I måndags var det kommunfullmäktigemöte och ärenden som behandlades var bl.a. en motion från yours truly om medlemskap i Klimatkommunerna samt en rapport kring huruvida de kommunala bolagen bedrivit en ändamålsenlig verksamhet under föregående år (2022). Två interpellationer besvarades också av kommunstyrelsens ordförande respektive utbildnings- och kulturnämndens ordförande.
Amanda Morrill (V) hade lämnat in en interpellation angående Burlövsbadet där Vänsterpartiet önskade svar på varför det är oplanerade stängningar titt som tätt och problem med bl.a. dålig lukt samt bristande tillgång till tvål i dusch och hygienutrymmena. Jag besöker själv badhuset ganska ofta eftersom jag har barn som går i simskola men har inte reagerat på att det skulle vara så mycket sämre än badhus generellt. Att det blir oplanerade stängningar p.g.a. fel bakteriehalt verkar till exempel vara något som är mer regel än undantag och något man kanske får räkna med när det gäller en så komplex verksamhet. Utbildnings- och kulturnämndens ordförande, Kristoffer Daag (L), gav ett långt och uttömmande svar och man får nog konstatera att det görs stora ansträngningar för att hålla badet i bra skick. Stängningar beror i regel på att man tar det säkra före det osäkra och små som stora felanmälningar tas på stort allvar. Visst, vad gäller tvålbehållarna i duschutrymmena kan man tycka att det är lite klantigt att man, i ett våtutrymme, försökt tejpa upp (!) dem. Och förklaringen, att man nu inte har pengar i driftsbudgeten för att ”fackmannamässigt” skruva fast dem, känns ärligt talat lite konstig (är det verkligen en så stor kostnad?). Men det arbetas åtminstone på en lösning och jag känner mig på det stora hela relativt trygg med hur badhuset sköts.
Ur svar på Interpellation från Amanda Morrill (V) angående Burlövsbadet
Jonna Stålring Westerberg (S) hade lämnat in två interpellationer varav den ena besvarades av kommunstyrelsens ordförande under detta möte. I korthet undrade Stålring Westerberg om kommunen har för avsikt att köpa loss Åkarps gamla stationshus. Sara Vestering (M), kommunstyrelsens ordförande, gav inget exakt besked utan hänvisade till att Trafikverket just nu genomför en undersökning av husets skick (en undersökning som skulle varit gjord och redovisad i augusti!) och att kommunen avvaktar denna rapport. Så snart kommunen får tillgång till rapporten (och man har alltså ingen aning om när detta sker!) så kommer man genomföra egna syner med konsulter och eventuellt inleda dialog kring pris med Trafikverket.
Kommunen har både ett antal hel- eller majoritetsägda bolag och bolag som man äger tillsammans med andra kommuner. Varje år prövar kommunstyrelsen om dessa bolag har skött sin verksamhet så som ägardirektiven föreskriver och att de hållt sig till det fastställda kommunala ändamålet. Samtliga bolag bedömdes nu för år 2022 ha arbetat ändamålsenligt. Kommunstyrelsen hade dock en anmärkning och det gällde den ekonomiska förvaltningen av Burlövs Bostäder AB (dvs det kommunala fastighetsbolaget). I Burlövs Bostäders ägardirektiv finns nämligen ett avkastningskrav som innebär att avkastningen ska uppgå till 4%. Det betyder alltså att fastighetsbolaget ska ge tillbaka en vinst till ägaren (Burlövs kommun) som motsvarar 4% av bolagets bokförda värde. Under 2022 motsvarade bolagets resultat en avkastning på 2,9% vilket man nu tycker är för lågt. Kommunstyrelsen har därför beslutat att uppmana bolagsägaren att vidta åtgärder för att uppfylla kraven avseende ekonomisk förvaltning. Jag har i ett tidigare blogginlägg tagit upp det faktum att Burlövs kommun är en av de kommuner i Sverige som haft högst hyreshöjningar under det gångna året och man behöver ju inte vara konspirationsteoretiker för att räkna ut sambandet mellan hyreshöjningar och ”åtgärder för en ökad avkastning”. För i grund och botten måste man ju antingen sänka sina kostnader eller öka sina intäkter om avkastningen ska öka. Att höja hyrorna blir då ett enkelt sätt att låta hyresgäster med små ekonomiska resurser stå för notan.
Min motion om medlemskap i föreningen Klimatkommunerna röstades, inte oväntat, ned. Klimatkommunerna är ett kommunalt och regionalt klimatnätverk vars syfte är att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige. För närvarande är 51 av landets kommuner och regioner medlemmar varav en hel del från Skåne (Helsingborg, Hässleholm, Kristianstad, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Region Skåne, Simrishamn och Vellinge). Dessutom är ett flertal andra kommuner delaktiga som observatörer vilket är ett slags första steg där man får sitta med och undersöka om ett medlemskap är av intresse. Det som framför allt är bra med det här nätverket är att det innebär att kommunen de facto måste börja arbeta med utsläppsminskningar och sätta upp mål för sina utsläpp. Burlövs kommun vill gärna framhålla att man är en hållbar kommun och att de här frågorna är viktiga för kommunen men än så länge känns det mest som tomma ord och löften. Att å ena sidan säga att man har som mål att kommunen ska vara hållbar men å andra sidan inte våga sätta upp konkreta mål för utsläppsminskningar håller helt enkelt inte. Kommunledningsförvaltningen tycks i stort instämma i vikten av att arbeta med frågorna men de föreslog ändå att motionen skulle avslås med argumentet att ”det är viktigare att prioritera utvärdering av befintligt klimatarbete” först. Då ska man ha i minne att motionen hade två att-satser varav den första att-satsen faktiskt innebar just att Burlöv ska arbeta för att på sikt kunna bli medlemmar (läs: exempelvis utvärdera befintligt klimatarbete). Detta var också något som Vänsterpartiets Andreas Bexell framhöll i talarstolen med orden ”det är märkligt att man yrkar avslag genom att argumentera för ett bifall”. I slutändan blev det ändå bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som ville bifalla motionen. Socialdemokraterna valde att avstå från att rösta och övriga partier röstade för ett avslag.
Till sist vill jag passa på att påminna/upplysa om att slutet på veckan bjuder på en hel del godis (både bokstavligt och bildligt!). Den 2-3 november mellan kl. 17-19 så är det Miljöpartiets dagar på Burlöv Center under kommunens arrangemang Möt Burlövs politiker. Kom gärna förbi och säg hej, drick en kopp kaffe eller bara ta det lugnt en stund. På lördag, den 4 november, är det sedan dags för höstens stora happening: Stand up + föreläsning om marknadsskolan! På Tora Vega folkhögskola (f.d. Hvilan) i Åkarp kommer Malin Appeltofft (lärare och bl.a. känd från radiodokumentären ”Min roliga fru”) köra stand up och Åsa Plesner från tankesmedjan Balans föreläser om marknadsskolans konsekvenser. Det här är ett samarrangemang som vi i MP har tillsammans med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och ABF med anledning av att Internationella Engelska Skolan tänkt etablera sig i Kronetorp. För de som har Facebook kan man läsa mer om eventet här. Det är helt gratis så missa inte detta!
Årets mest fullspäckade kommunfullmäktigemöte hölls i måndags och det blev en stundtals livlig debatt om allt från kraftiga hyreshöjningar till vindkraftens vara eller inte vara. Dessutom klubbades budgeten för 2024.
Höga hyror
Det har i flera olika medier rapporterats om kraftigt höjda bostadshyror runtom i landet till följd av inflation, räntor och andra kostnadsökningar. Ett flertal hyresvärdar har dessutom gått ut och krävt en extra hyreshöjning trots att det redan förhandlats mellan parterna. Burlövs kommun är inget undantag utan tvärtom visar Hyresgästföreningens senaste rapport att Burlöv är en av de kommuner i Sverige med högst hyreshöjningar.[1] I genomsnitt har hyrorna i Burlövs kommun höjts med 5,3% jämfört med förra året vilket kan jämföras med 4,2% för riket och 4,63% för Skåne. Faktum är att endast tre (!) kommuner har en högre genomsnittlig hyreshöjning. Detta föranledde en interpellation där jag önskade svar från Burlövs Bostäders (BBAB, vårt kommunala bostadsbolag) ordförande samt kommunstyrelsens ordförande om vad man avser vidta för åtgärder för att kompensera och underlätta för drabbade hushåll. Leif Westin (M), Burlövs Bostäders styrelseordförande, svarade på interpellationen med att jämföra deras höjningar med andra närliggande kommunala bostadsbolag och konstaterade att BBAB förvisso hade en hyresjustering med en höjning på 5,25% för 2023 men att detta i kronor räknat blir en lägre höjning än exempelvis Malmö eftersom snitthyran i MKB (Malmös kommunala bostadsbolag) ligger högre än BBAB (1410:-/kvm och år jämfört med Burlövs 1177:-/kvm och år). I svaret om vad man kommer vidta för åtgärder för att hjälpa hushållen sades att Burlövs Bostäder redan idag har ett samarbete med socialtjänsten och en heltidstjänst dedikerad åt bo-sociala frågor. Konkret handlar det om att man ger rådgivning angående hur man kan finna billigare bostäder, hur man kan upprätta och sköta avbetalningsplaner, hjälp med bostadsbidrag och försörjningsstöd samt ett program för att stötta och hjälpa personer som står långt från bostadsmarknaden. Sara Vestering (M), kommunstyrelsens ordförande, valde att inte ge något tydligt svar om vad kommunen gör för att underlätta drabbade hushåll utan istället hänvisade hon till Westins svar. Av någon anledning kände till och med Socialdemokraterna sig nödgade att försvara Burlövs Bostäder och började argumentera för att höjningen är fullt riktig och rimlig och att Burlövs Bostäder är ett välskött och bra bolag i allmännyttans tjänst. Även om höjningen i jämförelse med andra kommuner inte är särskilt hög så kvarstår ju ändå faktum att det är en ovanligt kraftig höjning och alldeles oavsett om den är marknadsmässigt försvarbar så kommer det drabba människor som lever på marginalen. Att Socialdemokraterna på det här sättet går upp och, i princip, försvarar marknadshyror är något förvånande. Att debatten kom att fokusera mycket på Burlövs Bostäders agerande är beklagligt för egentligen ville jag främst ha svar på vad KOMMUNEN gör. Man kan ju jämföra situationen med när matjättarna höjde sina priser och hur finansministern då visade handlingskraft genom ”att ta de i örat” och som kommun kan man ju, även om man inte anser att man kan göra något åt själva hyrorna, göra mycket annat för att underlätta. Till exempel kan man titta på andra avgifter och taxor som kommunen delvis eller helt styr över och som också påverkar hushållen. Eller så kan man rösta för motioner så som gratis sommarkort för ungdomar eller fritidsbank vilket skulle underlätta och gynna en stor del av denna målgrupp. När jag påtalade och gav dessa exempel till kommunstyrelsens ordförande fick jag svaret ”men tänk på alla som drabbas av höga räntor, ska vi inte hjälpa dem också?”. Att det finns ränteavdrag och elprisstöd för de här grupperna tycks inte vara känt. Eftersom det inte heller verkar finnas någon ambition från kommunens sida att göra mer, utöver de insatser som redan görs genom socialtjänsten, för att hjälpa drabbade hushåll kan jag bara konstatera att kommunens hyresgäster är utlämnade åt kommunpolitiker som antingen inte ser eller inte vill se vilka konsekvenser kostnadsökningarna bidrar till.
Vindkraft – Not in my backyard!
I december månad lämnade jag bl.a. in två motioner för beredning och nu var det dags att rösta om dem. Den ena handlade om att anlägga en lekplats mellan Kabbarpsvägen och Ostvägen i Åkarp och den andra handlade om att etablera vindkraftverk. Vad gäller vindkraftverk kan man utan överdrift konstatera att det råder ett kompakt motstånd från i princip samtliga partier (undantaget Miljöpartiet och Vänsterpartiet) mot en sådan etablering. Eller rättare sagt, de flesta är i sak positiva till vindkraft som energislag men menar att det finns andra kommuner och ställen man kan placera dem i. Med andra ord, en klassisk NIMBY-argumentation (Not In My BackYard). I kommunledningsförvaltningens svar på motionen framgår att man gjort en utredning där man utgått ifrån en buffertzon på 400 meter från samtliga bostadshus och kommit fram till att det inte några platser i kommunen som är tillräckligt stora och åtminstone 400 meter ifrån bostadsbebyggelse så av den anledningen är vindkraftverk tydligen en omöjlighet i Burlövs kommun.
Problemet med analysen är att ett skyddsavstånd på 400 meter varken är ett lagkrav eller en nödvändighet och det finns gott om ställen runtom i Skåne där man har betydligt närmare än 400 meter. Två närliggande exempel är utanför Lund, vid Värpinge och vid ESS (se bilder nedan). Det krävs inte heller stora vindkraftsparker för att vi ska få en stor effekt utan det räcker med enstaka vindkraftverk. Att man därmed skulle behöva helt enorma arealer är helt felaktigt.
Avstånd till industribyggnad, ESS LundAvstånd till bostadsbebyggelse, Värpinge
Ett mindre vindkraftverk med en effekt på cirka 2 till 2,5 mw genererar i normalt vindläge cirka 5,3 till 6,5 miljoner kWh el per år. Det innebär att ETT ENDA vindkraftverk täcker den årliga elanvändningen för cirka 210 till 260 eluppvärmda villor (á 25 000 kWh/hushåll och år).[2] 10 vindkraftverk täcker med andra ord behovet för ca 2 300 villor vilket är en intressant siffra i jämförelse med det totala antalet HUSHÅLL (nota bene: hushåll innefattar människor som bor i flerbostadshus såväl som enskilda villor) som år 2022, i Burlövs kommun, uppgick till 8 219 st.[3] Efter att ha lagt fram denna argumentation yrkade jag på att ärendet skulle återremitteras (skickas tillbaka) för att man skulle utreda vilka platser som är lämpliga för enstaka vindkraftverk utifrån en buffertzon på 150 meter. Dessvärre ville övriga partier inte ens utreda detta (!) utan avslog motionen. Så om ni någon gång hör en kommunpolitiker klaga över höga elpriser ställ då gärna frågan varför man inte ens vill göra en ordentlig utredning om möjligheten att etablera vindkraftverk.
Fågelsång vid lekplatser ett minne blott
Motionen om lekplats mellan Kabbarpsvägen och Ostvägen avslogs också. Egentligen är det här en fråga som är för detaljerad och områdesspecifik för att lyftas i kommunfullmäktige. Var och hur man bygger lekplatser behandlas vanligtvis i nämnderna och när det tas fram översikts- eller detaljplaner. Men det finns en anledning till att jag ändå valt att lyfta just den här lekplatsen och det handlar om att man i den handlingsplan för lekplatser som togs fram 2017 föreslog att man skulle nyanlägga en lekplats här redan för två år sedan men att så inte skett.[4] Det finns därmed en överhängande risk att man helt kommer strunta i att anlägga en lekplats här när man nu tar fram en ny handlingsplan och därför är det viktigt att aktualisera och påminna styret om detta. Motionen har beretts både i utbildnings- och kulturnämnden och kommunstyrelsen och deras yttrande samt förslag till beslut finns att läsa här [5]. Det är inte helt lätt att tolka svaret eftersom det i stora drag ställer sig väldigt positivt till en etablering av framför allt utegym men också lekplats. Man skriver t.ex. uttryckligen att man någon gång i framtiden kan tänka sig att anlägga en mikropark eller en mötesplats i någon form. Ändå kommer man till slutsatsen att man vill avslå motionen och det verkar finns tre anledningar till det; man anser att det inte är en central placering, det saknas parkeringsmöjligheter och framför allt vänder man sig mot att platsen anses vara väldigt bullerutsatt.
Vad det gäller argumentet att grönytan mellan Ostvägen och Kabbarpsvägen inte skulle vara en optimal plats utifrån att den inte är centralt placerad så kan jag personligen tycka att det viktiga med placering av lekplatser är att alla kommuninvånare, oavsett var de bor, har nära till en lekplats. Olika områden har olika förutsättningar och i vissa områden är det inte möjligt att placera lekplatsen centralt utan man tvingas kompromissa. Tanken här har heller aldrig varit att anlägga en enorm lekpark som ska locka barn och unga från hela kommunen utan en liten områdeslekplats med några stockar och stenar duger fint.
Vidare argumenterar förvaltningen för att platsen ej är lämplig då det saknas parkeringsplatser. Ett direkt felaktigt påstående som vi kan se på bilden nedan. Området för den tänkta lekplatsen är inringat i rött och i blått ser vi närmsta allmänna parkeringsplatser. Det finns två allmänna parkeringsplatser inom en radie på 140 meter (om man räknar asfalterade vägar). Detta blir särskilt intressant om vi jämför med andra lekplatser i Åkarp. Några exempel: Lekplatsen vid Falkvägen saknar parkeringsplatser, lekplatsen vid Harakärr har 200 meter till närmsta allmänna parkering och till Svanetorps lekplats (som invigdes för bara någon månad sedan) är närmsta väg till allmän parkering 250 meter. Varför man då inte ställer samma krav på parkeringsmöjligheter när man anlade Svanetorps lekplats är svårt att förstå. Att kräva att en liten områdeslekplats för de närboende ska ha parkeringsmöjligheter känns också smått bisarrt.
Den största invändningen handlade dock om att det är en bullerutsatt miljö. Ett argument jag faktiskt har förståelse för. Vi ska inte bygga lekplatser vid olämpliga miljöer och bullernivå är en viktig sak att ta hänsyn till. Jag delar dock inte förvaltningens bedömning att denna plats är så pass bullerutsatt som man vill göra gällande. Bullermätningarna som man hänvisar till är inte mätningar som gjorts på plats utan det är uppskattningar.[6] Man har tittat på en karta och gjort en uppskattning av hur höga bullervärden där borde vara utifrån de geografiska förutsättningarna. Bullermätningar som gjorts på plats i området visar på mätvärden i genomsnitt kring 55 db. 55 db är under de riktvärden som finns framtagna i en förordning till miljöbalken. Där anges att buller från spårtrafik och vägar inte bör överskrida 60 db genomsnittlig ljudnivå vid en bostadsbyggnads fasad samt 70 db maximal ljudnivå vid en uteplats.[7] Värt att notera är dock att det inte finns några riktvärden speciellt framtagna för lekplatser utan det är dessa riktvärden vi har att förhålla oss till. För att få lite perspektiv på den siffran kan man säga att ett normalt samtal mellan två personer motsvarar 50-60 db och 60 db är också uppmätt ljudnivå för fågelsång (koltrast).[8] Ska vi alltså inte acceptera fågelsång vid våra lekplatser? Som vi kan se på kartan ovan är det också så att denna grönyta är omringad av bostadsbebyggelse och kan vi acceptera att människor bor i en sådan miljö så borde vi rimligen kunna acceptera att människor vistas där någon timme för att leka. Oavsett, frågan om lekplats vid Kabbarpsvägen har nu lyfts och även om den avslogs kan man hoppas att den tas med i framtida planer och inte glöms bort.
Vad fan får vi för pengarna eller varför skatteintäkter behövs
Avslutningsvis måste det sägas några ord om den stora punkten på dagordningen: fastställande av budget för 2024. Det kan knappast ha undgått någon att kommuner runt om i landet har det knapert och att inflation och stigande räntor ger ett ansträngt läge. Detta gäller förstås även Burlöv även om vi är en välskött kommun. Eftersom vi dessutom har ett styre som hellre skär i verksamheter än höjer skatten kommer budgeten onekligen innebära att verksamheter måste ”effektiviseras” och nämnderna har därför ålagts ett sparbeting på 2%. Vad innebär det? I den budget som klubbades så innebar det exempelvis följande sparåtgärder:
Man minskar personalresurser inom skola och kultur- och fritid med drygt 6 miljoner
Man avvecklar barnomsorg på obekväm arbetstid (s.k. OB-omsorg)
Burlövsfesten för 2024 ställs in
Man pausar gratis busskort för de som är 70+ (s.k. seniorbiljett)
Man inför en abonnemangsavgift för hjälpmedel för personer som bl.a. har planerade operationer
Man minskar bemanningen på korttidsenheten motsvarande 4 platser
Man kommer inte delta i kommunövergripande satsningar som t.ex. resursteam i frågor om hedersrelaterat våld och förtryck och våld i nära relationer
Vi i Miljöpartiet valde att inte lägga ett eget budgetförslag utan istället göra ett mindre tilläggsyrkande och dessutom ansluta till Socialdemokraternas tilläggsyrkanden. Jag är inte en generell vän av skattehöjningar men när man ser besparingsåtgärderna så kan det faktiskt vara värt att stanna upp och ställa sig frågan om det inte vore ett rimligt val att öka intäkterna istället för att skära i verksamheterna.
Vad skulle en marginell skattehöjning innebära för Burlövsborna? Burlövs skattesats har sedan länge legat oförändrad på 20,09%. Detta är ganska långt under genomsnittet i landet (20,67%) och innebär att vi nästan har 1% lägre kommunalskatt (31,27% jämfört med 32,24%) än genomsnittet i riket. Lite krasst kan man konstatera att det finns ett visst utrymme att utnyttja vid behov. En skattehöjning med 10 öre skulle ge kommunen extra intäkter på 5 miljoner kr. För 5 miljoner skulle vi kunna finansiera en uppstart av fritidsbanken, ombyggnationen av Möllegården (som vi nu behöver låna pengar till), gratis sommarkort till ungdomar och dessutom ha ca 2 miljoner över för att täcka verksamheternas underskott. En skattehöjning med 10 öre innebär att en person som tjänar 25 000:- i månaden betalar 25:- mer av sin månadslön i skatt. Kom då också ihåg att en höjning med 10 öre fortsatt skulle göra att skattesatsen ligger långt under rikssnittet. Det är en höjning som inte kommer märkas i hushållens plånböcker men som skulle få stora effekter för kommunen som helhet och som innebär att kommunmedborgare får en ökad livskvalitet.
Då vi vet att styret aldrig skulle acceptera en skattehöjning innehöll vårt tilläggsyrkande inte något sådant förslag men jag tycker ändå det är värt att ta upp detta när man nu pratar om besparingar. Är bibehållen eller lägre skattesats ett självändamål i sig eller finns det anledning att ha en mer flexibel inställning till skattesatsen?
Vårt tilläggsyrkande handlade om att man i styrets budgetförslag har lagt en investering om 2,4 miljoner till byte av dörrar i medborgarhuset. Detta innebär att man byter ut fullt fungerande dörrar till glasdörrar. Argumentet att det handlar om en arbetsmiljöåtgärd blir svår att motivera när dessutom fackförbunden Vision och Sveriges arkitekter och ingenjörer själva går ut och kritisera beslutet.[9] Vårt tilläggsyrkande var att man istället skulle använda de här pengarna till att bekosta uppstart av fritidsbank (1 miljon) och gratis sommarkort för elever i åk 6–9 grundskola och 1–2 gymnasieskola (1,4 miljoner) under 2025 men dessvärre var det inget annat parti som röstade för det.
Detta var ett axplock av allt som beslutades. Andra spännande saker som kommunfullmäktige beslutade om var bl.a. att anta en lokalförsörjningsplan för 2024-2026, avslå en privatisering av hemtjänsten, avveckla tomtkön, anta ett pm om klimatanpassningsåtgärder för kommunens kustskydd och bevilja ytterligare medel för ombyggnad av Möllegården. Vill man grotta ner sig finns protokoll och handlingar att hämta här: [10] Glad midsommar!
I måndags hölls ett stundtals ganska hätskt möte i kommunfullmäktige. På mötet valdes nämndemän till tingsrätten för perioden 2024-2027 och jag hade en motion uppe på dagordningen som skickades vidare för beredning. Den punkt som diskuterades mest och vållade de största känsloyttringarna var dock antagandet av nya miljöföreskrifter.
Betyg och att mäta kvalitet
Men vi tar det från början. Innan själva fullmäktige drog igång så bjöds vi på en presentation av utbildnings- och kulturnämndens verksamhet med tillhörande förvaltning. För presentationen svarade nämndens ordförande Kristoffer Daag och förvaltningschefen Mats Jönsson. Även om förvaltningen och nämnden även har ansvar för ett flertal olika frågor inom kultur- och fritidsverksamheten så går det inte att komma ifrån att barnomsorg och skola, med rätta, tar störst fokus. Just dessa frågor är också frågor som ligger mig varmt om hjärtat både därför att jag själv har barn i förskola och skola men också för att jag till vardags arbetar som lärare. Därför gör det mig ont att höra hur herrarna Daag och Jönsson beskriver en skolverksamhet som, i mina öron, definitivt inte verkar stå upp för sina lärare. Under rubriken ”kvalitativ skolutveckling i grundskolan” bjöds vi först på en bild som skulle visa skillnaden mellan att ha en bra och en dålig lärare. Slutsatsen var att den enskilt största faktorn för elevers resultat var hur skicklig lärare man hade haft. Att måla upp en bild av att det finns skickliga och oskickliga lärare där ute och att allt kokar ned till om den stackars eleven fått tur i lärarlotteriet eller ej är en häpnadsväckande dålig signal att sända ut. Framför allt med tanke på att det idag faktiskt krävs en lärarlegitimation och fem års universitetsstudier som rimligen borde innebära en kvalitetsstämpel i sig. Föreställ er att man skulle måla upp andra yrken på ett liknande sätt; den enskilt största faktorn till om du överlever operationen är om du har en bra eller dålig läkare. Tabellen som illustrerade detta faktum var dessutom hämtad från en studie genomförd 1996 (!) på amerikanska skolor, dvs i ett annat land, annan skolkultur och annan tidsålder än idag och då kan man verkligen starkt ifrågasätta på vilket sätt detta har vetenskaplig bäring i Sverige år 2023.
Ur presentation om Utbildnings- och kulturförvaltningen. Notera gärna källan längst ner där man alltså ej angett årtal för publikation (Sanders and Rivers ”Cumulative and Residual Effects of Teachers on Future Student Academic Achievement”, 1996)
Och hur mäter vi då kvalitet eller hur skicklig en lärare är i Burlöv? Svar: Betyg. För på nästa slide visades ett diagram över de genomsnittliga meritvärdena i årskurs 6 och 9 de senaste fem åren i Burlövs kommun. Med andra ord, ju högre betyg eleverna får desto bättre lärare. Låt oss vara klara över en sak; betyg säger INGENTING om kvalitet i verksamheten. Den som tror det har levt under en sten och helt missat debatten kring betygsinflation och segregering i den svenska skolan. Jag har personligen stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen C-A och jag har stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen F-E och att jag skulle vara en fantastisk lärare i det ena klassrummet och en helt urusel lärare i det andra klassrummet ser jag som helt uteslutet. Men mäter man inte progressionen kanske vän av ordning invänder? Jo visst, man kan ju titta på elevernas betygsutveckling men med tanke på att det finns en mängd med faktorer som påverkar betygsättningen från ett år till ett annat menar jag att det i princip är omöjligt att dra långt gångna slutsatser kring kvaliteten på strukturell nivå bara genom att titta på meritvärdet. Det sker ständigt förändringar i samhället som påverkar eleverna och hur de presterar: nya kursplaner och betygskriterier införs, Skolverket kommer med nya direktiv kring bedömningar, elever och lärare flyttar, skolor gör omstruktureringar eller får mindre/mer resurser etc. Att betygen används som ett urvalsinstrument för högre studier är alltså inte detsamma som att skolor med höga betygsnitt bedriver bättre undervisning och att mäta kvalitet i en sådan komplex verksamhet bör man därmed göra med försiktighet och framför allt lägga tonvikt vid saker som andel behöriga lärare, kunskapsförmedling (vad har eleverna lärt sig?), upplevd studiero och trivsel.
Motion: Klimatkommunerna
Efter presentationen så var det då dags för kommunfullmäktige att samlas. Första punkten på dagordningen var nyinkomna motioner och jag hade, som sagt, lämnat in en motion där jag yrkade på att Burlöv skulle bli medlemmar i nätverket Klimatkommunerna. Klimatkommunerna är en förening som aktivt arbetar för att främja kommuners och regioners lokala klimatarbete mot klimatneutralitet. Motionen finns att läsa här:[1] och vi får säkert anledning att återkomma till den efter att den beretts i kommunstyrelsen.
Det togs också beslut om nämndemän till tingsrätten.[2] Kommunen hade tilldelats 12 nämndemansplatser och dessa skulle fördelas proportionellt (alltså i förhållande till partiernas storlek). Eftersom Miljöpartiet endast har två mandat i fullmäktige så fick vi inga platser på egen kraft men det fanns en möjlighet att tilldelas en plats om vi hade gått ihop med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna eller eventuellt om vi hade gått ihop med alliansen. Varken Socialdemokraterna eller Alliansen ville dock ingå ett samarbete med oss med motiveringen att SD i så fall skulle bli lite sura (vi hade tagit ett av deras mandat) och det är dumt att förarga dem då båda blocken behöver deras stöd i andra frågor. Tråkigt förstås, framför allt med tanke på att vi hade en riktigt bra kandidat som dessutom hade sänkt medelåldern med ett par år. Medelåldern på nämndemännen från Burlöv blev nu istället 67 år vilket förvisso är fyra år yngre än vad medelåldern på enbart SDs kandidater var (71). Slutsatsen man kan dra efter detta val är att vi har en situation i kommunen som starkt påminner om rikspolitiken, SD styr agendan genom att luta sig mot S i vissa frågor och mot Alliansen i andra frågor men samtidigt behöver de inte stå till svars för någonting eftersom de officiellt inte ingår i styret.
Jäv och gödsel
När det var dags för kvällens sista punkt, lokala miljöföreskrifter, hettade det till rejält.[3] Anledningen var att man i de nya miljöföreskrifterna hade ändrat gränsen för spridning av gödsel, slam eller annan orenlighet från 300 meter till 150 meter från bebyggelse.[4] Vlado Somljacan (MP) yrkade då på att vi skulle ha kvar 300 meter som gräns samt ifrågasatte om inte kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), ska anses jävig i frågan då han äger en stor del av jordbruksmarken i kommunen. Jävsfrågan fick upp både alliansens Marie Wahlgren (L) och Sverigedemokraternas Rolf Hagmann i talarstolen som båda med bestämdhet hävdade att det absolut inte kan vara fråga om jäv. Frågan är dock intressant och i mitt tycke inte alls så okomplicerad som Wahlgren och Hagmann ville göra gällande. Låt oss försöka bena ut det. Att vara jävig handlar som bekant om huruvida man kan tänkas vara partisk och därmed olämplig att fatta beslut i frågan. I kommunallagen står att man inte får delta i ärenden som ”personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, förälder, barn eller syskon”.[5] Och detta innebär då främst ärenden som angår en som individ och inte som medlem av ett kollektiv. D.v.s. man har förstås rätt att delta i beslut om t.ex. arvoden till samtliga förtroendevalda politiker då man ingår i den kollektiva kretsen förtroendevalda politiker även om man också har ett personligt intresse i frågan. Intressant i sammanhanget är dock att det samtidigt kan finnas situationer där man är del av ett kollektiv men där man ändå kan anses jävig. Om frågan exempelvis gäller antagande av en detaljplan i ett område där man själv äger mark eller om man fattar beslut om att sänka vatten- och avloppsavgifter i ett område där man äger en fastighet kan man anses jävig.[6] Så var den exakta gränsen går är svårt att på förhand fastställa utan i viss mån öppet för tolkning. Kan Fredrik Jörgensen anses jävig? Frågan ställdes på sin spets och fullmäktige valde att inte anse honom jävig men visst hade man kunnat argumentera att en sänkt gräns gör att han får en större yta att gödsla på och därmed också större avkastning på sin jord och med andra ord har han ett ekonomiskt intresse av att sänka gränsen. Eftersom denna föreskrift gäller hela kommunen och inte enbart en avgränsad yta kan man samtidigt argumentera för att han i detta fall får anses vara del av ett kollektiv och därmed inte jävig. Oavsett, som huvudregel i jävsfrågor bör man förhålla sig till försiktighetsprincipen och vid minsta misstanke om jäv är det bättre att ställa sig utanför. Sett så här i efterhand är det kanske det som Jörgensen borde ha gjort i detta fall.
Nästa kommunfullmäktige är den 19 juni och då fattas bl.a. beslut om kommande års budget. Spännande!
Är du en av dem som gått runt och irriterat dig på att återvinningsstationerna alltid ser så otroligt misskötta ut? Du kanske har tänkt tanken ”vad är det för fel på folk? Ska det vara så svårt att fatta att man inte kan dumpa soffor och allsköns bråte hur som helst?”. Ja, då är du inte ensam. Växande sopberg och nedskräpning är ett problem som sannolikt kostar Sveriges kommuner åtskilliga miljoner varje år. En av återvinningsstationerna här i Burlöv där det länge förekommit problem med dumpning är stationen vid Badhusvägen (mellan Lidl och Burlöv Center) och nu har man kommit till vägs ände med problemen och istället bestämt sig för att lägga ned stationen. Det beslutade man på förra veckans kommunstyrelsemöte efter att ärendet tidigare behandlats i tekniska utskottet.[1]
En helt vanlig återvinningsstation en helt vanlig måndag
Kommunen har under en längre tid arbetat för att förhindra och åtgärda problemet med att människor dumpar skräp. Några exempel på åtgärder som vidtagits är att kameraövervaka området, sätta upp sarger, informera närboende och medborgare samt att med hjälp av trygghetsvärdarna gå dagliga ronder för att kontrollera området. Man har faktiskt lyckats ertappa, anmäla och lagföra ett tiotal personer för dumpning men trots det har dumpningen fortsatt i oförminskad styrka. Att det skulle handla om personer som inte vet hur man sopsorterar eller inte förstår vad som gäller kan man därmed i princip utesluta. Det här handlar om personer som medvetet, regelbundet och systematiskt dumpar avfall och som är fullt på det klara med att det inte är tillåtet.[2] Sopor är kort och gott big business oavsett om vi befinner oss i maffians Neapel eller lilla Burlöv (inga andra jämförelser i övrigt). Så vad är lösningen? Två saker som har gjort just återvinningsstationen vid Badhusvägen attraktiv för dumpare är dels att den ligger lite avskild från bostadsbebyggelse och förbipasserande, dels att anläggningen är relativt stor vilket gör att man lätt kan dumpa många och stora saker. Därför beslutade kommunstyrelsen att ge kommunledningsförvaltningen i uppdrag att ta fram två nya mindre platser för återvinningscentraler i Arlöv. I det tidigare framtagna beslutsunderlaget ingick förvisso förslag på två platser; busshållplatsen vid Arlövs kyrka och parkeringen mellan Segevägen och Grönvägens höghusområde (strax innan Burlövsbron) men det förstnämnda förslaget förkastades av politikerna och istället får tjänstemännen alltså i uppdrag att leta nya platser. För närvarande ägs och driftas återvinningsstationerna av Förpacknings- och tidningsindustrin (FTI) men från och med den 1 januari 2024 kommer ägandet och ansvaret övergå till kommunen så det är förmodligen först då som vi kommer se denna förändring.
Tilltänkt placering av återvinningsstation vid Segevägen. De refuger som behöver tas bort för att återvinningsstationen ska kunna placeras där är markerade i rött. Ur 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer
Tilltänkt placering av återvinningsstation vid Arlövs kyrka. Ur 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer
På samma kommunstyrelsemöte inträffade också något som är ganska ovanligt: styret förlorade en omröstning. Detta hände under punkten med den sexiga rubriken ”Antagande av reviderad delegationsordning för kommunstyrelsen”.[3] I korta ordalag handlar denna punkt om att fastställa vem/vilka som har befogenhet att fatta beslut i frågor som inte kräver att kommunstyrelsen nödvändigtvis har beslutanderätt i. Det kan t.ex. handla om att delegera beslutanderätt att anställa personal till närmaste chef eller ge en ansvarig tjänsteman tillåtelse att fatta beslut kring uthyrning av parkeringsplatser osv. Normalt görs inga stora förändringar i detta dokument men man behöver ändå uppdatera och gå igenom delegationsordningen med jämna mellanrum för att den ska vara aktuell. Nu fanns det dock en förändring som oppositionen reagerade emot. Det gällde möjligheten att fatta beslut kring försäljning av inventarier där budgetansvariga chefer enligt det nya förslaget skulle ges befogenhet att fatta beslut om försäljningar till ett uppskattat värde av 210 000:- (vilket är en kraftig höjning gentemot tidigare 26 250:- ), att kommundirektören fick befogenhet att fatta beslut kring inventarieförsäljning som överstiger 210 000:- (vilket tidigare var delegerat till kommunstyrelsens arbetsutskott där såväl styrande partier som opposition är representerade) samt att kommunstyrelsens ordförande och kommundirektören har beslutanderätt gällande bidragsgivning upp till ett värde av 105 000:- (höjning från 52 500:- ).[4] Socialdemokraternas Viktor Eriksson hade invändningar mot detta och yrkade att det skulle vara lägre belopp och fick med sig SD vilket gjorde att han med 9 röster mot 4 lyckades få gehör för sitt yrkande. Kul ändå att styret får en liten näsbränna när de försöker delegera makten och försvåra insynen! Nästa måndag (22/5) är det kommunfullmäktigemöte och då ska vi bl.a. fatta beslut om nämndemän till tingsrätten. Auf wiedersehen!
Long time no see bloglovers! En hektisk månad närmar sig sitt slut och nya friska tag ska tas. Det har hänt en del i Burlövspolitiken sedan sist jag skrev, bl.a. har det varit ett kommunfullmäktigemöte där man klubbat vilka som ska sitta i de olika nämnderna, utskotten och kommunägda bolagsstyrelserna och en ny detaljplan för den grön-blå infrastrukturen i Kronetorpstaden har varit ute på samråd.[1] Jag vill redan nu varna för att detta kommer bli ett lååååångt inlägg J
Låt oss börja med att titta på vad som hände på kommunfullmäktiges senaste sammanträde den 12 december.
En viktig princip inom svensk demokrati är att all makt ska utgå från folket. Eftersom vi är en representativ demokrati väljer folket sina företrädare i allmänna val. När vi går till valurnorna vart fjärde år röstar vi in personer i fullmäktigeförsamlingar på olika nivåer. På nationell nivå röstar vi om vilka som ska företräda oss i riksdagen, på regional nivå röstar vi in de som ska företräda oss i regionfullmäktige och på lokal nivå röstar vi på vilka som ska företräda oss i kommunfullmäktige. Till riksdagen väljs 349 ledamöter men de olika kommunerna har olika antal ledamöter beroende på kommunens storlek (antal invånare). Minsta antalet ledamöter har de kommuner som har högst 8 000 röstande och där säger kommunallagen att det måste finnas minst 21 ledamöter. Burlöv, som är en relativt liten kommun har 41 ledamöter och dessa har så klart fördelats procentuellt mellan olika partier utifrån valresultatet. Tanken är alltså att det är dessa 41 personer som genom mandat från kommuninvånarna fått förtroende att bestämma och ta beslut å deras vägnar. I teorin är det i alla fall så det är tänkt. Men sen finns det ju det här med nämnder och utskott och styrelser och kommunägda bolag. I ett tidigare blogginlägg beskrev jag lite förenklat skillnaden mellan en kommunstyrelse och kommunfullmäktige[2] men vad innebär nämnder och utskott? Ja, man kan säga att en kommun är ju för det mesta en ganska komplex och stor organisation så för att underlätta handläggningen av ärenden delar man upp organisationen i olika ansvarsområden och låter nämnder, utskott och kommunstyrelse förbereda och utreda ärendena innan man fattar det slutgiltiga beslutet i kommunfullmäktige. För att förstå hur det hänger ihop kan vi illustrera det med hjälp av ett aktuellt exempel från ovan nämnda kommunfullmäktigemöte där Vlasta Ekman (S) hade lämnat in en motion där hon yrkade att Burlövs kommun skulle införa rabatterade årskort till Burlövsbadets gym för pensionärer.[3] I fullmäktige röstades det för att motionen skulle lämnas vidare för beredning och det innebär att tjänstemännen utreder vilka möjligheter det finns för ett sådant förslag och att det sedan presenteras för kommunstyrelsen och/eller den nämnd vars ansvarsområde det faller under (gissningsvis utbildnings- och kulturnämnden) där politikerna i sin tur diskuterar och röstar för eller emot förslaget. Beroende på utfallet i omröstningen kommer kommunstyrelsen/nämnden sedan att antingen föreslå att kommunfullmäktige bifaller (godkänner) eller avslår motionen och därefter kommer motionen att tas upp i kommunfullmäktige igen där man har möjlighet att debattera och rösta om motionen ska godkännas eller ej. Nedan visas stegen:
Motion presenteras i kommunfullmäktige
Motionen bereds/utreds av tjänstemän (d.v.s. ansvarig förvaltning) och presenteras för kommunstyrelse/ansvarig nämnd. Politikerna i kommunstyrelsen eller aktuell nämnd diskuterar och röstar för eller emot motionen.
Motionen debatteras i kommunfullmäktige och politikerna i kommunfullmäktige röstar sedan om motionen. Eftersom man redan har röstat i kommunstyrelsen eller ansvarig nämnd så finns det ett färdigt förslag till beslut som politikerna får ta ställning till. Alltså, om kommunstyrelsen eller ansvarig nämnd röstade för att godkänna motionen i steg 2 så måste man som ledamot i fullmäktige yrka på att förslaget ska avslås om man inte vill att det ska gå igenom.
Om kommunfullmäktige röstar för motionen implementerar ansvarig förvaltning beslutet i verksamheten
Om det krävs en väldigt omfattande utredning/beredning kan det ibland ta flera år från det att motionären/ledamoten lämnar in en motion tills att man röstar om den i fullmäktige. En vanlig riktlinje brukar dock vara att kommunfullmäktige bör fatta beslut senast ett år efter att motionen har väckts/presenterats.
Några ytterligare förklaringar som kan vara bra att känna till…
Skillnaden mellan förvaltning och nämnd = Nämnden är den POLITISKA ledningen för ett speciellt ansvarsområde och under varje nämnd finns en förvaltning bestående av TJÄNSTEMÄN som arbetar efter de beslut nämnden fattat. Det är alltså förvaltningen som utreder och genomför det som nämnden/fullmäktige beslutar om.
Skillnaden mellan en nämnd och ett utskott = Det som är lite förvirrande är att utskott på nationell nivå (riksdagen) har den funktion som nämnder i regel har på kommunal nivå medan utskott på kommunal nivå i regel är en mindre del av en ansvarig nämnd med en särskild uppgift. I Burlöv har t.ex. socialnämnden, vars ansvarsområde är vård och omsorg, ett arbetsutskott kopplat till sig där man förbereder beslut som sedan tas upp i socialnämnden för beslut.
På kommunfullmäktiges sammanträde den 12 december valdes som sagt vilka som ska sitta i de olika nämnderna. Och det finns två saker som är viktiga att framhålla när det gäller nämndssammansättningen. 1. Alla partier i fullmäktige har inte per automatik platser i nämnderna. 2. Partierna, inte folket, utser själva vilka som ska representera dem. Så hur tillsätts nämnderna? Det är kommunfullmäktige som väljer vilka som ska sitta i nämnderna MEN fördelningen måste följa valresultatet och antalet ledamöter och ersättare måste vara minst fem. Som regel tillämpas samma metod (jämkade uddatalsmetoden) som när man utser ledamöter i kommunfullmäktige (se [4]) men eftersom antalet ledamöter i nämnderna är betydligt mindre än i fullmäktige innebär det att småpartier (som t.ex. Miljöpartiet) har ganska små chanser att få platser om man inte går ihop med andra partier i s.k. valtekniska samarbeten. Och mycket riktigt, efter omröstning står det nu klart att Miljöpartiet blir helt utan representation i samtliga nämnder vilket innebär att det enda organ där vi har en möjlighet att påverka politiken de kommande fyra åren är i kommunfullmäktige. Spelar det någon roll, alla beslut måste väl ändå gå genom fullmäktige? Ja, nu kommer vi till det här med att det bara är i teorin som folkets representanter bestämmer.
Nämnderna spelar en viktig och avgörande roll i beslutsfattandet eftersom det beslut som nämnden kommer fram till sällan ändras när det sedan debatteras i fullmäktige (då det är samma partier som har majoritet i såväl nämnderna som i kommunfullmäktige). Men framför allt är det viktigt att förstå att nämnder faktiskt FÅR fatta självständiga beslut i ärenden som bedöms vara av mindre vikt. Kommunfullmäktige kan nämligen delegera beslutsfattandet till nämnderna under vissa förutsättningar. Detta blev också tydligt under samma kommunfullmäktigemöte som nämnts ovan då kommunfullmäktige beslöt att utbildnings- och kulturnämnden (och inte kommunfullmäktige) hädanefter har rätt att fastställa avgifter inom förskola och fritidshem. Det betyder alltså att det i Burlövs kommun numera inte är folkets representanter utan de stora partiernas representanter som bestämmer vilka avgifter som ska gälla för förskola och fritidshem. Att delegera beslutsfattandet på det här sättet är ett enkelt sätt för en styrande majoritet att se till så att färre oppositionsröster har möjlighet att opponera sig mot beslut, att försämra insyn och i slutändan att inskränka demokratin. Jag kanske låter tjatig när jag ständigt tar upp demokratiunderskottet i den här kommunen men det är svårt att inte reagera när det i princip görs inskränkningar av transparens, insyn och demokrati vid varje givet tillfälle.
En annan spännande och intressant sak som hänt är att man nu lämnat ut en ny detaljplan i Kronetorpstaden på samråd. Samråd betyder att man delger ett förslag där man samlar in tankar och åsikter från allmänhet och andra berörda. Detaljplanen och övrig information finns på kommunens hemsida (här: [5]) samt på Medborgarhuset. Den här detaljplanen innehåller förslag på den s.k. grön-blå infrastrukturen vilket i praktiken innebär all grönska, sjöar och vattendrag i hela området. Den innehåller alltså inga byggnader vilket man annars brukar inkludera. Låt oss börja med att titta på förslaget i sin helhet:
Vid en första anblick ser det verkligen grönt ut. Det som är vitmarkerat i kartan är de luckor/hål som inte inkluderas i detaljplanen men där det är tänkt att finnas bebyggelse. Det finns dock några saker som gör mig väldigt bekymrad och som gett mig anledning att författa en insändare till Lokaltidningen. Denna insändare publicerades den 17 december och finns att läsa här [6].
Ur Lokaltidningen Lomma Burlöv 2022-12-17
Som sagt, det ser grönt ut men man luras lätt av kartan. I det nordöstra hörnet är det t.ex. tänkt att placeras en kraftstation vilket nedanstående bild visar (det svart-rutiga området).
Det här är dessutom ett område där det idag finns uppväxt skog (eller skogsdunge om man så vill) och detta kommer man i stort att skövla istället för att försöka bevara och utnyttja till ett naturområde/park. Sen kommer det placeras en vall runt om hela området som upptar en stor del av grönytan. En vall istället för bullerplank är naturligtvis väldigt mycket trevligare men det innebär också att många kommer få svårt att utnyttja den delen som ett rekreationsområde. Det blir t.ex. svårtillgängligt för rörelsehindrade personer, småbarn/familjer eller äldre att klättra upp på en vall. Slutligen är det också problematiskt att man planerar för en minimal ”stadspark”. Ja, frågan är om man ens får kalla det för stadspark för i planbeskrivningen till detaljplanen finns faktiskt en storleksklassificering över olika grönområden och där framgår det att en stadsdelspark är mellan 5-7 hektar samt att en stadspark ska vara minst 20 hektar. [7] ”Stadsparken” i Kronetorp kommer enligt det redovisade förslaget att landa på någonstans kring 2-3 hektar (= grannskapspark). För storleksjämförelse är en fullstor fotbollsplan ca 0,7 hektar (1 hektar är detsamma som 100 m * 100 m eller 10 000 kvm). Nedan illustration från planprogrammet visar lite tydligare hur det är tänkt att se ut (bortsett från att kraftstationen inte är med).
Avslutningsvis, sista ordet är inte sagt om vare sig grönområdena i Kronetorp eller beslutsfattandet kring taxor och avgifter. I höst kommer detaljplanen för Kronetorps grön-blå infrastruktur att debatteras i fullmäktige och förhoppningsvis finns det då fler som reagerar och gällande beslutsdelegeringen av avgifter i förskola har jag i dagarna lämnat in ett överklagande till Förvaltningsrätten för att få det laglighetsprövat. I en demokrati är nämligen en annan viktig princip också att man har oberoende domstolar som kan dra i nödbromsen när politiker fattar galna beslut.
Innevarande fullmäktige hade sitt sista sammanträde i måndags. Nästa gång som fullmäktige samlas blir i mitten av oktober och då är det de nyvalda ledamöterna (inklusive undertecknad!) som tar plats. Just nu är det fortsatt svårt att säga vilken konstellation eller vilka partier som kommer styra kommunen framöver eftersom det pågår förhandlingar mellan partierna men inom ett par veckor lär det ha klarnat. På måndagens fullmäktige togs det bl.a. beslut om politikernas arvode för kommande mandatperiod samt datum för när sammanträden i fullmäktige och i de olika nämnderna äger rum under 2023 (se [1] och [2]) men mer intressant (i mitt tycke) var två andra beslut som togs under kvällen. Dels gick en begäran om ytterligare medel för ombyggnad av biblioteket i Åkarp igenom och dels antogs en detaljplan för stationsområdet i Åkarp.
Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp biblioteksflytten från Dalslundskolan till Möllegården som pågår i detta nu. [3] I det inlägget är jag bl.a. kritisk till att det som varit styrande i processen och valet av Möllegården som ny bibliotekslokal är att det ansetts vara det billigaste och mest kostnadseffektiva alternativet. Det är i det sammanhanget intressant att konstatera att man nu missbedömt kostnaden för det alternativ man valde (alltså att bygga om biblioteket på Dalslund och flytta folkbiblioteket till Möllegården). Ökade projekterings- och upphandlingskostnader har gjort att den totala kostnaden för projektering och upphandling av ombyggnad på Dalslundskolan nu uppgår till 5 mnkr istället för 3 mnkr. Det gör att totalkostnaden för ombyggnad och flytt nu landar på 9,2 mnkr. Säkerligen kommer slutnotan vara betydligt högre för det konstateras också i äskandet att ”[o]mbyggnationen på Möllegården kultur är ännu inte projekterad och kostnadsberäknad men det finns en risk att byggkostnaderna även påverkar den kostnaden vilken beräknades till 3,6 mnkr vilket kan leda till fler äskanden längre fram”.[4] Det tråkiga med det här är att ju dyrare projektet blir desto mindre sannolikt blir det att Åkarp under överskådlig framtid får ett eget fristående folkbibliotek som inte kläms ihop med all annan kulturverksamhet. Det riskerar också att spilla över på andra kultursatsningar i kommunen. Ett område som Kronetorp t.ex. skulle verkligen lyftas av att man planerade för ett kulturhus, bibliotek, konsthall eller någon annan typ av kulturell verksamhet och dragplåster men frågan är om majoriteten av partierna i fullmäktige är villiga att prioritera en sådan satsning?
Ett mer glädjande beslut var antagandet av detaljplan för Åkarp 24:1 m. fl. (Stationsvägen). Den här detaljplanen berör en del av stationsområdet (se området inom streckad röd linje på bilden nedan) och vägen mellan Gränsvägen och stationen. När planen förverkligas kommer det både bli bättre cykelmöjligheter och mer grönska. Men framför allt kommer denna plan i kombination med övriga detaljplaner i närliggande område göra att Åkarp förhoppningsvis får en centralt belägen mötesplats och parkyta ovanpå järnvägen samt ut över ”Svanetorpssidan” och längs med Alnarpsån. Alnarpsån kommer också i samband med detta få ett ordentligt ansiktslyft genom att dels planläggas som parkmark (vilket gör att man har bättre möjligheter att rusta upp ån och sköta den som ett centralt beläget vattendrag[5]) och dels genom att detaljplanen möjliggör att man kan bredda ån för att öka flödeskapaciteten och förhindra översvämningar. Genomförandetiden är fem år från det datum detaljplanen vunnit laga kraft.
Nu är det valspurt. Under veckan kommer vi kampanja och dela ut valmanifest. I lördags var det Burlövsfesten på Burlöv centers parkering med bl.a. politikerutfrågning. Här nedan en kort video från utfrågningen där jag på en minut förklarar varför jag tycker du ska rösta på Miljöpartiet. Kom ihåg! Det viktiga är att du röstar oavsett vilket parti du väljer. Allt gott!
Häromdagen kunde man läsa en artikel i Sydsvenskan om de tre studenterna Björn, Arvid och Sebastian som hittat ett tidigare okänt grönområde stort som 18 (!) fotbollsplaner alldeles intill Sockerbruket.[1] Artikeln fick mig osökt att tänka på en studie jag genomförde i våras där jag försökte göra en kartläggning av Burlövs träd och grönytor. Utgångspunkten för den studien var att se hur nära kommunmedborgare har till grönska och naturområden och ifall antalet träd och grönytor är tillräckligt för att vara en hållbar kommun.
Innan jag redovisar resultatet från den studien kan det vara värt och stanna upp för att fråga sig varför vi egentligen behöver träd och gröna ytor i våra städer och hur vet vi hur mycket träd och grönska som behövs? Ofta kan jag tycka att man lite slarvigt kastar ur sig att det är viktigt att ha nära till grönska, att våra städer är gröna och att vi värnar om miljön men att man sällan följer upp med att förklara VARFÖR det är viktigt eller HUR man arbetar med dessa frågor.
Träd och grönska behövs i en stad av flera olika anledningar. En viktig anledning är att man genom att öka mängden grönska också ökar en stads motståndskraft mot klimatförändringar. Det kan t.ex. handla om att träd har en nedkylande effekt genom den skugga de skänker eller att träd och grönytor suger upp vatten (vilket inte hårdgjorda ytor gör) vid kraftiga regn eller skyfall. Träd, gröna ytor och naturområden behövs givetvis också för att skapa goda livsmiljöer för djur, växter och människor. Grönområden gör oss friskare både fysiskt och psykiskt eftersom de kan användas till rekreation och lek. Och träd binder, som bekant, koldioxid vilket är viktigt eftersom koldioxid är en växthusgas som gör att medeltemperaturen ökar. Det finns en mängd andra anledningar till varför grönska är viktigt för en stad men vi kan kanske nöja oss med ovanstående just nu.
Men hur mycket grönska behövs egentligen? Därom tvistar (delvis) de lärda. Framför allt så kan man ta fasta på olika mått. En del kommuner (exempelvis Malmö) använder något som kallas grönytefaktor som är en slags kvantitativ beräkning av hur mycket yta som varje nybyggnadsområde ska tillägna träd, buskar och grönområden[2]. Ett annat kvantitativt mått eller tumregel som man kan använda (och det som jag använde i ovan nämnda studie) är den s.k. 3-30-300 regeln. Med det menas att alla medborgare ska kunna se minst tre träd från sin bostad, varje stadsdel ska ha en trädkrontäckningsgrad på minst 30% och ingen ska ha mer än 300 meter till närmsta kvalitativa grönområde. Det här är en regel som en framstående forskare inom urban trädvård vid namn Cecil Konijnendijk van den Bosch[3] tagit fram och som utgår ifrån vad forskningen säger krävs för att en stad ska vara hållbar både vad gäller motståndskraft mot klimatförändringar och för att öka människors välmående fysiskt och psykiskt. Trädkrontäckningsgrad innebär helt enkelt hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor och med kvalitativt grönområde menas områden som är minst 1 hektar (10 000 kvm) och kan användas för rekreation.
Resultatet visade att det definitivt finns bostäder som inte kan se minst tre träd och att det både finns områden i Burlövs kommun där man har längre än 300 meter till närmsta kvalitativa grönområde samt att trädkrontäckningsgraden för både Åkarp och Arlöv var lägre än 30% (Arlöv ca 21% och Åkarp ca 27%).
Karta över Burlövs kommun. Till vänster karta över kommunens grönområden (dock ej med den oupptäckta oasen som nämns i artikeln). Till höger en karta över grönområden större än 0,5 hektar och som kan användas till rekreationKarta över vilka bostäder som har mer än 300 meter till närmaste kvalitativa grönområde
I artikeln med de tre studenterna så lyfter de just problematiken kring att det saknas naturområden i kommunen och särskilt områden med större sammanhängande yta. Särskilt i Åkarp är det anmärkningsvärt hur få stora parker eller naturområden som finns. När kommunstyrelsens ordförande i samma artikel får frågan kring hur hon ser på saken menar hon att de arbetar aktivt för att ”säkerställa att det finns gröna och härliga stråk.” Men problemet är väl just det, att man arbetar för att säkerställa att det finns gångstråk och trädalléer längs med bilvägar men att man inte arbetar lika aktivt för att göra våra parker attraktiva och se till så att det finns kvalitativa naturområden även inom tätorterna. Jag har själv flera gånger slagits av det märkliga i att jag ofta åker till andra kommuner (exempelvis Alnarp, Lunds stadspark eller Hjärups park) för att få parkupplevelser. Satsa på parker och naturområden!
Tobias Steen (MP) 