad från rikspolitiken är att man ofta hanterar vardagsnära frågor där man söker gemensamma lösningar oberoende av vilken politisk färg man tillhör. På riksnivå tenderar den politiska debatten istället hamna kring ideologiska strider och om ett förslag kommer från ”motståndarsidan” röstas det ofta ned oavsett om förslaget går i linje med vad ens egna parti tycker. Ett talande exempel på detta är när Miljöpartiet förra året lade fram ett utskottsinitiativ där man ville stoppa importen av rysk energi men som övriga partier valde att rösta nej till av den enkla anledningen att man inte vill ”legitimera miljöpartistisk politik”. I kommunpolitiken är man lite friare att förhålla sig till den praktiska politiken och det är inte ovanligt att det ingås ”oheliga allianser” mellan partier som på nationell nivå aldrig skulle fundera på att samarbeta. Det är inte heller helt ovanligt att lokala företrädare förespråkar en politik som går på tvärs med vad moderpartiet tycker i frågan eftersom man lokalt faktiskt måste hantera konsekvenserna på ett helt annat sätt än man behöver göra i rikspolitiken. Moderattoppen i Lomma, Robert Wengléns, ställningstagande kring vinstdrivande friskolor är ett utmärkt exempel på detta. I min värld är politik som bäst när den ser till medborgarnas bästa och struntar i vilket parti som lagt fram förslaget utan enbart ser till förslagets intention och innehåll. Inför veckans fullmäktigemöte var jag därför glad och uppspelt över vad jag trodde var just ett sådant ställningstagande. Miljöpartiet hade nämligen en motion uppe för omröstning som tidigare hade röstats igenom i både socialnämnden och kommunstyrelsen, något som normalt sett betyder att den även kommer gå igenom i kommunfullmäktige. Men kvällen slutade i moll för det visade sig att de styrande partierna istället valde att tvärvända och skicka tillbaka ärendet. Jag återkommer strax till vad som hände men först lite kommentarer kring några andra ärenden som var uppe på dagordningen.
Costco-planen klubbad
Costco kommer etablera ett varuhus i Stora Bernstorp. Vi i Miljöpartiet har varit och är fortsatt starkt kritiska till dessa planer men nu var ärendet uppe för debatt och dessvärre var det inget annat parti som valde att rösta med oss. Förutom att man kan ha invändningar mot Costco som företag i sig är det anmärkningsvärt att man accepterar en detaljplan som, enligt VA-syds utredningar av dagvattenhanteringen, innebär stora risker för översvämning. Costco har nämligen haft synpunkter på att marken egentligen är i minsta laget för den mängden parkeringsplatser man har tänkt sig så för att blidka deras önskemål har man valt att ge de rätt att hårdgöra i princip HELA ytan utan några som helst krav på att en viss del av marken måste vara genomsläpplig för rening och fördröjning av dagvatten. På fullmäktige utspelades dessutom en otroligt märklig scen efter att beslutet klubbats. Då bjuder nämligen kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), upp representanter från Costco och övriga exploatörer till talarstolen för att tacka kommunen och kommunfullmäktige för stödet(!). Otroligt anmärkningsvärt att man så ogenerat visar att styret är en lojal kompis till näringslivstopparna. Snacka om att staten och kapitalet sitter i samma båt.
Interpellation om Internationella Engelska skolan (IES)
Som om inte det var nog fick vi ytterligare ett bevis på de täta banden mellan kommunstyret och näringslivet när en interpellation om Engelska skolan initierad av Vänsterpartiets Amanda Morrill behandlades. En interpellation är alltså detsamma som en fråga ställd till någon ansvarig politiker. På kommunens hemsida kan man sedan den 14 juni i år läsa att kommunen och IES valt att ingå en avsiktsförklaring om en etablering. Det som Vänsterpartiet nu önskade svar på var hur det kommer sig att kommunstyrelsens ordförande (kso) uttalar sig i kommunens namn utan att frågan om avsiktsförklaring behandlats i någon berörd nämnd eller kommunfullmäktige. Svaret som gavs av kso, Sara Vestering (M), var egentligen bara en definition av vad en avsiktsförklaring är för något (”KF_2023-09-25 – Protokoll” s. 14). Goddag yxskaft typ. Både jag och Socialdemokraternas ordförande, Viktor Eriksson, passade då på att lyfta en annan aspekt av det som stod i ovan nämnda artikel. Artikeln är nämligen mer eller mindre formulerad som ett reklamblad för IES. Vi kan t.ex. läsa att ”IES är känt för sin framstående pedagogik, höga akademiska standarder och internationell atmosfär. Genom att öppna en skola i Burlövs kommun kommer IES att erbjuda elever en unik möjlighet att utveckla sina språkfärdigheter och få en stark akademisk grund för sina framtida studier och yrkesliv.” och att ”[e]tableringen av IES i Burlövs kommun kommer att ge barn och ungdomar en unik möjlighet att utveckla sitt språkliga medvetande och en möjlighet att bejaka sin nyfikenhet genom spännande möten med en internationell lärarkår”. Att IES också är kända för usla löner, dålig arbetsmiljö, en pressad och stressad lärarkår, glädjebetyg och godtyckliga avstängningar framgår såklart inte i den här artikeln och slutsatsen blir ju då onekligen att det här är att betrakta som marknadsföring av en enskild aktör. Enligt kommunallagens likställighetsprincip får inte en kommun behandla aktörer olika vilket alltså i praktiken innebär att styret här i Burlöv kommer behöva marknadsföra även andra aktörer på ett liknande sätt. Frågan är dock om styret inklusive Sverigedemokraterna skulle vara lika intresserade av att prata om att ”utveckla språkliga färdigheter” och ”unika möjligheter att möta en internationell lärarkår” om exempelvis en religiös friskola skulle vilja etablera sig? I think not.
Antagande av detaljplan för Västervångskolan
På tal om skolor så klubbades också detaljplanen för den nya kommunala skolan, Västervångskolan, som planeras på Kronetorpsområdet. Här planeras i ett första skede för en kommunal skola F-6 (förskoleklass-årskurs 6) med 600 elever som står färdigt maj 2026. Man har dock för avsikt att avveckla Vårboskolan i Arlöv som högstadieskola och färdigställa en ny 7-9 skola på Kronetorp år 2029 (13.6 Lokalbehovsanalys för UKN 2023-2032). Troligen kommer Västervångskolan i ett inledande skede behöva användas som F-9 skola fram tills den nya högstadieskolan står färdig och därefter, fr.o.m. 2029, bli en renodlad F-6 skola.
Västervång blir ett bra tillskott och ger ett påkostat intryck. Den är snygg helt enkelt och bidrar förhoppningsvis till ett ansiktslyft för området i stort. Sen tycker jag personligen det är synd att man väljer att satsa på stora centrala skolor istället för att bygga mer småskaligt. I min värld är det bättre att bygga skolor för 100-200 elever runtom i kommunen eftersom stora centrala skolor både riskerar att medföra längre skolvägar (läs: mer bilåkande) och framför allt ökar otryggheten och den sociala oron. Jag har också vissa farhågor kring inomhusmiljöerna som man än så länge bara fått se några tidiga illustrationsexempel på. I dessa verkar en genomgående tanke vara lek och rörelse vilket bl.a. innebär att man har placerat ut ribbstolar, ringar och löparbanor i korridorerna. Att ha elever tjoandes och springandes runtom sig verkar kort sagt något ogenomtänkt och det hoppas jag innerligt man inser tids nog.
Motion om sociala upphandlingar
Avslutningsvis återknyter vi till det som jag nämnde i det inledande stycket, motionen om sociala upphandlingar. Motionen handlade alltså om att vi som kommun ska införa en modell där man ställer krav på att företag, för att vinna en kommunal upphandling, måste erbjuda jobb, utbildning eller praktikplats till personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det här är något som redan införts i kommuner som Lund, Malmö och Helsingborg och som t.ex. Sydsvenskan rapporterat om. Det är också något som tjänstemännen här i kommunen efterfrågat. Motionen skickades för beredning i februari i år och har som sagt behandlats i både socialnämnden och kommunstyrelsen. Socialnämnden och dess ordförande, Mia Eldh-Holmqvist (M), beslutade i april i år att man ville ställa sig bakom motionen och förordade bifall. Kommunstyrelsen beslutade så sent som för två veckor sedan att ställa sig bakom och föreslå kommunfullmäktige att bifalla motionen. Helt plötsligt väljer dock samma Eldh-Holmqvist att gå upp och yrka för att ärendet ska återremitteras (skickas tillbaka) eftersom det tillkommit ny information på sittande möte. Så vad är det då för ny information som framkommit? Det kunde Eldh-Holmqvist själv inte svara för när nämndssekreteraren bad henne ge en motivering till sitt yrkande. Kan det möjligen vara så att det helt enkelt handlar om att man ”inte vill legitimera Miljöpartistisk politik”? Eller handlar det om att man är så beroende av Sverigedemokraterna att man låter de diktera och styra lite som de vill? För man ska veta att det enda parti som opponerat sig mot den här motionen tidigare är just Sverigedemokraterna. Politik när den är som sämst är när man väljer att rösta ned förslag för att det råkar komma från en politisk motståndare och när man väljer bort medborgarnas bästa till förmån för egna personliga aversioner.
I måndags hölls ett stundtals ganska hätskt möte i kommunfullmäktige. På mötet valdes nämndemän till tingsrätten för perioden 2024-2027 och jag hade en motion uppe på dagordningen som skickades vidare för beredning. Den punkt som diskuterades mest och vållade de största känsloyttringarna var dock antagandet av nya miljöföreskrifter.
Betyg och att mäta kvalitet
Men vi tar det från början. Innan själva fullmäktige drog igång så bjöds vi på en presentation av utbildnings- och kulturnämndens verksamhet med tillhörande förvaltning. För presentationen svarade nämndens ordförande Kristoffer Daag och förvaltningschefen Mats Jönsson. Även om förvaltningen och nämnden även har ansvar för ett flertal olika frågor inom kultur- och fritidsverksamheten så går det inte att komma ifrån att barnomsorg och skola, med rätta, tar störst fokus. Just dessa frågor är också frågor som ligger mig varmt om hjärtat både därför att jag själv har barn i förskola och skola men också för att jag till vardags arbetar som lärare. Därför gör det mig ont att höra hur herrarna Daag och Jönsson beskriver en skolverksamhet som, i mina öron, definitivt inte verkar stå upp för sina lärare. Under rubriken ”kvalitativ skolutveckling i grundskolan” bjöds vi först på en bild som skulle visa skillnaden mellan att ha en bra och en dålig lärare. Slutsatsen var att den enskilt största faktorn för elevers resultat var hur skicklig lärare man hade haft. Att måla upp en bild av att det finns skickliga och oskickliga lärare där ute och att allt kokar ned till om den stackars eleven fått tur i lärarlotteriet eller ej är en häpnadsväckande dålig signal att sända ut. Framför allt med tanke på att det idag faktiskt krävs en lärarlegitimation och fem års universitetsstudier som rimligen borde innebära en kvalitetsstämpel i sig. Föreställ er att man skulle måla upp andra yrken på ett liknande sätt; den enskilt största faktorn till om du överlever operationen är om du har en bra eller dålig läkare. Tabellen som illustrerade detta faktum var dessutom hämtad från en studie genomförd 1996 (!) på amerikanska skolor, dvs i ett annat land, annan skolkultur och annan tidsålder än idag och då kan man verkligen starkt ifrågasätta på vilket sätt detta har vetenskaplig bäring i Sverige år 2023.
Ur presentation om Utbildnings- och kulturförvaltningen. Notera gärna källan längst ner där man alltså ej angett årtal för publikation (Sanders and Rivers ”Cumulative and Residual Effects of Teachers on Future Student Academic Achievement”, 1996)
Och hur mäter vi då kvalitet eller hur skicklig en lärare är i Burlöv? Svar: Betyg. För på nästa slide visades ett diagram över de genomsnittliga meritvärdena i årskurs 6 och 9 de senaste fem åren i Burlövs kommun. Med andra ord, ju högre betyg eleverna får desto bättre lärare. Låt oss vara klara över en sak; betyg säger INGENTING om kvalitet i verksamheten. Den som tror det har levt under en sten och helt missat debatten kring betygsinflation och segregering i den svenska skolan. Jag har personligen stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen C-A och jag har stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen F-E och att jag skulle vara en fantastisk lärare i det ena klassrummet och en helt urusel lärare i det andra klassrummet ser jag som helt uteslutet. Men mäter man inte progressionen kanske vän av ordning invänder? Jo visst, man kan ju titta på elevernas betygsutveckling men med tanke på att det finns en mängd med faktorer som påverkar betygsättningen från ett år till ett annat menar jag att det i princip är omöjligt att dra långt gångna slutsatser kring kvaliteten på strukturell nivå bara genom att titta på meritvärdet. Det sker ständigt förändringar i samhället som påverkar eleverna och hur de presterar: nya kursplaner och betygskriterier införs, Skolverket kommer med nya direktiv kring bedömningar, elever och lärare flyttar, skolor gör omstruktureringar eller får mindre/mer resurser etc. Att betygen används som ett urvalsinstrument för högre studier är alltså inte detsamma som att skolor med höga betygsnitt bedriver bättre undervisning och att mäta kvalitet i en sådan komplex verksamhet bör man därmed göra med försiktighet och framför allt lägga tonvikt vid saker som andel behöriga lärare, kunskapsförmedling (vad har eleverna lärt sig?), upplevd studiero och trivsel.
Motion: Klimatkommunerna
Efter presentationen så var det då dags för kommunfullmäktige att samlas. Första punkten på dagordningen var nyinkomna motioner och jag hade, som sagt, lämnat in en motion där jag yrkade på att Burlöv skulle bli medlemmar i nätverket Klimatkommunerna. Klimatkommunerna är en förening som aktivt arbetar för att främja kommuners och regioners lokala klimatarbete mot klimatneutralitet. Motionen finns att läsa här:[1] och vi får säkert anledning att återkomma till den efter att den beretts i kommunstyrelsen.
Det togs också beslut om nämndemän till tingsrätten.[2] Kommunen hade tilldelats 12 nämndemansplatser och dessa skulle fördelas proportionellt (alltså i förhållande till partiernas storlek). Eftersom Miljöpartiet endast har två mandat i fullmäktige så fick vi inga platser på egen kraft men det fanns en möjlighet att tilldelas en plats om vi hade gått ihop med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna eller eventuellt om vi hade gått ihop med alliansen. Varken Socialdemokraterna eller Alliansen ville dock ingå ett samarbete med oss med motiveringen att SD i så fall skulle bli lite sura (vi hade tagit ett av deras mandat) och det är dumt att förarga dem då båda blocken behöver deras stöd i andra frågor. Tråkigt förstås, framför allt med tanke på att vi hade en riktigt bra kandidat som dessutom hade sänkt medelåldern med ett par år. Medelåldern på nämndemännen från Burlöv blev nu istället 67 år vilket förvisso är fyra år yngre än vad medelåldern på enbart SDs kandidater var (71). Slutsatsen man kan dra efter detta val är att vi har en situation i kommunen som starkt påminner om rikspolitiken, SD styr agendan genom att luta sig mot S i vissa frågor och mot Alliansen i andra frågor men samtidigt behöver de inte stå till svars för någonting eftersom de officiellt inte ingår i styret.
Jäv och gödsel
När det var dags för kvällens sista punkt, lokala miljöföreskrifter, hettade det till rejält.[3] Anledningen var att man i de nya miljöföreskrifterna hade ändrat gränsen för spridning av gödsel, slam eller annan orenlighet från 300 meter till 150 meter från bebyggelse.[4] Vlado Somljacan (MP) yrkade då på att vi skulle ha kvar 300 meter som gräns samt ifrågasatte om inte kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), ska anses jävig i frågan då han äger en stor del av jordbruksmarken i kommunen. Jävsfrågan fick upp både alliansens Marie Wahlgren (L) och Sverigedemokraternas Rolf Hagmann i talarstolen som båda med bestämdhet hävdade att det absolut inte kan vara fråga om jäv. Frågan är dock intressant och i mitt tycke inte alls så okomplicerad som Wahlgren och Hagmann ville göra gällande. Låt oss försöka bena ut det. Att vara jävig handlar som bekant om huruvida man kan tänkas vara partisk och därmed olämplig att fatta beslut i frågan. I kommunallagen står att man inte får delta i ärenden som ”personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, förälder, barn eller syskon”.[5] Och detta innebär då främst ärenden som angår en som individ och inte som medlem av ett kollektiv. D.v.s. man har förstås rätt att delta i beslut om t.ex. arvoden till samtliga förtroendevalda politiker då man ingår i den kollektiva kretsen förtroendevalda politiker även om man också har ett personligt intresse i frågan. Intressant i sammanhanget är dock att det samtidigt kan finnas situationer där man är del av ett kollektiv men där man ändå kan anses jävig. Om frågan exempelvis gäller antagande av en detaljplan i ett område där man själv äger mark eller om man fattar beslut om att sänka vatten- och avloppsavgifter i ett område där man äger en fastighet kan man anses jävig.[6] Så var den exakta gränsen går är svårt att på förhand fastställa utan i viss mån öppet för tolkning. Kan Fredrik Jörgensen anses jävig? Frågan ställdes på sin spets och fullmäktige valde att inte anse honom jävig men visst hade man kunnat argumentera att en sänkt gräns gör att han får en större yta att gödsla på och därmed också större avkastning på sin jord och med andra ord har han ett ekonomiskt intresse av att sänka gränsen. Eftersom denna föreskrift gäller hela kommunen och inte enbart en avgränsad yta kan man samtidigt argumentera för att han i detta fall får anses vara del av ett kollektiv och därmed inte jävig. Oavsett, som huvudregel i jävsfrågor bör man förhålla sig till försiktighetsprincipen och vid minsta misstanke om jäv är det bättre att ställa sig utanför. Sett så här i efterhand är det kanske det som Jörgensen borde ha gjort i detta fall.
Nästa kommunfullmäktige är den 19 juni och då fattas bl.a. beslut om kommande års budget. Spännande!
Är du en av dem som gått runt och irriterat dig på att återvinningsstationerna alltid ser så otroligt misskötta ut? Du kanske har tänkt tanken ”vad är det för fel på folk? Ska det vara så svårt att fatta att man inte kan dumpa soffor och allsköns bråte hur som helst?”. Ja, då är du inte ensam. Växande sopberg och nedskräpning är ett problem som sannolikt kostar Sveriges kommuner åtskilliga miljoner varje år. En av återvinningsstationerna här i Burlöv där det länge förekommit problem med dumpning är stationen vid Badhusvägen (mellan Lidl och Burlöv Center) och nu har man kommit till vägs ände med problemen och istället bestämt sig för att lägga ned stationen. Det beslutade man på förra veckans kommunstyrelsemöte efter att ärendet tidigare behandlats i tekniska utskottet.[1]
En helt vanlig återvinningsstation en helt vanlig måndag
Kommunen har under en längre tid arbetat för att förhindra och åtgärda problemet med att människor dumpar skräp. Några exempel på åtgärder som vidtagits är att kameraövervaka området, sätta upp sarger, informera närboende och medborgare samt att med hjälp av trygghetsvärdarna gå dagliga ronder för att kontrollera området. Man har faktiskt lyckats ertappa, anmäla och lagföra ett tiotal personer för dumpning men trots det har dumpningen fortsatt i oförminskad styrka. Att det skulle handla om personer som inte vet hur man sopsorterar eller inte förstår vad som gäller kan man därmed i princip utesluta. Det här handlar om personer som medvetet, regelbundet och systematiskt dumpar avfall och som är fullt på det klara med att det inte är tillåtet.[2] Sopor är kort och gott big business oavsett om vi befinner oss i maffians Neapel eller lilla Burlöv (inga andra jämförelser i övrigt). Så vad är lösningen? Två saker som har gjort just återvinningsstationen vid Badhusvägen attraktiv för dumpare är dels att den ligger lite avskild från bostadsbebyggelse och förbipasserande, dels att anläggningen är relativt stor vilket gör att man lätt kan dumpa många och stora saker. Därför beslutade kommunstyrelsen att ge kommunledningsförvaltningen i uppdrag att ta fram två nya mindre platser för återvinningscentraler i Arlöv. I det tidigare framtagna beslutsunderlaget ingick förvisso förslag på två platser; busshållplatsen vid Arlövs kyrka och parkeringen mellan Segevägen och Grönvägens höghusområde (strax innan Burlövsbron) men det förstnämnda förslaget förkastades av politikerna och istället får tjänstemännen alltså i uppdrag att leta nya platser. För närvarande ägs och driftas återvinningsstationerna av Förpacknings- och tidningsindustrin (FTI) men från och med den 1 januari 2024 kommer ägandet och ansvaret övergå till kommunen så det är förmodligen först då som vi kommer se denna förändring.
Tilltänkt placering av återvinningsstation vid Segevägen. De refuger som behöver tas bort för att återvinningsstationen ska kunna placeras där är markerade i rött. Ur 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer
Tilltänkt placering av återvinningsstation vid Arlövs kyrka. Ur 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer
På samma kommunstyrelsemöte inträffade också något som är ganska ovanligt: styret förlorade en omröstning. Detta hände under punkten med den sexiga rubriken ”Antagande av reviderad delegationsordning för kommunstyrelsen”.[3] I korta ordalag handlar denna punkt om att fastställa vem/vilka som har befogenhet att fatta beslut i frågor som inte kräver att kommunstyrelsen nödvändigtvis har beslutanderätt i. Det kan t.ex. handla om att delegera beslutanderätt att anställa personal till närmaste chef eller ge en ansvarig tjänsteman tillåtelse att fatta beslut kring uthyrning av parkeringsplatser osv. Normalt görs inga stora förändringar i detta dokument men man behöver ändå uppdatera och gå igenom delegationsordningen med jämna mellanrum för att den ska vara aktuell. Nu fanns det dock en förändring som oppositionen reagerade emot. Det gällde möjligheten att fatta beslut kring försäljning av inventarier där budgetansvariga chefer enligt det nya förslaget skulle ges befogenhet att fatta beslut om försäljningar till ett uppskattat värde av 210 000:- (vilket är en kraftig höjning gentemot tidigare 26 250:- ), att kommundirektören fick befogenhet att fatta beslut kring inventarieförsäljning som överstiger 210 000:- (vilket tidigare var delegerat till kommunstyrelsens arbetsutskott där såväl styrande partier som opposition är representerade) samt att kommunstyrelsens ordförande och kommundirektören har beslutanderätt gällande bidragsgivning upp till ett värde av 105 000:- (höjning från 52 500:- ).[4] Socialdemokraternas Viktor Eriksson hade invändningar mot detta och yrkade att det skulle vara lägre belopp och fick med sig SD vilket gjorde att han med 9 röster mot 4 lyckades få gehör för sitt yrkande. Kul ändå att styret får en liten näsbränna när de försöker delegera makten och försvåra insynen! Nästa måndag (22/5) är det kommunfullmäktigemöte och då ska vi bl.a. fatta beslut om nämndemän till tingsrätten. Auf wiedersehen!
De gångna veckorna har för egen del inneburit en hel del politik. För drygt två veckor sedan (den 13 april) var det årsmöte för MP Burlöv och det innebar bl.a. att det valdes in en ny styrelse. Veckan efter var det dels Miljöpartiets tur att möta väljare i Burlöv Center och dels ägnade jag hela söndagen (08-21) åt en ”kick-off” tillsammans med övriga styrelseledamöter i MP Skåne. Och i måndags var det kommunfullmäktigemöte. Vi tar det i tur och ordning.
MP Burlövs årsmöte 2023
På lokal nivå, d.v.s. här i Burlöv, är Miljöpartiet dessvärre fortsatt ett relativt litet parti med få engagerade. Det innebär bl.a. att det sällan finns en lång lista på föreslagna kandidater till styrelseposter utan att vi istället försöker rotera mellan de olika styrelseuppdragen för att underlätta för varandra. Det gångna året har styrelsen bestått av Ove Johansson (ordförande), Geanina Jonsson (kassör), Vlado Somljacan (ledamot) och jag och Tord Lindgren har varit en del av styrelsen som ersättare. Årsmötet innebar inga dramatiska förändringar utan det är fortsatt samma personer som är invalda till styrelsen men rollerna har förändrats något. MP Burlövs nya styrelse är nu formellt Vlado Somljacan och Tord Lindgren som ersättare, Geanina Jonsson som ledamot, Ove Johansson som kassör och yours truly blev hedrande nog vald till ordförande. Förutom valet av ny styrelse redogjorde även styrelsen bl.a. för verksamhetsplan och budget samt vilka aktiviteter som genomförts och hur vi agerat i kommunfullmäktige under det gångna året. Årsmöten är av förklarliga skäl ganska formella tillställningar och för MP Burlövs del är det oftast både okomplicerade val och sällan upplagt för maktstrid eller andra tråkigheter.
Möt Burlövs politiker
Nu var det äntligen dags för Miljöpartiet att möta väljare på Burlöv Center. Kommunen har gjort en lovordad satsning där varje parti, vid två tillfällen under våren, har fått tillgång till en gigantisk lokal på Burlöv Center för att prata politik och möta väljare.[1] Torsdagen den 20 april till lördagen den 22 april fanns det möjlighet att träffa oss i Miljöpartiet två timmar varje dag (torsdag-fredag mellan 16-18 och lördag mellan 11-13). I stort ett jättetrevligt initiativ från kommunens sida men dessvärre var det ganska lite folk i rörelse just den här helgen. Kanske spelade vädret in (soligt och varmt)? Kanske var tiderna inte optimala? Kanske var det många som fortsatt firade eid? Men kanske var det också så att lokalens läge, i den minst trafikerade gången (mittemot Akademibokhandeln), gjorde att det endast var sporadiskt med folk. På lördagen hade vi bjudit in vår regionpolitiska gruppledare, Mätta Ivarsson, och det var om inte annat trevligt att få en pratstund med henne. Nästa gång vi är på plats är den 8-10 juni och efter det kan vi kanske göra en lite bättre utvärdering kring insatsen.
Tre glada miljöpartister: Ove Johansson, Tobias Steen, Mätta Ivarsson
Kommunfullmäktige 2023-04-24
Kommunfullmäktige i måndags klarades av på drygt en timme och innehöll inte särskilt många punkter på dagordningen. Vänsterpartiet hade till detta möte lämnat in sin motion angående dataskyddspolicy och tredjepartskakor (som jag tidigare nämnt här: [2]), Bengt Åström (S) hade en motion uppe för beslut kring gratis sommarresor för unga, Mia Eldh Holmqvist (M) besvarade en interpellation om LSS och den stora punkten på dagordningen var otvetydigt att godkänna kommunens årsredovisning för 2022.
Eftersom Vänsterpartiets motion inte har beretts skickades den till beredning. Den kommer alltså återkomma till kommunfullmäktige för beslut längre fram och vi får då anledning att titta närmare på den. Vill man läsa motionen i sin helhet hittar man den här: [3]. Bengt Åströms motion[4] däremot var nu uppe för beslut efter att ha behandlats av både utbildnings- och kulturnämnden och kommunledningsförvaltningen. Motionen handlade om att kommunen, likt andra kommuner, borde bekosta Skånetrafikens sommarkort åt alla elever från årskurs 6 till gymnasiet åk 2. Redan idag så bekostar kommunen s.k. Skolkort vilket gör det möjligt för eleverna att resa fritt, dygnet runt, i hela Skåne under terminerna. För Skolkortet betalar kommunen idag totalt 4 303 320:- och att införa sommarkortet för den berörda elevgruppen skulle kosta ytterligare 1 259 251:-. Precis som med MPs motion om en fritidsbank är detta en satsning som såväl utbildnings- och kulturnämnden som fullmäktige i grunden tycker är en bra satsning men ändå vill man inte genomföra den eftersom man bedömer att förslaget är för kostsamt. Det hade i det sammanhanget varit intressant att kunna få siffror på vad en utebliven satsning kostar för kommunen vad gäller t.ex. insatser mot utanförskap eller rastlösa ungdomar. Sådant är svårare att mäta förstås men det är viktigt att förstå att det finns en skillnad på en kostnad och en investering. Både fritidsbanken och sommarkortet kan faktiskt på lång sikt ses som investeringar som kan generera vinster tillbaka till kommunen i form av att ungdomar får en meningsfull fritid eller minskar risken för att ungdomar hamnar på glid och kostar kommunen åtskilliga miljoner.
På förra kommunfullmäktige hade (S) lämnat in en interpellation ställd till socialnämndens ordförande Mia Eldh Holmqvist (M) angående LSS och det var nu dags för henne att besvara den. Frågan var: ”Hur avser socialnämndens ordförande arbeta för att höja kvaliteten för våra kommuninvånare vad det gäller vår LSS-verksamhet?” och bakgrunden var att nöjdheten bland målgruppen gällande bl.a. upplevd trygghet och självbestämmande minskat. En fullmäktigeledamot kan ställa frågor på två sätt, antingen som en interpellation eller som en enkel fråga. En enkel fråga ställs om man bara vill ha ett snabbt svar på något enkelt sakförhållande medan en interpellation kräver ett mer utförligt svar och ska beröra ett ärende som är av större vikt för kommunen. En annan viktig skillnad mellan en interpellation och en enkel fråga är att alla ledamöter får möjlighet att delta i debatten vid en interpellation medan det inte är tänkt att en enkel fråga ska leda till en debatt och därför får bara den ledamot som ställt frågan delta. Enligt SKRs exempel på arbetsordning för fullmäktige ska också ett interpellationssvar vara skriftligt och den ledamot som ställt interpellationen bör få del av svaret dagen före sammanträdet.[5] Det kan tyckas vara juridiska formaliteter som inte spelar någon roll men det finns såklart anledningarna till att det ställs högre krav på ett interpellationssvar än på ett svar från en enkel fråga. En viktig aspekt är att ett skriftligt svar blir synligt även för media och medborgare som inte råkar befinna sig på plats vid sammanträdet och eftersom en interpellation, som sagt, ska beröra ärenden av större vikt för kommunen är det av demokratiska skäl rimligt att allmänheten får insyn i vad politikerna tycker och tänker i dessa frågor. Eldh Holmqvist valde dock att dels inte delge sitt svar dagen före och dels nöja sig med att besvara interpellationen muntligt, eller rättare sagt, hon valde att gå upp i talarstolen och säga ”ni har precis fått se en power point-presentation där jag hoppas att ni fått svar på er fråga, är det något mer ni undrar?”. Power-point presentationen som åsyftades var en presentation av socialchefen Maria Zinatbaksh Popoola där hon beskrev förvaltningens verksamhet i stort. Att besvara en interpellation på det här sättet är inte bara svagt och nonchalant utan direkt okunnigt. Man kan faktiskt kräva mer av toppolitikerna i den här kommunen.
Slutligen en kommentar kring årsredovisningen och som en liten slutkläm kan vi återknyta till det här med att vissa satsningar i den här kommunen tydligen är för kostsamma. För den som vill grotta ner sig i siffror kan man läsa årsredovisningen här:[6] . Låt oss först konstatera att Burlöv inte precis är en fattig kommun. Som vi kan se i nedan tabell har fyra av de fem senaste årens resultat visat kraftiga överskott.
Undantaget är 2019 då kommunen gjorde ett minusresultat på drygt 16 miljoner. MEN då ska man samtidigt komma ihåg att kassan det året ökade med nästan 100 miljoner och att soliditeten (hur stor andel av det egna kapitalet som finansierar verksamheten) också ökade marginellt från året innan. Burlöv hade det året en soliditet på 77,9% och det kan jämföras med att det endast var 17 av landets 290 kommuner som hade en soliditet på över 50% år 2020.[7] Det negativa resultatet det året förklaras främst av att kommunen löste in delar av pensionsskulden på ca 100 miljoner och resultatet exklusive sådana s.k. jämförelsestörande poster landade på +23,3 miljoner.[8] Vad är då en jämförelsestörande post? Ja, tidigare kallades det extraordinära poster och det är precis som det låter poster som ”stör” en jämförelse mellan tidigare år. Det är alltså kostnader och intäkter som man normalt sett inte har i verksamheten och som därför kan ge en skev bild av ekonomin i stort. Årets resultat blev hisnande +108 miljoner (!) och räknar man bort jämförelsestörande poster landar vi på +97,4 miljoner. Soliditeten minskade visserligen från året innan (84,4%) och är nu nere på 76% (vilket alltså är i nivå med tidigare år och väldigt högt jämfört med i princip alla andra kommuner). Så hur kommer det sig då att styret ständigt slår ner på allehanda satsningar med motiveringen att det är för kostsamt? Två saker är viktiga att ha i åtanke. För det första är kommunen skyldig, enligt kommunallagen, att lägga en budget där intäkterna överstiger kostnaderna. Man får helt enkelt inte planera för ett negativt resultat. Om man ändå mot förmodan skulle redovisa ett negativt resultat ska detta regleras genom att kommunen betalar tillbaka det negativa resultatet inom tre år. Det betyder alltså att kommunen nästkommande år i så fall BÅDE kommer behöva minska sina kostnader så att de inte hamnar på ett negativt resultat igen OCH effektivisera verksamheten för att kunna betala tillbaka den skuld som uppstått. Det är detta som kallas för ”det kommunala balanskravet” och det är ett av de fyra budgetpolitiska målen inom det finanspolitiska ramverket (ett ramverk för statsbudgeten som infördes efter 1990-talets ekonomiska kris).[9] För det andra är Burlöv just nu inne i en expansiv fas där det onekligen kommer uppstå stora initiala kostnader om allt som planeras verkligen påbörjas. Satsningar och investeringar som det nya badhuset, nya skolor och inte minst markförvärvet och exploateringen i Kronetorp i kombination med det rådande ränteläget och inflationen gör att det är klokt att hålla i slantarna. Bara det faktum att kommunen numera har en låneskuld på 240 miljoner, i och med att man förvärvade marken i Kronetorp, i en tid när räntorna fortsatt ökar gör att man bör tänka sig för både en och två gånger innan man tar på sig spenderbyxorna. MEN kommunen gör samtidigt bedömningen att det omfattande markförvärvet 2022 samt den förväntade exploateringen över tid kommer vara självfinansierad[10] och det är också värt att nämna att kommunen avsätter medel i en resultatutjämningsreserv samt reserverar 25 miljoner av årets överskott för kostnader under åren 2023-2028 avseende exploateringskostnader och rivningskostnader av det gamla burlövsbadet. Resultatutjämningsreserven är till för att kunna utjämna eventuella underskott och efter att man under detta fullmäktigemöte tog beslut om att avsätta ytterligare 12,6 mnkr dit uppgår nu den totala reserven till 71,3 mnkr. Med andra ord finns det både hängslen och livrem för att kunna ha en budget i balans utan att man behöver avslå investeringar (så som fritidsbank och sommarkort) som med stor sannolikhet hade gynnat och genererat vinster åt kommunen på lång sikt. Framför allt är det märkligt när man beaktar att styret hellre prioriterar arvoden till sina egna politiker och att dra på sig stora initiala kostnader genom expansion och exploatering av natur och jordbruksmark istället för att ge mervärde och bättre livsvillkor åt de kommuninvånare som redan bor i kommunen.
Tobias Steen (MP) 