Att göra en egen budget är ett omfattande arbete och är man ett litet parti med begränsad insyn är det förstås alltid en avvägning om man har tid och möjlighet. Förra året gjorde vi i Miljöpartiet inte en egen budget utan enbart ett tilläggsyrkande där vi ville omfördela resurser så att vi kunde bekosta gratis sommarkort till ungdomar och en uppstart av Fritidsbanken. Det fick vi dock inte gehör för. Vi gjorde inte heller en egen budget i år utan valde istället att hålla ett budgetanförande där vi tydligt pekade ut några centrala satsningar som vi önskat se (i föregående inlägg redogjorde jag för budgetanförandet). På måndagens kommunfullmäktige antog vi budget för 2025 och det fanns då två olika förslag att ta ställning till. Dels styrets (C, L, M) och dels Socialdemokraternas. Eller ja, i ärlighetens namn var Socialdemokraternas förslag egentligen bara ett tilläggsyrkande. Här är mina tankar kring de båda budgetförslagen.
Socialdemokraternas budgetförslag
Skillnaden mellan styrets budgetförslag och Socialdemokraternas kokade ned till en omfördelning av ynka 1 mnkr. Socialdemokraterna ville att man skulle satsa 0,5 miljoner på nya arbetsskor i hemtjänsten samt att avstå från att införa avgifter på hjälpmedel (en fråga som debatterats under en längre tid) och dessutom ville de använda ytterligare 0,5 miljoner till en aktivitets- och föreningspott för att barn och unga som saknar ekonomiska resurser ska kunna ha råd att utöva fritidsaktiviteter. Pengarna till förenings- och aktivitetspotten tog de från en budgetpost där man avsatt pengar för sociala investeringar och pengarna till arbetsskor och hjälpmedel tog de från skolan genom att endast höja elevpengen med 2,5 mnkr jämfört med styrets förslag där man höjde elevpengen med 3 mnkr. I grund och botten har jag har inget emot dessa satsningar men tycker det är problematiskt att man väljer att delvis finansiera det genom att ta från en redan pressad skolverksamhet. Det finns helt enkelt andra budgetposter man hade kunnat titta på istället (vilket jag kommer förklara lite mer längre ner). Sen har vi i Miljöpartiet drivit frågan om inrättande av en ”Fritidsbank” sedan föregående mandatperiod och den här förenings- och aktivitetspotten är delvis ett svar på samma problem. Risken är därför att en förenings- och aktivitetspott används som argument för att inte införa Fritidsbanken vilket vi förstås tycker är tråkigt. Det är också lite problematiskt att man inte närmare specificerar hur eller till vad den här aktivitets- och föreningspotten ska användas till. Är det tänkt att man fördelar pengarna på ALLA barn och unga i Burlöv i någon slags aktivitetscheck? Om alla barn och ungdomar mellan 7-18 år skulle få del av det innebär det i så fall att en halv miljon ger drygt 150-170:- per barn vilket knappast räcker till nya fotbollsskor eller föreningsavgifter så då kan man ju verkligen fråga sig om det inte hade varit bättre att skolorna får de här extra resurserna. Eller är det tänkt att föreningarna ska få ansöka om medel till kulturförvaltningen och att man sen fördelar pengarna till olika projekt? Eller ska enskilda individer/familjer få ansöka om medel likt något slags socialbidrag fast för kultur- och fritidsaktiviteter? Beroende på vilken variant man väljer här finns det säkert olika kostnader som tillkommer i form av administration så frågan är hur mycket en halv miljon faktiskt räcker till.
Styrets budgetförslag
Socialdemokraternas budgetförslag var utöver ovanstående identiskt med styrets. Sverigedemokraterna, som egentligen är det oppositionsparti med bäst förutsättningar att skapa en egen budget, hade inte ens orkat göra tilläggsyrkanden utan yrkade kort och gott bifall på styrets förslag. Svagt men inte särskilt förvånande och ett tydligt bevis på att Sverigedemokraterna inte är ett oppositionsparti utan ett samarbetsparti till styret. Nåväl, budgeten som styret presenterade innehöll några ganska bra satsningar. T.ex. utökar man, som sagt, elevpengen till skolorna och man gör ganska stora satsningar på upprustning av lekplatser. Man anslår även medel för att skapa en mötesplats för seniorer i Åkarp vilket jag vet att PRO och andra pensionärsföreningar länge varit drivande för. Men sen finns det ett antal uteblivna satsningar eller tveksamma investeringar som jag har frågetecken kring. För det första väljer man att slopa en sedan tidigare fastslagen investering på 5,1 mnkr för upprustning av Södervångskolan. Med tanke på skoldebatten kring de två nya skolorna vid Kronetorp och riskerna med en överetablering behöver man inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se detta som en förberedelse på nedläggning. På Möllegården i Åkarp har man hastigt och lustigt anslagit medel för att omvandla halva gården till en fritidsgård (!). Biblioteksflytten till Möllegården har varit en följetong och jag var tidigt kritisk till de här planerna framför allt därför att jag tycker biblioteket behöver mer utrymme. Att Möllegården ska bli någon slags uppsamlingsplats för all möjlig typ av verksamhet, och nu alltså även fritidsgård, är en förlust för alla. Och dyrt har det blivit. Utbildnings- och kulturnämnden har flera gånger fått äska nya pengar och nu är man totalt uppe i över 15 mnkr varav 5 av dessa miljoner inte ens fanns med i budgeten eftersom man uppenbart glömt att lägga in det! Och här kommer vi till min största invändning mot den här budgeten. Förutom att man alltså har en ofinansierad satsning på 5 mnkr för ombyggnad av Möllegården har man inte heller tagit med de ökade kostnader som kommer uppstå när man inför en ny samhällsbyggnadsförvaltning med två nya nämnder. Bara kostnaden för nämndsordförande innebär en ökad kostnad på drygt en kvarts miljon per år! En annan satsning jag har svårt att förstå är att man väljer att lägga 6,5 mnkr på att göra om en av gräsplanerna på Arlövs IP till en konstgräsplan 2025 och att man sedan tänker lägga över 40 mnkr på nya fotbollsplaner vid Kronetorp redan år 2027. Locket över Åkarps station har också anslagits medel och här sparar man inte på krutet. 15 mnkr har man reserverat för att göra diverse åtgärder vilket i sig är trevligt men märkligt mycket pengar sett till att man då samtidigt väljer att t.ex. inte renovera Södervång.
Båda budgetförslagen har allvarliga brister i form av stora ofinansierade poster och märkliga prioriteringar. I valet mellan de två ansåg vi ändå att Socialdemokraternas extra tillägg gjorde det till det bästa av två dåliga alternativ och därför yrkade vi bifall till deras förslag. Föga förvånande valde dock en majoritet av ledamöterna att bifalla styrets förslag.
På måndagens kommunfullmäktige togs bl.a. beslut om budgeten för 2025. Miljöpartiet hade inget eget budgetförslag men här nedan följer Miljöpartiets budgetanförande:
Miljöpartiet är och har alltid varit ett parti som värnar om såväl natur som människa. För oss är hållbarhet inte bara ett fint ord på pappret utan ett ord med ett innehåll som både förpliktar och erbjuder möjligheter till det goda livet.
Vi vill ha en ekonomiskt hållbar kommun. För att vi ska uppnå det målet är det viktigt att vi tar konjunktur och befolkningsprognoser på allvar. De budgetar som presenteras här idag baseras på ”…ett positivt födelse- och invandringsöverskott” som innebär att kommunens invånarantal ökar med ca 1066 personer fram till 2027. Prognoser från SCB och SKR säger tvärtom att det föds för få barn i Sverige och att en stram invandringspolitik leder till att andelen av befolkningen i arbetsför ålder (dvs de mellan 20-66 år) förväntas minska kommande fem-tio år. Det är, i det sammanhanget, värt att ha med sig att befolkningen under 2023 minskade med drygt 50 personer i Burlöv samtidigt som befolkningsprognosen som presenterades i början av året (alltså efter byggstoppet på Kronetorp) förutspådde en ökning med drygt 120 personer. Befolkningsprognosen som gjordes 2022 räknade med att Burlöv skulle öka med 600 personer fram till 2024. Håll detta i minne när det nu byggs två skolor på Kronetorp för 1200 elever och ni med emfas hävdar att inga skolor ska stängas. Är det realistiskt? Eller är det baserat på optimistiska och uppblåsta siffror över inflyttningsnetto och fertilitetskalkyler? Innan vi står inför fullbordat faktum behöver man ta sig en rejäl funderare kring om det faktiskt går ihop.
Vi vill ha en socialt hållbar kommun. Det är glädjande att se att man vill satsa på våra unga och äldre genom mötesplatser, lekplatser, fritidsgårdar och föreningsliv genom t.ex. upprustning av fotbollsplaner och ridhus. Däremot finns det mer att önska vad gäller arbetslösheten. Att vi har ett gott näringslivsklimat är i sig positivt men när får vi se att det också ger effekt på arbetslösheten? Trots att det finns över tusen företag i kommunen är det ändå bara en handfull av dessa som är intresserade av att erbjuda praktikplatser inom ramen för kommunens arbetsmarknadsåtgärder. Våga ställ krav på företagen! Inför sociala upphandlingar.
Vi vill ha en ekologiskt hållbar kommun. Ett första steg mot målet är förstås att ta reda på hur mycket utsläppsutrymme vi har och förbrukar. Att göra en koldioxidbudget vore därför inte bara bra utan nödvändigt. Det i sin tur skulle öppna dörren för att gå med i nätverket klimatkommunerna där kommunen både kan inspirera och inspireras till att göra mer. Luft- och vattenkvaliteten i kommunen har länge varit ett sorgebarn med stora utsläpp från vägar och jordbruk. Här behöver vi arbeta mer aktivt med åtgärder som t.ex. anläggande av våtmark vid Sege å eller cykel- och kollektivtrafiksatsningar.
Sammanfattningsvis, de budgetförslag som ligger på bordet idag innehåller en hel del positiva inslag och satsningar. Det som vi i Miljöpartiet dock ser som djupt problematiskt är att de baseras på överoptimistiska prognoser vad gäller befolkningsutvecklingen, att de inte tar höjd för ofinansierade satsningar (ex. UKN:s tilläggsäskande på 5 mnkr för ombyggnad av Möllegården och inrättandet av en ny samhällsbyggnadsförvaltning med två nya nämnder) och att de saknar tillräckligt ambitiösa satsningar och mål vad gäller hållbarheten. Hade vi haft resurser och möjligheter att göra en egen budget hade den sannolikt sett ganska annorlunda ut. Socialdemokraternas tillägg med satsningar på föreningsliv, hemtjänstpersonal och hjälpmedel är välbehövligt men vi vänder oss kraftigt mot att man delvis använder pengar från skolan för att finansiera detta. Med det sagt, gör vi ändå en helhetsbedömning som landar i att vi tycker att Socialdemokraternas budgetförslag är det något bättre förslag och yrkar därför bifall till deras förslag.
Nu var det länge sedan jag skrev här på bloggen men det beror definitivt inte på att det varit stiltje i politiken. Tvärtom. Det har varit så mycket som hänt att jag helt enkelt inte haft tid att sitta ner och sammanfatta mina tankar. Sedan jag skrev här sist har vi haft årsmöte både för distriktet (Miljöpartiet i Skåne) och lokalavdelningen (MP Burlöv), två kommunfullmäktigemöten, två kampanjtillfällen med konceptet Möt Burlövs politiker i Burlöv Center, EU-val kickoff inkl. Grön inspirationsdag för MP Skåne och som grädde på moset en samtalskväll med Ung i Burlöv där ungdomar fick chansen att träffa oss politiker. Var ska vi börja? Ja, vi kan kanske börja med att återknyta till ett ärende som jag skrev om för drygt två månader sedan: Silon vid ICA.
Silo i Åkarp (igen)
Om du är en flitig bloggläsare (och det är du väl? 😊) kommer du kanske ihåg att jag i mitt förrförra inlägg tog upp en interpellation jag skickade in angående planerna för silon vid ICA i Åkarp. Efter att kommunstyrelsens ordförande (kso) svarade mig att det pågår någon form av utredning om silofastigheten tog jag kontakt med VA-syd direkt för att kolla när man kan förvänta sig att denna är klar. VA-syd svarade då följande: Anläggningen består av ett vattenverk med tillhörande produktionsbrunn och observationsbrunn. Sweco genomförde en utredning 2005 där man klassificerade vattnet som ”otillräcklig vattenkvalitet” och att det ej kan utgöra reservvatten. Därefter togs beslut om att avveckla vattenverket som inte varit i drift sedan tidigt 90-tal. 2011 tar VA-syd över men anläggningen har från deras sida ”aldrig varit av intresse från ett dricksvattenperspektiv”. Inte heller har VA-syd haft för avsikt att hålla kvar byggnaden vilket bekräftas av att anläggningen inte ens varit uppe i dokumentationen för projektet ”Vattentäkters framtid” (där man kartlade samtliga gamla vattentäkter och anläggningar som inte längre används inom VA syds intresseområde). Projektet ”Vattentäkters framtid” slutrapporterades i mars 2022 och sedan dess har det inte funnits någon pågående eller tilltänkt framtida utredning kring anläggningen utan kommunen är fri att göra vad den vill med marken och byggnaden. Det här fick mig då att ställa en ny fråga till kso där jag ville veta varför hon påstår att det pågår en utredning medan VA-syd säger att det inte alls finns någon sådan plan och på kommunfullmäktige i mars fick jag ett skriftligt svar. Det korta svaret var att KOMMUNEN håller på att ta fram en vattentjänstplan som beräknas vara färdig vid årsskiftet och att man inte vill uttala sig om vad man tänker göra med platsen förrän den planen är framtagen. Notera att det alltså inte är VA-syd som gör en utredning (som kso hävdade först) utan kommunen själv och nu har vi plötsligt och lustigt fått en tidsram dessutom! Så när väl vattentjänstplanen är framtagen (januari 2025) hoppas jag att kso vill berätta lite mer om sina planer för området.
Rapport från fullmäktige 2024-04-22
I måndags var det kommunfullmäktigemöte och då godkändes bland annat kommunens årsredovisning för 2023. Trots allt prat om svåra tider kan man konstatera att 2023 i slutändan blev ett otroligt starkt ekonomiskt år. Det ekonomiska resultatet uppgick till +87,5 mnkr och även om man räknar bort s.k. jämförelsestörande poster (alltså budgetposter som ses som extraordinära och som normalt sett inte förekommer) uppgår resultatet till +28,9 mnkr. Detta trots att befolkningen faktiskt minskade (!) med 0,2% (48 invånare). Det är drygt 20 mnkr mer än man prognostiserade för när man tog beslut om budgeten så sent som i juni förra året. Att Burlöv gör stora plusresultat hör dock inte till ovanligheterna och det är också ganska vanligt att prognoserna ser betydligt dystrare ut än bokslutet. Går vi t.ex. tillbaka och tittar på prognosen för 2022 ser vi att man då prognostiserade för +77,5 mnkr medan bokslutet även då visade på drygt 20 mnkr mer (+97,4 mnkr exkl. jämförelsestörande poster). De senaste 8 åren har Burlöv gått mer än 45 mnkr plus sex av dessa år. Kom ihåg det här till nästa år för ni kommer få höra styrets politiker prata om hur kärvt det är och att vi inte har pengar till några satsningar. Ja, 2024 kommer sannolikt bli ett tuffare år och man ska ha med sig att kommunens låneskuld har ökat dramatiskt de senaste åren (framför allt p.g.a. köpet av mark i Kronetorp) men jag blir inte förvånad om man ändå på något magiskt sätt lyckas göra en större vinst än man tänkt.
En annan glädjande punkt på dagordningen var beslutet att ingå vänortssamarbete eller partnerskap med en ukrainsk kommun. För ovanlighetens skull var samtliga partier eniga vilket sänder en viktig signal till Ukraina och omvärlden. Syftet är förstås att visa stöd för Ukrainas kamp för frihet och självständighet men det är på inga sätt ett ensidigt partnerskap utan Burlöv har också mycket att lära vad gäller t.ex. frågor kring krisberedskap. Kommunen som vi tecknat avtal med heter Pervomaiskyi och ligger söder om Kharkiv. Det är en järnvägsort som grundades i och med att man anlade järnväg mellan Kharkiv och Sevastopol på Krim 1869. Den är befolkningsmässigt något större än Burlöv med strax under 30 000 invånare och precis som Burlöv tycks det vara en industriort där jordbruks- och livsmedelsproduktion utgör en stor del av ekonomin. Kul och viktigt initiativ!
Konceptet ”Möt Burlövs politiker” på Burlöv Center rullar på med ett något förändrat upplägg. Istället för att varje parti ansvarar för en helg så har vi ett antal tillfällen under våren och hösten där politiker från samtliga partier finns tillgängliga för att träffa väljarna tillsammans med tjänstepersoner från kommunen. Varje tillfälle har också ett särskilt tema. Hittills har vi haft två träffar, den 25 mars och 25 april. Vid första tillfället var temat ”Översiktsplanen 2045” och trygghetsfrågor, vid det andra handlade det om vård och omsorg och medborgarservice/tillgänglighet. Nu följer två tillfällen med tema EU inför stundande EU-val (23 maj och 1 juni) så passa på och kom och säg hej, vem vet, det kanske dyker upp en och annan EU-kandidat?
För lite mer än en vecka sedan träffade vi politiker också våra unga väljare i ett panelsamtal på Dalslundskolan i Åkarp. Syftet var att ungdomar i Burlöv skulle få chansen att möta och ställa frågor till oss politiker om saker som berör dem. Det blev ett trevligt möte och jag tar med mig flera kloka inlägg från ungdomarna. Bl.a. kom frågan om ny fritidsgård i Åkarp upp och kommunstyrelsens ordförande lovade att verka för att det gamla stationshuset ska kunna användas för det ändamålet inom en inte alltför avlägsen framtid. Efter panelsamtalet passade jag på att prata lite enskilt med några ungdomar och då lyftes ett förslag som jag nappade på direkt. Man önskade att vi politiker inrättade någon form av ungdomsråd för att få fler engagerade och spontant tycker jag det låter som en jättebra idé.
Bild: Burlövs kommun
Årsmöten
Vi har också haft årsmöte både för distriktet och för vår lokalavdelning. På båda årsmötena valdes nya styrelser och andra interna poster. I vår lokalavdelning, MP Burlöv, har vi nu valt att utöka vår styrelse till fem ordinarie ledamöter istället för tre och förhoppningsvis innebär det att fler ges möjlighet att engagera sig vilket lär behövas inför stundande EU-val. Till ordförande för distriktet gjordes ett nyval där Ulf Holm från Lund, tidigare riksdagsledamot, valdes att efterträda Johan Ingvarson från Höganäs och lokalt blev jag omvald till ordförande för MP Burlöv.
Grön inspirationsdag och språkrörsval
Avslutningsvis ytterligare två väldigt positiva händelser. Varje år arrangerar MP Skåne en s.k. Grön inspirationsdag där man får möjlighet att under en heldag se och lyssna till olika gröna toppolitiker och samhällsdebattörer som en slags kick-start för verksamhetsåret. I år blev det till en EU-val kick off och samtliga arrangemang under dagen tog avstamp i olika EU-relaterade frågor. Vi fick bl.a. chansen att se och träffa tre av våra fem toppkandidater till EU-valet (Emma Nohrén, Magnus P. Wåhlin och Pär Holmgren) och dessutom nuvarande EU-parlamentarikern Jakop Dalunde, riksdagsledamoten Rebecka Le Moine och språkröret Daniel Helldén. Som lök på laxen fick jag äran att agera moderator för ett avslutande panelsamtal om EU:s framtid med Pär Holmgren, Mätta Ivarsson (gruppledare för MP i region Skåne) och Inge Eriksson (universitetsadjunkt på Malmö universitets program för Europastudier). En dag av absolut högsta klass och i min mening är Grön inspirationsdag, jämte kongressen, det absolut roligaste man kan vara med om som grön politiker.
En djupt koncentrerad (bekymrad?) panel och en nervös moderator 🙂
Som om inte allt detta vore nog valde vi också alldeles nyss ett nytt språkrör. Valet var mest en formsak eftersom det bara fanns en kvarvarande kandidat men oavsett är det skönt att äntligen ha en språkrörsduo på plats igen. Grattis Amanda Lind!
Årets första fullmäktige har gått av stapeln och då bjöds vi bl.a. på inspel om Tora Vega-gymnasiet och vad som ska hända vid ICA i Åkarp. Dessutom röstades det om min motion angående etablering av ett Naturum. Mycket nöje!
Burlövs kommun + gymnasieskola = sant!
Burlövs kommun kommer fr.o.m. höstterminen 2024 för första gången kunna erbjuda gymnasieutbildning genom två gymnasieprogram, barn- och fritidsprogrammet och försäljnings- och serviceprogrammet. Ett glädjande besked som innebär att det nu äntligen kommer vara möjligt för barn och unga att, inom kommunens gränser, fullfölja sin skolgång från förskola hela vägen till gymnasieexamen. Det kommer dock inte vara kommunen som är huvudman för skolan utan den kommer drivas av den privata stiftelse som står bakom folkhögskolan Tora Vega (f.d. Hvilan).
Själv tog jag del av nyheten då jag av en händelse råkade surfa in på folkhögskolans hemsida. Det förvånade mig att jag inte kände till de här planerna och jag började därför leta mig igenom utbildnings- och kulturnämndens protokoll för att se om jag missat informationen. Jag blev dock inte klokare för det fanns inte protokollfört någonstans. Hade utbildnings- och kulturnämndens ordförande missat att informera såväl sin egen nämnd som kommunfullmäktige? Visste inte heller han om att det kommer starta upp en gymnasieskola? Jag bestämde mig nu, 15 november, för att lämna in en interpellation med följande tre frågor:
När blev det känt för UKN:s ordförande att Tora Vega kommer starta en gymnasieskola?
Har det funnits någon intention att informera nämnden eller fullmäktige kring uppstarten?
Vilka konsekvenser får det för kommunen strukturellt och ekonomiskt?
Svaret dröjde. Inte förrän samma dag som kommunfullmäktige ägde rum (5 februari) fick jag ett skriftligt svar från ordföranden vilket förstås gjorde det helt omöjligt för mig att hinna läsa och förbereda mig på debatt. Att svaret kommer så sent är dessutom ett tydligt avsteg från den arbetsordning vi har som säger att ”den ledamot som har ställt interpellationen bör få del av svaret dagen före den sammanträdesdag då svaret ska lämnas” (KS/2022:389-003 s.8/11). Men vad svarade ordföranden då? Jo, i korta drag:
Han blev själv inte informerad om detta förrän en vecka innan Tora Vega går ut med pressmeddelandet
Vad gäller konsekvenser så såg han ingen anledning till varför kommunen skulle göra en konsekvensanalys eftersom det inte är kommunen som kommer driva skolan utan en privat aktör. Ovanpå det var det helt omöjligt att säga vad det skulle komma att innebära i termer av ekonomiska kostnader för kommunen (det fullständiga svaret finns att läsa här).
Båda de här svaren är för mig otroligt häpnadsväckande. För det första är det märkligt att kommunens högste skolpolitiker inte har fått kännedom om att en ny skola ska öppnas förrän mindre än ett läsår innan de slår upp portarna. I det här fallet är det förvisso så att det inte finns några andra gymnasieskolor i kommunen så man riskerar inte att dräneras på elever vilket skulle ha en direkt påverkan på kommunens ekonomi. Men lek med tanken att en fristående grundskola med ett par hundra elever får för sig att öppna och att kommunen inte vet detta förrän ett halvår innan. Det finns då ingen möjlighet att justera i budgeten (som beslutas i juni föregående år) eller anpassa verksamheten för det faktum att vi plötsligt kan stå med en stor överkapacitet och pedagoger utan klasser. Det borde vara en absolut självklart att kommunen blir informerad så fort en aktör ansöker om att få starta och inte först när ansökan blivit godkänd.
För det andra är det ett mysterium varför man som ordförande i utbildnings- och kulturnämnden inte tycker det är värt att titta på vad en etablering innebär för kommunen både ur ett positivt och negativt perspektiv. Grejen är nämligen att ett sådant här beslut onekligen får konsekvenser för kommunen och att då inte göra en konsekvensanalys kan innebära att man hamnar i ett läge där budgeten inte håller eller att annan service blir lidande.
Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna så är det viktigt att förstå att olika gymnasieutbildningar kostar olika mycket och varje Burlövselev som väljer att studera på Tora Vega måste kommunen ersätta i enlighet med en prislista. För elever som går på försäljnings- och serviceprogrammet betalar kommunen ett grundbelopp på 109.200:-/elev år och för elever som går på barn- och fritidsprogrammet betalar man 112.400:-/elev och år. Det ”dyraste” gymnasieprogrammet är naturbruksprogrammet som kostar 312.500:- och det ”billigaste” är ekonomiprogrammet som kostar 97.700:-. Det betyder att varje elev som väljer att läsa på Tora Vegas barn- och fritidsprogram istället för ekonomiprogrammet på en fristående skola i Lund kostar drygt 15.000:-mer per år. Och notera nu att detta handlar om att eleven väljer en annan FRISTÅENDE skola. Väljer eleven att gå på en kommunal skola istället för en fristående skola beräknas kostnaden utifrån mottagarkommunens självkostnad så då skiljer det alltså i kostnad om en elev väljer samhällsprogrammet i Eslöv eller samhällsprogrammet i Lund. Ett exempel; ponera att Tora Vega har två klasser inom varje program á 30 elever. Det ger en total på 120 elever per årskurs. Om en bråkdel av dessa, säg 20 st, är Burlövsungdomar som tycker det är ganska nice att inte behöva pendla till Lund och Malmö och därför väljer barn- och fritidsprogrammet istället för samhälls- eller ekonomiprogrammet i våra grannkommuner kommer Burlöv betala 15.000:- * 20 = 300.000:- mer varje år. Ett tre år långt gymnasieprogram innebär då att kommunen totalt betalar nära 1 miljon kronor mer. Och detta var bara ett lågt räknat exempel.
Utöver de ekonomiska konsekvenserna medför säkerligen en etablering ett flertal andra konsekvenser som kommunen kan behöva förbereda sig på. Det kan t.ex. vara bra om kommunen är förberedd på att kunna erbjuda praktikplatser på förskolor eller kommunala serviceinrättningar (med tanke på programinriktningarna, barn- och fritidsprogrammet och försäljningsprogrammet). Att inte förbereda kommunen på det här är totalt ansvarslöst. Föreställ er att man hade haft samma inställning om ett stort företag vill etablera sig i kommunen. Kan det då inte vara bra att göra en konsekvensanalys över exempelvis vad det innebär för vår infrastruktur eller arbetstillfällen? Om, gud förbjude, ett kriminellt gäng skulle etablera sig i kommunen, kan det då inte vara värt att tänka ett litet varv kring konsekvenserna och hur vi bäst ska kunna arbeta mot att de får fäste? Eller ska man, som UKN:s ordförande menar, gå in med inställningen att det råder fri etableringsrätt så vi som kommun ska inte bry oss om vad andra aktörer gör?
Extra intressant i sammanhanget är att ordförande i sitt svar dessutom medger att gymnasiet som budgetpost varit underfinansierad sedan många år vilket i sig borde vara en varningsklocka och en anledning till att kanske börja göra de där analyserna.
Silo i Åkarp
Om du någon gång handlat på ICA i Åkarp har du kanske funderat över den där inhägnade silon som är granne med parkeringen och vad den används till? På uppmaning från en intresserad medborgare frågade jag kommunstyrelsens ordförande om kommunen inte hade kunnat öppnat upp och nyttja platsen till en minipark, lekplats eller annan offentlig miljö. Dessvärre var svaret något av en besvikelse. Silon och tillhörande hus har en gång i tiden använts som vattenverk men idag står den oanvänd. VA-syd har dock EVENTUELLT ett intresse av att ha kvar silon utifrån ett beredskapsperspektiv och kommunen inväntar därför att VA-syd ska få tummarna ur röven och göra en behovsutredning. Kommer VA-syd då fram till att de inte har någon nytta av den så kan kommunen KANSKE tänka sig att använda marken till annat. Jag ställde då en följdfråga och undrade om det fanns någon tidsplan för den här utredningen men det kunde förstås inte ordförande säga. P.S Jag har varit i kontakt med VA-syd som lovade att de skulle återkomma med svar denna vecka men har ännu inte fått någon återkoppling. Fortsättning följer.
Naturum
Kronetorps mölla är en liten pärla och kanske också kommunens mest unika plats. Området bjuder på en fantastisk utsikt över jordbruksslätten och hade kunnat vara ett populärt utflyktsmål. Dessvärre är det alldeles för få som hittar dit och bortsett ett fåtal evenemang under året så är det sällan man hör människor prata om det som just ett utflyktsmål. Problemet är väl att det i dagsläget inte bjuder på så mycket mer än just en utsikt och att det är lite bökigt att ta sig dit. Hade man valt att lägga lite pengar på exempelvis utställningslokal, återkommande aktiviteter, möjligen ett café eller en restaurang så är jag dock helt övertygad om att det haft stor potential till att vara ett vattenhål och samlingsplats inte bara för kommunens medborgare utan också för besökare från kranskommunerna. Av den anledningen lade jag in en motion där jag önskade att man från kommunens sida etablerade ett Naturum på platsen. Naturum är ett varumärke som ägs av Naturvårdsverket och är tänkt som en ”port mot naturen” där besökare både kan få kunskap och inspireras till att upptäcka en specifik biotop eller speciellt naturområde.
Både UKN (utbildnings- och kulturnämnden) och kommunstyrelsen har haft möjlighet att yttra sig över motionen och gensvaret har varit förvånansvärt positivt. Man är positiv till att en sådan satsning skulle förbättra ohälsotalen, den fysiska inaktiviteten och den psykiska ohälsan, samt att en kunskapshöjning gällande natur och klimat bidrar till att boende i kommunen vill ta hand om sin närmiljö på ett bättre sätt. Men när det nu skulle beslutas om det i fullmäktige var det uppenbart att man inte var ett dugg intresserad av en sådan här satsning. Då försökte jag ändå vara så inspirerande jag kunde genom att sätta Kronetorps mölla i ett större sammanhang och visa vilket fantastiskt kulturarv vi har här:
”Kronetorps mölla och det öppna jordbrukslandskapet är en stark symbol för kommunen men också en symbol för det samhälle som en gång fanns. Rör vi oss några kilometer längre bort hamnar vi vid en annan stark symbol för en ny tidsera, Sockerbruket. Fortsätter vi sedan ytterligare några hundra meter därifrån kommer vi fram till kapitalismens högborg, Burlöv Center. Inom en radie av någon enstaka kilometer har vi då förflyttat oss från det agrara jordbrukssamhället till industrisamhället och landat i konsumtionssamhället. Då har vi också gjort en tidsresa över inte bara vår kommuns historia, och tre symboliskt viktiga platser, utan också vårt lands historia och faktiskt t.o.m. Europas historia! Hur många platser i Sverige tror ni kan erbjuda den tidsresan inom ett sådant begränsat avstånd? Här har vi ett kulturhistoriskt arv att förvalta som, rätt paketerat och marknadsfört, hade kunnat ge ett lyft till kommunen och skapa ett utflyktsmål som skolklasser från hela landet hade haft intresse av att besöka.
Någon kanske invänder att det snarare är ett kulturcentrum än ett Naturum vi då borde skapa på den här platsen. Men då förstår man inte att kultur och natur hör ihop. Ett Naturum är en port mot naturen och självklart ska odlingslandskapet vid möllan, naturen, stå i centrum. Kronetorps mölla och landskapet där talar om för oss hur naturtillgångar var en förutsättning både för livet på landsbygden och för den framväxande industrialiseringen. Sockerbruket med dess imponerande arkitektur vittnar om stadens födelse men också om människans försök att härska över naturtillgångar och resurser. Tillsammans berättar de historien om samspelet mellan människa och natur.
Man ska alltså inte se en sådan här satsning som en isolerad sak som ’bara’ ger oss ett nytt utflyktsmål utan det ger oss ett ansikte och sätter kommunen på kartan. Vi blir mer än en genomfartsled mellan Malmö och Lund.”
Så här lät det från talarstolen när jag försökte övertyga ledamöterna. Tråkigt nog valde samtliga övriga partier att rösta ned förslaget. Än mer deprimerande var att höra politiker gå upp i talarstolen bara för att håna. Ingen kritik, inga synpunkter och inga idéer kring vad man själv tycker vi borde göra istället utan enbart en syrlig kommentar från Katja Larsson (S) om att vi redan har en tidslinje i fullmäktigesalen i form av en vävd matta på väggen. Man blir less helt enkelt.
SockerbruketDenna vävda matta menade Katja Larsson (S) var den enda kulturhistoria vi behöver i Burlöv
Två andra ärenden av intresse vid detta fullmäktige var att befolkningsprognosen och de tekniska ramarna för kommande budget fastställdes samt att ärendet om införande av avgifter för hjälpmedel till personer med olika funktionshinder nu officiellt klubbats igenom.
I måndags var det kommunfullmäktigemöte och ärenden som behandlades var bl.a. en motion från yours truly om medlemskap i Klimatkommunerna samt en rapport kring huruvida de kommunala bolagen bedrivit en ändamålsenlig verksamhet under föregående år (2022). Två interpellationer besvarades också av kommunstyrelsens ordförande respektive utbildnings- och kulturnämndens ordförande.
Amanda Morrill (V) hade lämnat in en interpellation angående Burlövsbadet där Vänsterpartiet önskade svar på varför det är oplanerade stängningar titt som tätt och problem med bl.a. dålig lukt samt bristande tillgång till tvål i dusch och hygienutrymmena. Jag besöker själv badhuset ganska ofta eftersom jag har barn som går i simskola men har inte reagerat på att det skulle vara så mycket sämre än badhus generellt. Att det blir oplanerade stängningar p.g.a. fel bakteriehalt verkar till exempel vara något som är mer regel än undantag och något man kanske får räkna med när det gäller en så komplex verksamhet. Utbildnings- och kulturnämndens ordförande, Kristoffer Daag (L), gav ett långt och uttömmande svar och man får nog konstatera att det görs stora ansträngningar för att hålla badet i bra skick. Stängningar beror i regel på att man tar det säkra före det osäkra och små som stora felanmälningar tas på stort allvar. Visst, vad gäller tvålbehållarna i duschutrymmena kan man tycka att det är lite klantigt att man, i ett våtutrymme, försökt tejpa upp (!) dem. Och förklaringen, att man nu inte har pengar i driftsbudgeten för att ”fackmannamässigt” skruva fast dem, känns ärligt talat lite konstig (är det verkligen en så stor kostnad?). Men det arbetas åtminstone på en lösning och jag känner mig på det stora hela relativt trygg med hur badhuset sköts.
Ur svar på Interpellation från Amanda Morrill (V) angående Burlövsbadet
Jonna Stålring Westerberg (S) hade lämnat in två interpellationer varav den ena besvarades av kommunstyrelsens ordförande under detta möte. I korthet undrade Stålring Westerberg om kommunen har för avsikt att köpa loss Åkarps gamla stationshus. Sara Vestering (M), kommunstyrelsens ordförande, gav inget exakt besked utan hänvisade till att Trafikverket just nu genomför en undersökning av husets skick (en undersökning som skulle varit gjord och redovisad i augusti!) och att kommunen avvaktar denna rapport. Så snart kommunen får tillgång till rapporten (och man har alltså ingen aning om när detta sker!) så kommer man genomföra egna syner med konsulter och eventuellt inleda dialog kring pris med Trafikverket.
Kommunen har både ett antal hel- eller majoritetsägda bolag och bolag som man äger tillsammans med andra kommuner. Varje år prövar kommunstyrelsen om dessa bolag har skött sin verksamhet så som ägardirektiven föreskriver och att de hållt sig till det fastställda kommunala ändamålet. Samtliga bolag bedömdes nu för år 2022 ha arbetat ändamålsenligt. Kommunstyrelsen hade dock en anmärkning och det gällde den ekonomiska förvaltningen av Burlövs Bostäder AB (dvs det kommunala fastighetsbolaget). I Burlövs Bostäders ägardirektiv finns nämligen ett avkastningskrav som innebär att avkastningen ska uppgå till 4%. Det betyder alltså att fastighetsbolaget ska ge tillbaka en vinst till ägaren (Burlövs kommun) som motsvarar 4% av bolagets bokförda värde. Under 2022 motsvarade bolagets resultat en avkastning på 2,9% vilket man nu tycker är för lågt. Kommunstyrelsen har därför beslutat att uppmana bolagsägaren att vidta åtgärder för att uppfylla kraven avseende ekonomisk förvaltning. Jag har i ett tidigare blogginlägg tagit upp det faktum att Burlövs kommun är en av de kommuner i Sverige som haft högst hyreshöjningar under det gångna året och man behöver ju inte vara konspirationsteoretiker för att räkna ut sambandet mellan hyreshöjningar och ”åtgärder för en ökad avkastning”. För i grund och botten måste man ju antingen sänka sina kostnader eller öka sina intäkter om avkastningen ska öka. Att höja hyrorna blir då ett enkelt sätt att låta hyresgäster med små ekonomiska resurser stå för notan.
Min motion om medlemskap i föreningen Klimatkommunerna röstades, inte oväntat, ned. Klimatkommunerna är ett kommunalt och regionalt klimatnätverk vars syfte är att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige. För närvarande är 51 av landets kommuner och regioner medlemmar varav en hel del från Skåne (Helsingborg, Hässleholm, Kristianstad, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Region Skåne, Simrishamn och Vellinge). Dessutom är ett flertal andra kommuner delaktiga som observatörer vilket är ett slags första steg där man får sitta med och undersöka om ett medlemskap är av intresse. Det som framför allt är bra med det här nätverket är att det innebär att kommunen de facto måste börja arbeta med utsläppsminskningar och sätta upp mål för sina utsläpp. Burlövs kommun vill gärna framhålla att man är en hållbar kommun och att de här frågorna är viktiga för kommunen men än så länge känns det mest som tomma ord och löften. Att å ena sidan säga att man har som mål att kommunen ska vara hållbar men å andra sidan inte våga sätta upp konkreta mål för utsläppsminskningar håller helt enkelt inte. Kommunledningsförvaltningen tycks i stort instämma i vikten av att arbeta med frågorna men de föreslog ändå att motionen skulle avslås med argumentet att ”det är viktigare att prioritera utvärdering av befintligt klimatarbete” först. Då ska man ha i minne att motionen hade två att-satser varav den första att-satsen faktiskt innebar just att Burlöv ska arbeta för att på sikt kunna bli medlemmar (läs: exempelvis utvärdera befintligt klimatarbete). Detta var också något som Vänsterpartiets Andreas Bexell framhöll i talarstolen med orden ”det är märkligt att man yrkar avslag genom att argumentera för ett bifall”. I slutändan blev det ändå bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som ville bifalla motionen. Socialdemokraterna valde att avstå från att rösta och övriga partier röstade för ett avslag.
Till sist vill jag passa på att påminna/upplysa om att slutet på veckan bjuder på en hel del godis (både bokstavligt och bildligt!). Den 2-3 november mellan kl. 17-19 så är det Miljöpartiets dagar på Burlöv Center under kommunens arrangemang Möt Burlövs politiker. Kom gärna förbi och säg hej, drick en kopp kaffe eller bara ta det lugnt en stund. På lördag, den 4 november, är det sedan dags för höstens stora happening: Stand up + föreläsning om marknadsskolan! På Tora Vega folkhögskola (f.d. Hvilan) i Åkarp kommer Malin Appeltofft (lärare och bl.a. känd från radiodokumentären ”Min roliga fru”) köra stand up och Åsa Plesner från tankesmedjan Balans föreläser om marknadsskolans konsekvenser. Det här är ett samarrangemang som vi i MP har tillsammans med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och ABF med anledning av att Internationella Engelska Skolan tänkt etablera sig i Kronetorp. För de som har Facebook kan man läsa mer om eventet här. Det är helt gratis så missa inte detta!
Årets mest fullspäckade kommunfullmäktigemöte hölls i måndags och det blev en stundtals livlig debatt om allt från kraftiga hyreshöjningar till vindkraftens vara eller inte vara. Dessutom klubbades budgeten för 2024.
Höga hyror
Det har i flera olika medier rapporterats om kraftigt höjda bostadshyror runtom i landet till följd av inflation, räntor och andra kostnadsökningar. Ett flertal hyresvärdar har dessutom gått ut och krävt en extra hyreshöjning trots att det redan förhandlats mellan parterna. Burlövs kommun är inget undantag utan tvärtom visar Hyresgästföreningens senaste rapport att Burlöv är en av de kommuner i Sverige med högst hyreshöjningar.[1] I genomsnitt har hyrorna i Burlövs kommun höjts med 5,3% jämfört med förra året vilket kan jämföras med 4,2% för riket och 4,63% för Skåne. Faktum är att endast tre (!) kommuner har en högre genomsnittlig hyreshöjning. Detta föranledde en interpellation där jag önskade svar från Burlövs Bostäders (BBAB, vårt kommunala bostadsbolag) ordförande samt kommunstyrelsens ordförande om vad man avser vidta för åtgärder för att kompensera och underlätta för drabbade hushåll. Leif Westin (M), Burlövs Bostäders styrelseordförande, svarade på interpellationen med att jämföra deras höjningar med andra närliggande kommunala bostadsbolag och konstaterade att BBAB förvisso hade en hyresjustering med en höjning på 5,25% för 2023 men att detta i kronor räknat blir en lägre höjning än exempelvis Malmö eftersom snitthyran i MKB (Malmös kommunala bostadsbolag) ligger högre än BBAB (1410:-/kvm och år jämfört med Burlövs 1177:-/kvm och år). I svaret om vad man kommer vidta för åtgärder för att hjälpa hushållen sades att Burlövs Bostäder redan idag har ett samarbete med socialtjänsten och en heltidstjänst dedikerad åt bo-sociala frågor. Konkret handlar det om att man ger rådgivning angående hur man kan finna billigare bostäder, hur man kan upprätta och sköta avbetalningsplaner, hjälp med bostadsbidrag och försörjningsstöd samt ett program för att stötta och hjälpa personer som står långt från bostadsmarknaden. Sara Vestering (M), kommunstyrelsens ordförande, valde att inte ge något tydligt svar om vad kommunen gör för att underlätta drabbade hushåll utan istället hänvisade hon till Westins svar. Av någon anledning kände till och med Socialdemokraterna sig nödgade att försvara Burlövs Bostäder och började argumentera för att höjningen är fullt riktig och rimlig och att Burlövs Bostäder är ett välskött och bra bolag i allmännyttans tjänst. Även om höjningen i jämförelse med andra kommuner inte är särskilt hög så kvarstår ju ändå faktum att det är en ovanligt kraftig höjning och alldeles oavsett om den är marknadsmässigt försvarbar så kommer det drabba människor som lever på marginalen. Att Socialdemokraterna på det här sättet går upp och, i princip, försvarar marknadshyror är något förvånande. Att debatten kom att fokusera mycket på Burlövs Bostäders agerande är beklagligt för egentligen ville jag främst ha svar på vad KOMMUNEN gör. Man kan ju jämföra situationen med när matjättarna höjde sina priser och hur finansministern då visade handlingskraft genom ”att ta de i örat” och som kommun kan man ju, även om man inte anser att man kan göra något åt själva hyrorna, göra mycket annat för att underlätta. Till exempel kan man titta på andra avgifter och taxor som kommunen delvis eller helt styr över och som också påverkar hushållen. Eller så kan man rösta för motioner så som gratis sommarkort för ungdomar eller fritidsbank vilket skulle underlätta och gynna en stor del av denna målgrupp. När jag påtalade och gav dessa exempel till kommunstyrelsens ordförande fick jag svaret ”men tänk på alla som drabbas av höga räntor, ska vi inte hjälpa dem också?”. Att det finns ränteavdrag och elprisstöd för de här grupperna tycks inte vara känt. Eftersom det inte heller verkar finnas någon ambition från kommunens sida att göra mer, utöver de insatser som redan görs genom socialtjänsten, för att hjälpa drabbade hushåll kan jag bara konstatera att kommunens hyresgäster är utlämnade åt kommunpolitiker som antingen inte ser eller inte vill se vilka konsekvenser kostnadsökningarna bidrar till.
Vindkraft – Not in my backyard!
I december månad lämnade jag bl.a. in två motioner för beredning och nu var det dags att rösta om dem. Den ena handlade om att anlägga en lekplats mellan Kabbarpsvägen och Ostvägen i Åkarp och den andra handlade om att etablera vindkraftverk. Vad gäller vindkraftverk kan man utan överdrift konstatera att det råder ett kompakt motstånd från i princip samtliga partier (undantaget Miljöpartiet och Vänsterpartiet) mot en sådan etablering. Eller rättare sagt, de flesta är i sak positiva till vindkraft som energislag men menar att det finns andra kommuner och ställen man kan placera dem i. Med andra ord, en klassisk NIMBY-argumentation (Not In My BackYard). I kommunledningsförvaltningens svar på motionen framgår att man gjort en utredning där man utgått ifrån en buffertzon på 400 meter från samtliga bostadshus och kommit fram till att det inte några platser i kommunen som är tillräckligt stora och åtminstone 400 meter ifrån bostadsbebyggelse så av den anledningen är vindkraftverk tydligen en omöjlighet i Burlövs kommun.
Problemet med analysen är att ett skyddsavstånd på 400 meter varken är ett lagkrav eller en nödvändighet och det finns gott om ställen runtom i Skåne där man har betydligt närmare än 400 meter. Två närliggande exempel är utanför Lund, vid Värpinge och vid ESS (se bilder nedan). Det krävs inte heller stora vindkraftsparker för att vi ska få en stor effekt utan det räcker med enstaka vindkraftverk. Att man därmed skulle behöva helt enorma arealer är helt felaktigt.
Avstånd till industribyggnad, ESS LundAvstånd till bostadsbebyggelse, Värpinge
Ett mindre vindkraftverk med en effekt på cirka 2 till 2,5 mw genererar i normalt vindläge cirka 5,3 till 6,5 miljoner kWh el per år. Det innebär att ETT ENDA vindkraftverk täcker den årliga elanvändningen för cirka 210 till 260 eluppvärmda villor (á 25 000 kWh/hushåll och år).[2] 10 vindkraftverk täcker med andra ord behovet för ca 2 300 villor vilket är en intressant siffra i jämförelse med det totala antalet HUSHÅLL (nota bene: hushåll innefattar människor som bor i flerbostadshus såväl som enskilda villor) som år 2022, i Burlövs kommun, uppgick till 8 219 st.[3] Efter att ha lagt fram denna argumentation yrkade jag på att ärendet skulle återremitteras (skickas tillbaka) för att man skulle utreda vilka platser som är lämpliga för enstaka vindkraftverk utifrån en buffertzon på 150 meter. Dessvärre ville övriga partier inte ens utreda detta (!) utan avslog motionen. Så om ni någon gång hör en kommunpolitiker klaga över höga elpriser ställ då gärna frågan varför man inte ens vill göra en ordentlig utredning om möjligheten att etablera vindkraftverk.
Fågelsång vid lekplatser ett minne blott
Motionen om lekplats mellan Kabbarpsvägen och Ostvägen avslogs också. Egentligen är det här en fråga som är för detaljerad och områdesspecifik för att lyftas i kommunfullmäktige. Var och hur man bygger lekplatser behandlas vanligtvis i nämnderna och när det tas fram översikts- eller detaljplaner. Men det finns en anledning till att jag ändå valt att lyfta just den här lekplatsen och det handlar om att man i den handlingsplan för lekplatser som togs fram 2017 föreslog att man skulle nyanlägga en lekplats här redan för två år sedan men att så inte skett.[4] Det finns därmed en överhängande risk att man helt kommer strunta i att anlägga en lekplats här när man nu tar fram en ny handlingsplan och därför är det viktigt att aktualisera och påminna styret om detta. Motionen har beretts både i utbildnings- och kulturnämnden och kommunstyrelsen och deras yttrande samt förslag till beslut finns att läsa här [5]. Det är inte helt lätt att tolka svaret eftersom det i stora drag ställer sig väldigt positivt till en etablering av framför allt utegym men också lekplats. Man skriver t.ex. uttryckligen att man någon gång i framtiden kan tänka sig att anlägga en mikropark eller en mötesplats i någon form. Ändå kommer man till slutsatsen att man vill avslå motionen och det verkar finns tre anledningar till det; man anser att det inte är en central placering, det saknas parkeringsmöjligheter och framför allt vänder man sig mot att platsen anses vara väldigt bullerutsatt.
Vad det gäller argumentet att grönytan mellan Ostvägen och Kabbarpsvägen inte skulle vara en optimal plats utifrån att den inte är centralt placerad så kan jag personligen tycka att det viktiga med placering av lekplatser är att alla kommuninvånare, oavsett var de bor, har nära till en lekplats. Olika områden har olika förutsättningar och i vissa områden är det inte möjligt att placera lekplatsen centralt utan man tvingas kompromissa. Tanken här har heller aldrig varit att anlägga en enorm lekpark som ska locka barn och unga från hela kommunen utan en liten områdeslekplats med några stockar och stenar duger fint.
Vidare argumenterar förvaltningen för att platsen ej är lämplig då det saknas parkeringsplatser. Ett direkt felaktigt påstående som vi kan se på bilden nedan. Området för den tänkta lekplatsen är inringat i rött och i blått ser vi närmsta allmänna parkeringsplatser. Det finns två allmänna parkeringsplatser inom en radie på 140 meter (om man räknar asfalterade vägar). Detta blir särskilt intressant om vi jämför med andra lekplatser i Åkarp. Några exempel: Lekplatsen vid Falkvägen saknar parkeringsplatser, lekplatsen vid Harakärr har 200 meter till närmsta allmänna parkering och till Svanetorps lekplats (som invigdes för bara någon månad sedan) är närmsta väg till allmän parkering 250 meter. Varför man då inte ställer samma krav på parkeringsmöjligheter när man anlade Svanetorps lekplats är svårt att förstå. Att kräva att en liten områdeslekplats för de närboende ska ha parkeringsmöjligheter känns också smått bisarrt.
Den största invändningen handlade dock om att det är en bullerutsatt miljö. Ett argument jag faktiskt har förståelse för. Vi ska inte bygga lekplatser vid olämpliga miljöer och bullernivå är en viktig sak att ta hänsyn till. Jag delar dock inte förvaltningens bedömning att denna plats är så pass bullerutsatt som man vill göra gällande. Bullermätningarna som man hänvisar till är inte mätningar som gjorts på plats utan det är uppskattningar.[6] Man har tittat på en karta och gjort en uppskattning av hur höga bullervärden där borde vara utifrån de geografiska förutsättningarna. Bullermätningar som gjorts på plats i området visar på mätvärden i genomsnitt kring 55 db. 55 db är under de riktvärden som finns framtagna i en förordning till miljöbalken. Där anges att buller från spårtrafik och vägar inte bör överskrida 60 db genomsnittlig ljudnivå vid en bostadsbyggnads fasad samt 70 db maximal ljudnivå vid en uteplats.[7] Värt att notera är dock att det inte finns några riktvärden speciellt framtagna för lekplatser utan det är dessa riktvärden vi har att förhålla oss till. För att få lite perspektiv på den siffran kan man säga att ett normalt samtal mellan två personer motsvarar 50-60 db och 60 db är också uppmätt ljudnivå för fågelsång (koltrast).[8] Ska vi alltså inte acceptera fågelsång vid våra lekplatser? Som vi kan se på kartan ovan är det också så att denna grönyta är omringad av bostadsbebyggelse och kan vi acceptera att människor bor i en sådan miljö så borde vi rimligen kunna acceptera att människor vistas där någon timme för att leka. Oavsett, frågan om lekplats vid Kabbarpsvägen har nu lyfts och även om den avslogs kan man hoppas att den tas med i framtida planer och inte glöms bort.
Vad fan får vi för pengarna eller varför skatteintäkter behövs
Avslutningsvis måste det sägas några ord om den stora punkten på dagordningen: fastställande av budget för 2024. Det kan knappast ha undgått någon att kommuner runt om i landet har det knapert och att inflation och stigande räntor ger ett ansträngt läge. Detta gäller förstås även Burlöv även om vi är en välskött kommun. Eftersom vi dessutom har ett styre som hellre skär i verksamheter än höjer skatten kommer budgeten onekligen innebära att verksamheter måste ”effektiviseras” och nämnderna har därför ålagts ett sparbeting på 2%. Vad innebär det? I den budget som klubbades så innebar det exempelvis följande sparåtgärder:
Man minskar personalresurser inom skola och kultur- och fritid med drygt 6 miljoner
Man avvecklar barnomsorg på obekväm arbetstid (s.k. OB-omsorg)
Burlövsfesten för 2024 ställs in
Man pausar gratis busskort för de som är 70+ (s.k. seniorbiljett)
Man inför en abonnemangsavgift för hjälpmedel för personer som bl.a. har planerade operationer
Man minskar bemanningen på korttidsenheten motsvarande 4 platser
Man kommer inte delta i kommunövergripande satsningar som t.ex. resursteam i frågor om hedersrelaterat våld och förtryck och våld i nära relationer
Vi i Miljöpartiet valde att inte lägga ett eget budgetförslag utan istället göra ett mindre tilläggsyrkande och dessutom ansluta till Socialdemokraternas tilläggsyrkanden. Jag är inte en generell vän av skattehöjningar men när man ser besparingsåtgärderna så kan det faktiskt vara värt att stanna upp och ställa sig frågan om det inte vore ett rimligt val att öka intäkterna istället för att skära i verksamheterna.
Vad skulle en marginell skattehöjning innebära för Burlövsborna? Burlövs skattesats har sedan länge legat oförändrad på 20,09%. Detta är ganska långt under genomsnittet i landet (20,67%) och innebär att vi nästan har 1% lägre kommunalskatt (31,27% jämfört med 32,24%) än genomsnittet i riket. Lite krasst kan man konstatera att det finns ett visst utrymme att utnyttja vid behov. En skattehöjning med 10 öre skulle ge kommunen extra intäkter på 5 miljoner kr. För 5 miljoner skulle vi kunna finansiera en uppstart av fritidsbanken, ombyggnationen av Möllegården (som vi nu behöver låna pengar till), gratis sommarkort till ungdomar och dessutom ha ca 2 miljoner över för att täcka verksamheternas underskott. En skattehöjning med 10 öre innebär att en person som tjänar 25 000:- i månaden betalar 25:- mer av sin månadslön i skatt. Kom då också ihåg att en höjning med 10 öre fortsatt skulle göra att skattesatsen ligger långt under rikssnittet. Det är en höjning som inte kommer märkas i hushållens plånböcker men som skulle få stora effekter för kommunen som helhet och som innebär att kommunmedborgare får en ökad livskvalitet.
Då vi vet att styret aldrig skulle acceptera en skattehöjning innehöll vårt tilläggsyrkande inte något sådant förslag men jag tycker ändå det är värt att ta upp detta när man nu pratar om besparingar. Är bibehållen eller lägre skattesats ett självändamål i sig eller finns det anledning att ha en mer flexibel inställning till skattesatsen?
Vårt tilläggsyrkande handlade om att man i styrets budgetförslag har lagt en investering om 2,4 miljoner till byte av dörrar i medborgarhuset. Detta innebär att man byter ut fullt fungerande dörrar till glasdörrar. Argumentet att det handlar om en arbetsmiljöåtgärd blir svår att motivera när dessutom fackförbunden Vision och Sveriges arkitekter och ingenjörer själva går ut och kritisera beslutet.[9] Vårt tilläggsyrkande var att man istället skulle använda de här pengarna till att bekosta uppstart av fritidsbank (1 miljon) och gratis sommarkort för elever i åk 6–9 grundskola och 1–2 gymnasieskola (1,4 miljoner) under 2025 men dessvärre var det inget annat parti som röstade för det.
Detta var ett axplock av allt som beslutades. Andra spännande saker som kommunfullmäktige beslutade om var bl.a. att anta en lokalförsörjningsplan för 2024-2026, avslå en privatisering av hemtjänsten, avveckla tomtkön, anta ett pm om klimatanpassningsåtgärder för kommunens kustskydd och bevilja ytterligare medel för ombyggnad av Möllegården. Vill man grotta ner sig finns protokoll och handlingar att hämta här: [10] Glad midsommar!
I måndags hölls ett stundtals ganska hätskt möte i kommunfullmäktige. På mötet valdes nämndemän till tingsrätten för perioden 2024-2027 och jag hade en motion uppe på dagordningen som skickades vidare för beredning. Den punkt som diskuterades mest och vållade de största känsloyttringarna var dock antagandet av nya miljöföreskrifter.
Betyg och att mäta kvalitet
Men vi tar det från början. Innan själva fullmäktige drog igång så bjöds vi på en presentation av utbildnings- och kulturnämndens verksamhet med tillhörande förvaltning. För presentationen svarade nämndens ordförande Kristoffer Daag och förvaltningschefen Mats Jönsson. Även om förvaltningen och nämnden även har ansvar för ett flertal olika frågor inom kultur- och fritidsverksamheten så går det inte att komma ifrån att barnomsorg och skola, med rätta, tar störst fokus. Just dessa frågor är också frågor som ligger mig varmt om hjärtat både därför att jag själv har barn i förskola och skola men också för att jag till vardags arbetar som lärare. Därför gör det mig ont att höra hur herrarna Daag och Jönsson beskriver en skolverksamhet som, i mina öron, definitivt inte verkar stå upp för sina lärare. Under rubriken ”kvalitativ skolutveckling i grundskolan” bjöds vi först på en bild som skulle visa skillnaden mellan att ha en bra och en dålig lärare. Slutsatsen var att den enskilt största faktorn för elevers resultat var hur skicklig lärare man hade haft. Att måla upp en bild av att det finns skickliga och oskickliga lärare där ute och att allt kokar ned till om den stackars eleven fått tur i lärarlotteriet eller ej är en häpnadsväckande dålig signal att sända ut. Framför allt med tanke på att det idag faktiskt krävs en lärarlegitimation och fem års universitetsstudier som rimligen borde innebära en kvalitetsstämpel i sig. Föreställ er att man skulle måla upp andra yrken på ett liknande sätt; den enskilt största faktorn till om du överlever operationen är om du har en bra eller dålig läkare. Tabellen som illustrerade detta faktum var dessutom hämtad från en studie genomförd 1996 (!) på amerikanska skolor, dvs i ett annat land, annan skolkultur och annan tidsålder än idag och då kan man verkligen starkt ifrågasätta på vilket sätt detta har vetenskaplig bäring i Sverige år 2023.
Ur presentation om Utbildnings- och kulturförvaltningen. Notera gärna källan längst ner där man alltså ej angett årtal för publikation (Sanders and Rivers ”Cumulative and Residual Effects of Teachers on Future Student Academic Achievement”, 1996)
Och hur mäter vi då kvalitet eller hur skicklig en lärare är i Burlöv? Svar: Betyg. För på nästa slide visades ett diagram över de genomsnittliga meritvärdena i årskurs 6 och 9 de senaste fem åren i Burlövs kommun. Med andra ord, ju högre betyg eleverna får desto bättre lärare. Låt oss vara klara över en sak; betyg säger INGENTING om kvalitet i verksamheten. Den som tror det har levt under en sten och helt missat debatten kring betygsinflation och segregering i den svenska skolan. Jag har personligen stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen C-A och jag har stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen F-E och att jag skulle vara en fantastisk lärare i det ena klassrummet och en helt urusel lärare i det andra klassrummet ser jag som helt uteslutet. Men mäter man inte progressionen kanske vän av ordning invänder? Jo visst, man kan ju titta på elevernas betygsutveckling men med tanke på att det finns en mängd med faktorer som påverkar betygsättningen från ett år till ett annat menar jag att det i princip är omöjligt att dra långt gångna slutsatser kring kvaliteten på strukturell nivå bara genom att titta på meritvärdet. Det sker ständigt förändringar i samhället som påverkar eleverna och hur de presterar: nya kursplaner och betygskriterier införs, Skolverket kommer med nya direktiv kring bedömningar, elever och lärare flyttar, skolor gör omstruktureringar eller får mindre/mer resurser etc. Att betygen används som ett urvalsinstrument för högre studier är alltså inte detsamma som att skolor med höga betygsnitt bedriver bättre undervisning och att mäta kvalitet i en sådan komplex verksamhet bör man därmed göra med försiktighet och framför allt lägga tonvikt vid saker som andel behöriga lärare, kunskapsförmedling (vad har eleverna lärt sig?), upplevd studiero och trivsel.
Motion: Klimatkommunerna
Efter presentationen så var det då dags för kommunfullmäktige att samlas. Första punkten på dagordningen var nyinkomna motioner och jag hade, som sagt, lämnat in en motion där jag yrkade på att Burlöv skulle bli medlemmar i nätverket Klimatkommunerna. Klimatkommunerna är en förening som aktivt arbetar för att främja kommuners och regioners lokala klimatarbete mot klimatneutralitet. Motionen finns att läsa här:[1] och vi får säkert anledning att återkomma till den efter att den beretts i kommunstyrelsen.
Det togs också beslut om nämndemän till tingsrätten.[2] Kommunen hade tilldelats 12 nämndemansplatser och dessa skulle fördelas proportionellt (alltså i förhållande till partiernas storlek). Eftersom Miljöpartiet endast har två mandat i fullmäktige så fick vi inga platser på egen kraft men det fanns en möjlighet att tilldelas en plats om vi hade gått ihop med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna eller eventuellt om vi hade gått ihop med alliansen. Varken Socialdemokraterna eller Alliansen ville dock ingå ett samarbete med oss med motiveringen att SD i så fall skulle bli lite sura (vi hade tagit ett av deras mandat) och det är dumt att förarga dem då båda blocken behöver deras stöd i andra frågor. Tråkigt förstås, framför allt med tanke på att vi hade en riktigt bra kandidat som dessutom hade sänkt medelåldern med ett par år. Medelåldern på nämndemännen från Burlöv blev nu istället 67 år vilket förvisso är fyra år yngre än vad medelåldern på enbart SDs kandidater var (71). Slutsatsen man kan dra efter detta val är att vi har en situation i kommunen som starkt påminner om rikspolitiken, SD styr agendan genom att luta sig mot S i vissa frågor och mot Alliansen i andra frågor men samtidigt behöver de inte stå till svars för någonting eftersom de officiellt inte ingår i styret.
Jäv och gödsel
När det var dags för kvällens sista punkt, lokala miljöföreskrifter, hettade det till rejält.[3] Anledningen var att man i de nya miljöföreskrifterna hade ändrat gränsen för spridning av gödsel, slam eller annan orenlighet från 300 meter till 150 meter från bebyggelse.[4] Vlado Somljacan (MP) yrkade då på att vi skulle ha kvar 300 meter som gräns samt ifrågasatte om inte kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), ska anses jävig i frågan då han äger en stor del av jordbruksmarken i kommunen. Jävsfrågan fick upp både alliansens Marie Wahlgren (L) och Sverigedemokraternas Rolf Hagmann i talarstolen som båda med bestämdhet hävdade att det absolut inte kan vara fråga om jäv. Frågan är dock intressant och i mitt tycke inte alls så okomplicerad som Wahlgren och Hagmann ville göra gällande. Låt oss försöka bena ut det. Att vara jävig handlar som bekant om huruvida man kan tänkas vara partisk och därmed olämplig att fatta beslut i frågan. I kommunallagen står att man inte får delta i ärenden som ”personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, förälder, barn eller syskon”.[5] Och detta innebär då främst ärenden som angår en som individ och inte som medlem av ett kollektiv. D.v.s. man har förstås rätt att delta i beslut om t.ex. arvoden till samtliga förtroendevalda politiker då man ingår i den kollektiva kretsen förtroendevalda politiker även om man också har ett personligt intresse i frågan. Intressant i sammanhanget är dock att det samtidigt kan finnas situationer där man är del av ett kollektiv men där man ändå kan anses jävig. Om frågan exempelvis gäller antagande av en detaljplan i ett område där man själv äger mark eller om man fattar beslut om att sänka vatten- och avloppsavgifter i ett område där man äger en fastighet kan man anses jävig.[6] Så var den exakta gränsen går är svårt att på förhand fastställa utan i viss mån öppet för tolkning. Kan Fredrik Jörgensen anses jävig? Frågan ställdes på sin spets och fullmäktige valde att inte anse honom jävig men visst hade man kunnat argumentera att en sänkt gräns gör att han får en större yta att gödsla på och därmed också större avkastning på sin jord och med andra ord har han ett ekonomiskt intresse av att sänka gränsen. Eftersom denna föreskrift gäller hela kommunen och inte enbart en avgränsad yta kan man samtidigt argumentera för att han i detta fall får anses vara del av ett kollektiv och därmed inte jävig. Oavsett, som huvudregel i jävsfrågor bör man förhålla sig till försiktighetsprincipen och vid minsta misstanke om jäv är det bättre att ställa sig utanför. Sett så här i efterhand är det kanske det som Jörgensen borde ha gjort i detta fall.
Nästa kommunfullmäktige är den 19 juni och då fattas bl.a. beslut om kommande års budget. Spännande!
Är du en av dem som gått runt och irriterat dig på att återvinningsstationerna alltid ser så otroligt misskötta ut? Du kanske har tänkt tanken ”vad är det för fel på folk? Ska det vara så svårt att fatta att man inte kan dumpa soffor och allsköns bråte hur som helst?”. Ja, då är du inte ensam. Växande sopberg och nedskräpning är ett problem som sannolikt kostar Sveriges kommuner åtskilliga miljoner varje år. En av återvinningsstationerna här i Burlöv där det länge förekommit problem med dumpning är stationen vid Badhusvägen (mellan Lidl och Burlöv Center) och nu har man kommit till vägs ände med problemen och istället bestämt sig för att lägga ned stationen. Det beslutade man på förra veckans kommunstyrelsemöte efter att ärendet tidigare behandlats i tekniska utskottet.[1]
En helt vanlig återvinningsstation en helt vanlig måndag
Kommunen har under en längre tid arbetat för att förhindra och åtgärda problemet med att människor dumpar skräp. Några exempel på åtgärder som vidtagits är att kameraövervaka området, sätta upp sarger, informera närboende och medborgare samt att med hjälp av trygghetsvärdarna gå dagliga ronder för att kontrollera området. Man har faktiskt lyckats ertappa, anmäla och lagföra ett tiotal personer för dumpning men trots det har dumpningen fortsatt i oförminskad styrka. Att det skulle handla om personer som inte vet hur man sopsorterar eller inte förstår vad som gäller kan man därmed i princip utesluta. Det här handlar om personer som medvetet, regelbundet och systematiskt dumpar avfall och som är fullt på det klara med att det inte är tillåtet.[2] Sopor är kort och gott big business oavsett om vi befinner oss i maffians Neapel eller lilla Burlöv (inga andra jämförelser i övrigt). Så vad är lösningen? Två saker som har gjort just återvinningsstationen vid Badhusvägen attraktiv för dumpare är dels att den ligger lite avskild från bostadsbebyggelse och förbipasserande, dels att anläggningen är relativt stor vilket gör att man lätt kan dumpa många och stora saker. Därför beslutade kommunstyrelsen att ge kommunledningsförvaltningen i uppdrag att ta fram två nya mindre platser för återvinningscentraler i Arlöv. I det tidigare framtagna beslutsunderlaget ingick förvisso förslag på två platser; busshållplatsen vid Arlövs kyrka och parkeringen mellan Segevägen och Grönvägens höghusområde (strax innan Burlövsbron) men det förstnämnda förslaget förkastades av politikerna och istället får tjänstemännen alltså i uppdrag att leta nya platser. För närvarande ägs och driftas återvinningsstationerna av Förpacknings- och tidningsindustrin (FTI) men från och med den 1 januari 2024 kommer ägandet och ansvaret övergå till kommunen så det är förmodligen först då som vi kommer se denna förändring.
Tilltänkt placering av återvinningsstation vid Segevägen. De refuger som behöver tas bort för att återvinningsstationen ska kunna placeras där är markerade i rött. Ur 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer
Tilltänkt placering av återvinningsstation vid Arlövs kyrka. Ur 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer
På samma kommunstyrelsemöte inträffade också något som är ganska ovanligt: styret förlorade en omröstning. Detta hände under punkten med den sexiga rubriken ”Antagande av reviderad delegationsordning för kommunstyrelsen”.[3] I korta ordalag handlar denna punkt om att fastställa vem/vilka som har befogenhet att fatta beslut i frågor som inte kräver att kommunstyrelsen nödvändigtvis har beslutanderätt i. Det kan t.ex. handla om att delegera beslutanderätt att anställa personal till närmaste chef eller ge en ansvarig tjänsteman tillåtelse att fatta beslut kring uthyrning av parkeringsplatser osv. Normalt görs inga stora förändringar i detta dokument men man behöver ändå uppdatera och gå igenom delegationsordningen med jämna mellanrum för att den ska vara aktuell. Nu fanns det dock en förändring som oppositionen reagerade emot. Det gällde möjligheten att fatta beslut kring försäljning av inventarier där budgetansvariga chefer enligt det nya förslaget skulle ges befogenhet att fatta beslut om försäljningar till ett uppskattat värde av 210 000:- (vilket är en kraftig höjning gentemot tidigare 26 250:- ), att kommundirektören fick befogenhet att fatta beslut kring inventarieförsäljning som överstiger 210 000:- (vilket tidigare var delegerat till kommunstyrelsens arbetsutskott där såväl styrande partier som opposition är representerade) samt att kommunstyrelsens ordförande och kommundirektören har beslutanderätt gällande bidragsgivning upp till ett värde av 105 000:- (höjning från 52 500:- ).[4] Socialdemokraternas Viktor Eriksson hade invändningar mot detta och yrkade att det skulle vara lägre belopp och fick med sig SD vilket gjorde att han med 9 röster mot 4 lyckades få gehör för sitt yrkande. Kul ändå att styret får en liten näsbränna när de försöker delegera makten och försvåra insynen! Nästa måndag (22/5) är det kommunfullmäktigemöte och då ska vi bl.a. fatta beslut om nämndemän till tingsrätten. Auf wiedersehen!
Tobias Steen (MP) 