”Att ställa krav är att bry sig” och andra liberala snedtänk

Sommaren innebär lågsäsong för kommunpolitiken. Semestertider gör förstås att det är svårare än vanligt att engagera medlemmar till olika aktiviteter och såvida det inte sker något extraordinärt som kräver snabba beslut hålls sammanträdena till ett minimum. Senaste kommunfullmäktigemötet var den 19 juni (se detta inlägg för rapport) och nästa är inte förrän den 25 september. I princip tar alla nämnder också sommaruppehåll men det finns åtminstone en nämnd där det är mer regel än undantag att man tvingas till extrainkallade sammanträden under sommaren. Socialnämnden. Den stora anledningen till det är att socialnämnden behandlar känsliga ärenden om bl.a. bidrag och omhändertagande av barn och unga som enligt lag måste behandlas skyndsamt. Av den anledningen hölls ett möte i socialnämnden den 10 juli.

Men det hölls också ett extrainkallat sammanträde den 31 juli av en helt annan anledning. Regeringen beslutade nämligen den 22 juni 2022 att tillsätta en utredning med förslag på kunskaps- och språkkrav för att beviljas permanent uppehållstillstånd. Burlövs kommun har i samband med detta valts ut som remissinstans tillsammans med drygt 80 andra kommuner, myndigheter och olika organisationer. På socialnämndens extrainkallade möte den 31 juli var det dags för nämnden att ta ställning till den 438 sidor långa utredningen för att kommunstyrelsen därefter ska kunna avge ett yttrande till regeringen om hur Burlövs kommun ställer sig.

Utredningen föreslår alltså att det ska införas ett krav på tillräckliga kunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället för att man ska beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Kunskapskravet föreslås träda i kraft den 1 juli 2027 och det övergripande syftet är att detta ska verka för en bättre integration till det svenska samhället. Kunskapsprovet föreslås vara digitalt och bestå av två delprov; ett i det svenska språket och ett om det svenska samhället. Innehållet och nivån på delprovet i det svenska språket beskrivs så här:

Utredningen föreslår att delprovet i det svenska språket ska pröva hörförståelse på en nivå som motsvarar A2 enligt den gemensamma europeiska referensramen för språk: lärande, undervisning och bedömning (GERS).

s. 18

Vidare står det följande om delprovet om det svenska samhället:

När det gäller delprovet om det svenska samhället föreslås tyngdpunkten i det vara att testa sådana grundläggande kunskaper som man behöver ha för att kunna vara en del av det svenska samhället. Provet ska grundas på ett anpassat material som är baserat på materialet Om Sverige från webbplatsen Informationsverige.se. Materialet på webbplatsen används inom samhällsorienteringen, som anordnas av kommunerna enligt lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare. Provet ska testa kunskaper om följande områden.

  • Att komma till Sverige.
  • Att bo i Sverige.
  • Att försörja sig och utvecklas i Sverige.
  • Individens rättigheter och skyldigheter.
  • Att bilda familj och leva med barn i Sverige.
  • Att påverka i Sverige.
  • Att vårda sin hälsa i Sverige.
  • Att åldras i Sverige.

Vidare föreslås att provet ska vara utformat på svenska på en språklig nivå som motsvarar A2-nivå i GERS. Det ska även tas fram en särskild ordlista för de myndighetsbegrepp m.m. som inte ryms inom A2-nivån i GERS

s. 19

Vill man roa sig med att testa hur väl man själv hade presterat på ett liknande språktest kan man t.ex. pröva det här.

Det yttrande som tjänstemännen på socialförvaltningen arbetat fram (och som politikerna nu skulle ta ställning till) uttryckte att man såg positivt på syftet (att öka förutsättningarna för integration och stärka individens möjlighet till aktivt samhällsdeltagande) men man såg också att det fanns en del svårigheter. Dels tyckte man att utredningen inte tydligt visade vilka konsekvenser ett införande av kunskapskrav får på landets kommuner såsom socialtjänst och skola och dels finns det en risk att ett språk- och kunskapskrav missgynnar vissa grupper. Vi vet t.ex. att det är vanligare att män i många utomeuropeiska och fattiga länder i genomsnitt har en längre utbildningsbakgrund än kvinnor och därför förmodligen har bättre förutsättningar att klara den här typen av tester. Av en något oklar anledning höll Liberalernas (!) företrädare (Marie Wahlgren) inte alls med om de här slutsatserna och yrkade att ett flertal av förvaltningens mer kritiska skrivningar skulle tas bort. Detta vållade en hel del debatt och slutade med att M, L, C och SD gick på Wahlgrens linje och antog ett yttrande där man ställer sig klart positiv till utredningen. Socialdemokraterna valde då att reservera sig mot beslutet.

Den här frågan belyser, tycker jag, ett intressant ideologiskt ställningstagande bland de påstått ”liberala” partierna (C och L). ”Kravliberalism” brukar den typen av liberalism kallas som introducerades med Leijonborg och som slog fast att staten måste ställa krav på individen för att dennes frihet inte ska inskränkas. Ja, ni hör ju själva. Det är någon slags inverterad tolkning av att liberalism egentligen inte handlar om att individen ska vara fri från staten utan att staten ska garantera människors frihet genom att inskränka den. Under paroller som ”att ställa krav är att bry sig” kan man på så sätt tolka ärkekonservativa Tidöförslag som liberala genombrott. Centerpartiet har visat att de står upp för klassisk liberalism och vägrat underkasta sig konservativa idéströmningar. Men detta är främst på nationell nivå och mycket tack vare att Annie Lööf var en karismatisk och populär partiledare som tydligt tog ställning. Ute i stugorna och bland gräsrötterna finns det fortsatt en ansenlig andel centerpartister som hyser en stor aversion mot allt som Socialdemokrater eller andra vänstersinnade partier står för. I Burlöv hade Centerpartiet en möjlighet att bilda egen majoritet tillsammans med oss, V och S men valde att istället ingå ett minoritetsstyre med L och M och med aktivt stöd från SD. Sådana val får konsekvenser för vilken politik som förs. En sådan konsekvens är att man nu helhjärtat ställer sig bakom förslag som går på tvärs med den ideologi man säger sig företräda.