Kategori Vård och omsorg

Budget 2025 del 2

tobbesteen Lämna en kommentar

Att göra en egen budget är ett omfattande arbete och är man ett litet parti med begränsad insyn är det förstås alltid en avvägning om man har tid och möjlighet. Förra året gjorde vi i Miljöpartiet inte en egen budget utan enbart ett tilläggsyrkande där vi ville omfördela resurser så att vi kunde bekosta gratis sommarkort till ungdomar och en uppstart av Fritidsbanken. Det fick vi dock inte gehör för. Vi gjorde inte heller en egen budget i år utan valde istället att hålla ett budgetanförande där vi tydligt pekade ut några centrala satsningar som vi önskat se (i föregående inlägg redogjorde jag för budgetanförandet). På måndagens kommunfullmäktige antog vi budget för 2025 och det fanns då två olika förslag att ta ställning till. Dels styrets (C, L, M) och dels Socialdemokraternas. Eller ja, i ärlighetens namn var Socialdemokraternas förslag egentligen bara ett tilläggsyrkande. Här är mina tankar kring de båda budgetförslagen.

Socialdemokraternas budgetförslag

Skillnaden mellan styrets budgetförslag och Socialdemokraternas kokade ned till en omfördelning av ynka 1 mnkr. Socialdemokraterna ville att man skulle satsa 0,5 miljoner på nya arbetsskor i hemtjänsten samt att avstå från att införa avgifter på hjälpmedel (en fråga som debatterats under en längre tid) och dessutom ville de använda ytterligare 0,5 miljoner till en aktivitets- och föreningspott för att barn och unga som saknar ekonomiska resurser ska kunna ha råd att utöva fritidsaktiviteter. Pengarna till förenings- och aktivitetspotten tog de från en budgetpost där man avsatt pengar för sociala investeringar och pengarna till arbetsskor och hjälpmedel tog de från skolan genom att endast höja elevpengen med 2,5 mnkr jämfört med styrets förslag där man höjde elevpengen med 3 mnkr. I grund och botten har jag har inget emot dessa satsningar men tycker det är problematiskt att man väljer att delvis finansiera det genom att ta från en redan pressad skolverksamhet. Det finns helt enkelt andra budgetposter man hade kunnat titta på istället (vilket jag kommer förklara lite mer längre ner). Sen har vi i Miljöpartiet drivit frågan om inrättande av en ”Fritidsbank” sedan föregående mandatperiod och den här förenings- och aktivitetspotten är delvis ett svar på samma problem. Risken är därför att en förenings- och aktivitetspott används som argument för att inte införa Fritidsbanken vilket vi förstås tycker är tråkigt. Det är också lite problematiskt att man inte närmare specificerar hur eller till vad den här aktivitets- och föreningspotten ska användas till. Är det tänkt att man fördelar pengarna på ALLA barn och unga i Burlöv i någon slags aktivitetscheck? Om alla barn och ungdomar mellan 7-18 år skulle få del av det innebär det i så fall att en halv miljon ger drygt 150-170:- per barn vilket knappast räcker till nya fotbollsskor eller föreningsavgifter så då kan man ju verkligen fråga sig om det inte hade varit bättre att skolorna får de här extra resurserna. Eller är det tänkt att föreningarna ska få ansöka om medel till kulturförvaltningen och att man sen fördelar pengarna till olika projekt? Eller ska enskilda individer/familjer få ansöka om medel likt något slags socialbidrag fast för kultur- och fritidsaktiviteter? Beroende på vilken variant man väljer här finns det säkert olika kostnader som tillkommer i form av administration så frågan är hur mycket en halv miljon faktiskt räcker till.

Styrets budgetförslag

Socialdemokraternas budgetförslag var utöver ovanstående identiskt med styrets. Sverigedemokraterna, som egentligen är det oppositionsparti med bäst förutsättningar att skapa en egen budget, hade inte ens orkat göra tilläggsyrkanden utan yrkade kort och gott bifall på styrets förslag. Svagt men inte särskilt förvånande och ett tydligt bevis på att Sverigedemokraterna inte är ett oppositionsparti utan ett samarbetsparti till styret. Nåväl, budgeten som styret presenterade innehöll några ganska bra satsningar. T.ex. utökar man, som sagt, elevpengen till skolorna och man gör ganska stora satsningar på upprustning av lekplatser. Man anslår även medel för att skapa en mötesplats för seniorer i Åkarp vilket jag vet att PRO och andra pensionärsföreningar länge varit drivande för. Men sen finns det ett antal uteblivna satsningar eller tveksamma investeringar som jag har frågetecken kring. För det första väljer man att slopa en sedan tidigare fastslagen investering på 5,1 mnkr för upprustning av Södervångskolan. Med tanke på skoldebatten kring de två nya skolorna vid Kronetorp och riskerna med en överetablering behöver man inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se detta som en förberedelse på nedläggning. På Möllegården i Åkarp har man hastigt och lustigt anslagit medel för att omvandla halva gården till en fritidsgård (!). Biblioteksflytten till Möllegården har varit en följetong och jag var tidigt kritisk till de här planerna framför allt därför att jag tycker biblioteket behöver mer utrymme. Att Möllegården ska bli någon slags uppsamlingsplats för all möjlig typ av verksamhet, och nu alltså även fritidsgård, är en förlust för alla. Och dyrt har det blivit. Utbildnings- och kulturnämnden har flera gånger fått äska nya pengar och nu är man totalt uppe i över 15 mnkr varav 5 av dessa miljoner inte ens fanns med i budgeten eftersom man uppenbart glömt att lägga in det! Och här kommer vi till min största invändning mot den här budgeten. Förutom att man alltså har en ofinansierad satsning på 5 mnkr för ombyggnad av Möllegården har man inte heller tagit med de ökade kostnader som kommer uppstå när man inför en ny samhällsbyggnadsförvaltning med två nya nämnder. Bara kostnaden för nämndsordförande innebär en ökad kostnad på drygt en kvarts miljon per år! En annan satsning jag har svårt att förstå är att man väljer att lägga 6,5 mnkr på att göra om en av gräsplanerna på Arlövs IP till en konstgräsplan 2025 och att man sedan tänker lägga över 40 mnkr på nya fotbollsplaner vid Kronetorp redan år 2027. Locket över Åkarps station har också anslagits medel och här sparar man inte på krutet. 15 mnkr har man reserverat för att göra diverse åtgärder vilket i sig är trevligt men märkligt mycket pengar sett till att man då samtidigt väljer att t.ex. inte renovera Södervång.

Båda budgetförslagen har allvarliga brister i form av stora ofinansierade poster och märkliga prioriteringar. I valet mellan de två ansåg vi ändå att Socialdemokraternas extra tillägg gjorde det till det bästa av två dåliga alternativ och därför yrkade vi bifall till deras förslag. Föga förvånande valde dock en majoritet av ledamöterna att bifalla styrets förslag.

Rapport från fullmäktige 2023-12-11

tobbesteen 1 kommentar

För lite mer än två veckor sedan var det årets sista kommunfullmäktige. Dessvärre åkte jag i samband med det på en förkylning med feber och kunde därför inte delta. Denna rapport från fullmäktige utgår därmed från protokoll och handlingar samt från vad andra som var på plats berättat. Det finns med andra ord anledning att vara lite extra källkritisk till det du nu läser så klicka dig gärna vidare och faktagranska källorna 😊

Burlövs Bostäder – går vi mot marknadshyror?

En av punkterna på dagordningen var att man önskade göra förändringar i ägardirektiven för Burlövs Bostäder. Burlövs Bostäder är Burlövs kommunala fastighetsbolag och är formellt ett dotterbolag till det kommunägda aktiebolaget AB Skärfläckan. Förutom Burlövs Bostäder är Skärfläckan även moderbolag för kommunens andra dotter- eller intressebolag Burlövs Bostäders Parkering AB och avloppsbolaget ABMA (som samägs med Lomma och Staffanstorp).

Bild över kommunens bolag

Så vad var det för förändringar man nu önskade göra? Framför allt två saker. För det första är Burlövs Bostäder som sagt redan idag ett dotterbolag till Skärfläckan men i ägardirektiven har kommunfullmäktige och kommunstyrelsen getts stor insyn i verksamheten genom att Burlövs Bostäder tvingats återrapportera handlingar och räkenskaper dit. Detta vill man nu förändra så att man istället styrs och återrapporterar direkt till Skärfläckan AB. För det andra vill man ändra i den ekonomiska förvaltningen och då framför allt kring avkastningskraven (dvs hur mycket av vinsten man kan plocka ut). Att man försvårar insynen och förflyttar beslutsmakten bort från kommunfullmäktige till olika bolag och nämnder har vi det senaste året vant oss vid i den här kommunen och vem förvånas egentligen över att man, likt Malmö kommun, nu ser en möjlighet att använda mer av vinsten för att täcka upp hål i budgeten? Några exempel på förändringar i texten kan man se i bilderna nedan (det som är rödmarkerat är det som förändrats, antingen genom tillägg eller strykningar) och vill man läsa ägardirektiven i sin helhet kan man läsa det här

Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.1
Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.4
Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.5

En sak som kan vara intressant att notera är att man nu uttryckligen skriver att det ska vara en ”marknadsmässig avkastning i nivå med jämförbara bolag i regionen”. Avkastningen (eller vinsten) baseras så klart på intäkterna och intäkterna i det här fallet är de hyresintäkter som bolaget får in från hyresgästerna. I praktiken innebär med andra ord en marknadsmässig avkastning även att hyrorna blir mer marknadsanpassade. Kontentan av förändringarna i ägardirektiven blir att transparensen försämras och risken är att Burlövs Bostäders hyresgäster får höjda hyror och i högre utsträckning kommer få betala för kommunens verksamheter. Detta är förstås inget vi i Miljöpartiet kan ställa upp på och vi valde därför att yrka på återremiss men dessvärre valde samtliga övriga partier att rösta igenom förslaget.

Införande av avgifter på hjälpmedel för äldre och funktionshindrade

Ett ärende där det däremot fanns en del synpunkter även från andra partier var införandet av abonnemangsavgifter för hjälpmedel för äldre och funktionshindrade. Bakgrunden är att styret vill införa en abonnemangsavgift för olika former av hjälpmedel (ex. käppar, kryckor, rollatorer etc.) för äldre och funktionshindrade på 75:-/månad. Detta har väckt stor debatt i både socialnämnden och i kommunfullmäktige då oppositionen ansett det oskäligt att ta ut en sådan avgift för en redan utsatt grupp givet det ekonomiska läge vi befinner oss i. Nu var det så slutligen dags att debattera och ta beslut i frågan. Problemet var bara att socialförvaltningen redan innan frågan avgjorts skickat ut ett informationsbrev till de som berörs där det framstod som att man redan hade tagit beslut. Än mer anmärkningsvärt var att man även skickade ut informationsbrevet till personer som avlidit(!) eller hade lämnat tillbaka hjälpmedlen. Socialdemokraterna yrkade på återremiss genom att ifrågasätta den utredning som föregått införandet och de besparingar som där framställs då man uppenbarligen inte har haft korrekta uppgifter kring vilka som berörs. För att få igenom en återremiss krävs endast att en tredjedel av ledamöterna röstar bifall och Socialdemokraterna är så pass stora att de ensamma kan rösta igenom det. Återstår att se vad som händer härnäst.

Antagande av parkeringsstrategi, -policy och -norm

Synpunkter fanns det även i ärendet kring införande av en parkeringsstrategi och fastställande av parkeringsavgifter. I Burlövs kommun finns idag inga parkeringsavgifter på kommunal mark och syftet med att fastställa föreskrifter kring detta är egentligen inte att redan nu införa avgifter. Snarare ska detta ses som ett sätt att förbereda kommunen för kommande expansion och utbyggnad så att man i framtiden ges möjlighet till ett sådant införande. Efter en del debatt biföll fullmäktige samtliga förslag med undantag för en liten förändring. I parkeringsstrategin och i parkeringspolicyn tyckte uppenbarligen både Sverigedemokraterna och Liberalernas Marie Wahlgren att människor utan bil minsann inte ska kunna leva i Burlöv utan vissa svårigheter då man gjorde ett ändringsyrkande (som också bifölls) från ”Det ska vara enkelt att bo och verka i Burlöv utan bil” till ”Det ska finnas möjlighet att bo och verka i Burlöv även utan bil”. En ändring som väl snarast ska ses som en markering för bilism och helt i linje med Sverigedemokraternas politik. Att även Liberalerna anser det viktigt att göra denna markering är förstås desto märkligare.

Detta var ett mindre axplock av det som beslutades. Jag hoppas inom den närmaste veckan hinna med en liten årssummering av året i fullmäktige så håll koll på bloggen!

Minutstyrning och fritidsbank

tobbesteen 1 kommentar

Så var det återigen dags för ett nytt möte i kommunfullmäktige. På schemat stod bl.a. två olika motioner, en om förändrat arbetssätt inom hemtjänsten och en om inrättande av en fritidsbank. Den enda punkten i övrigt som skapade någon form av diskussion var antagandet av en ny dataskyddspolicy. Vi börjar med motionerna.

Minutstyrning inom hemtjänsten

Socialdemokraterna hade inför mötet lämnat in både en interpellation (läs: skriftlig fråga)[1] och en motion[2] riktat mot socialnämnden. Interpellationen handlade om kommunens LSS-verksamhet och (S) önskade här svar från socialnämndens ordförande, Mia Eldh-Holmqvist (M), om hur hon avser arbeta för att höja kvaliteten inom LSS. Bakgrunden är att nöjdheten bland patienter och brukare sjunkit i senaste kvalitetsuppföljningen vad gäller upplevd trygghet samt självbestämmande. Eftersom interpellationen inkom sent fanns det inte möjlighet för Eldh-Holmqvist att hinna besvara den till detta möte utan den kommer bemötas vid nästkommande kommunfullmäktige (KF) och vi får då anledning att återkomma till den.

Motionen handlade om hemtjänsten och en önskan om att förändra arbetssättet, från minutstyrning till en mer individbaserad form av styrning. Ämnet har även aktualiserats i media, bl.a. i SVTs Agenda[3] och i Dagens Samhälle.[4] Vad handlar det om? Jo, Väldigt många kommuner har idag ett system där hemtjänstpersonalens arbetstid styrs i minuter. Man har helt enkelt räknat ut exakt hur många minuter olika beviljade insatser ska ta och utifrån det har man sedan lagt ett schema. Det gör att man å ena sidan kan effektivisera tiden betydligt mer men å andra sidan skapar det stor stress bland personal. Jag har i ett tidigare inlägg här på bloggen påtalat det orimliga i att antalet beviljade timmar under perioden 2013 till 2021 ökat med mer än 100% här i kommunen samtidigt som personalantalet ökat med mindre än 10%[5] och alldeles säkert är minutstyrningen en förklaring till att det ser ut på det här sättet. Men det går alltså att ha ett annat, mer humant, sätt att styra verksamheten vilket inslaget från Agenda och artikeln i Dagens Samhälle visar. Jag tycker motionen verkar kanonbra och det ska bli intressant att se hur den tas emot i socialnämnden dit den skickats för beredning inför beslut i kommunfullmäktige.

Fritidsbank

Miljöpartiet hade också en motion uppe på agendan.[6] Vlado Somljacan (MP) lämnade hösten 2021 in en motion där han föreslog att Burlövs kommun skulle inrätta en fritidsbank för att få fler kommuninvånare som inte har ekonomiska resurser att prova på fritidsaktiviteter eller olika idrotter. En fritidsbank fungerar som ett bibliotek fast med fritidsutrustning och tanken är att kommunmedborgare, företag eller andra organisationer kan lämna in fritidsutrustning som de inte använder till ett utlämningsställe så att andra istället får möjlighet att låna utrustningen gratis. Ett och ett halvt år senare hade man äntligen berett ärendet i kommunstyrelsen och i utbildnings- och kulturnämnden och det var nu dags att ta beslut i kommunfullmäktige. Till vår stora besvikelse blev det avslag och det enda partiet, utöver Miljöpartiet, som stödde förslaget var (V). Vad var motiveringen till avslaget? Kristoffer Daag (L), Laszlo Pataki (SD) och Bengt Åström (S) var alla uppe i talarstolen för att ge sin syn på frågan. Moderaterna, som trots allt är största parti i styret, valde att inte uttala sig och detta är sorgligt nog något vi kommer få vänja oss vid de kommande fyra åren. Daag, Pataki och Åström betonade alla att de i sak tyckte motionen var bra och att de såg att det kunde skapa positiva effekter både för folkhälsan och för den sociala och ekologiska hållbarheten men de ville ändå inte bifalla motionen med hänvisning till ekonomin. Kostnaden i fråga handlar om att man gjort en kostnadsberäkning där man bedömer att den årliga kostnaden uppgår till 300 tkr för lokalhyra, 600 tkr för handledare i verksamheten samt 100 tkr i löpande kostnader för till exempel tvätt, verktyg och reparationsmaterial,[7] dvs totalt ca 1 miljon/år. Det kan man sätta i relation till att majoriteten nyligen röstade igenom att kommunen skulle införa en tredje vice ordförande i alla nämnder till en kostnad av ca en halv miljon samt att man för bara någon månad sedan tog beslut om att köpa loss marken i Kronetorp för hundratals miljoner (!) varav en stor del av detta skulle täckas genom lån. Uppenbarligen handlar det alltså inte om pengar utan om prioriteringar. Majoriteten vill inte göra denna satsning för man prioriterar annat.

En annan invändning som lyftes var själva driftsformen eftersom Fritidsbanken är en ideell organisation som ställer vissa krav kring bl.a. öppettider för att man som kommun ska få använda deras namn. Jag kan till viss del ha förståelse för att man mycket väl hade kunnat ha ett liknande koncept i kommunal regi istället men det finns fler fördelar än nackdelar med att använda sig av Fritidsbanken. Jag tycker det är en utmärkt driftsform då det drivs av en ideell aktör och är väl inarbetat och finns i en tredjedel av landets kommuner. Det innebär dels att det inte finns något vinstsyfte bakom och dels att det är bevisat att det fungerar. Man kan ju hoppas att de partier som avslog förslaget med hänvisning till just driftsformen så småningom är lite proaktiva och för fram ett alternativt förslag för hur de istället vill driva det vidare.

Bild: Fritidsbanken

Dataskyddspolicy

Bland de sista punkterna på dagordningen fanns ett förslag till ny dataskyddspolicy. Den nya policyn är en rätt rejäl revidering av den gamla och framför allt förenklas och centraliseras ansvaret så att policyn blir tillämplig för alla verksamheter inom kommunen istället för att respektive nämnd får till uppgift att säkerställa att policyn efterlevs. Vänsterpartiets Andreas Bexell begärde ordet och förklarade att de yrkade på bifall men att (V) senare har för avsikt att lämna in en motion där man önskar att kommunen ej tillåter användandet av s.k. tredjepartskakor och att undantag från den regeln endast ska göras efter en konsekvensanalys OCH beslut i kommunfullmäktige. Jag är kluven till förslaget från (V) men låt oss först titta på vad det här med tredjepartskakor är för något. Webbkaka, cookie eller kort och gott kaka är en datafil som innehåller information om vad besökare på olika hemsidor gör (exempelvis söker på, tittar på, språkval eller andra inställningar). Den här informationen samlar hemsidan in och kan sedan skicka vidare till sina ”samarbetspartners” (t.ex. Facebook eller Google) och då blir det till en tredjepartskaka. När vi går in på olika hemsidor får vi ofta frågor kring om vi vill att hemsidan ska tillåta detta och om de har rätt att skicka informationen vidare till ”tredjepart”. Informationen kan sedan användas för att t.ex. rikta annonser mot specifika användare.

Så varför är jag kluven till det här? Anledningen till att vi ofta får frågor kring om vi vill godkänna kakorna är för att GDPR redan idag kräver samtycke vid icke-nödvändiga webbkakor (alltså kakor som inte krävs för att hemsidan ska fungera). Eftersom kommunens dataskyddspolicy i sin tur är underställd GDPR och det tydligt uttrycks att kommunen måste följa GDPR så blir det så att säga kaka på kaka att införa ett extra tillägg om tredjepartskakor. Att dessutom kräva BÅDE en konsekvensanalys OCH ett fullmäktigebeslut för att godkänna undantag låter otroligt bökigt och kostsamt i förhållande till vilken nytta det ger. Sen är jag faktiskt inte helt säker på ifall jag tycker det är enbart negativt att information kring beteende och användardata inte blir tillgänglig. Antingen får man ju vara för att vi har ett transparent och öppet samhälle där information om folks vanor och beteende är tillgänglig information (givetvis med undantag för viss personlig information kring ex. sjukjournaler och annat!) och i så fall får man kanske ta det onda med det goda (dvs då kommer företag/staten också ha tillgång till den informationen) eller så får man vara emot öppenhet och tycka att staten/företag/kreti och pleti inte har rätt att veta något om mig. Jag föredrar ett öppet och transparent samhälle.

Nästa kommunfullmäktige är den 24 april men redan 20-22 april finns det möjlighet att träffa oss i Miljöpartiet på Burlöv Center. Mittemot Akademibokhandeln har vi fått tillgång till en lokal dit man kan komma för att ta en kaffe och prata politik. Vi är på plats torsdag-fredag kl 16:00-18:00 samt lördag kl 11:00-13:00. Vi ses!

[1] Interpellation ang. LSS

[2] Motion – avskaffa minutstyrning inom hemtjänsten

[3] SVT, Agenda, 2023-03-26

[4] Dagens Samhälle, Tillit istället för minutstyrning men klockslagen finns kvar

[5] Hållbart Burlöv – Skillnaden i människosyn

[6] Motion – Fritidsbank i Burlöv

[7] 6.3 Motion av Vlado Somljacan s. 3

Skillnaden i människosyn

tobbesteen 1 kommentar

Miljöpartiets huvudargument för att inte samarbeta med Sverigedemokraterna har ofta varit att man tycker att partierna har helt olika värdegrund. För en vanlig väljare kan det vara svårt att förstå vad man menar med det. Båda partierna använder, i grund och botten, demokratiska metoder för att föra ut sin politik och även om varken Sverigedemokrater eller Miljöpartister är särskilt intresserade av att erkänna det så finns det faktiskt några frågor där partierna står ganska nära varandra. Ta djurrättsfrågor t.ex. där Sverigedemokraterna ända sedan sina öppet nazistiska dagar varit förespråkare för ett starkt djurskydd. I deras principprogram kan man bl.a. läsa att de ”[…] ser omsorgen om djuren som ett mått på hur utvecklat ett samhälle är och strävar efter ett samhälle där inga djur utsätts för onödigt lidande. Djur som befinner sig i människors ägo skall behandlas med respekt och i största möjliga utsträckning beredas möjlighet att få utlopp för sitt naturliga beteende.”[1] Se där, en formulering och en värdegrund som jag tror de allra flesta i Miljöpartiet skulle kunna skriva under på. Så vad handlar det här om egentligen? För mig, som aktiv inom Miljöpartiet, är det plågsamt tydligt att våra partier står väldigt långt ifrån varandra gällande människosyn. Och, nota bene, det här handlar inte bara om synen på människor som flyr från krig och förtryck. I detta inlägg tänkte jag därför ge ett konkret exempel på detta tagen från den berömda verkligheten.

På socialnämndens senaste sammanträde var en av punkterna en genomgång av en uppföljningsrapport av verksamheten. Enkelt uttryckt så gick man igenom hur pass väl verksamheten når upp till de mål man satt för verksamhetsåret och vilka risker man ser framöver. En del av verksamheten är hemtjänsten. Hemtjänst innebär, som de flesta känner till, att vård och omsorgspersonal kommer hem till en brukare för att hjälpa till med diverse hushållsarbete eller personlig omvårdnad. Hemtjänsten är behovsprövad och det innebär att man ansöker om hjälp och att en biståndshandläggare från kommunen sen utreder och bedömer hur omfattande behov av hjälp man har samt beslutar om vilket stöd som ska ges. Biståndshandläggaren kan då bevilja personen x antal timmar i veckan för hjälp med exempelvis städning, sällskap på promenader, matlagning eller utföra andra vardagssysslor etc. I den uppföljningsrapport som presenterades på sammanträdet framkom en del intressanta siffror. Bl.a. konstaterades att antalet beviljade timmar, i Burlövs kommun, har ökat från 7563 timmar år 2013 till 15922 timmar år 2021. Det kan såklart finnas flera förklaringar till det. Behovet av hemtjänst kanske har ökat för att antalet personer blivit fler, de som kräver insatser idag kanske har ett större vårdbehov än tidigare eller så gör man helt enkelt andra (snällare) bedömningar idag än man gjorde då. Men oavsett anledning till ökningen så blir de här siffrorna VÄLDIGT talande när man jämför med hur många anställda kommunen hade då och har nu. För att få en bild av detta går det inte att bara räkna antalet anställda utan istället tittar man på antalet årsarbetare som alltså är den summerade arbetstiden (exempelvis två anställda som är anställda femtio procent vardera räknas som en årsarbetare). År 2013 uppgick antalet årsarbetare till 53,27 och år 2021 uppgick det till 56,75. Det betyder att under samma tidsperiod som antalet beviljade timmar ökat med mer än 100% har antalet människor som ska utföra tjänsterna ökat med mindre än 10% (!). Och nu kommer vi till det här med människosyn. För när de här siffrorna påtalades i nämnda möte sitter representanter från främst SD och M och menar att det här handlar om att man idag arbetar mer effektivt. Människosyn handlar också om vilka arbetsvillkor man tycker är rimliga. Är det rimligt att hemtjänstpersonalen år 2021 ska hinna med dubbelt så mycket arbete som hemtjänstpersonalen förväntades utföra år 2013?

Synen på människan är väsensskild mellan en Sverigedemokrat och en Miljöpartist. Oavsett vilken politisk fråga vi pratar om så är sättet vi betraktar andra människor avgörande för vilka politiska val och ståndpunkter vi har. Betraktar vi dagens unga som odisciplinerade, hemtjänstpersonalen som lata och flyktingar som en belastning så får vi ett annat samhälle än om vi istället ser på människor som nyfikna, hjälpsamma och i grunden goda. Vilken människosyn föredrar du?

[1] Sverigedemokraternas principprogram s.26

Det här med knark

tobbesteen Lämna en kommentar

Från tid till annan kan man läsa diverse debattartiklar på temat legalisering av narkotika. I takt med att allt fler länder och delstater väljer att öppna för en mer liberal hållning och åtminstone göra marknaden för de ”lättare” drogerna legal så höjs också fler röster för att Sverige ska gå samma väg. Historiskt har medier, samhällsinstitutioner och majoriteten av politikerna haft en enad front mot denna liberalisering men det tycks nu vara på väg att vända. Kanske var det Magnus Lintons bok ”Knark: en svensk historia”[1] från 2015 som fick framför allt medierna (och då i synnerhet kulturredaktionerna) att mer öppet omfamna den liberala linjen. Lintons stora poäng, och det som blivit knarkivrarnas främsta argument, är att den svenska repressiva (=trycka tillbaka) hållningen och politiken varit totalt misslyckad eftersom Sverige uppvisat en mycket högre narkotikadödlighet än flertalet andra länder. Bland de medier som på senare tid anammat denna ståndpunkt och salufört en förändrad narkotikalagstiftning finns ledande skribenter hos bl.a. Sydsvenskan[2], Expressen[3] och Aftonbladet[4]. Även SVT har i reportage framhävt denna syn.[5]

Ämnet är intressant och hanteringen av frågan är definitivt viktig i en kommun som Burlöv. Vi är inte bara en kommun i en storstadsregion utan också en kommun nära gränshandeln och en kommun som sedan länge brottats med problematik kring utanförskap och socioekonomiska svårigheter. Polisens senaste trygghetsmätning visar t.ex. att Burlöv har ett klart mer påtagligt problem med missbruk än våra grannkommuner Kävlinge, Lomma och Staffanstorp.[6]

Borde vi då legalisera droger i stort eller åtminstone lättare droger som typ cannabis? Om du orkat dig igenom inledningen av denna text kan du förmodligen gissa dig till vad jag har för inställning i frågan. Nedan redogör jag för varför jag tycker att vi fortsatt bör ha en restriktiv hållning.

Vi kan börja med att försöka bena ut det här om att den svenska hållningen och politiken varit misslyckad eftersom dödligheten är större i Sverige än i andra europeiska länder.

Det här med statistik kring dödlighet och framför allt det som klassas som narkotikarelaterad dödlighet är intressant och alls inte så svart och vit som många vill göra gällande. För det första, i statistiken ryms sällan den dödlighet som orsakas av exempelvis drograttfylla eller andra indirekta följder där droger är inblandade utan man syftar ofta på dödsfall där narkotika är den direkta dödsorsaken (oavsiktliga överdoser, förgiftningar med oklar avsikt eller narkotikarelaterad suicid). För det andra bör man, som Folkhälsomyndigheten mycket riktigt påpekar, tolka statistiken och framför allt jämförelsen mellan länder med försiktighet eftersom olika länder mäter på olika sätt och olika länder också rapporterar in på olika sätt.[7] För det tredje, dödligheten är en sak men det finns även andra aspekter man måste ta hänsyn till när man ska utforma en narkotikapolitik. Hur ser det ut med antalet droganvändare/missbrukare i länder med mer liberal drogpolitik jämfört med länder med mer restriktiv hållning? Är det nödvändigtvis bättre att minska den narkotikarelaterade dödligheten om det leder till ett ökat missbruk? Det hade varit uppfriskande om man hade en mer nyanserad diskussion eller debatt kring det här.

Ett annat vanligt argument man ofta hör är att det skulle saknas vetenskapliga belägg för den svenska repressiva hållningen. Detta argument kombinerar man gärna med att hänvisa till uttalanden som gjordes för 30-50 år sedan som man sedan i ett trollslag kopplar ihop med dagens politik och påstår att det finns en röd tråd däremellan (se t.ex. [8]). Faktum är att dagens narkotikapolitik i mycket högre grad bygger på den forskning som finns i ämnet än det bygger på svepande och generaliserande uttalanden från enskilda personer på 60-, 70- och 80-talet. Det finns MYCKET forskning som både visar på att en ökad tillgänglighet tycks leda till ett ökat missbruk och att en ökad acceptans för droger leder till negativa konsekvenser för ett samhälle.

Och så ett tredje argument som man ganska ofta hör. Genom en legalisering eller avkriminalisering slår man undan benen för de gängkriminella. Standard brukar även vara att lägga till en jämförelse med alkoholen innan och efter förbudstiden. Stämmer det? Nja, tvärtom tycks det vara så att det i länder som legaliserat cannabis fortsatt finns en omfattande illegal droghandel. I en översiktsartikel från juni 2020 om effekten av cannabislegalisering i USA konstateras t.ex. att: ”I samtliga länder som legaliserat cannabis fortgår en omfattande illegal försäljning, och försäljningen till minderåriga har ej stävjats. Billig, högpotent cannabis och att slippa registreras är fortsatta konkurrensfördelar för den illegala marknaden”.[9] I veckan kunde vi dessutom läsa att antalet dödsfall av den mycket potenta drogen fentanyl ökat i USA eftersom de kriminella nätverken ”[i] takt med att flera amerikanska delstater legaliserat cannabis […] i stor utsträckning ställt om till heroin och sedan till fentanyl”.[10]

Till sist kan det även vara intressant att påpeka att den narkotikarelaterade dödligheten faktiskt minskat i Sverige de senaste tre åren vilket bl.a. tros bero på att man förändrat lagstiftningen kring exempelvis sprututbyte.[11] Stora satsningar på vård, behandling och utbildning verkar med andra ord ha en bättre effekt än att tillgängliggöra knarket.

[1] Magnus Linton – Knark: En svensk historia (Adlibris)

[2] Ida Ölmedal: Mediernas drogmoralism har varit skadlig (Sydsvenskan)

[3] Helena Granström: Livsfarligt att testa vår egen narkotikapolitik (Expressen)

[4] Oisin Cantwell: Om svåra smärtor kunde rubrikerna ha handlat (Aftonbladet)

[5] SVT: Den svenska narkotikadödligheten

[6] Resultat trygghetsmätning 2021 (Polisen)

[7] Folkhälsomyndigheten – Om narkotikarelaterad dödlighet

[8] Har kriget mot knarket nått vägs ände? (Sydsvenskan)

[9] Fördelar och nackdelar med en legalisering av cannabis i Sverige (Läkartidningen)

[10] USA varnar för fentanylboom på väg till Sverige (Sydsvenskan)

[11] Socialstyrelsen – Större tillgänglighet till sprututbyte efter lagändring, Folkhälsomyndigheten – Om narkotikarelaterad dödlighet

Befolkningsprognos och äldreomsorg

tobbesteen Lämna en kommentar

Det kan knappast ha undgått någon att Burlövs kommun är inne i en aldrig tidigare skådad tillväxtfas.  I Bostadsförsörjningsprogrammet som antogs 2018-09-17[1] prognosticerar man att det i Burlövs kommun år 2027 kommer finnas drygt 24 000 invånare vilket är en ökning med drygt 4000 från dagens ca 20 000 invånare. Detta innebär en genomsnittlig befolkningstillväxt på 2,9% per år. I samma rapport går det också att läsa att ”[e]rfarenheter visar att 1-1,5% ökning är vad jämförbara kommuner mäktar med under längre tid om ekonomin ska vara i balans” (s. 5) och att en befolkningstillväxt på 2,9% ”…är en ökning av utbyggnadstakten som bedöms vara svår att mäkta med” (s. 37). Nu blir det mycket siffror här vilket kanske är oundvikligt när man pratar befolkningsprogonser men i den senaste befolkningsprognosen som gjordes och som har en längre tidshorisont[2] spås att befolkningen kommer öka till drygt 27 400 personer år 2030, drygt 34 000 år 2040 och ca 37 500 år 2050.[3] Förutom de rent ekonomiska aspekterna och konsekvenserna ställer en sådan utbyggnadstakt också stora krav på att kommunen planerar för och bygger ut förskolor, skolor, parker, infrastruktur, socialtjänst osv.

Befolkningsprognoser är naturligtvis inga sanningsdokument utan kvalificerade antaganden. Icke desto mindre är de viktiga instrument i planeringen av framtida utbyggnad och skatteunderlag. Vid framtagande av befolkningsprognoser brukar man ofta ta höjd för diverse felberäkningar genom att redogöra för ett lägsta och högsta scenario. Ovan nämnda siffror är utifrån ett normalscenario och utgår ifrån Burlövs kommuns egna antaganden om nyproduktion. I det scenariot har man gjort ett generellt antagande om att 25 procent av bostäderna i Kronetorp och Burlöv center inte genomförs enligt ursprunglig plan utan senareläggs till efter 2041. Det man också ska bära med sig är att prognosen gjordes innan Rysslands invasion av Ukraina och innan Riksbankens höjningar av reporänta. Vad sådana externa faktorer har för konsekvenser för utbyggnadstakten och befolkningsökningen är förstås svårt att beräkna.

Med det sagt, allt annat lika kan vi alltså räkna med att befolkningen nu och för en lång tid framöver kommer öka dramatiskt och frågan är vilken beredskap kommunen har för detta? I det här inlägget tänkte jag försöka bena ut kommunens beredskap gällande boende för äldre (eller ”särskilt boende” som det också kallas). Kommunen har tre sådana boenden; Boklunden och Svenshög i Arlöv samt Harakärrsgården i Åkarp. Totalt finns det 163 lägenheter (som fördelas enligt följande: Svenshög 30 lgh, Boklunden 69 lgh, Harakärrsgården 64 lgh). Det finns idag inga köer till att få plats på ett särskilt boende utan tvärtom finns det uppskattningsvis ett 20-tal lägenheter som är lediga (OBS! Det är svårt att ge ett exakt antal då förhållandena ändras ganska ofta). Till saken hör dock att en viss beredskapsbuffert alltid är bra att ha, exempelvis ingick en del av de lediga lägenheterna i den beredskapsplan som gjordes för att kunna ta emot ukrainska flyktingar. Det finns en beredskap för att möta det ökande behovet och en lokalbehovsplan för 2022-2031 antogs i socialnämnden den 28 april i år vilket är mycket bra.[4] I den utredning som gjordes i samband med framtagandet av lokalbehovsplanen kom man fram till att det fanns behov för att bygga ett nytt demensboende med 32 lägenheter samtidigt som man avvecklar Svenshögs äldreboende. Eftersom Svenshög idag, som sagt, har 30 lägenheter betyder det att fram till 2030 räknar man med en kapacitetsökning på totalt två (!) lägenheter vad gäller särskilt boende. Hur ser då befolkningsprognosen ut för gruppen äldre under motsvarande period? Nedan kan vi se en tabell över befolkningsprognosen uppdelat i ålderskategorier.

Utdrag ur ”Befolkningsprognos Burlövs kommun 2021-2052” WSP Sverige AB

Om vi är snälla och drar gränsen vid 75+ så beräknas befolkningen här ha ökat med 254 personer år 2030. I tidigare nämnda utredning angående lokalbehovsplan konstaterar man dessutom att antalet personer med demenssjukdom (oaktat ålder) beräknas ha ökat från 270 till 340 år 2030 om Burlöv följer samma utveckling som Sverige i stort.[5] Så hur går det här ihop? Ja, man räknar helt enkelt med att allt fler äldre bor hemma och att behovet av hemtjänst ökar samtidigt som behovet av särskilt boende minskar. Men här tror jag man gör ett litet feltänk. Eller åtminstone att man inte riktigt tar höjd för att fler kan behöva vårdas utanför hemmet. Även om så lite som var tionde av de som är 75+ år 2030 skulle ha behov av ett särskilt boende medan 9 av 10 vårdas i hemmet så skulle det innebära en situation där våra boenden når bristningsgränsen eller nära nog om vi inte utökar antalet lägenheter betydligt mer. Att allt fler vårdas i hemmet eller erbjuds hemtjänst istället för särskilda boenden är heller inget som nödvändigtvis handlar om att vårdtagarna (eller ”brukarna” som det så fint heter) själva hellre vill det utan tvärtom finns det många som inget annat önskar än att få plats på ett särskilt boende men som nekas för att de anses för friska. Ett i raden av exempel kunde vi läsa i Sydsvenskan så sent som för en dryg vecka sedan. 91-åriga Berit Möller som trots reumatism, stora smärtor och en allt sämre syn ändå får avslag av Lunds kommun för sin ansökan om särskilt boende då man bedömer att hennes vårdbehov kan tillgodoses i hemmet.[6]

Eftersom byggandet av nya boenden är en tidskrävande åtgärd behöver man börja planera för detta redan nu om man vill ha en beredskap om 5-10 år. Parallellt med en utbyggnad av antalet lägenheter inom särskilt boende bör man också planera för att bygga andra typer av boenden för äldre med inslag av service. Varför inte något liknande Bovieran i Svedala eller 55 plus boenden som planeras i Lund?[7] Det är hög tid att agera nu om vi vill möta morgondagens behov!

[1] Bostadsförsörjningsprogram 2018

[2] Protokoll KF 2022-02-07 2.4 Befolkningsprognos Burlövs kommun

[3] Ibid s. 17

[4] Protokoll SN 2022-04-28

[5] Protokoll SN 2022-02-17 s.10

[6] Sydsvenskan 2022-07-25 91-åring nekas särskilt boende…

[7] Bovieran Svedala Sydsvenskan 2022-06-20 Storsatsning på bostäder för 55 plus i Lund

Privatisering av hemtjänsten

tobbesteen Lämna en kommentar

Vid senaste sammanträdet i kommunfullmäktige drev Alliansen (M, L och C) tillsammans med SD igenom att man ska fatta beslut om huruvida Burlövs kommun ska släppa in privata aktörer i hemtjänsten vid behandlingen av budgeten för 2024. I samband med beslutet yttrade Anneli Kihlstrand (C), Kristoffer Daag (L), Mats Lithner (politisk vilde fd L) och Amelie Gustafsson (M) följande: ”Alliansen (M, L och C) har för avsikt att införa utökat hemtjänstval [dvs privatisera hemtjänsten förf. anm.] [..] i Burlövs kommun under 2024. Upphandling ska ske under 2023.” Att man yttrar sig på det här sättet är ett tydligt tecken på att man kommer försöka göra detta till en valfråga.

Till saken hör att man redan tidigare under denna mandatperiod försökt privatisera hemtjänsten men då återremitterades (dvs skickades tillbaka för att kompletteras med mer underlag) ärendet efter att SD den gången röstade med S. Den analys som togs fram då visade att en privatisering ”…innebär en risk för negativ inverkan såväl på kommunens ekonomi som på arbetsbelastning på olika nivåer i organisationen”[1]. Det är en intressant slutsats eftersom att ett av argumenten för att privatisera verksamheter ofta brukar vara att det anses vara mer effektivt och billigare för kommunen. Hur hänger det ihop? Det kan absolut finnas ekonomiska effektivitets- och rationaliseringsvinster i form av att privata bolag, vars syfte är att gå med vinst, också har större incitament för att hålla nere kostnaderna. MEN det finns två grundläggande problem med att man privatiserar just välfärden som motverkar den eventuella vinst man gör. Det ena handlar om att välfärden (dit exempelvis sjukvård och skola hör) inte är saker vi kan välja bort om vi tycker det är ett dåligt alternativ. En marknad styrs av utbud och efterfrågan och det innebär att om priset på varan är för högt eller produkten för dålig så kan jag som konsument antingen välja ett annat alternativ eller rent av välja bort att konsumera just den produkten. Efterfrågan kan med andra ord sjunka och det kan i sin tur tvinga aktörerna att förändra sina produkter eller rent av gå i konkurs. Den totala efterfrågan på sjukvård och utbildning är dock konstant oavsett om skolan eller sjukvården är dålig. Det som möjligtvis kan hända är att patienter eller elever väljer andra sjukvårdsaktörer eller skolor men eftersom antalet platser som de olika aktörerna erbjuder är begränsade och eftersom efterfrågan inte sjunker utan bara omfördelas innebär det i praktiken att det kommer uppstå en situation där vissa aktörer blir väldigt populära och vissa aktörer blir impopulära och tadaa vi har fått en segregation! Segregationen leder i sin tur till att kommunen får minskade intäkter (färre patienter/elever) och ofta får ta hand om de fall som kräver mer insatser vilket är kostsamt både i kronor räknat och i arbetsmiljöåtgärder, personaltäthet etc. Det andra som gör att kostnader vid en privatisering ökar är att marknadsmodeller har betydande  s.k. transaktionskostnader[2]. Alltså att det kostar att förhandla och upprätta avtal samt att det kräver en betydande kontrollinstans för att övervaka/kontrollera att avtalen följs. Så även om man gör effektivitetsvinster så äts det upp av transaktionskostnaderna.

Ekonomi och ökade kostnader är en sak men det viktiga är ju egentligen huruvida kvaliteten förbättras eller ej. En bra skola, vård och omsorg ska få kosta och om det innebär att man måste privatisera verksamheten so be it! Men dessvärre är jag inte övertygad om att en privatisering ökar kvaliteten. Oavsett vem som är arbetsgivare är det ju fortsatt samma personer som utför arbetet. Dvs lärarna och undersköterskorna är samma personer oavsett om de jobbar på en privat skola/vårdcentral eller för det offentliga. Det talar för att en privatisering inte löser problemen utan snarare handlar om i vems fickor vinsten så småningom hamnar, aktieägarens eller det offentliga. Låt oss inte heller glömma det haveri som skedde med Lommas äldreboenden och hemtjänst och som ledde till att t.o.m moderaterna kände sig tvingade att återta omsorgen i kommunal regi[3].

[1] Kommunfullmäktiges protokoll 2022-06-20 s. 17

[2] Rothstein, Bo; Blomqvist, Paula. Välfärdsstatens nya ansikte. 2008. s. 222

[3] Efter år av missnöje… Sydsvenskan 2021-02-28