Hur står det till med demokratin i Burlöv?

Första fullmäktige för den nya mandatperioden genomfördes i måndags. På detta första möte var det framför allt ett antal val av olika presidieposter som avklarades. Dels valdes den tyngsta politiska posten, kommunstyrelsens ordförande, och dels valdes ordförande för kommunfullmäktige. Dessutom valdes vilka som ska ingå i kommunstyrelsen, valberedningen och vilka som ska vara s.k. oppositionsföreträdare. Om man inte är särskilt politiskt insatt kan det vara svårt att ha koll på vem som gör vad och vad alla de här posterna innebär. En lite förenklad förklaring är att kommunfullmäktige motsvarar riksdagen medan kommunstyrelsen är detsamma som regering på nationell nivå. Kommunstyrelsens ordförande är då jämförbar med statsminister och kommunfullmäktiges ordförande kan närmast liknas vid talmannen. En stor skillnad dock mellan kommunstyrelse och regering är att ”det politiska styrkeförhållandet i kommunstyrelsen ska avspegla styrkeförhållanden i fullmäktige”.[1] Annorlunda uttryckt, även partier som ingår i oppositionen har mandat i kommunstyrelsen till skillnad från en regering där ministrarna väljs av styret.

Burlövs motsvarighet till Riksdagshuset. Källa: Burlövs kommun

Burlövs kommun har de senaste fyra åren styrts av en minoritetskoalition bestående av L, C och M som förlitat sig på stöd från Sverigedemokraterna. Efter gårdagens fullmäktige står det klart att den koalitionen fortsätter styra kommunen. Det fanns tidigt en liten öppning för att forma ett majoritetsstyre bestående av C/L, S, MP och V särskilt med tanke på att vissa framträdande företrädare för de båda liberala partierna innan och även en viss tid efter valet öppnade för att de är beredda att samarbeta med båda sidor. Under förhandlingsprocessen har det dock varit ganska tydligt att den dörren i princip varit stängd redan från start och Miljöpartiet har, trots idoga försök, inte blivit inbjudna till några seriösa förhandlingsdiskussioner.

Precis som i riksdagen så väljer man även ett antal vice ordförandeposter. Kutym är då att 1:e vice ordförande representeras av den styrande koalitionen och att 2:e vice ordförande går till det största oppositionspartiet. En del har kanske sett hur valet av vice talmän i riksdagen går till och i princip är det samma procedur lokalt i kommunerna. Först väljer man ordförande och vice ordförande för kommunfullmäktige och eftersom styrande partikonstellation normalt sett också har en majoritet av ledamotsplatserna tillfaller ordförandeposten oftast största partikonstellationen. I Burlöv blev dock Socialdemokraterna både största parti med sina 14 mandat och faktiskt även större än L, C och M tillsammans som fick 13 mandat. Det innebär att kandidaten för L, C och M måste stödjas av SD och deras 9 mandat för att uppnå en majoritet. Om SD väljer att rösta på kandidaten från S så blir det istället en Socialdemokratisk ordförande. SD valde, precis som vid förra valet, att stödja L, C och M vilket betyder att kommunfullmäktiges ordförande blev Centerpartiets Fredrik Jörgensen. När valet till 1:e vice ordförande avgjordes upprepades proceduren och återigen blev det en kandidat från Alliansen (-Kristdemokraterna) som blev vald. Så långt allt väl och inga konstigheter. Det som normalt sett händer i valet till 2:e vice ordförande är att styrande partier väljer att avstå från att rösta och låta oppositionspartierna göra upp om den posten. Det som hände i Burlöv igår, och även 2018, var att L, C och M istället tar aktiv ställning och röstar på Sverigedemokraternas kandidat vilket får till följd att Socialdemokraterna går miste om den posten. Ett ytterst märkligt beteende från en koalition som påstår att de ska söka breda samarbeten och tänker sig att de ska styra genom stöd från båda sidor. Det som blir än märkligare är att Alliansen då går upp i talarstolen och yrkar på att det ska införas en 3:e vice ordförande (!) och att den ska tillfalla Socialdemokraterna. Om inte detta är en tydlig signal om att man faktiskt ser Sverigedemokraterna som ett stödparti så vet jag inte vad man ska se det som. När man sedan valde kommunstyrelse och dess presidieposter (ordförande och vice ordförande) så blev uppdelningen likadan och kommunstyrelsens ordförande blev då moderaten Sara Vestering.

Men det slutade inte där. Lite senare under kvällen skulle det tas beslut om s.k. oppositionsföreträdare. Även här brukar kutym vara att den posten tillfaller största oppositionsparti men sedan förra valet har SD och S vardera blivit tilldelade en oppositionsföreträdare (vilket återigen måste ses i ljuset av att Alliansen är beroende av stöd från SD). Konsekvensen av det här beslutet är att endast två av fyra oppositionspartier får en arvoderad företrädare och att närmare 20% av oppositionen (V + MP) lämnas helt utan den insyn en sådan roll medför. Det är nämligen genom oppositionsföreträdare och kommunalråd (vilket är de styrande partiernas motsvarighet) som kontakter och informationsutbyte med t.ex. media och kommundirektör vanligen förs. En arvoderad post som oppositionsföreträdare gör det också betydligt lättare att ägna tid åt politiken då man som fritidspolitiker i övrigt har väldigt blygsamma inkomster. Därför yrkade vi i Miljöpartiet på att även Vänsterpartiet, i kraft av att vara fjärde största parti, skulle tilldelas en oppositionsföreträdare men eftersom S då avstod från att rösta och Alliansen + SD röstade emot förslaget föll det. Hade man valt att enbart ge största oppositionspartiet en arvoderad företrädare, så som man vanligen gör, och där tanken då är att denna oppositionsföreträdare ska företräda ALLA oppositionspartier med allt vad det innebär så hade det följt en demokratisk ordning som är fullt acceptabel. Men när man väljer att ge vissa oppositionspartier rätt till en företrädare men inte andra (särskilt då när de utgör så mycket som 20% av den samlade oppositionen!) då är det ett tydligt tecken på maktfullkomlighet och demokratiskt underskott.

I övrigt kan det konstateras att det verkar som att det råder en inre maktkamp inom Sverigedemokraterna eftersom Rolf Hagmann, som var deras förstanamn på valsedeln och den som fick överlägset flest personkryss av samtliga SD-kandidater, ej tar plats i kommunstyrelsen då han kuppades bort av sina egna partikamrater (!). När valberedningen träffades för att ta fram kandidater till kommunstyrelsen lade Sverigedemokraterna fram två olika listor med sina kandidater[2] och det resulterade i att listan utan Rolf Hagmanns namn blev till valberedningens förslag och sedermera röstades igenom i kommunfullmäktige.

P.S I många kommuner har man istället för en oppositionsföreträdare något som kallas oppositionsråd. Skillnaden är enbart i vilken omfattning tjänstgöringsgraden landar på. Om man har en tjänstgöringsgrad på minst 40% benämns man som oppositionsråd och har man en tjänstgöringsgrad under 40% kallas man oppositionsföreträdare.[3]


[1] Wikipedia: Kommunstyrelse

[2] 6.1 Beslut valberedningen 2022-10-14

[3] 12.4 Reglemente och arbetsformer för kommunstyrelsen 2023-2026, s.11

Eftervalsanalys del 2

I skrivande stund räknas fortfarande rösterna i regionvalet och slutligt resultat för samtliga tre val kommer sannolikt publiceras idag eller imorgon. Eftersom den slutliga räkningen av rösterna från riksdagsvalet och kommunvalet redan är publicerade tänkte jag dock ta tillfället i akt och delge en kortare analys av läget med fokus på Miljöpartiet. Om vi börjar med de goda nyheterna så gör MP ett relativt starkt val på nationell nivå då vi ökar vårt stöd med 0,7% till 5,1%. Det är särskilt glädjande att det överträffar de opinionsmätningar som gjordes strax innan valet och som i vissa fall indikerade att MP t.o.m. skulle åka ur riksdagen. En stark valspurt helt enkelt. Man ska dock ha i åtanke att resultatet i ett historiskt perspektiv är ganska medelmåttigt. Sedan MP för första gången kom in i riksdagen 1988 har man haft ett bättre resultat vid fyra tillfällen (1988, 2006, 2010, 2014) och ett sämre resultat vid fem tillfällen (1991, 1994, 1998, 2002, 2018). Höjdpunkterna nåddes 2010 med 7,3% och 2014 med 6,9%. Ökningen sedan förra valet är inte heller något som spillt över på region-och kommunvalen där det tvärtom tycks som att MP gjort ett svagt val. Senast idag kom en kartläggning av SVT som visade att MP var det parti som åker ut i flest kommuner samt att man verkar gå mot ett resultat där man inte har någon representation i 13 av 20 regioner.[1] En rimlig slutsats till ökningen på riksnivå skulle då vara att en stor andel av dessa röster är s.k. stödröster från människor som kanske i första hand ligger närmare andra partier men som gärna vill se Magdalena Andersson som statsminister.

För MP Burlövs del är resultatet i linje med föregående val. Naturligtvis hade man i den bästa av världar önskat att vi ökat vårt stöd men med tanke på hur det gått för MP i övriga delar av landet så är det svårt att inte vara nöjd med att vi trots allt lyckades behålla våra två mandat. Även i Skåne har MP gjort ett svagt val på kommunnivå vilket nedan tabell visar:

Miljöpartiets resultat i de skånska kommunvalen

Av Skånes 33 kommuner är det endast sex kommuner där MP ökar sitt stöd och av dessa är det enbart två där man ökar mer än marginellt (Vellinge och Simrishamn). I Simrishamn kan förklaringen till det goda resultatet alldeles säkert ha att göra med att Feministiskt Initiativ gått kraftigt back sedan Gudrun Schyman lämnade partiet. Vellinges ökning däremot har helt andra förklaringar. Säkerligen spelar det viss roll att vi där har en profilerad och erfaren politiker vid rodret (Angela Everbäck) men jag tror den stora förklaringen är att frågan om Naturums nedläggning gynnat partiet.[2] Vad det i sin tur belyser är vikten av att visa för väljarna att man är ett relevant alternativ som står för något väljarna dels kan relatera till och dels tycker är viktigt att driva. Att Miljöpartiets profilfråga, miljö och klimat, är en fråga som många väljare värderar högt när det kommer till europeisk eller internationell nivå visar valresultaten från Europaparlamentsvalen med all önskvärd tydlighet. Miljöpartiets sämsta val i ett Europaparlamentsval var 2004 när man fick 6% av rösterna, nästsämst var 1999 när man fick 9,5% och de två bästa valen, 1995 och 2014, fick man 17,2 respektive 15,4%. Det är värt att påminnas om det när man jämför med ovan nämnda riksdagssiffror. Om man kan visa för väljarna att miljö, klimat och hållbarhet är relevanta frågor att driva även på lokal nivå och om man har konkreta lösningar på vardagliga problem då är jag övertygad om att Miljöpartiet kan växa. I Vellinge lyckas man med just det och belönas med ökat stöd.

Slutligen vill jag tacka alla er som la er röst på mig och Miljöpartiet. Nu väntar fyra år av debatter och diskussioner. Här på bloggen kommer jag fortsatt lägga upp inlägg om politiken i Burlöv och vad som händer i fullmäktige. Stay tuned!


[1] MP åker ut i flest kommuner, SVT

[2] Efter folkomröstningen…, SR

Eftervalsanalys del 1

Så var det klappat och klart och ödet för de kommande fyra åren bestämt. Valet är över och det är med blandade känslor jag konstaterar att MP gör ett bra val på riksnivå, ett ok val lokalt och ett dåligt val i Skåne. Allt är dock inte helt klart än. I Burlöv har gruppen ”Övriga partier” fått 2,1 % och vad som döljer sig där bakom får vi reda på först när den slutliga rösträkningen gjorts och meddelats i nästa vecka. Procentspärren för att komma in i Burlövs kommunfullmäktige är nämligen 2 % så det finns fortfarande en risk/chans att ytterligare ett parti får ett mandat. Mest troligt är i så fall antingen SKP (Sveriges kommunistiska parti) eller Alternativ för Sverige.

Källa: SVT

I det här inlägget tänkte jag lyfta lite tankar kring valet här i Burlöv utifrån samtliga partiers resultat och nästa vecka tänkte jag skriva mer om MP specifikt.

Burlöv är, och har sedan kommunen grundades, varit ett starkt Socialdemokratiskt fäste men trots att S fortsatt är det största partiet styrs Burlöv idag av en koalition bestående av C, L och M (d.v.s. de s.k. allianspartierna minus KD som inte har något mandat). C, L och M har dock ingen egen majoritet utan är beroende av SD som har en vågmästarroll. Det ska också sägas att blockgränserna här på lokal nivå är mer flytande och t.ex. så har Centerpartiet i tidigare mandatperioder samarbetat med S. Frågan är då om årets val på något sätt förändrat maktförhållandena. Vi kan börja med att titta på valets vinnare och förlorare. MP tillhör dessvärre ett av tre partier i Burlöv som backar sedan förra valet men det är endast marginellt (0,1%) och det har ingen påverkan på antalet mandat. De andra två partierna däremot, SD och L, backar med 2,7 respektive 2,1 procent och båda förlorar vars ett mandat. Vänsterpartiet är det parti som procentuellt går starkast (+1,7%) men vinner trots det inga nya mandat. Istället är det Moderaterna och Socialdemokraterna som plockar L och SDs tappade mandat. Om gruppen ”Övriga partier” lyckas knipa ett mandat så är det i så fall Moderaterna som får ge upp det mandat de annars hade fått. Låter det logiskt och begripligt? Anledningen till att det blir på det här sättet är för att man använder en metod som kallas för jämkade uddatalsmetoden när man ska fördela mandaten. Låt mig illustrera med en helt underbar tabell fylld av siffror!

Jämkade uddatalsmetoden

I Burlöv finns det totalt 41 mandat att fördela och när de ska fördelas så delar man ut mandaten ett i taget efter det att röstetalen (antalet röster) räknats om till jämförelsetal. Jämförelsetalen får man fram genom att först dividera röstetalen med 1,2 och sedan med 3, 5, 7, 9, 11 osv. I tabellen ovan ser vi hur många röster varje parti fått totalt (Röstetal, orange cell). För att se vem som fått det första mandatet dividerar man samtliga partiers röstetal med 1,2. Socialdemokraterna som då har den högsta siffran (2726,67) får mandat 1. När ett parti har fått ett mandat så divideras röstetalet återigen men denna gång divideras det med 3. 3272/3 = 1090,67. Mandat 2 går till SD som på den raden har högsta siffran (1741,67) o.s.v.  Om vi följer det här hela vägen ner ser vi att Moderaterna i dagsläget får det sista mandatet (mandat 41) och det betyder att det också är de som skulle gå miste om ett mandat om ett annat parti lyckas komma in. Vill man lära sig mer om det här har Valmyndigheten en utmärkt manual. [1]

Att vissa partier ökar och minskar totalt sett i en kommun är en sak men det är kanske än mer intressant att gå ner på distriktsnivå och titta på vilka områden i kommunen som partierna ökar respektive minskar. Dags att presentera ännu en hemmasnickrad tabell!

Valresultat Burlövs kommun 2022 uppdelat i valdistrikt

Här har partiernas valresultat från 2018 tagits med för att ge en jämförande bild. Det vi ser, under varje partibeteckning, är dels andelen röster i procent 2018 respektive 2022 och dels antalet röster för de båda valen. Är siffran grönmarkerad betyder det att man ökat sedan förra valet och är siffran rödmarkerad betyder det att man minskat. Det kan alltså vara så att man ökat procentuellt men minskat i antalet röster (vilket t.ex. MP gjorde i distriktet Centrala Arlöv) eller vice versa och det kan antingen bero på att valdeltagandet är lägre eller att antalet röstberättigade minskat/ökat i distriktet sedan sist. Det finns några saker som sticker ut. SD och L som tappade vars ett mandat har minskat sitt stöd i stort sett i alla valdistrikt. Att Liberalerna minskar här i Burlöv följer egentligen samma trend som de har i resten av Sverige men att SD tappar går på tvärs med deras resultat i övriga landet. En delförklaring kan alldeles säkert vara att gruppen ”Övriga partier” ökar och i den gruppen vet vi att SDs f.d. lokala ordförande Lars-Anders Espert säkerligen dragit en hel del röster till sitt nya parti Alternativ för Burlöv. Tittar vi på Moderaterna så tycks det som att anledningen till att de ökar totalt sett handlar om att de gör ett riktigt starkt val i Kronetorp-Burlövs Egna hem, Östra Elisetorp och på Svenshög för i övriga distrikt minskar faktiskt antalet röster. Alla dessa tre distrikt gränsar till varandra så förklaringen kan ju antingen vara att man har någon lokal förespråkare som lyckats mobilisera väljare just där eller att områdena upplever att Moderaterna har bra lösningar på de problem som finns i den delen av kommunen. Utan att dra för långt gångna slutsatser vet vi ju t.ex. att trygghetsfrågor är en stor fråga i kommunen där M tidigare varit starka och kanske upplever denna del av kommunen att Moderaterna har den bästa politiken för just det. Vänsterpartiet går starkt i alla distrikt utom två i Åkarp där de försämrar sitt resultat marginellt. Socialdemokraternas siffror är intressanta att syna. Det tycks som att det är i Åkarp de lyckas vinna väljare medan de i Arlöv faktiskt backar i många av deras tidigare starkaste distrikt. Tidigare nämnda Svenshög som var det enda distriktet där de förra valet hade en egen majoritet minskar de nu rejält i till förmån för bl.a. Moderaterna. Överlag så ger denna tabell en bild av att kommunen drar i mer vänsterriktning med undantag för några enskilda distrikt. Det enda partiet som tillhör högerblocket på riksnivå och som faktiskt ökar totalt sett är Moderaterna medan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet alla ökar och MP, som sagt, minskar marginellt.

Så vem/vilka partier kommer styra Burlöv framöver? Just nu pågår förhandlingar mellan de olika partierna och tiden får väl helt enkelt utvisa vilka som kan finna tycke för enderas politik. Det enda som är säkert är att politiken här lokalt definitivt inte är lika låst som på riksnivå utan här kan mycket väl allianser uppstå över blockgränser.


[1] Valmyndigheten manual mandatfördelning

Glöm inte rösta!

Nu är det valspurt. Under veckan kommer vi kampanja och dela ut valmanifest. I lördags var det Burlövsfesten på Burlöv centers parkering med bl.a. politikerutfrågning. Här nedan en kort video från utfrågningen där jag på en minut förklarar varför jag tycker du ska rösta på Miljöpartiet. Kom ihåg! Det viktiga är att du röstar oavsett vilket parti du väljer. Allt gott!

Burlövsfesten 2022-09-03