Medborgarna har lågt förtroende för Burlövs politiker. En obekväm sanning som kommunstyrelsens ordförande, Sara Vestering, väljer att vifta bort med uttalanden som att ”vi sticker inte ut jämfört med andra kommuner” och att man hellre tittar på andra undersökningar som visar bättre resultat. Båda uttalandena är talande för styrets syn och agerande under hela mandatperioden.
I Kantar Sifos Anseendemätningar pekas ett antal faktorer ut som påverkar förtroendet. Att myndigheter håller en ”god servicenivå” och ”håller vad man lovar” är delvis viktiga men än större positiv effekt har faktorn att man ”upprätthåller etik och moral”. Förtroende skapas alltså genom att göra rätt saker på rätt sätt. Sett ur det perspektivet är det lätt att hitta exempel på hur styret underminerat medborgarnas förtroende under hela mandatperioden. Här följer några exempel.
Mandatperioden inleds med att styret frångår praxis med att tilldela största oppositionsparti förste vice ordförandeposten och ett oppositionsråd på 50%. Istället får det egna samarbetspartiet, Sverigedemokraterna, både vice ordförandeposten och ett oppositionsråd på 25%. För det är ju enklare om man har en opposition som inte säger emot.
Därefter har den styrande trojkan + SD fortsatt med att försvåra insynen och delegera beslutsmakt från de förtroendevalda i kommunfullmäktige ut till nämnder eller från kommunstyrelsen ut till enskilda tjänstemän. Några exempel på detta:
Förskoleavgiften beslutas numera inte av kommunfullmäktige utan av utbildnings- och kulturnämnden
Man har tagit bort kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges insyn i det kommunala fastighetsbolaget Burlövs Bostäders räkenskaper och istället ska de rapportera till ett kommunalt aktiebolag
Man har gett kommundirektören och kommunstyrelsens ordförande utökade befogenheter att sälja inventarier i de kommunala verksamheterna och ge bidrag till civilsamhället.
Kommunikationschefen Elisabeth Marcusson gör ett uttalande i Sydsvenskan som kan tolkas som att direktsändningar av kommunfullmäktige är meningslöst, särskilt jämfört med att tjänstemännen själva i korta redigerade videos informerar om vilka beslut som fattas av kommunens politiker. Men då förstår man inte att en direktsändning av fullmäktige tjänar andra syften. Dels synliggörs politikerna för medborgarna vilket i sig skapar en bättre relation och ökar förtroendet och dels får medborgare en helt annan insyn i vilka politiker och partier som säger vad.
Miljöpartiet har länge tyckt att transparensen måste öka och att både oppositionspolitiker och medborgare förtjänar en större insyn. Detta är särskilt viktigt i en kommun som inte har någon etablerad nyhetsredaktion som bevakar kommunens politik. Därför kräver vi att:
Alla partier som är representerade i kommunfullmäktige också ska ha åtminstone en stående adjungerad plats i kommunstyrelsen
Kommunfullmäktigemötena direktsänds på kommunens hemsida.
Detta är konkreta åtgärder som gör det lättare för medborgare att fatta välinformerade beslut, ökar insynen och framför allt starkt bidrar till att bilden av politiker som ohederliga försvinner.
Så var det dags att summera året i kommunfullmäktige. Tanken här är att få en liten inblick eller bild av aktiviteten i fullmäktige på främst partinivå och till viss del individnivå. MEN, och detta vill jag verkligen betona, det är inte menat att ses som en uthängning av enskilda personer eller att jag pekar finger åt vissa partier eller ledamöter. Man ska alltså inte se det här som en komplett förteckning över allt som hänt i Burlövspolitiken utan snarare som en bild över vissa mätbara faktorer.
Nåväl, det som jag nu tänker redovisa är dels närvaron hos partier och ledamöter samt antal aktiviteter i form av inlämnade motioner, interpellationer och enkla frågor. Anledningen till att jag valt att redovisa just det här är för att det enkelt går att både kontrollera och mäta genom att läsa protokollen. Det som t.ex. inte syns i den här statistiken är antal gånger en ledamot har varit uppe i talarstolen för att debattera eller lämna yrkanden vilket förstås också är en viktig parameter. Man kan även ha vissa invändningar mot att antalet motioner, enkla frågor och interpellationer inte säger så mycket om styrande partiers aktivitet eftersom detta främst är verktyg för oppositionen. Styret kan själva föra upp förslag på dagordningen i de olika nämnderna eller fullmäktige och enkla frågor och interpellationer används ju för att ställa frågor till nämndsordföranden eller någon ansvarig i den styrande majoriteten. Det är förstås inte förbjudet för enskilda ledamöter från den styrande majoriteten att både ställa ordförandena till svars och lägga förslag (=motioner) men det är ovanligt.
Låt oss börja med att titta på närvaron. Generellt kan man konstatera att det är en relativt hög närvaro bland ledamöterna. Tio av 41 ledamöter har missat tre eller fler tillfällen och av dessa är det endast tre ledamöter som har missat mer än tre av totalt 13 tillfällen (inringat i blått nedan). I tabellen nedan är samtliga ledamöter listade efter sitt ordningsnummer men namnen är maskerade. På kommunens hemsida kan man, om man vill, se vilket ordningsnummer som motsvaras av vilken enskild ledamot. Som exempel har jag ordningsnummer 39. OBS! I den här tabellen är endast de ordinarie ledamöterna medräknade men partierna har också ersättare och bland ersättarna är närvaron, inte oväntat, betydligt lägre. Bland ersättarna är det, tvärtemot de ordinarie ledamöterna, en majoritet som missat fler än tre tillfällen och det finns faktiskt t.o.m. ett par ersättare som inte deltagit vid ett enda tillfälle.
Tabell över närvaro i kommunfullmäktige
Om vi istället tittar på närvaron på partinivå (och då endast de ordinarie ledamöterna) förhåller det sig på följande sätt:
Parti
Närvaro (%)
M
95
SD
93
S
92
L
88
MP
85
C
77
V
72
Man kan då konstatera att det finns en högre närvaro bland de stora partierna (S, M och SD) än de mindre vilket delvis kan förklaras av att mindre partier är mer känsliga om det är enstaka ledamöter som har en hög frånvaro. T.ex. finns det hos både Moderaterna och Sverigedemokraterna enskilda ledamöter som har en närvaro på 77% och hos Socialdemokraterna en ledamot som har en närvaro på låga 62% (deltagit vid 8 av 13 tillfällen) men deras total vägs upp av att andra ledamöter har en högre närvaro. Eftersom småpartierna endast har 2 eller 3 mandat blir däremot varje enskild ledamots siffror helt avgörande för totalen.
Förutom kommunfullmäktige (KF) finns det även ett antal nämnder där man fattar beslut och bereder förslag. Räknar vi även in närvaron på dessa möten framkommer en delvis annorlunda bild:
Parti
Närvaro (%)
M
93
SD
89
MP
85
S
85
L
84
C
77
V
67
Och vi kan även bryta ner de här siffrorna ytterligare för att se vilken nämnd där närvaron är lägst/högst bland respektive parti:
Anledningen till att Miljöpartiet inte är med i ovan tabell är helt enkelt därför att vi inte har någon representation i någon nämnd. Att det inte finns någon siffra för Vänsterpartiet när det gäller närvaro i MBN (Miljö- och byggnämnden) är av samma skäl, de har ingen representant som är ordinarie ledamot där. Återigen ska man här komma ihåg att detta endast är räknat på de ordinarie ledamöterna och att det finns ersättare som kliver in utifall att någon ordinarie ledamot inte kan delta. Att man t.ex. har en närvarofrekvens på 50% behöver nödvändigtvis inte betyda att partiet bara är representerat vid hälften av tillfällen. I tabellen har respektive partis högsta respektive lägsta närvarofrekvens markerats i rött och grönt. En tydlig tendens är att kommunstyrelsen (KS) och socialnämnden (SN) är de två nämnder där partierna har lägst närvaro och att utbildnings- och kulturnämnden (UKN) samt tidigare nämnda miljö- och byggnämnden är de nämnder med högst deltagande. Särskilt anmärkningsvärt är kanske att socialnämnden är den nämnd som har lägst närvaro bland fyra av sex partier.
Närvaro är viktigt men man kan faktiskt argumentera för att närvaron (och därmed röststyrkan) för vissa partier är viktigare än andra. I Burlöv har vi idag ett läge där Sverigedemokraterna är vågmästare och de styrande partierna styr med en minoritet av rösterna. Det betyder att Sverigedemokraterna bestämmer utfallet i varje enskild fråga MEN bara om de är närvarande. För att den övriga oppositionen (S, V och MP) ska kunna bestämma utgången krävs förstås att deras ledamöter är på plats men OCKSÅ att någon eller ett par av styrets + Sverigedemokraternas ledamöter inte är det. Det här spelar förstås in och är alldeles säkert en anledning till att just M och SD har en generellt hög närvaro.
Eftersom oppositionen sällan har möjlighet att bestämma genom ett övertag i röstsiffror blir motioner ett annat viktigt verktyg för att driva förändring. Även om styret och dess samarbetspartier har en majoritet av rösterna och allt som oftast röstar ned förslag så kan en motion påverka genom att man får frågan på dagordningen och det kanske inspirerar styret till att lägga liknande förslag längre fram. S.k. interpellationer och enkla frågor där man ställer någon ansvarig till svars är ytterligare exempel på verktyg för oppositionen. Sedan valet 2022 har det totalt ställts tolv interpellationer och enkla frågor. Under samma period har 19 motioner lagts fram. Ingen av motionerna, interpellationerna och de enkla frågorna är initierade av någon ledamot från ett av de styrande partierna (vilket alltså är fullt naturligt). Statistiken visar med all önskvärd tydlighet att Miljöpartiet är det mest aktiva oppositionspartiet:
Parti
Antal interpellationer och enkla frågor
Motioner
Totalt
MP
4
9
13
S
5
4
9
SD
1
4
5
V
2
3
5
Till detta ska tilläggas att vi (MP) är det minsta partiet med endast två ledamöter. Det kan jämföras med Socialdemokraterna som har 14 ledamöter, SD som har 9 och V som har tre. Men ANTALET motioner är ju som med bollinnehav i fotboll, det har ingen betydelse om man inte också får med sig resultatet. Så hur många av dessa motioner har bifallits? Ja, än så länge har kommunfullmäktige endast debatterat och röstat på sex av de motioner som lämnats in och av dessa har inte en enda motion fått bifall. En motion förordade kommunstyrelsen bifall (om införandet av sociala upphandlingar) men när den sedan kom upp i kommunfullmäktige så valde majoriteten (dvs styret + SD) att istället skicka tillbaka den för ytterligare beredning. Detta skrev jag om i ett tidigare inlägg. Nedan tabell visar en sammanställning över vilka motioner, interpellationer och enkla frågor som lämnats in sedan oktober 2022 (= första fullmäktige efter senaste valet), vilka ledamöter och partier som lämnade in dem och status eller vad utfallet blev.
Med detta sagt önskar jag er alla en god fortsättning och sänder en from förhoppning om att idogt motionerande kommer ge bättre utfall nästa år! 🙂
För lite mer än två veckor sedan var det årets sista kommunfullmäktige. Dessvärre åkte jag i samband med det på en förkylning med feber och kunde därför inte delta. Denna rapport från fullmäktige utgår därmed från protokoll och handlingar samt från vad andra som var på plats berättat. Det finns med andra ord anledning att vara lite extra källkritisk till det du nu läser så klicka dig gärna vidare och faktagranska källorna 😊
Burlövs Bostäder – går vi mot marknadshyror?
En av punkterna på dagordningen var att man önskade göra förändringar i ägardirektiven för Burlövs Bostäder. Burlövs Bostäder är Burlövs kommunala fastighetsbolag och är formellt ett dotterbolag till det kommunägda aktiebolaget AB Skärfläckan. Förutom Burlövs Bostäder är Skärfläckan även moderbolag för kommunens andra dotter- eller intressebolag Burlövs Bostäders Parkering AB och avloppsbolaget ABMA (som samägs med Lomma och Staffanstorp).
Så vad var det för förändringar man nu önskade göra? Framför allt två saker. För det första är Burlövs Bostäder som sagt redan idag ett dotterbolag till Skärfläckan men i ägardirektiven har kommunfullmäktige och kommunstyrelsen getts stor insyn i verksamheten genom att Burlövs Bostäder tvingats återrapportera handlingar och räkenskaper dit. Detta vill man nu förändra så att man istället styrs och återrapporterar direkt till Skärfläckan AB. För det andra vill man ändra i den ekonomiska förvaltningen och då framför allt kring avkastningskraven (dvs hur mycket av vinsten man kan plocka ut). Att man försvårar insynen och förflyttar beslutsmakten bort från kommunfullmäktige till olika bolag och nämnder har vi det senaste året vant oss vid i den här kommunen och vem förvånas egentligen över att man, likt Malmö kommun, nu ser en möjlighet att använda mer av vinsten för att täcka upp hål i budgeten? Några exempel på förändringar i texten kan man se i bilderna nedan (det som är rödmarkerat är det som förändrats, antingen genom tillägg eller strykningar) och vill man läsa ägardirektiven i sin helhet kan man läsa det här
Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.1Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.4Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.5
En sak som kan vara intressant att notera är att man nu uttryckligen skriver att det ska vara en ”marknadsmässig avkastning i nivå med jämförbara bolag i regionen”. Avkastningen (eller vinsten) baseras så klart på intäkterna och intäkterna i det här fallet är de hyresintäkter som bolaget får in från hyresgästerna. I praktiken innebär med andra ord en marknadsmässig avkastning även att hyrorna blir mer marknadsanpassade. Kontentan av förändringarna i ägardirektiven blir att transparensen försämras och risken är att Burlövs Bostäders hyresgäster får höjda hyror och i högre utsträckning kommer få betala för kommunens verksamheter. Detta är förstås inget vi i Miljöpartiet kan ställa upp på och vi valde därför att yrka på återremiss men dessvärre valde samtliga övriga partier att rösta igenom förslaget.
Införande av avgifter på hjälpmedel för äldre och funktionshindrade
Ett ärende där det däremot fanns en del synpunkter även från andra partier var införandet av abonnemangsavgifter för hjälpmedel för äldre och funktionshindrade. Bakgrunden är att styret vill införa en abonnemangsavgift för olika former av hjälpmedel (ex. käppar, kryckor, rollatorer etc.) för äldre och funktionshindrade på 75:-/månad. Detta har väckt stor debatt i både socialnämnden och i kommunfullmäktige då oppositionen ansett det oskäligt att ta ut en sådan avgift för en redan utsatt grupp givet det ekonomiska läge vi befinner oss i. Nu var det så slutligen dags att debattera och ta beslut i frågan. Problemet var bara att socialförvaltningen redan innan frågan avgjorts skickat ut ett informationsbrev till de som berörs där det framstod som att man redan hade tagit beslut. Än mer anmärkningsvärt var att man även skickade ut informationsbrevet till personer som avlidit(!) eller hade lämnat tillbaka hjälpmedlen. Socialdemokraterna yrkade på återremiss genom att ifrågasätta den utredning som föregått införandet och de besparingar som där framställs då man uppenbarligen inte har haft korrekta uppgifter kring vilka som berörs. För att få igenom en återremiss krävs endast att en tredjedel av ledamöterna röstar bifall och Socialdemokraterna är så pass stora att de ensamma kan rösta igenom det. Återstår att se vad som händer härnäst.
Antagande av parkeringsstrategi, -policy och -norm
Synpunkter fanns det även i ärendet kring införande av en parkeringsstrategi och fastställande av parkeringsavgifter. I Burlövs kommun finns idag inga parkeringsavgifter på kommunal mark och syftet med att fastställa föreskrifter kring detta är egentligen inte att redan nu införa avgifter. Snarare ska detta ses som ett sätt att förbereda kommunen för kommande expansion och utbyggnad så att man i framtiden ges möjlighet till ett sådant införande. Efter en del debatt biföll fullmäktige samtliga förslag med undantag för en liten förändring. I parkeringsstrategin och i parkeringspolicyn tyckte uppenbarligen både Sverigedemokraterna och Liberalernas Marie Wahlgren att människor utan bil minsann inte ska kunna leva i Burlöv utan vissa svårigheter då man gjorde ett ändringsyrkande (som också bifölls) från ”Det ska vara enkelt att bo och verka i Burlöv utan bil” till ”Det ska finnas möjlighet att bo och verka i Burlöv även utan bil”. En ändring som väl snarast ska ses som en markering för bilism och helt i linje med Sverigedemokraternas politik. Att även Liberalerna anser det viktigt att göra denna markering är förstås desto märkligare.
Detta var ett mindre axplock av det som beslutades. Jag hoppas inom den närmaste veckan hinna med en liten årssummering av året i fullmäktige så håll koll på bloggen!
Ingen kan väl ha missat att Miljöpartiet valde nya språkrör förra veckan och det blev precis så dramatiskt som man hade förutspått. Daniel Helldén valdes med en rösts marginal (131-130)! Jag var på plats och kan avslöja att min röst gick till Helldén så resultatet var förstås glädjande (och extra kul att det var just min röst som avgjorde 😊). I Miljöpartiets stadgar står att språkrören ska vara av olika kön och eftersom Märta Stenevi var enda icke-manliga kandidat var omvalet av henne mer av en formalitet. Det här är dock inte det enda som skett sedan jag sist skrev på bloggen. För drygt tre veckor sedan var vi i Miljöpartiet på plats i Burlöv Center för ”Möt Burlövs politiker” och lördagen den fjärde november gick vårt samarrangemang (tillsammans med S, V och ABF) om marknadsskolan av stapeln. Dessutom var det kommunfullmäktigemöte den 13 november. I det här blogginlägget kommer jag dock fokusera på kongressen och valet av språkrör men jag har en from förhoppning om att kunna ta upp eventet om marknadsskolan vid senare tillfälle.
Kongress i Örebro och hela Conventum var härligt grön!
Kort rapport från fullmäktige 13 november
Innan jag går in på kongressen kan det dock vara värt att säga några ord om kommunfullmäktigemötet. Det var en kort dagordning med två punkter som vållade större debatt. Den ena punkten som diskuterades friskt var en interpellation inlämnad av Socialdemokraternas Jonna Stålring Westerberg angående gatuunderhållet i kommunen. Stålring Westerberg ifrågasatte kommunens grönskötselarbete och menade, i princip, att man borde ställa större krav på att avtalspartnern PEAB lever upp till de förväntningar vi som kommun kan kräva. Svaret från det tekniska utskottets ordförande, Mats Olsson (M), var att det dels funnits gränsdragningsproblematik där frågan om var gränsen går mellan gata och gångbana spelar roll för vem som är ansvarig för skötseln. Fastighetsägaren ska sköta gångbanorna och PEAB ska sköta gatorna. Dels har kommunen varit dåliga på att agera som beställare och arbeta med att följa upp avtalets innehåll. Olsson försäkrade dock att kommunen arbetar för att bli bättre på att ställa krav och följa upp. Den andra punkten som upptog merparten av tiden var frågan om fastställandet av den reviderade budgeten och den s.k. budgetventilen. Beslut om budget för kommande år togs som bekant redan i juni men i slutet på året summerar man upp utfallet och då finns det möjlighet till justering av budgeten om det visar sig att kostnaderna i själva verket blev lägre än tänkt eller om kommunen har större intäkter än man trodde. Detta kallas för budgetventilen. Styret valde att använda ventilen till att bl.a. sänka sparbetingskravet för utbildnings- och kulturnämnden och socialnämnden (från att kräva besparingar på 2% till besparingar på 1%), att utöka öppettiderna på fritidsgården i Arlöv, att inte dra in Burlövsfesten (som tidigare tänkt) och att avsätta en stor pott (16,3 mnkr) till oförutsedda utgifter under 2024. Socialdemokraterna lämnade därutöver in tre tillägg som styret dock valde att avvisa. De tre tilläggen handlade om att man ville behålla Skånetrafikens seniorbiljett, inte genomföra förslaget på abonnemangsavgifter för hjälpmedel åt människor med funktionsnedsättningar och avsätta medel för att kunna anställa en speciallärare på Vårboskolan.
Kongress 2023
Märta SteneviWilliam UlriciCarl StåhleDaniel HelldénMagnus P. Wåhlin
Kongressen och vad språkrörsvalet EGENTLIGEN handlade om
Kongressen är Miljöpartiets högsta beslutande organ och hålls vartannat år. Då väljs bl.a. partistyrelse och språkrör och man tar ställning till olika politiska program och hundratals motioner från medlemmar över hela landet. Begreppet kongress eller partistämma används av några partier (S, V, MP, C) men kan kanske verka lite otydligt. Andra partier kallar det i stället för landsmöte (L), landsdagar (SD), sverigemöte (M) eller riksting (KD) och där framgår det lite tydligare att detta är ett möte där medlemmar från hela landet möts. Det är intensiva och lååååånga dagar. Om man har äran att vara ombud (dvs att man har rösträtt) innebär det i princip arbete från 08-23 fredag-lördag och 08-15 söndag i olika utskott, i debatter och omröstningar. Nåja, man hinner förstås med lite mingel och festligheter också men man känner sig onekligen rätt mör när man är färdig. Det fattades många och viktiga beslut under dessa dagar. Vi tog bl.a. beslut om det EU-politiska programmet inför nästa års EU-val (alltså hur vi ställer oss i olika EU-relaterade frågor), tillägg och förändringar i vårt utbildningspolitiska program och ett nytt antirasistiskt handlingsprogram togs fram. Dessutom tog vi ställning till drygt 250 olika enskilda motioner. Nästan allt överskuggades dock av det historiskt jämna språkrörsvalet och därför tänkte jag delge min högst personliga syn på själva valet och varför jag tror Helldén är det bästa alternativet.
Är det en kobra eller en nallebjörn vi behöver?
Valet har föregåtts av intensiva diskussioner, debatter, mediautspel och intriger. Även om det i slutändan fanns fyra kandidater att rösta på har det sedan en tid tillbaka varit ganska uppenbart att det skulle stå mellan två huvudkandidater, Magnus P. Wåhlin och Daniel Helldén. Valet mellan Wåhlin och Helldén har i media också målats upp som ett val mellan två falanger, en falang som vill bredda partiet och en falang som vill fokusera mer på vår kärnfråga. Det här är förstås ett tacksamt narrativ att spinna vidare på men köper man den bilden rakt av missar man nyanser och valet blir mer ensidigt än det i själva verket var.
För det första har man, menar jag, missförstått ”Helldén-falangens” (dit jag räknar mig själv) grundläggande utgångspunkt. Jag har aldrig träffat en miljöpartist som ser miljö- och klimatfrågorna som något frikopplat alla andra frågor. Att fokusera på miljö- och klimat innebär alltså inte att man vill att partiet bara ska ha politik i den frågan utan snarare att miljö- och klimatfrågorna ska genomsyra alla andra frågor. När vi pratar infrastrukturfrågor då pratar vi om miljö- och klimat när vi lyfter kollektivtrafiksatsningar, när vi pratar om att göra den fysiska miljön attraktivare för människor att vistas i så pratar vi de facto om trygghetsfrågor, när vi pratar om att ge människor drägliga arbetsvillkor då är det samtidigt en fråga om arbetsmiljö och när vi pratar om grön tillväxt och grön skatteväxling då finns det tydliga kopplingar mellan näringsliv/ekonomi och miljö- och klimat.
För det andra ska man komma ihåg att när Stenevi/Wåhlin får frågor kring hur partiet ska breddas är det väldigt ofta man får svar som pekar mot att partiet måste prata mer om sociala/etiska frågor. Det är sällan eller aldrig man t.ex. hör Stenevi/Wåhlin lyfta att vi måste prata mer om Sveriges ekonomi, energipolitik eller försvar och säkerhet. En mer rättvis, om än förenklad, motsättning mellan falangerna hade varit att säga att Helldén drar mer mot miljö/klimat medan Stenevi/Wåhlin drar mer mot sociala rättvisefrågor.
Man ska dessutom komma ihåg att de som målar upp språkrörsvalet som ett val mellan bredd eller spets ofta glömmer kandidaternas syn på vilka väljare vi ska rikta oss mot. Helldén är där ett bredare alternativ och har visat att han ser möjligheter att växa bland såväl höger- som vänsterorienterade väljare medan Stenevi/Wåhlin är ett tydligare ”spetsalternativ” som tycker vi ska fokusera på väljargrupper som står till vänster.
Mitt val föll på Helldén därför att jag tror mer på hans strategi både vad gäller väljarbas och inriktning på politiken. I de kandidatutfrågningar jag deltagit på och av det som jag läst och sett tycker jag dessutom Helldén visat en större tydlighet och rakhet än Wåhlin och jag tror också han är bättre i debatter. Om Wåhlin kan karaktäriseras som en sympatisk nallebjörn (inget fel med det!) så är Helldén mer av en giftig kobra och jag tror Miljöpartiet är i större behov av det senare än det förra. Om det är rätt val återstår dock att se.
Med allt detta sagt tycker jag uppriktigt synd om Wåhlin. Det här var hans andra språkrörsstrid och att förlora med så knapp marginal kan inte vara lätt. För att ytterligare belysa hur jämnt valet var kan det vara värt att titta på hur röstningen gick till. Röstningsmodellen kallas för ”instant runoff-voting” vilket innebär att vi som röstade rangordnade de fyra kandidaterna (1-4) och att man därefter räknar alla förstahandsröster. Om någon av de fyra kandidaterna då fått 50% av rösterna vinner han men i annat fall tar man bort den kandidat som fick färst förstahandsröster. Rösterna från den borttagna kandidaten (i detta fall Carl Ståhle) tillfaller då den person de valt som tvåa. Därefter upprepar man samma procedur med de tre kvarvarande kandidaterna och slutligen, om det krävs, gör man om det med de två som är kvar till sist. Wåhlin fick flest röster både i första och andra valomgången(!) men föll alltså med en rösts marginal för att de som valt att rösta på William Ulrici i förstahand hade Helldén högre upp på sin lista än de hade Wåhlin. Surt sa räven.
Slutligen bör det väl sägas något om vilka ställningstagande som vi i övrigt tog. Det antogs, som sagt, ett gediget och mycket omfattande EU-politiskt program. Detta kommer sedan kokas ned till ett mer kärnfullt valmanifest vilket vi kommer få anledning att återkomma till. Tilläggen och förändringarna av det utbildningspolitiska programmet värmde en lärares hjärta och det finns flera bra förslag som det ska bli kul att driva. Eller vad sägs om: slopa betyget F, införa en bemanningsnorm i förskolan, att göra både fritids och förskola avgiftsfri, gratis kollektivtrafik för elever, att Skolinspektionen tar över tillsynen av fristående förskolor (i stället för kommunen) och förbud (eller åtminstone utreda möjligheterna till förbud) av religiösa friskolor. Vad gäller det sistnämnda föregicks det av en ganska hård debatt då flera miljöpartister (inte minst i Skånegruppen) såg det som diskriminerande mot vissa religiösa grupper. Partistyrelsen ville tydligt markera och förbjuda alla religiösa friskolor men det landade i en kompromiss där man valde att verka för en utredning. För min del är det självklart att vi bör ha en skola helt fri från religiösa inslag och jag hade gärna sett att partistyrelsen fick sin vilja igenom. Några andra axplock av de motioner som gick igenom var:
Stora frågor
Kärnkraften – ”att Miljöpartiet, i linje med den politik som i praktiken bedrivits det senaste decenniet, inte verkar för (…) nedstängning av befintliga svenska kärnkraftsreaktorer. I stället verkar för att den förnybara elproduktionen är tillräckligt utbyggd på ett sätt som garanterar tillgången på el för att ersätta fossila bränslen i tex industri och transporter och låter marknaden fasa ut kärnkraften. Miljöpartiets mål är fortsatt 100 % hållbar och förnybar energi i enlighet med tidigare energiöverenskommelse”
NATO – ”Att MP, även om vi har en annan uppfattning, respekterar det beslut som fattats av Sveriges riksdag angående Nato-medlemskap och inte driver ett utträde ur alliansen den dag Sverige blir Nato-medlem.”
Skola, barnomsorg och psykisk ohälsa
Att mp verkar för en psykisk hälsa-garanti för elever i grund- och gymnasieskolan. Varje elev ska ha rätt till ett första besök med skolkurator eller motsvarande inom en vecka.
Att införa ett maxtak på 300 elever per skolkurator och 500 elever per skolpsykolog
att Miljöpartiet verkar för att införa en statlig kulturgaranti för varje barn på skoltid i grundskolan och gymnasieskolan
Att Miljöpartiet verkar för att alla kommuner i Sverige, med stöd av statlig finansiering, skall erbjuda gratis skollunch i grundskolan under loven på de skolor där behov finns.
Att Miljöpartiet verkar för att underlätta och stödja fler grönskande skolgårdar bland annat i form av skolträdgårdar.
Att Miljöpartiet verkar för att införa en så kallad “byxskyddslag”, som gör det olagligt för vuxna att genomföra samlag, samt andra jämförbara sexuella handlingar, med barn som är äldre än 15 men yngre än 18, såvida åldersskillnaden inte är så pass liten att det inte föreligger ett otillbörligt utnyttjande.
Att Miljöpartiet verkar för att skyddet av föräldrapenningen (SGI) förlängs.
Kultur
Att Miljöpartiet verkar för att skriva in i museilagen att det ska finnas länsmuseer i varje län
Att Miljöpartiet ställer sig bakom införandet av en avgift för strömningstjänsterna som ska användas för att stärka svensk filmproduktion
Att frågan om tornedalingar, kväner och lantalaiset som urfolk i Sverige ska prövas.
Energi och transport
Att Miljöpartiet verkar för att lokala elnät ska ägas av det offentliga.
Att Miljöpartiet verkar för att förbjuda flygrutter med inrikesflyg som tar under tre timmar med tåg där tillgängliga alternativ och andra förutsättningar tillåter det.
Djur och natur, miljö och klimat
Att Miljöpartiet verkar för att Miljödepartementet återskapas och ska delta i beredning av andra departements ärenden som har miljökonsekvenser, i likhet med Finansdepartementets deltagande i ärenden med finansiella konsekvenser.
Att Miljöpartiet verkar för att djur som inte naturligt förekommer i Norden endast ska hållas i djurparker i bevarandesyfte.
Jämställdhet
Att Miljöpartiet ska driva att alla offentliga sektorer ska tillhandahålla gratis och lättillgängliga mensskydd i form av lådor eller automater på alla toaletter i verksamhetslokalerna
Att verka för en statlig utredning med uppdraget att utreda hur positiv särbehandling kan användas i rekryteringsprocesser inom alla offentliga verksamheter.
Att Miljöpartiet verkar för att försök med basinkomst-/medborgarlön genomförs i ett urval kommuner.
Övrigt
Att Miljöpartiet ska driva att nämndemannasystemet reformeras och frikopplas från de politiska partierna.
att Miljöpartiet ska verka för införandet av en statlig e-legitimation
Ömsom vin och ömsom vatten. Eller mest vin enligt mig. Jag är inte jätteförtjust i förslaget om positiv särbehandling och att kommuner ska erbjuda gratis skollunch även på loven tycker jag också är tveksamt. Det finns redan stora problem med att skolan förväntas vara en allmän uppsamlingsplats och hantera alla möjliga sociala problem i samhället och att undervisningen, själva kärnuppdraget, blir en allt mindre del av skolans verksamhet. Skolans huvudsakliga syfte är inte att vara en bespisningscentral för ekonomiskt utsatta utan detta borde rimligen vara ett ansvarsområde som faller under socialförvaltningen.
Arrivederci!
Emil Jensen underhöll med finurligt mellansnackGustav Fridolin höll tal till Per Gahrtons minne och inte ett öga var torrtMagdalena Andersson gästspelade i grön (!) kavajDen skånska kongressgruppen
Något jag alltid uppskattat med lokal kommunpolitik till skillnad från rikspolitiken är att man ofta hanterar vardagsnära frågor där man söker gemensamma lösningar oberoende av vilken politisk färg man tillhör. På riksnivå tenderar den politiska debatten istället hamna kring ideologiska strider och om ett förslag kommer från ”motståndarsidan” röstas det ofta ned oavsett om förslaget går i linje med vad ens egna parti tycker. Ett talande exempel på detta är när Miljöpartiet förra året lade fram ett utskottsinitiativ där man ville stoppa importen av rysk energi men som övriga partier valde att rösta nej till av den enkla anledningen att man inte vill ”legitimera miljöpartistisk politik”. I kommunpolitiken är man lite friare att förhålla sig till den praktiska politiken och det är inte ovanligt att det ingås ”oheliga allianser” mellan partier som på nationell nivå aldrig skulle fundera på att samarbeta. Det är inte heller helt ovanligt att lokala företrädare förespråkar en politik som går på tvärs med vad moderpartiet tycker i frågan eftersom man lokalt faktiskt måste hantera konsekvenserna på ett helt annat sätt än man behöver göra i rikspolitiken. Moderattoppen i Lomma, Robert Wengléns, ställningstagande kring vinstdrivande friskolor är ett utmärkt exempel på detta. I min värld är politik som bäst när den ser till medborgarnas bästa och struntar i vilket parti som lagt fram förslaget utan enbart ser till förslagets intention och innehåll. Inför veckans fullmäktigemöte var jag därför glad och uppspelt över vad jag trodde var just ett sådant ställningstagande. Miljöpartiet hade nämligen en motion uppe för omröstning som tidigare hade röstats igenom i både socialnämnden och kommunstyrelsen, något som normalt sett betyder att den även kommer gå igenom i kommunfullmäktige. Men kvällen slutade i moll för det visade sig att de styrande partierna istället valde att tvärvända och skicka tillbaka ärendet. Jag återkommer strax till vad som hände men först lite kommentarer kring några andra ärenden som var uppe på dagordningen.
Costco-planen klubbad
Costco kommer etablera ett varuhus i Stora Bernstorp. Vi i Miljöpartiet har varit och är fortsatt starkt kritiska till dessa planer men nu var ärendet uppe för debatt och dessvärre var det inget annat parti som valde att rösta med oss. Förutom att man kan ha invändningar mot Costco som företag i sig är det anmärkningsvärt att man accepterar en detaljplan som, enligt VA-syds utredningar av dagvattenhanteringen, innebär stora risker för översvämning. Costco har nämligen haft synpunkter på att marken egentligen är i minsta laget för den mängden parkeringsplatser man har tänkt sig så för att blidka deras önskemål har man valt att ge de rätt att hårdgöra i princip HELA ytan utan några som helst krav på att en viss del av marken måste vara genomsläpplig för rening och fördröjning av dagvatten. På fullmäktige utspelades dessutom en otroligt märklig scen efter att beslutet klubbats. Då bjuder nämligen kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), upp representanter från Costco och övriga exploatörer till talarstolen för att tacka kommunen och kommunfullmäktige för stödet(!). Otroligt anmärkningsvärt att man så ogenerat visar att styret är en lojal kompis till näringslivstopparna. Snacka om att staten och kapitalet sitter i samma båt.
Interpellation om Internationella Engelska skolan (IES)
Som om inte det var nog fick vi ytterligare ett bevis på de täta banden mellan kommunstyret och näringslivet när en interpellation om Engelska skolan initierad av Vänsterpartiets Amanda Morrill behandlades. En interpellation är alltså detsamma som en fråga ställd till någon ansvarig politiker. På kommunens hemsida kan man sedan den 14 juni i år läsa att kommunen och IES valt att ingå en avsiktsförklaring om en etablering. Det som Vänsterpartiet nu önskade svar på var hur det kommer sig att kommunstyrelsens ordförande (kso) uttalar sig i kommunens namn utan att frågan om avsiktsförklaring behandlats i någon berörd nämnd eller kommunfullmäktige. Svaret som gavs av kso, Sara Vestering (M), var egentligen bara en definition av vad en avsiktsförklaring är för något (”KF_2023-09-25 – Protokoll” s. 14). Goddag yxskaft typ. Både jag och Socialdemokraternas ordförande, Viktor Eriksson, passade då på att lyfta en annan aspekt av det som stod i ovan nämnda artikel. Artikeln är nämligen mer eller mindre formulerad som ett reklamblad för IES. Vi kan t.ex. läsa att ”IES är känt för sin framstående pedagogik, höga akademiska standarder och internationell atmosfär. Genom att öppna en skola i Burlövs kommun kommer IES att erbjuda elever en unik möjlighet att utveckla sina språkfärdigheter och få en stark akademisk grund för sina framtida studier och yrkesliv.” och att ”[e]tableringen av IES i Burlövs kommun kommer att ge barn och ungdomar en unik möjlighet att utveckla sitt språkliga medvetande och en möjlighet att bejaka sin nyfikenhet genom spännande möten med en internationell lärarkår”. Att IES också är kända för usla löner, dålig arbetsmiljö, en pressad och stressad lärarkår, glädjebetyg och godtyckliga avstängningar framgår såklart inte i den här artikeln och slutsatsen blir ju då onekligen att det här är att betrakta som marknadsföring av en enskild aktör. Enligt kommunallagens likställighetsprincip får inte en kommun behandla aktörer olika vilket alltså i praktiken innebär att styret här i Burlöv kommer behöva marknadsföra även andra aktörer på ett liknande sätt. Frågan är dock om styret inklusive Sverigedemokraterna skulle vara lika intresserade av att prata om att ”utveckla språkliga färdigheter” och ”unika möjligheter att möta en internationell lärarkår” om exempelvis en religiös friskola skulle vilja etablera sig? I think not.
Antagande av detaljplan för Västervångskolan
På tal om skolor så klubbades också detaljplanen för den nya kommunala skolan, Västervångskolan, som planeras på Kronetorpsområdet. Här planeras i ett första skede för en kommunal skola F-6 (förskoleklass-årskurs 6) med 600 elever som står färdigt maj 2026. Man har dock för avsikt att avveckla Vårboskolan i Arlöv som högstadieskola och färdigställa en ny 7-9 skola på Kronetorp år 2029 (13.6 Lokalbehovsanalys för UKN 2023-2032). Troligen kommer Västervångskolan i ett inledande skede behöva användas som F-9 skola fram tills den nya högstadieskolan står färdig och därefter, fr.o.m. 2029, bli en renodlad F-6 skola.
Västervång blir ett bra tillskott och ger ett påkostat intryck. Den är snygg helt enkelt och bidrar förhoppningsvis till ett ansiktslyft för området i stort. Sen tycker jag personligen det är synd att man väljer att satsa på stora centrala skolor istället för att bygga mer småskaligt. I min värld är det bättre att bygga skolor för 100-200 elever runtom i kommunen eftersom stora centrala skolor både riskerar att medföra längre skolvägar (läs: mer bilåkande) och framför allt ökar otryggheten och den sociala oron. Jag har också vissa farhågor kring inomhusmiljöerna som man än så länge bara fått se några tidiga illustrationsexempel på. I dessa verkar en genomgående tanke vara lek och rörelse vilket bl.a. innebär att man har placerat ut ribbstolar, ringar och löparbanor i korridorerna. Att ha elever tjoandes och springandes runtom sig verkar kort sagt något ogenomtänkt och det hoppas jag innerligt man inser tids nog.
Motion om sociala upphandlingar
Avslutningsvis återknyter vi till det som jag nämnde i det inledande stycket, motionen om sociala upphandlingar. Motionen handlade alltså om att vi som kommun ska införa en modell där man ställer krav på att företag, för att vinna en kommunal upphandling, måste erbjuda jobb, utbildning eller praktikplats till personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det här är något som redan införts i kommuner som Lund, Malmö och Helsingborg och som t.ex. Sydsvenskan rapporterat om. Det är också något som tjänstemännen här i kommunen efterfrågat. Motionen skickades för beredning i februari i år och har som sagt behandlats i både socialnämnden och kommunstyrelsen. Socialnämnden och dess ordförande, Mia Eldh-Holmqvist (M), beslutade i april i år att man ville ställa sig bakom motionen och förordade bifall. Kommunstyrelsen beslutade så sent som för två veckor sedan att ställa sig bakom och föreslå kommunfullmäktige att bifalla motionen. Helt plötsligt väljer dock samma Eldh-Holmqvist att gå upp och yrka för att ärendet ska återremitteras (skickas tillbaka) eftersom det tillkommit ny information på sittande möte. Så vad är det då för ny information som framkommit? Det kunde Eldh-Holmqvist själv inte svara för när nämndssekreteraren bad henne ge en motivering till sitt yrkande. Kan det möjligen vara så att det helt enkelt handlar om att man ”inte vill legitimera Miljöpartistisk politik”? Eller handlar det om att man är så beroende av Sverigedemokraterna att man låter de diktera och styra lite som de vill? För man ska veta att det enda parti som opponerat sig mot den här motionen tidigare är just Sverigedemokraterna. Politik när den är som sämst är när man väljer att rösta ned förslag för att det råkar komma från en politisk motståndare och när man väljer bort medborgarnas bästa till förmån för egna personliga aversioner.
I måndags hölls ett stundtals ganska hätskt möte i kommunfullmäktige. På mötet valdes nämndemän till tingsrätten för perioden 2024-2027 och jag hade en motion uppe på dagordningen som skickades vidare för beredning. Den punkt som diskuterades mest och vållade de största känsloyttringarna var dock antagandet av nya miljöföreskrifter.
Betyg och att mäta kvalitet
Men vi tar det från början. Innan själva fullmäktige drog igång så bjöds vi på en presentation av utbildnings- och kulturnämndens verksamhet med tillhörande förvaltning. För presentationen svarade nämndens ordförande Kristoffer Daag och förvaltningschefen Mats Jönsson. Även om förvaltningen och nämnden även har ansvar för ett flertal olika frågor inom kultur- och fritidsverksamheten så går det inte att komma ifrån att barnomsorg och skola, med rätta, tar störst fokus. Just dessa frågor är också frågor som ligger mig varmt om hjärtat både därför att jag själv har barn i förskola och skola men också för att jag till vardags arbetar som lärare. Därför gör det mig ont att höra hur herrarna Daag och Jönsson beskriver en skolverksamhet som, i mina öron, definitivt inte verkar stå upp för sina lärare. Under rubriken ”kvalitativ skolutveckling i grundskolan” bjöds vi först på en bild som skulle visa skillnaden mellan att ha en bra och en dålig lärare. Slutsatsen var att den enskilt största faktorn för elevers resultat var hur skicklig lärare man hade haft. Att måla upp en bild av att det finns skickliga och oskickliga lärare där ute och att allt kokar ned till om den stackars eleven fått tur i lärarlotteriet eller ej är en häpnadsväckande dålig signal att sända ut. Framför allt med tanke på att det idag faktiskt krävs en lärarlegitimation och fem års universitetsstudier som rimligen borde innebära en kvalitetsstämpel i sig. Föreställ er att man skulle måla upp andra yrken på ett liknande sätt; den enskilt största faktorn till om du överlever operationen är om du har en bra eller dålig läkare. Tabellen som illustrerade detta faktum var dessutom hämtad från en studie genomförd 1996 (!) på amerikanska skolor, dvs i ett annat land, annan skolkultur och annan tidsålder än idag och då kan man verkligen starkt ifrågasätta på vilket sätt detta har vetenskaplig bäring i Sverige år 2023.
Ur presentation om Utbildnings- och kulturförvaltningen. Notera gärna källan längst ner där man alltså ej angett årtal för publikation (Sanders and Rivers ”Cumulative and Residual Effects of Teachers on Future Student Academic Achievement”, 1996)
Och hur mäter vi då kvalitet eller hur skicklig en lärare är i Burlöv? Svar: Betyg. För på nästa slide visades ett diagram över de genomsnittliga meritvärdena i årskurs 6 och 9 de senaste fem åren i Burlövs kommun. Med andra ord, ju högre betyg eleverna får desto bättre lärare. Låt oss vara klara över en sak; betyg säger INGENTING om kvalitet i verksamheten. Den som tror det har levt under en sten och helt missat debatten kring betygsinflation och segregering i den svenska skolan. Jag har personligen stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen C-A och jag har stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen F-E och att jag skulle vara en fantastisk lärare i det ena klassrummet och en helt urusel lärare i det andra klassrummet ser jag som helt uteslutet. Men mäter man inte progressionen kanske vän av ordning invänder? Jo visst, man kan ju titta på elevernas betygsutveckling men med tanke på att det finns en mängd med faktorer som påverkar betygsättningen från ett år till ett annat menar jag att det i princip är omöjligt att dra långt gångna slutsatser kring kvaliteten på strukturell nivå bara genom att titta på meritvärdet. Det sker ständigt förändringar i samhället som påverkar eleverna och hur de presterar: nya kursplaner och betygskriterier införs, Skolverket kommer med nya direktiv kring bedömningar, elever och lärare flyttar, skolor gör omstruktureringar eller får mindre/mer resurser etc. Att betygen används som ett urvalsinstrument för högre studier är alltså inte detsamma som att skolor med höga betygsnitt bedriver bättre undervisning och att mäta kvalitet i en sådan komplex verksamhet bör man därmed göra med försiktighet och framför allt lägga tonvikt vid saker som andel behöriga lärare, kunskapsförmedling (vad har eleverna lärt sig?), upplevd studiero och trivsel.
Motion: Klimatkommunerna
Efter presentationen så var det då dags för kommunfullmäktige att samlas. Första punkten på dagordningen var nyinkomna motioner och jag hade, som sagt, lämnat in en motion där jag yrkade på att Burlöv skulle bli medlemmar i nätverket Klimatkommunerna. Klimatkommunerna är en förening som aktivt arbetar för att främja kommuners och regioners lokala klimatarbete mot klimatneutralitet. Motionen finns att läsa här:[1] och vi får säkert anledning att återkomma till den efter att den beretts i kommunstyrelsen.
Det togs också beslut om nämndemän till tingsrätten.[2] Kommunen hade tilldelats 12 nämndemansplatser och dessa skulle fördelas proportionellt (alltså i förhållande till partiernas storlek). Eftersom Miljöpartiet endast har två mandat i fullmäktige så fick vi inga platser på egen kraft men det fanns en möjlighet att tilldelas en plats om vi hade gått ihop med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna eller eventuellt om vi hade gått ihop med alliansen. Varken Socialdemokraterna eller Alliansen ville dock ingå ett samarbete med oss med motiveringen att SD i så fall skulle bli lite sura (vi hade tagit ett av deras mandat) och det är dumt att förarga dem då båda blocken behöver deras stöd i andra frågor. Tråkigt förstås, framför allt med tanke på att vi hade en riktigt bra kandidat som dessutom hade sänkt medelåldern med ett par år. Medelåldern på nämndemännen från Burlöv blev nu istället 67 år vilket förvisso är fyra år yngre än vad medelåldern på enbart SDs kandidater var (71). Slutsatsen man kan dra efter detta val är att vi har en situation i kommunen som starkt påminner om rikspolitiken, SD styr agendan genom att luta sig mot S i vissa frågor och mot Alliansen i andra frågor men samtidigt behöver de inte stå till svars för någonting eftersom de officiellt inte ingår i styret.
Jäv och gödsel
När det var dags för kvällens sista punkt, lokala miljöföreskrifter, hettade det till rejält.[3] Anledningen var att man i de nya miljöföreskrifterna hade ändrat gränsen för spridning av gödsel, slam eller annan orenlighet från 300 meter till 150 meter från bebyggelse.[4] Vlado Somljacan (MP) yrkade då på att vi skulle ha kvar 300 meter som gräns samt ifrågasatte om inte kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), ska anses jävig i frågan då han äger en stor del av jordbruksmarken i kommunen. Jävsfrågan fick upp både alliansens Marie Wahlgren (L) och Sverigedemokraternas Rolf Hagmann i talarstolen som båda med bestämdhet hävdade att det absolut inte kan vara fråga om jäv. Frågan är dock intressant och i mitt tycke inte alls så okomplicerad som Wahlgren och Hagmann ville göra gällande. Låt oss försöka bena ut det. Att vara jävig handlar som bekant om huruvida man kan tänkas vara partisk och därmed olämplig att fatta beslut i frågan. I kommunallagen står att man inte får delta i ärenden som ”personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, förälder, barn eller syskon”.[5] Och detta innebär då främst ärenden som angår en som individ och inte som medlem av ett kollektiv. D.v.s. man har förstås rätt att delta i beslut om t.ex. arvoden till samtliga förtroendevalda politiker då man ingår i den kollektiva kretsen förtroendevalda politiker även om man också har ett personligt intresse i frågan. Intressant i sammanhanget är dock att det samtidigt kan finnas situationer där man är del av ett kollektiv men där man ändå kan anses jävig. Om frågan exempelvis gäller antagande av en detaljplan i ett område där man själv äger mark eller om man fattar beslut om att sänka vatten- och avloppsavgifter i ett område där man äger en fastighet kan man anses jävig.[6] Så var den exakta gränsen går är svårt att på förhand fastställa utan i viss mån öppet för tolkning. Kan Fredrik Jörgensen anses jävig? Frågan ställdes på sin spets och fullmäktige valde att inte anse honom jävig men visst hade man kunnat argumentera att en sänkt gräns gör att han får en större yta att gödsla på och därmed också större avkastning på sin jord och med andra ord har han ett ekonomiskt intresse av att sänka gränsen. Eftersom denna föreskrift gäller hela kommunen och inte enbart en avgränsad yta kan man samtidigt argumentera för att han i detta fall får anses vara del av ett kollektiv och därmed inte jävig. Oavsett, som huvudregel i jävsfrågor bör man förhålla sig till försiktighetsprincipen och vid minsta misstanke om jäv är det bättre att ställa sig utanför. Sett så här i efterhand är det kanske det som Jörgensen borde ha gjort i detta fall.
Nästa kommunfullmäktige är den 19 juni och då fattas bl.a. beslut om kommande års budget. Spännande!
Är du en av dem som gått runt och irriterat dig på att återvinningsstationerna alltid ser så otroligt misskötta ut? Du kanske har tänkt tanken ”vad är det för fel på folk? Ska det vara så svårt att fatta att man inte kan dumpa soffor och allsköns bråte hur som helst?”. Ja, då är du inte ensam. Växande sopberg och nedskräpning är ett problem som sannolikt kostar Sveriges kommuner åtskilliga miljoner varje år. En av återvinningsstationerna här i Burlöv där det länge förekommit problem med dumpning är stationen vid Badhusvägen (mellan Lidl och Burlöv Center) och nu har man kommit till vägs ände med problemen och istället bestämt sig för att lägga ned stationen. Det beslutade man på förra veckans kommunstyrelsemöte efter att ärendet tidigare behandlats i tekniska utskottet.[1]
En helt vanlig återvinningsstation en helt vanlig måndag
Kommunen har under en längre tid arbetat för att förhindra och åtgärda problemet med att människor dumpar skräp. Några exempel på åtgärder som vidtagits är att kameraövervaka området, sätta upp sarger, informera närboende och medborgare samt att med hjälp av trygghetsvärdarna gå dagliga ronder för att kontrollera området. Man har faktiskt lyckats ertappa, anmäla och lagföra ett tiotal personer för dumpning men trots det har dumpningen fortsatt i oförminskad styrka. Att det skulle handla om personer som inte vet hur man sopsorterar eller inte förstår vad som gäller kan man därmed i princip utesluta. Det här handlar om personer som medvetet, regelbundet och systematiskt dumpar avfall och som är fullt på det klara med att det inte är tillåtet.[2] Sopor är kort och gott big business oavsett om vi befinner oss i maffians Neapel eller lilla Burlöv (inga andra jämförelser i övrigt). Så vad är lösningen? Två saker som har gjort just återvinningsstationen vid Badhusvägen attraktiv för dumpare är dels att den ligger lite avskild från bostadsbebyggelse och förbipasserande, dels att anläggningen är relativt stor vilket gör att man lätt kan dumpa många och stora saker. Därför beslutade kommunstyrelsen att ge kommunledningsförvaltningen i uppdrag att ta fram två nya mindre platser för återvinningscentraler i Arlöv. I det tidigare framtagna beslutsunderlaget ingick förvisso förslag på två platser; busshållplatsen vid Arlövs kyrka och parkeringen mellan Segevägen och Grönvägens höghusområde (strax innan Burlövsbron) men det förstnämnda förslaget förkastades av politikerna och istället får tjänstemännen alltså i uppdrag att leta nya platser. För närvarande ägs och driftas återvinningsstationerna av Förpacknings- och tidningsindustrin (FTI) men från och med den 1 januari 2024 kommer ägandet och ansvaret övergå till kommunen så det är förmodligen först då som vi kommer se denna förändring.
Tilltänkt placering av återvinningsstation vid Segevägen. De refuger som behöver tas bort för att återvinningsstationen ska kunna placeras där är markerade i rött. Ur 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer
Tilltänkt placering av återvinningsstation vid Arlövs kyrka. Ur 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer
På samma kommunstyrelsemöte inträffade också något som är ganska ovanligt: styret förlorade en omröstning. Detta hände under punkten med den sexiga rubriken ”Antagande av reviderad delegationsordning för kommunstyrelsen”.[3] I korta ordalag handlar denna punkt om att fastställa vem/vilka som har befogenhet att fatta beslut i frågor som inte kräver att kommunstyrelsen nödvändigtvis har beslutanderätt i. Det kan t.ex. handla om att delegera beslutanderätt att anställa personal till närmaste chef eller ge en ansvarig tjänsteman tillåtelse att fatta beslut kring uthyrning av parkeringsplatser osv. Normalt görs inga stora förändringar i detta dokument men man behöver ändå uppdatera och gå igenom delegationsordningen med jämna mellanrum för att den ska vara aktuell. Nu fanns det dock en förändring som oppositionen reagerade emot. Det gällde möjligheten att fatta beslut kring försäljning av inventarier där budgetansvariga chefer enligt det nya förslaget skulle ges befogenhet att fatta beslut om försäljningar till ett uppskattat värde av 210 000:- (vilket är en kraftig höjning gentemot tidigare 26 250:- ), att kommundirektören fick befogenhet att fatta beslut kring inventarieförsäljning som överstiger 210 000:- (vilket tidigare var delegerat till kommunstyrelsens arbetsutskott där såväl styrande partier som opposition är representerade) samt att kommunstyrelsens ordförande och kommundirektören har beslutanderätt gällande bidragsgivning upp till ett värde av 105 000:- (höjning från 52 500:- ).[4] Socialdemokraternas Viktor Eriksson hade invändningar mot detta och yrkade att det skulle vara lägre belopp och fick med sig SD vilket gjorde att han med 9 röster mot 4 lyckades få gehör för sitt yrkande. Kul ändå att styret får en liten näsbränna när de försöker delegera makten och försvåra insynen! Nästa måndag (22/5) är det kommunfullmäktigemöte och då ska vi bl.a. fatta beslut om nämndemän till tingsrätten. Auf wiedersehen!
De gångna veckorna har för egen del inneburit en hel del politik. För drygt två veckor sedan (den 13 april) var det årsmöte för MP Burlöv och det innebar bl.a. att det valdes in en ny styrelse. Veckan efter var det dels Miljöpartiets tur att möta väljare i Burlöv Center och dels ägnade jag hela söndagen (08-21) åt en ”kick-off” tillsammans med övriga styrelseledamöter i MP Skåne. Och i måndags var det kommunfullmäktigemöte. Vi tar det i tur och ordning.
MP Burlövs årsmöte 2023
På lokal nivå, d.v.s. här i Burlöv, är Miljöpartiet dessvärre fortsatt ett relativt litet parti med få engagerade. Det innebär bl.a. att det sällan finns en lång lista på föreslagna kandidater till styrelseposter utan att vi istället försöker rotera mellan de olika styrelseuppdragen för att underlätta för varandra. Det gångna året har styrelsen bestått av Ove Johansson (ordförande), Geanina Jonsson (kassör), Vlado Somljacan (ledamot) och jag och Tord Lindgren har varit en del av styrelsen som ersättare. Årsmötet innebar inga dramatiska förändringar utan det är fortsatt samma personer som är invalda till styrelsen men rollerna har förändrats något. MP Burlövs nya styrelse är nu formellt Vlado Somljacan och Tord Lindgren som ersättare, Geanina Jonsson som ledamot, Ove Johansson som kassör och yours truly blev hedrande nog vald till ordförande. Förutom valet av ny styrelse redogjorde även styrelsen bl.a. för verksamhetsplan och budget samt vilka aktiviteter som genomförts och hur vi agerat i kommunfullmäktige under det gångna året. Årsmöten är av förklarliga skäl ganska formella tillställningar och för MP Burlövs del är det oftast både okomplicerade val och sällan upplagt för maktstrid eller andra tråkigheter.
Möt Burlövs politiker
Nu var det äntligen dags för Miljöpartiet att möta väljare på Burlöv Center. Kommunen har gjort en lovordad satsning där varje parti, vid två tillfällen under våren, har fått tillgång till en gigantisk lokal på Burlöv Center för att prata politik och möta väljare.[1] Torsdagen den 20 april till lördagen den 22 april fanns det möjlighet att träffa oss i Miljöpartiet två timmar varje dag (torsdag-fredag mellan 16-18 och lördag mellan 11-13). I stort ett jättetrevligt initiativ från kommunens sida men dessvärre var det ganska lite folk i rörelse just den här helgen. Kanske spelade vädret in (soligt och varmt)? Kanske var tiderna inte optimala? Kanske var det många som fortsatt firade eid? Men kanske var det också så att lokalens läge, i den minst trafikerade gången (mittemot Akademibokhandeln), gjorde att det endast var sporadiskt med folk. På lördagen hade vi bjudit in vår regionpolitiska gruppledare, Mätta Ivarsson, och det var om inte annat trevligt att få en pratstund med henne. Nästa gång vi är på plats är den 8-10 juni och efter det kan vi kanske göra en lite bättre utvärdering kring insatsen.
Tre glada miljöpartister: Ove Johansson, Tobias Steen, Mätta Ivarsson
Kommunfullmäktige 2023-04-24
Kommunfullmäktige i måndags klarades av på drygt en timme och innehöll inte särskilt många punkter på dagordningen. Vänsterpartiet hade till detta möte lämnat in sin motion angående dataskyddspolicy och tredjepartskakor (som jag tidigare nämnt här: [2]), Bengt Åström (S) hade en motion uppe för beslut kring gratis sommarresor för unga, Mia Eldh Holmqvist (M) besvarade en interpellation om LSS och den stora punkten på dagordningen var otvetydigt att godkänna kommunens årsredovisning för 2022.
Eftersom Vänsterpartiets motion inte har beretts skickades den till beredning. Den kommer alltså återkomma till kommunfullmäktige för beslut längre fram och vi får då anledning att titta närmare på den. Vill man läsa motionen i sin helhet hittar man den här: [3]. Bengt Åströms motion[4] däremot var nu uppe för beslut efter att ha behandlats av både utbildnings- och kulturnämnden och kommunledningsförvaltningen. Motionen handlade om att kommunen, likt andra kommuner, borde bekosta Skånetrafikens sommarkort åt alla elever från årskurs 6 till gymnasiet åk 2. Redan idag så bekostar kommunen s.k. Skolkort vilket gör det möjligt för eleverna att resa fritt, dygnet runt, i hela Skåne under terminerna. För Skolkortet betalar kommunen idag totalt 4 303 320:- och att införa sommarkortet för den berörda elevgruppen skulle kosta ytterligare 1 259 251:-. Precis som med MPs motion om en fritidsbank är detta en satsning som såväl utbildnings- och kulturnämnden som fullmäktige i grunden tycker är en bra satsning men ändå vill man inte genomföra den eftersom man bedömer att förslaget är för kostsamt. Det hade i det sammanhanget varit intressant att kunna få siffror på vad en utebliven satsning kostar för kommunen vad gäller t.ex. insatser mot utanförskap eller rastlösa ungdomar. Sådant är svårare att mäta förstås men det är viktigt att förstå att det finns en skillnad på en kostnad och en investering. Både fritidsbanken och sommarkortet kan faktiskt på lång sikt ses som investeringar som kan generera vinster tillbaka till kommunen i form av att ungdomar får en meningsfull fritid eller minskar risken för att ungdomar hamnar på glid och kostar kommunen åtskilliga miljoner.
På förra kommunfullmäktige hade (S) lämnat in en interpellation ställd till socialnämndens ordförande Mia Eldh Holmqvist (M) angående LSS och det var nu dags för henne att besvara den. Frågan var: ”Hur avser socialnämndens ordförande arbeta för att höja kvaliteten för våra kommuninvånare vad det gäller vår LSS-verksamhet?” och bakgrunden var att nöjdheten bland målgruppen gällande bl.a. upplevd trygghet och självbestämmande minskat. En fullmäktigeledamot kan ställa frågor på två sätt, antingen som en interpellation eller som en enkel fråga. En enkel fråga ställs om man bara vill ha ett snabbt svar på något enkelt sakförhållande medan en interpellation kräver ett mer utförligt svar och ska beröra ett ärende som är av större vikt för kommunen. En annan viktig skillnad mellan en interpellation och en enkel fråga är att alla ledamöter får möjlighet att delta i debatten vid en interpellation medan det inte är tänkt att en enkel fråga ska leda till en debatt och därför får bara den ledamot som ställt frågan delta. Enligt SKRs exempel på arbetsordning för fullmäktige ska också ett interpellationssvar vara skriftligt och den ledamot som ställt interpellationen bör få del av svaret dagen före sammanträdet.[5] Det kan tyckas vara juridiska formaliteter som inte spelar någon roll men det finns såklart anledningarna till att det ställs högre krav på ett interpellationssvar än på ett svar från en enkel fråga. En viktig aspekt är att ett skriftligt svar blir synligt även för media och medborgare som inte råkar befinna sig på plats vid sammanträdet och eftersom en interpellation, som sagt, ska beröra ärenden av större vikt för kommunen är det av demokratiska skäl rimligt att allmänheten får insyn i vad politikerna tycker och tänker i dessa frågor. Eldh Holmqvist valde dock att dels inte delge sitt svar dagen före och dels nöja sig med att besvara interpellationen muntligt, eller rättare sagt, hon valde att gå upp i talarstolen och säga ”ni har precis fått se en power point-presentation där jag hoppas att ni fått svar på er fråga, är det något mer ni undrar?”. Power-point presentationen som åsyftades var en presentation av socialchefen Maria Zinatbaksh Popoola där hon beskrev förvaltningens verksamhet i stort. Att besvara en interpellation på det här sättet är inte bara svagt och nonchalant utan direkt okunnigt. Man kan faktiskt kräva mer av toppolitikerna i den här kommunen.
Slutligen en kommentar kring årsredovisningen och som en liten slutkläm kan vi återknyta till det här med att vissa satsningar i den här kommunen tydligen är för kostsamma. För den som vill grotta ner sig i siffror kan man läsa årsredovisningen här:[6] . Låt oss först konstatera att Burlöv inte precis är en fattig kommun. Som vi kan se i nedan tabell har fyra av de fem senaste årens resultat visat kraftiga överskott.
Undantaget är 2019 då kommunen gjorde ett minusresultat på drygt 16 miljoner. MEN då ska man samtidigt komma ihåg att kassan det året ökade med nästan 100 miljoner och att soliditeten (hur stor andel av det egna kapitalet som finansierar verksamheten) också ökade marginellt från året innan. Burlöv hade det året en soliditet på 77,9% och det kan jämföras med att det endast var 17 av landets 290 kommuner som hade en soliditet på över 50% år 2020.[7] Det negativa resultatet det året förklaras främst av att kommunen löste in delar av pensionsskulden på ca 100 miljoner och resultatet exklusive sådana s.k. jämförelsestörande poster landade på +23,3 miljoner.[8] Vad är då en jämförelsestörande post? Ja, tidigare kallades det extraordinära poster och det är precis som det låter poster som ”stör” en jämförelse mellan tidigare år. Det är alltså kostnader och intäkter som man normalt sett inte har i verksamheten och som därför kan ge en skev bild av ekonomin i stort. Årets resultat blev hisnande +108 miljoner (!) och räknar man bort jämförelsestörande poster landar vi på +97,4 miljoner. Soliditeten minskade visserligen från året innan (84,4%) och är nu nere på 76% (vilket alltså är i nivå med tidigare år och väldigt högt jämfört med i princip alla andra kommuner). Så hur kommer det sig då att styret ständigt slår ner på allehanda satsningar med motiveringen att det är för kostsamt? Två saker är viktiga att ha i åtanke. För det första är kommunen skyldig, enligt kommunallagen, att lägga en budget där intäkterna överstiger kostnaderna. Man får helt enkelt inte planera för ett negativt resultat. Om man ändå mot förmodan skulle redovisa ett negativt resultat ska detta regleras genom att kommunen betalar tillbaka det negativa resultatet inom tre år. Det betyder alltså att kommunen nästkommande år i så fall BÅDE kommer behöva minska sina kostnader så att de inte hamnar på ett negativt resultat igen OCH effektivisera verksamheten för att kunna betala tillbaka den skuld som uppstått. Det är detta som kallas för ”det kommunala balanskravet” och det är ett av de fyra budgetpolitiska målen inom det finanspolitiska ramverket (ett ramverk för statsbudgeten som infördes efter 1990-talets ekonomiska kris).[9] För det andra är Burlöv just nu inne i en expansiv fas där det onekligen kommer uppstå stora initiala kostnader om allt som planeras verkligen påbörjas. Satsningar och investeringar som det nya badhuset, nya skolor och inte minst markförvärvet och exploateringen i Kronetorp i kombination med det rådande ränteläget och inflationen gör att det är klokt att hålla i slantarna. Bara det faktum att kommunen numera har en låneskuld på 240 miljoner, i och med att man förvärvade marken i Kronetorp, i en tid när räntorna fortsatt ökar gör att man bör tänka sig för både en och två gånger innan man tar på sig spenderbyxorna. MEN kommunen gör samtidigt bedömningen att det omfattande markförvärvet 2022 samt den förväntade exploateringen över tid kommer vara självfinansierad[10] och det är också värt att nämna att kommunen avsätter medel i en resultatutjämningsreserv samt reserverar 25 miljoner av årets överskott för kostnader under åren 2023-2028 avseende exploateringskostnader och rivningskostnader av det gamla burlövsbadet. Resultatutjämningsreserven är till för att kunna utjämna eventuella underskott och efter att man under detta fullmäktigemöte tog beslut om att avsätta ytterligare 12,6 mnkr dit uppgår nu den totala reserven till 71,3 mnkr. Med andra ord finns det både hängslen och livrem för att kunna ha en budget i balans utan att man behöver avslå investeringar (så som fritidsbank och sommarkort) som med stor sannolikhet hade gynnat och genererat vinster åt kommunen på lång sikt. Framför allt är det märkligt när man beaktar att styret hellre prioriterar arvoden till sina egna politiker och att dra på sig stora initiala kostnader genom expansion och exploatering av natur och jordbruksmark istället för att ge mervärde och bättre livsvillkor åt de kommuninvånare som redan bor i kommunen.
Äntligen ett nytt blogginlägg! Dessvärre har jag svårt att hinna med att uppdatera bloggen så ofta som jag vill men målet nu är att åtminstone skriva några rader efter varje kommunfullmäktigemöte (KF). Förra veckan var det dags för årets första träff och trots att mötet i sig var relativt snabbt avklarat finns det mycket att skriva hem om. Den stora frågan på agendan var att budgetramarna för 2024 skulle antas. Andra ärenden av intresse var att en ny biblioteksplan antogs, Förvaltningsrätten har upphävt beslutet om att tillsätta en tredje vice ordförande, en utvärdering av gratis kollektivtrafik till äldre har gjorts och jag hade inte mindre än tre motioner uppe på agendan(!). För att effektivisera och ändå hinna med att säga några ord om allt detta tänker jag att motionerna får stå som egna inlägg och att jag i detta inlägg tar upp övriga ärenden. Vi börjar med budgetramen, vad är det?
Enligt kommunallagen ska en budget för nästkommande år fastställas av fullmäktige före november månads utgång (Kommunallagen § 11:8). Burlövs kommun har, likt många andra kommuner, antagit en ekonomisk tidsplan som innebär att man fattar beslut om nästkommande års övergripande budget i juni månad och att man därefter under hösten arbetar vidare med verksamhetsplan och internbudget för de olika nämnderna. Andra kommuner kan mycket väl ha en annan tidsplan (så länge man följer kommunallagen) vilket förklarar varför man ibland läser i tidningen om att vissa kommuner tar beslut om budgeten i början eller slutet av året. Så om budgeten fastställs i juni månad, vad var det då för beslut som togs i KF förra veckan? Jo, för att förvaltningarna (tjänstemännen) ska ha något att utgå ifrån när de ska ta fram sina budgetförslag fastställs först budgetramarna (alltså hur mycket de har att röra sig med) för de olika verksamheterna redan nu. Utifrån det kommer tjänstemännen ta fram ett förslag på budget som under våren bereds av kommunstyrelsen och i juni månad debatteras och fastställs budgeten i KF. Flera verksamheter (t.ex. skola och äldreomsorg) påverkas av befolkningsutvecklingen och därför är det viktigt att man har en befolkningsprognos att utgå ifrån när man ska ta fram en budgetram. Därför fastställs även det nu. Summa summarum: Det som vi i fullmäktige tog beslut om nu var alltså dels befolkningsprognosen och dels de ramar som förvaltningarna utgår ifrån när budgetarbetet påbörjas. Den stora debatten om skattesats och budgeten i sin helhet kommer sedan föras i KF i juni. Normalt sett brukar budgetramen alltså vara ganska övergripande och inte särskilt detaljerad men anmärkningsvärt nog så har man i år valt att redan nu lägga ett relativt detaljerat förslag till budgetram där man fastslagit ramen ner till tusentalet. Detta fick Socialdemokraterna att reservera sig mot förslaget. Jag kan förstå reservationen för genom att redan nu detaljstyra de tekniska ramarna gör man det väldigt svårt för andra partier att lägga fram alternativa budgetar. Ju mer detaljstyrd den är desto färre möjligheter finns det till förändringar och det blir också svårt för förvaltningarna att fördela resurserna annorlunda då det mer eller mindre är förutbestämt vad de ska användas till. De som förordar detaljstyrningen skulle å andra sidan säkert hävda att det ekonomiska läget idag gör att vi måste hålla hårt i slantarna och att det är viktigt att vi har en god kostnadskontroll.
Biblioteksplanen är relativt okontroversiellt. I planen anges egentligen bara vilka mål man har med verksamheterna och dessa mål ska i sin tur utgå från bibliotekslagen. I planen finns inga specifika budgetsatsningar utan istället har man tre prioriterade områden som man vill satsa på och under varje område finns ett antal punkter om hur man vill uppnå det. T.ex. så är ett av målen att ”Öka barn och ungdomars ordförråd och läs- och språkförståelse med fokus på prioriterade grupper” och en av punkterna för hur man vill arbeta med detta är genom att ”satsa på läsfrämjande aktiviteter för elever i årskurs 5 och 6”. Vill man läsa hela biblioteksplanen (tre sidor) finns den att läsa här [1]. Planen är också framtagen av verksamheterna själva så det är egentligen inte en politiskt framtagen plan även om det är vi politiker som fattar beslut om den. Trots att det, som sagt, är ganska okontroversiellt skapade denna punkt dock lite debatt under fullmäktige då Vlado Somljacan, som är miljöpartiets andra ledamot (förutom yours truly), gick upp i talarstolen och dels undrade varför det inte står något om meröppet i planen och dels frågade utbildnings- och kulturnämndens ordförande, Kristoffer Daag (L), när det är tänkt att meröppet ska vara igång på Åkarps bibliotek igen. Att meröppet är stängt i Åkarp kom som en överraskning för Daag och han lovade att ta reda på när det är tänkt att åter vara igång. Detta fick i sin tur veteranen och socialdemokraten Jan Hansson att begära ordet och påtala det anmärkningsvärda i att man som ordförande i UKN aldrig hört talas om detta och meddelade att han fått information om att meröppet är tänkt att öppna igen när renoveringen på Möllegården är färdig.
På dagordningen var också två intressanta delgivningar, alltså ärenden som inte är beslutspunkter utan har lyfts i andra sammanhang och som nu delges till ledamöterna för kännedom. Mats Lithner, som under flera år varit Liberalernas starke man i Burlöv men bytte parti inför valet efter en maktkamp mot ovannämnde Daag, lämnade under hösten in ett överklagande till förvaltningsrätten där han önskade pröva om inte införande av en tredje vice ordförande i de olika nämnderna var i strid med kommunallagen. Eftersom Centerpartiet (som han nu representerar) är en del av styret och därmed var ett av de partier som la fram förslaget om tredje vice ordförande kan man ju tycka att det är ganska anmärkningsvärt att man då i princip anmäler sitt egna parti för ett brott mot kommunallagen. Men förvaltningsrätten har nu kommit med sin dom [2] och gett honom rätt (!). Det var i strid mot kommunallagen så nu återstår det att se om kommunen överklagar eller upphäver sitt beslut om att tillsätta en tredje vice ordförande. Den andra delgivningen som är värd att ta upp är en rapport där man utvärderat införandet av gratis kollektivtrafik för äldre. Den 21 juni 2021 beslutade nämligen KF att införa gratis kollektivtrafik för äldre som innebar att samtliga seniorer 70 år och äldre som är folkbokförda i kommunen har fria kollektivresor med Skånetrafikens bussar och tåg inom kommunen under i stort samtliga dagar och tider (Helgfri mån-fre 09:00-15:00 och 18:00-04:00 samt helgfri lördag, helgdagsafton, söndagar och helgdagar). Utvärderingen visade dels hur många resor som gjorts och dels vad det kostat kommunen. Kostnaden för år 2022 fram till oktober månad har varit 128 505,50:- och antalet resor har successivt ökat under året (med undantag för sommarmånaderna då många förmodligen utnyttjar Skånetrafikens sommarbiljett). Ett i sammanhangen bra resultat till en liten kostnad och förmodligen/förhoppningsvis kommer detta leda till att man även i fortsättningen erbjuder Seniorbiljett. Rapporten finns att läsa här (4 sidor) [3].
Slutligen behandlades alltså även tre olika motioner och samtliga har nu skickats vidare till nämnderna för att utredas. När de kommer tillbaka till KF för beslut återstår att se men det kan i värsta fall dröja något år innan beslut tas i frågorna. Ni kan läsa motionerna i tre separata inlägg här på bloggen (se nedan), god läsning!
Long time no see bloglovers! En hektisk månad närmar sig sitt slut och nya friska tag ska tas. Det har hänt en del i Burlövspolitiken sedan sist jag skrev, bl.a. har det varit ett kommunfullmäktigemöte där man klubbat vilka som ska sitta i de olika nämnderna, utskotten och kommunägda bolagsstyrelserna och en ny detaljplan för den grön-blå infrastrukturen i Kronetorpstaden har varit ute på samråd.[1] Jag vill redan nu varna för att detta kommer bli ett lååååångt inlägg J
Låt oss börja med att titta på vad som hände på kommunfullmäktiges senaste sammanträde den 12 december.
En viktig princip inom svensk demokrati är att all makt ska utgå från folket. Eftersom vi är en representativ demokrati väljer folket sina företrädare i allmänna val. När vi går till valurnorna vart fjärde år röstar vi in personer i fullmäktigeförsamlingar på olika nivåer. På nationell nivå röstar vi om vilka som ska företräda oss i riksdagen, på regional nivå röstar vi in de som ska företräda oss i regionfullmäktige och på lokal nivå röstar vi på vilka som ska företräda oss i kommunfullmäktige. Till riksdagen väljs 349 ledamöter men de olika kommunerna har olika antal ledamöter beroende på kommunens storlek (antal invånare). Minsta antalet ledamöter har de kommuner som har högst 8 000 röstande och där säger kommunallagen att det måste finnas minst 21 ledamöter. Burlöv, som är en relativt liten kommun har 41 ledamöter och dessa har så klart fördelats procentuellt mellan olika partier utifrån valresultatet. Tanken är alltså att det är dessa 41 personer som genom mandat från kommuninvånarna fått förtroende att bestämma och ta beslut å deras vägnar. I teorin är det i alla fall så det är tänkt. Men sen finns det ju det här med nämnder och utskott och styrelser och kommunägda bolag. I ett tidigare blogginlägg beskrev jag lite förenklat skillnaden mellan en kommunstyrelse och kommunfullmäktige[2] men vad innebär nämnder och utskott? Ja, man kan säga att en kommun är ju för det mesta en ganska komplex och stor organisation så för att underlätta handläggningen av ärenden delar man upp organisationen i olika ansvarsområden och låter nämnder, utskott och kommunstyrelse förbereda och utreda ärendena innan man fattar det slutgiltiga beslutet i kommunfullmäktige. För att förstå hur det hänger ihop kan vi illustrera det med hjälp av ett aktuellt exempel från ovan nämnda kommunfullmäktigemöte där Vlasta Ekman (S) hade lämnat in en motion där hon yrkade att Burlövs kommun skulle införa rabatterade årskort till Burlövsbadets gym för pensionärer.[3] I fullmäktige röstades det för att motionen skulle lämnas vidare för beredning och det innebär att tjänstemännen utreder vilka möjligheter det finns för ett sådant förslag och att det sedan presenteras för kommunstyrelsen och/eller den nämnd vars ansvarsområde det faller under (gissningsvis utbildnings- och kulturnämnden) där politikerna i sin tur diskuterar och röstar för eller emot förslaget. Beroende på utfallet i omröstningen kommer kommunstyrelsen/nämnden sedan att antingen föreslå att kommunfullmäktige bifaller (godkänner) eller avslår motionen och därefter kommer motionen att tas upp i kommunfullmäktige igen där man har möjlighet att debattera och rösta om motionen ska godkännas eller ej. Nedan visas stegen:
Motion presenteras i kommunfullmäktige
Motionen bereds/utreds av tjänstemän (d.v.s. ansvarig förvaltning) och presenteras för kommunstyrelse/ansvarig nämnd. Politikerna i kommunstyrelsen eller aktuell nämnd diskuterar och röstar för eller emot motionen.
Motionen debatteras i kommunfullmäktige och politikerna i kommunfullmäktige röstar sedan om motionen. Eftersom man redan har röstat i kommunstyrelsen eller ansvarig nämnd så finns det ett färdigt förslag till beslut som politikerna får ta ställning till. Alltså, om kommunstyrelsen eller ansvarig nämnd röstade för att godkänna motionen i steg 2 så måste man som ledamot i fullmäktige yrka på att förslaget ska avslås om man inte vill att det ska gå igenom.
Om kommunfullmäktige röstar för motionen implementerar ansvarig förvaltning beslutet i verksamheten
Om det krävs en väldigt omfattande utredning/beredning kan det ibland ta flera år från det att motionären/ledamoten lämnar in en motion tills att man röstar om den i fullmäktige. En vanlig riktlinje brukar dock vara att kommunfullmäktige bör fatta beslut senast ett år efter att motionen har väckts/presenterats.
Några ytterligare förklaringar som kan vara bra att känna till…
Skillnaden mellan förvaltning och nämnd = Nämnden är den POLITISKA ledningen för ett speciellt ansvarsområde och under varje nämnd finns en förvaltning bestående av TJÄNSTEMÄN som arbetar efter de beslut nämnden fattat. Det är alltså förvaltningen som utreder och genomför det som nämnden/fullmäktige beslutar om.
Skillnaden mellan en nämnd och ett utskott = Det som är lite förvirrande är att utskott på nationell nivå (riksdagen) har den funktion som nämnder i regel har på kommunal nivå medan utskott på kommunal nivå i regel är en mindre del av en ansvarig nämnd med en särskild uppgift. I Burlöv har t.ex. socialnämnden, vars ansvarsområde är vård och omsorg, ett arbetsutskott kopplat till sig där man förbereder beslut som sedan tas upp i socialnämnden för beslut.
På kommunfullmäktiges sammanträde den 12 december valdes som sagt vilka som ska sitta i de olika nämnderna. Och det finns två saker som är viktiga att framhålla när det gäller nämndssammansättningen. 1. Alla partier i fullmäktige har inte per automatik platser i nämnderna. 2. Partierna, inte folket, utser själva vilka som ska representera dem. Så hur tillsätts nämnderna? Det är kommunfullmäktige som väljer vilka som ska sitta i nämnderna MEN fördelningen måste följa valresultatet och antalet ledamöter och ersättare måste vara minst fem. Som regel tillämpas samma metod (jämkade uddatalsmetoden) som när man utser ledamöter i kommunfullmäktige (se [4]) men eftersom antalet ledamöter i nämnderna är betydligt mindre än i fullmäktige innebär det att småpartier (som t.ex. Miljöpartiet) har ganska små chanser att få platser om man inte går ihop med andra partier i s.k. valtekniska samarbeten. Och mycket riktigt, efter omröstning står det nu klart att Miljöpartiet blir helt utan representation i samtliga nämnder vilket innebär att det enda organ där vi har en möjlighet att påverka politiken de kommande fyra åren är i kommunfullmäktige. Spelar det någon roll, alla beslut måste väl ändå gå genom fullmäktige? Ja, nu kommer vi till det här med att det bara är i teorin som folkets representanter bestämmer.
Nämnderna spelar en viktig och avgörande roll i beslutsfattandet eftersom det beslut som nämnden kommer fram till sällan ändras när det sedan debatteras i fullmäktige (då det är samma partier som har majoritet i såväl nämnderna som i kommunfullmäktige). Men framför allt är det viktigt att förstå att nämnder faktiskt FÅR fatta självständiga beslut i ärenden som bedöms vara av mindre vikt. Kommunfullmäktige kan nämligen delegera beslutsfattandet till nämnderna under vissa förutsättningar. Detta blev också tydligt under samma kommunfullmäktigemöte som nämnts ovan då kommunfullmäktige beslöt att utbildnings- och kulturnämnden (och inte kommunfullmäktige) hädanefter har rätt att fastställa avgifter inom förskola och fritidshem. Det betyder alltså att det i Burlövs kommun numera inte är folkets representanter utan de stora partiernas representanter som bestämmer vilka avgifter som ska gälla för förskola och fritidshem. Att delegera beslutsfattandet på det här sättet är ett enkelt sätt för en styrande majoritet att se till så att färre oppositionsröster har möjlighet att opponera sig mot beslut, att försämra insyn och i slutändan att inskränka demokratin. Jag kanske låter tjatig när jag ständigt tar upp demokratiunderskottet i den här kommunen men det är svårt att inte reagera när det i princip görs inskränkningar av transparens, insyn och demokrati vid varje givet tillfälle.
En annan spännande och intressant sak som hänt är att man nu lämnat ut en ny detaljplan i Kronetorpstaden på samråd. Samråd betyder att man delger ett förslag där man samlar in tankar och åsikter från allmänhet och andra berörda. Detaljplanen och övrig information finns på kommunens hemsida (här: [5]) samt på Medborgarhuset. Den här detaljplanen innehåller förslag på den s.k. grön-blå infrastrukturen vilket i praktiken innebär all grönska, sjöar och vattendrag i hela området. Den innehåller alltså inga byggnader vilket man annars brukar inkludera. Låt oss börja med att titta på förslaget i sin helhet:
Vid en första anblick ser det verkligen grönt ut. Det som är vitmarkerat i kartan är de luckor/hål som inte inkluderas i detaljplanen men där det är tänkt att finnas bebyggelse. Det finns dock några saker som gör mig väldigt bekymrad och som gett mig anledning att författa en insändare till Lokaltidningen. Denna insändare publicerades den 17 december och finns att läsa här [6].
Ur Lokaltidningen Lomma Burlöv 2022-12-17
Som sagt, det ser grönt ut men man luras lätt av kartan. I det nordöstra hörnet är det t.ex. tänkt att placeras en kraftstation vilket nedanstående bild visar (det svart-rutiga området).
Det här är dessutom ett område där det idag finns uppväxt skog (eller skogsdunge om man så vill) och detta kommer man i stort att skövla istället för att försöka bevara och utnyttja till ett naturområde/park. Sen kommer det placeras en vall runt om hela området som upptar en stor del av grönytan. En vall istället för bullerplank är naturligtvis väldigt mycket trevligare men det innebär också att många kommer få svårt att utnyttja den delen som ett rekreationsområde. Det blir t.ex. svårtillgängligt för rörelsehindrade personer, småbarn/familjer eller äldre att klättra upp på en vall. Slutligen är det också problematiskt att man planerar för en minimal ”stadspark”. Ja, frågan är om man ens får kalla det för stadspark för i planbeskrivningen till detaljplanen finns faktiskt en storleksklassificering över olika grönområden och där framgår det att en stadsdelspark är mellan 5-7 hektar samt att en stadspark ska vara minst 20 hektar. [7] ”Stadsparken” i Kronetorp kommer enligt det redovisade förslaget att landa på någonstans kring 2-3 hektar (= grannskapspark). För storleksjämförelse är en fullstor fotbollsplan ca 0,7 hektar (1 hektar är detsamma som 100 m * 100 m eller 10 000 kvm). Nedan illustration från planprogrammet visar lite tydligare hur det är tänkt att se ut (bortsett från att kraftstationen inte är med).
Avslutningsvis, sista ordet är inte sagt om vare sig grönområdena i Kronetorp eller beslutsfattandet kring taxor och avgifter. I höst kommer detaljplanen för Kronetorps grön-blå infrastruktur att debatteras i fullmäktige och förhoppningsvis finns det då fler som reagerar och gällande beslutsdelegeringen av avgifter i förskola har jag i dagarna lämnat in ett överklagande till Förvaltningsrätten för att få det laglighetsprövat. I en demokrati är nämligen en annan viktig princip också att man har oberoende domstolar som kan dra i nödbromsen när politiker fattar galna beslut.
Tobias Steen (MP) 