Kategori Integration

Flygskam och att köpa grisen i säcken (Rapport från fullmäktige 30 september)

tobbesteen 1 kommentar

Det blev en lång kväll i kommunhuset i måndags när fullmäktigeledamöter först bjöds på ett föredrag om AI och därefter hade möte med förhållandevis mycket debatt och diskussioner. Det var varumärkesstrategen och filmvetaren Michael Nilsson från företaget Manifesto som höll i föreläsningen och anledningen var att Burlöv påbörjat ett arbete med att ta fram en ny digitaliseringsstrategi. Intressant men inte så mycket som var nytt under solen.

Ändamålsenliga datorer och dåliga inköpsbeslut

I lördags publicerade Sydsvenskan en insändare där jag kritiserade styret för att de väljer att köpa dyra och icke ändamålsenliga datorer till skolorna. Under måndagens kommunfullmäktige var det dags att debattera och fatta beslut i ärendet. Grejen är att idag använder skolorna iPads med touchskärm som sitt digitala verktyg. Under hösten kommer dock Skolverket gå över till digitala nationella prov och i samband med det ställer man då vissa minimikrav på de enheter som används för att göra proven. Kraven handlar bland annat om skärmstorlek och att man ska ha tillgång till tangentbord. Det tvingar Burlöv till att köpa ny digital utrustning eftersom iPads med touchskärm inte når upp till de här kraven.

Bild: Tristan Stocker

Man hade alltså inte behövt köpa in ny utrustning om inte den nuvarande tekniken varit undermålig. Yrvaket måste man nu gå med mössan i hand och låna drygt fyra miljoner eftersom inköpet inte var budgeterat. Och man väljer i det läget att fortsätta köpa iPads (fast med tangentbord) till årskurs 6 och MacBook till årskurs 9 (det är dessa två årskurser som kommer skriva nationella prov nu).

I det sammanhanget är det värt att påminna sig om att en iPad med tangentbord kostar 5462:- (ungefär dubbelt så mycket som motsvarande Chromebook eller PC) och en MacBook är nästan fyra gånger dyrare än likvärdig Chromebook/PC (11597:-/st). Det betyder att för samma summa som vi nu köper digital utrustning till åk 6 och åk 9 hade vi kunnat köpa likvärdig utrustning till årskurserna 4, 5, 6, 7, 8 och 9.

Det främsta argumentet från utbildnings- och kulturförvaltningens sida till varför man envisas med att fortsätta köpa in dyra Macdatorer tycks vara att det är smidigt att fortsätta använda samma operativsystem. Med andra ord, eftersom vi en gång i tiden köpte grisen i säcken är vi nu fast och det blir för krångligt att byta till något som skulle vara både billigare och mer ändamålsenligt.

Ett annat argument har varit att livslängden och andrahandsvärdet på en MacBook är betydligt högre än Chromebook eller PC (livslängden bedöms vara 5-6 år för MacBook jämfört med 3 år för en Chromebook). Uppgifter om livslängd och andrahandsvärde är dock helt baserade på vad leverantören påstår. En leverantör som har ett egenintresse av att sälja det dyraste alternativet. Kommunledningsförvaltningen bedömer tvärtom andrahandsvärdet som tveksamt och konstaterar i sitt remissvar att eventuell livslängd i stor utsträckning handlar om hur man hanterar datorerna.

Sammanfattningsvis har jag svårt att förstå styrets och utbildnings- och kulturförvaltningens val av Macdatorer både utifrån ett ekonomiskt perspektiv och utifrån ändamålsenlighet/användarvänlighet.

Motion, motion, motion

På dagordning fanns fem motioner varav jag stod bakom inte mindre än fyra av dessa. En av motionerna handlade om att digitalisera kommunfullmäktige genom att införa webbsändningar och ett digitalt voteringssystem. När ärendet behandlades yrkade vi på återremiss och eftersom både S och V ställde sig bakom kommer ärendet nu skickas tillbaka för ny beredning. Vi får helt enkelt anledning att återkomma till det här vid senare tillfälle.

En annan motion handlade om att införa ett gemensamt hyrcykelsystem för Malmö, Lund, Staffanstorp och Burlöv. Malmö och Lund har redan idag egna hyrcyklar som kan användas inom respektive innerstad. Eftersom det är två olika system går det dessvärre inte att cykla från en stad till en annan. Ett gemensamt system hade således underlättat för människor att cykla på ett snabbt och smidigt sätt över kommungränserna. Eller gjort det möjligt att cykla till tåg-/busstationen i en stad, åka till en annan och sedan fortsätta på cykel utan att behöva släpa med sig den på tåget eller bussen.

På lång sikt är tanken att hela Skåne ska inbegripas i samma system liknande det som man har i Nederländerna kallat OV-fiets. Där är det deras nationella tågoperatör som äger systemet och som har installerat cykelstationer vid järnvägsstationerna runt om i landet. Medlemskapet är gratis om man köper ett tågkort. Smart. Tyvärr blir detta inte verklighet då en majoritet i fullmäktige röstade ned förslaget.

OV fiets (ett nationellt hyrcykelsystem i Nederländerna). Bild: Willem_90 – Own work, CC0

Den enda motion som antogs var förstås en motion som Sverigedemokraten Laszlo Pataki lämnat in. Jag skriver ”förstås” för det är uppenbart att de styrande partierna sitter i knät på SD och inställsamt ställer sig bakom allt de gör. Pataki vurmar för s.k. ”särbegåvade” elever och ville att skolorna ska upprätta både handlingsplaner och erbjuda seminarier för skolans personal så att de blir bättre på att fånga upp och stimulera dessa barn. Man kan tycka att det finns en god intention här och det är dumt att raljera men motionen är problematisk.

För det första är skolan enligt skollagen skyldig att arbeta för att alla elever ska nå sin fulla potential. Där föreskrivs bl.a. att ”[e]lever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling”. Det betyder att om Burlövs skolor inte redan arbetar med den här elevgruppen eller för att alla elever ska nå så långt som möjligt så följer de inte skollagen och borde rimligen få anmärkningar från Skolinspektionen. Det framgår inte i underlaget att så är fallet.

För det andra är det viktigt att förstå att man som lärare arbetar med individer och inte kategorier. Inom gruppen ”särbegåvade” elever finns alla möjliga typer av individer. Det betyder att två elever som kategoriseras som ”särbegåvade” inte nödvändigtvis behöver samma stöd utan kan, precis som ”normalbegåvade”, behöva utmanas på olika sätt. Att ta fram ett stödmaterial och handlingsplan som gäller för alla blir därmed tämligen uddlöst.

För det tredje är skolan och pedagoger generellt väldigt duktiga på att fånga upp individer eftersom det är en del av deras yrkeskompetens. När vi begär av skolan att lärarna ska upprätta handlingsplaner, tvingar de till redogörelser och att gå på seminarier så betyder det att vi tar deras tid från annat. Det är skolan som är bäst på att bedöma vad de behöver utveckla och politiker ska vara väldigt försiktiga med att detaljstyra verksamheten.

Mitt sistnämnda argument höll Pataki inte alls med om utan menade tvärtom att lärare är jättedåliga på fånga upp och stimulera elever till att nå längre. Det tycker jag säger det mesta om hans syn på Sveriges lärarkår.

Jag flyger när och hur jag vill

Slutligen måste jag också kommentera ett par av de interpellationer som ställdes under kvällen.

Om vi börjar med det något mer positiva så hade Vänsterpartiets Andreas Bexell lämnat in en interpellation om Kronetorpsstaden. Han undrade helt enkelt hur Samhällsbyggnadsnämndens ordförande, Nils Holmqvist (M), såg på utvecklingen av området.

Svaret var välformulerat och lyfte framför allt upp den nyinrättade modellen BID (Boende, Integration och Dialog) som bl.a. Sydsvenskan tidigare rapporterat om. Tanken är att alla aktörer som verkar i området (fastighetsägare, boende, företag etc.) samt kommunen gemensamt går samman i en förening liknande en bostadsrättsförening. Samtliga aktörer betalar en medlemsavgift och istället för att kommunen som ensam aktör förväntas förbättra området kan alla känna ett gemensamt ansvar för att förbättra och utveckla området. Ett lovvärt initiativ.

Flygbild över Kronetorpsstaden. Bild: Hussein El-Alawi

En annan interpellation var riktad mot kommunstyrelsens ordförande Sara Vestering (M) och handlade om de förvånansvärt många flygresor till Stockholm som politiker och tjänstepersoner företagit under föregående år.

Bakgrunden är att en annan av mina motioner togs upp för beslut i somras där jag krävde att kommunen införde en resepolicy för tjänstemän och politiker. Det framkom då att det sedan tidigare fanns riktlinjer för resor i tjänsten men att dessa enbart gällde för anställda i kommunen och inte för förtroendevalda politiker. I den utredningen kom det också fram att det gjordes totalt 48 flygresor till Stockholm under föregående år. Eftersom riktlinjerna är tydliga med att man ska välja tåg före flyg och att färdsätt ska kunna motiveras utifrån tidsvinst, miljöpåverkan och/eller ekonomi tyckte jag det var märkligt att man ändå gjort så många flygresor till Stockholm. Jag ville också veta varför kommunstyrelsens ordförande tycker att riktlinjerna ska omfatta hemtjänstpersonal, lärare eller andra som jobbar inom kommunen men inte gälla för henne. Svaret? Sara Vestering anser inte att hon behöver omfattas av riktlinjerna för hon flyger ju ändå inte så mycket och de få gånger hon väljer att flyga så är det hennes rättighet att göra det. Hon flyger när och hur hon vill och så är det med det. Flygskam fungerar som bekant bara på de som har någon skam i kroppen.

Det här var några av de ärenden som var uppe för debatt. Protokoll och dagordningen i sin helhet hittar man på kommunens hemsida. Adios amigos!

”Att ställa krav är att bry sig” och andra liberala snedtänk

tobbesteen Lämna en kommentar

Sommaren innebär lågsäsong för kommunpolitiken. Semestertider gör förstås att det är svårare än vanligt att engagera medlemmar till olika aktiviteter och såvida det inte sker något extraordinärt som kräver snabba beslut hålls sammanträdena till ett minimum. Senaste kommunfullmäktigemötet var den 19 juni (se detta inlägg för rapport) och nästa är inte förrän den 25 september. I princip tar alla nämnder också sommaruppehåll men det finns åtminstone en nämnd där det är mer regel än undantag att man tvingas till extrainkallade sammanträden under sommaren. Socialnämnden. Den stora anledningen till det är att socialnämnden behandlar känsliga ärenden om bl.a. bidrag och omhändertagande av barn och unga som enligt lag måste behandlas skyndsamt. Av den anledningen hölls ett möte i socialnämnden den 10 juli.

Men det hölls också ett extrainkallat sammanträde den 31 juli av en helt annan anledning. Regeringen beslutade nämligen den 22 juni 2022 att tillsätta en utredning med förslag på kunskaps- och språkkrav för att beviljas permanent uppehållstillstånd. Burlövs kommun har i samband med detta valts ut som remissinstans tillsammans med drygt 80 andra kommuner, myndigheter och olika organisationer. På socialnämndens extrainkallade möte den 31 juli var det dags för nämnden att ta ställning till den 438 sidor långa utredningen för att kommunstyrelsen därefter ska kunna avge ett yttrande till regeringen om hur Burlövs kommun ställer sig.

Utredningen föreslår alltså att det ska införas ett krav på tillräckliga kunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället för att man ska beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Kunskapskravet föreslås träda i kraft den 1 juli 2027 och det övergripande syftet är att detta ska verka för en bättre integration till det svenska samhället. Kunskapsprovet föreslås vara digitalt och bestå av två delprov; ett i det svenska språket och ett om det svenska samhället. Innehållet och nivån på delprovet i det svenska språket beskrivs så här:

Utredningen föreslår att delprovet i det svenska språket ska pröva hörförståelse på en nivå som motsvarar A2 enligt den gemensamma europeiska referensramen för språk: lärande, undervisning och bedömning (GERS).

s. 18

Vidare står det följande om delprovet om det svenska samhället:

När det gäller delprovet om det svenska samhället föreslås tyngdpunkten i det vara att testa sådana grundläggande kunskaper som man behöver ha för att kunna vara en del av det svenska samhället. Provet ska grundas på ett anpassat material som är baserat på materialet Om Sverige från webbplatsen Informationsverige.se. Materialet på webbplatsen används inom samhällsorienteringen, som anordnas av kommunerna enligt lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare. Provet ska testa kunskaper om följande områden.

  • Att komma till Sverige.
  • Att bo i Sverige.
  • Att försörja sig och utvecklas i Sverige.
  • Individens rättigheter och skyldigheter.
  • Att bilda familj och leva med barn i Sverige.
  • Att påverka i Sverige.
  • Att vårda sin hälsa i Sverige.
  • Att åldras i Sverige.

Vidare föreslås att provet ska vara utformat på svenska på en språklig nivå som motsvarar A2-nivå i GERS. Det ska även tas fram en särskild ordlista för de myndighetsbegrepp m.m. som inte ryms inom A2-nivån i GERS

s. 19

Vill man roa sig med att testa hur väl man själv hade presterat på ett liknande språktest kan man t.ex. pröva det här.

Det yttrande som tjänstemännen på socialförvaltningen arbetat fram (och som politikerna nu skulle ta ställning till) uttryckte att man såg positivt på syftet (att öka förutsättningarna för integration och stärka individens möjlighet till aktivt samhällsdeltagande) men man såg också att det fanns en del svårigheter. Dels tyckte man att utredningen inte tydligt visade vilka konsekvenser ett införande av kunskapskrav får på landets kommuner såsom socialtjänst och skola och dels finns det en risk att ett språk- och kunskapskrav missgynnar vissa grupper. Vi vet t.ex. att det är vanligare att män i många utomeuropeiska och fattiga länder i genomsnitt har en längre utbildningsbakgrund än kvinnor och därför förmodligen har bättre förutsättningar att klara den här typen av tester. Av en något oklar anledning höll Liberalernas (!) företrädare (Marie Wahlgren) inte alls med om de här slutsatserna och yrkade att ett flertal av förvaltningens mer kritiska skrivningar skulle tas bort. Detta vållade en hel del debatt och slutade med att M, L, C och SD gick på Wahlgrens linje och antog ett yttrande där man ställer sig klart positiv till utredningen. Socialdemokraterna valde då att reservera sig mot beslutet.

Den här frågan belyser, tycker jag, ett intressant ideologiskt ställningstagande bland de påstått ”liberala” partierna (C och L). ”Kravliberalism” brukar den typen av liberalism kallas som introducerades med Leijonborg och som slog fast att staten måste ställa krav på individen för att dennes frihet inte ska inskränkas. Ja, ni hör ju själva. Det är någon slags inverterad tolkning av att liberalism egentligen inte handlar om att individen ska vara fri från staten utan att staten ska garantera människors frihet genom att inskränka den. Under paroller som ”att ställa krav är att bry sig” kan man på så sätt tolka ärkekonservativa Tidöförslag som liberala genombrott. Centerpartiet har visat att de står upp för klassisk liberalism och vägrat underkasta sig konservativa idéströmningar. Men detta är främst på nationell nivå och mycket tack vare att Annie Lööf var en karismatisk och populär partiledare som tydligt tog ställning. Ute i stugorna och bland gräsrötterna finns det fortsatt en ansenlig andel centerpartister som hyser en stor aversion mot allt som Socialdemokrater eller andra vänstersinnade partier står för. I Burlöv hade Centerpartiet en möjlighet att bilda egen majoritet tillsammans med oss, V och S men valde att istället ingå ett minoritetsstyre med L och M och med aktivt stöd från SD. Sådana val får konsekvenser för vilken politik som förs. En sådan konsekvens är att man nu helhjärtat ställer sig bakom förslag som går på tvärs med den ideologi man säger sig företräda.