Magasinet Skolvärlden har gjort korta intervjuer med politiker från de olika partierna om deras syn på skolan och jag fick äran att representera Miljöpartiet. Ni hittar mina och övriga kandidaters svar här: https://skolvarlden.se/artiklar/mp-lararen-har-svart-att-se-positiva-effekter-av-betyget-f
De som inte har barn i skolåldern eller insyn i skolornas verksamhet här i Burlöv har kanske aldrig funderat över vilka digitala verktyg som eleverna har tillgång till. Det var i alla fall inget jag reflekterade över tills jag ganska nyligen blev inbjuden till att besöka skolorna i både Arlöv och Åkarp. Eftersom jag är lärare själv var jag fullt på det klara med att man, likt resten av Sveriges skolor, arbetar aktivt med digitalisering och att eleverna idag har tillgång till egna digitala verktyg redan från lägre grundskoleåldern kom därför knappast som en överraskning. Klassiska datorsalar med stationära datorer är sedan länge ett minne blott (om nu någon inbillade sig något annat). Man kan givetvis ha många åsikter om att barnen har ständig tillgång till uppkopplade teknikprylar och fundera kring vad det får för konsekvenser men så bakåtsträvande är jag inte att jag tänker rasa mot teknikutvecklingen i stort. Nä, istället är det valet av digitalt verktyg i Burlövs kommuns skolor som retat upp mig. Döm av min förvåning när jag inser att det inte är en bärbar dator utan en iPad (dvs en LÄSPLATTA) som barnen använder för att SKRIVA, räkna, skapa diagram eller presentationer. Tycker man inte att det är problematiskt så tycker jag att man ska prova att skriva EN sida text med en touchskärm. Jobbigt?
Som politiker ska man vara väldigt försiktig med att gå in och försöka styra verksamheten och jag inser förstås att synpunkter på vilket arbetsredskap man använder definitivt faller under kategorin styra verksamheten. Jag vet också att det finns få saker jag som lärare stör mig mer på än när klåfingriga politiker (som sällan har en pedagogisk bakgrund) går in och bestämmer hur de tycker man ska utföra sitt yrke. Därför vill jag verkligen poängtera att min syn på iPads (och läsplattor överlag) i skolan faktiskt även delas av många lärare och skolledare. Eller som en icke namngiven rektor uttryckte sig när jag visade mitt starka ogillande: ”det finns nog INGEN som inte håller med dig om det”. Så varför i hela friden har vi köpt in läsplattor från första början? Bra fråga! Vem som fick den snilleblixten är dolt i dunklet (kan det möjligen ha varit ett politiskt beslut?) men oavsett är det hög tid att omvärdera och agera. Ut med iPads och in med riktiga datorer!
MP Burlöv har i dagarna antagit ett valmanifest för mandatperioden 2022-2026. Du hittar manifestet i menyn till vänster
Det finns en trend i dagens samhälle att bygga stora centrala skolor istället för att satsa på småskaliga verksamheter. Detta gäller på alla nivåer, från förskola upp till gymnasiet. Inte minst Malmö stad har gjort omfattande satsningar på att bygga och omvandla skolorna till större enheter[1]. Även här i Burlöv ser man tendenser till samma utveckling (det senaste exemplet är bygget av Grönebo förskola som är tänkt att ersätta två mindre förskolor). Det finns lite olika argument och tankar som ligger till grund för att man gör så här. I Malmös fall har det exempelvis handlat om ett försök till att bryta segregationen. Man har sett att centralt belägna skolor är mer populära än skolor som ligger i utkanten och genom att bygga stora enheter centralt hoppas man att barn från alla delar av Malmö får plats på samma skolor och därigenom blandas mer. Ibland hör man debattörer påstå att forskningen visar att skolstorleken inte spelar någon roll för elevernas resultat och då lyfter man gärna fram John Hatties gravt misstolkade studie Synligt lärande (2014) som bevis[2]. Ett annat viktigt argument har varit att det finns organisatoriska vinster. Med andra ord; i en stor skola kan fler elever dela på gemensamma ytor som matsal, slöjdsalar, gymnastikhall eller andra specialsalar, det blir lättare att rekrytera lärare eftersom man i högre utsträckning kan erbjuda heltidstjänster och en större personalgrupp underlättar också vid sjukdom eller för att hålla öppet tidigt och stänga sent. Organisationsvinst-argumentet är framför allt ett argument man återkommande hör om man pratar med skolledare här i kommunen som är starkt positiva till den här utvecklingen. Något man mer sällan hör, men som förmodligen i grund och botten är huvudanledningen, är den ekonomiska fördelen med stora skolor. Stora skolor anses nämligen ofta vara betydligt mer kostnadseffektiva. Och det är här jag reagerar. Likt Skalmans instinktiva reflex mot allt som handlar om att ”skynda på” och att ha ”bråttom” har jag en ryggmärgsinstinkt som slår i taket för sånt som är ”kostnadseffektivt” och ”billigt”. I min värld regerar nämligen mottot ”man får vad man betalar för” och ofta visar det sig att man snarare är dumsnål när man satsar på det billigare alternativet. Låt oss därför ta en titt på vad forskningen egentligen säger om stora kontra små skolor. Har storleken betydelse för elevers studieresultat, trygghet och trivsel?
Mig veterligen finns det bara en enda forskningsöversikt på svenska som tittat på både studieresultat och trygghet/trivsel på alla nivåer (förskola-grundskola-gymnasiet) och det är Carl-Henrik Adolfssons Skolstorlekens påverkan på elevers skolprestationer och sociala situation i skolan (2014)[3]. Problemet med den översikten är att det inte refereras till studier om svenska förhållanden (eftersom den typen av studier saknas). SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) tog fram en rapport 2014 kallad Klarar den lilla skolan de stora kraven? där man diskuterar fördelar och utmaningar med små skolor och 2018 gjordes den uppföljande rapporten Om sambandet mellan skolstorlek och utbildningsresultat fram för att ytterligare försöka reda ut huruvida skolstorleken spelar roll för elevernas resultat[4]. På Boverkets hemsida finns en enkel och kort sammanfattning av resultaten från ovan nämnda studier samt några andra[5].
Nåväl, forskningen är, som så ofta, inte entydig utan det finns studier som påvisar nackdelar avseende studieresultat och elevers sociala situation (trygghet, trivsel etc.) med stora skolor och det finns studier som visar nackdelar med små skolor och sen finns det studier som visar att skolstorleken inte spelar någon roll. Med det sagt finns det tre saker som jag tycker är extra intressanta att lyfta.
För det första finns det inga studier som stödjer att en stor skola gynnar elevernas studieresultat men det finns däremot studier som påvisar motsatsen (alltså att små skolor gynnar studieresultaten), det finns studier som påvisar att små skolor uppvisar sämre studieresultat och sen finns det studier som kommer fram till att skolstorleken inte spelar någon roll[6]. Att det finns studier som visar att väldigt små skolor uppvisar sämre resultat beror dock i stor utsträckning på att s.k. resursskolor är överrepresenterade i denna kategori (resursskolor är skolor som tar emot elever som av olika anledningar inte klarar av att studera i den ordinarie grundskolan)[7]. Det betyder alltså att stora skolor, i bästa fall, är lika bra som små skolor medan småskaliga verksamheter kan ha en klart positiv inverkan jämfört med stora skolor. Det finns vissa studier som pekar mot att småskaliga skolor kan ha en negativ inverkan för barns utveckling och lärande därför att man inte har tillgång till samma resurser som stora skolor MEN dessa studier har framför allt studerat skolor i glesbygdskommuner som är väldigt sårbara om en lärare slutar eller drabbas av sjukdom eftersom det i regel saknas utbildade vikarier eller där man på grund av befolkningssammansättning och geografin har dålig tillgång till omvärldsinfluenser. Burlöv är inte en glesbygdskommun utan tvärtom en kommun i en storstadsregion så här finns inte samma sårbarhet och här finns också en god tillgång till en kritisk massa.
För det andra visar forskningen att elevers sociala situation (och här innefattas exempelvis förekomst av mobbning, elevers känsla av delaktighet, skolavhopp, skolk samt lärares och föräldrars engagemang och inställning till elever) sammantaget tycks vara mer positiv i små skolor jämfört med stora skolor. Särskilt elever i de lägre åldrarna (f-3) och elever med utländsk bakgrund och med låg socioekonomisk status tycks gynnas. Det hänger ihop med att det på en mindre skola är svårare att vara anonym eftersom ”alla känner alla” och att det där är lättare att etablera personliga förhållanden elever emellan och mellan elever och lärare.
För det tredje tycks det också som att skolprestationerna för ovan nämnda elevgrupper (elever i de lägre åldrarna och elever med utländsk bakgrund och med låg socioekonomisk status) i synnerhet i grundskolan förbättras i små skolor jämfört med stora[8]. Med tanke på Burlövs kommuns demografi (läs: en hög andel med utländsk bakgrund/låg socioekonomisk status) är det anmärkningsvärt att man inte beaktat de här slutsatserna mer.
Sen var det det här med ekonomin. Har vi råd att ha små skolor? Adolfsson avslutar med att ställa sig just den frågan och konstaterar att det nödvändigtvis inte behöver vara dyrare. Så här skriver han:
Även om en nedläggning av en mindre skola ger förbättrade siffror i nästa års kommunbudget behöver den inte alltid innebära en besparing för kommunen på lång sikt. Exempelvis kan skolbyggnaden kanske fortsätta att kosta pengar, barnfamiljer väljer att flytta från kommunen, barnfamiljer väljer att inte flytta till kommunen, kostnaderna för skoltransporter ökar och så vidare. Detsamma gäller om kostnader för faktorer som exempelvis elevers avhopp eller frånvaro tas med i beräkningarna. Som visades i forskningssammanställningen ovan verkar det finnas belägg för att just skolavhoppen och den ogiltiga frånvaron är större på större skolor. Sådana kostnader är givetvis svåra att beräkna men att de får samhällsekonomiska konsekvenser råder det nog ingen tvekan om.
Carl-Henrik Adolfsson (2014) s. 20
Visst, organisatoriskt finns det fördelar med stora skolor men frågan jag tycker man bör ställa sig är om de organisatoriska fördelarna överväger mot bättre skolprestationer, mer engagerade lärare och tryggare och trivsammare miljöer för eleverna. Svaret är för mig självklart nej. Satsa på de småskaliga alternativen!
[1] Politikernas strategi mot skolsegregation har inte fungerat Sydsvenskan 2022-04-02, Skolan växer med staden Malmö Stad
[2] John Hattie Synligt lärande (2014)
[3] Carl-Henrik Adolfsson Skolstorlekens påverkan på elevers skolprestationer och sociala situation i skolan: En forskningsöversikt (2014)
[4] SKL Klarar den lilla skolan de stora kraven? (2014) SKL Om sambandet mellan skolstorlek och utbildningsresultat (2018)
[5] Boverket Storlekens betydelse – för och nackdelar med stora eller små enheter (2020)
Vid senaste sammanträdet i kommunfullmäktige drev Alliansen (M, L och C) tillsammans med SD igenom att man ska fatta beslut om huruvida Burlövs kommun ska släppa in privata aktörer i hemtjänsten vid behandlingen av budgeten för 2024. I samband med beslutet yttrade Anneli Kihlstrand (C), Kristoffer Daag (L), Mats Lithner (politisk vilde fd L) och Amelie Gustafsson (M) följande: ”Alliansen (M, L och C) har för avsikt att införa utökat hemtjänstval [dvs privatisera hemtjänsten förf. anm.] [..] i Burlövs kommun under 2024. Upphandling ska ske under 2023.” Att man yttrar sig på det här sättet är ett tydligt tecken på att man kommer försöka göra detta till en valfråga.
Till saken hör att man redan tidigare under denna mandatperiod försökt privatisera hemtjänsten men då återremitterades (dvs skickades tillbaka för att kompletteras med mer underlag) ärendet efter att SD den gången röstade med S. Den analys som togs fram då visade att en privatisering ”…innebär en risk för negativ inverkan såväl på kommunens ekonomi som på arbetsbelastning på olika nivåer i organisationen”[1]. Det är en intressant slutsats eftersom att ett av argumenten för att privatisera verksamheter ofta brukar vara att det anses vara mer effektivt och billigare för kommunen. Hur hänger det ihop? Det kan absolut finnas ekonomiska effektivitets- och rationaliseringsvinster i form av att privata bolag, vars syfte är att gå med vinst, också har större incitament för att hålla nere kostnaderna. MEN det finns två grundläggande problem med att man privatiserar just välfärden som motverkar den eventuella vinst man gör. Det ena handlar om att välfärden (dit exempelvis sjukvård och skola hör) inte är saker vi kan välja bort om vi tycker det är ett dåligt alternativ. En marknad styrs av utbud och efterfrågan och det innebär att om priset på varan är för högt eller produkten för dålig så kan jag som konsument antingen välja ett annat alternativ eller rent av välja bort att konsumera just den produkten. Efterfrågan kan med andra ord sjunka och det kan i sin tur tvinga aktörerna att förändra sina produkter eller rent av gå i konkurs. Den totala efterfrågan på sjukvård och utbildning är dock konstant oavsett om skolan eller sjukvården är dålig. Det som möjligtvis kan hända är att patienter eller elever väljer andra sjukvårdsaktörer eller skolor men eftersom antalet platser som de olika aktörerna erbjuder är begränsade och eftersom efterfrågan inte sjunker utan bara omfördelas innebär det i praktiken att det kommer uppstå en situation där vissa aktörer blir väldigt populära och vissa aktörer blir impopulära och tadaa vi har fått en segregation! Segregationen leder i sin tur till att kommunen får minskade intäkter (färre patienter/elever) och ofta får ta hand om de fall som kräver mer insatser vilket är kostsamt både i kronor räknat och i arbetsmiljöåtgärder, personaltäthet etc. Det andra som gör att kostnader vid en privatisering ökar är att marknadsmodeller har betydande s.k. transaktionskostnader[2]. Alltså att det kostar att förhandla och upprätta avtal samt att det kräver en betydande kontrollinstans för att övervaka/kontrollera att avtalen följs. Så även om man gör effektivitetsvinster så äts det upp av transaktionskostnaderna.
Ekonomi och ökade kostnader är en sak men det viktiga är ju egentligen huruvida kvaliteten förbättras eller ej. En bra skola, vård och omsorg ska få kosta och om det innebär att man måste privatisera verksamheten so be it! Men dessvärre är jag inte övertygad om att en privatisering ökar kvaliteten. Oavsett vem som är arbetsgivare är det ju fortsatt samma personer som utför arbetet. Dvs lärarna och undersköterskorna är samma personer oavsett om de jobbar på en privat skola/vårdcentral eller för det offentliga. Det talar för att en privatisering inte löser problemen utan snarare handlar om i vems fickor vinsten så småningom hamnar, aktieägarens eller det offentliga. Låt oss inte heller glömma det haveri som skedde med Lommas äldreboenden och hemtjänst och som ledde till att t.o.m moderaterna kände sig tvingade att återta omsorgen i kommunal regi[3].
[1] Kommunfullmäktiges protokoll 2022-06-20 s. 17
[2] Rothstein, Bo; Blomqvist, Paula. Välfärdsstatens nya ansikte. 2008. s. 222
Tobias Steen (MP) 