Kategori Vård och omsorg

Fruktsallad och Mjällby AIF (rapport från fullmäktige 2025-11-10)

tobbesteen Lämna en kommentar

Så var det dags igen att försöka summera vad som hänt på senaste kommunfullmäktige. Vill man hellre se debatten in action kan jag återigen rekommendera youtube-kanalen ”Medborgarnas makt” där en av våra medborgare brukar lägga upp inspelningar från fullmäktige några dagar efter att de ägt rum. Dessvärre är det helt oredigerat vilket gör det svårt att söka efter enskilda ärenden men ljud- och bildkvalitet håller hyffsad nivå.

Nåväl, det blev ett långt möte (över tre timmar) och flera punkter som diskuterades livligt. Jag ”lyckades” reta upp både kommunstyrelsens ordförande Sara Vestering (M) och ordförande för utbildnings- och kulturnämnden Kristoffer Daag (L) så till den milda grad att de anklagade mig för att prata för mycket om både fotboll och äpplen istället för att fokusera på vad som är viktigt. Att mina metaforer kring fotboll och äpplen var ett retoriskt grepp verkade däremot gå helt över huvudet. Mer om detta längre ner men först några ord om en annan stor punkt på dagordningen: budgetventilen.

Budgetventilen 2025

Jag har i två tidigare inlägg här på bloggen beskrivit innebörden av nämnda budgetventil (se ridhus och filibustrar och k-o-n-g-r-e-s-s) och problemet med att man först gör nedskärningar under året för att sedan använda budgetventilen som en slags nödutgång och få det att verka som att man gör extra satsningar.

I årets genommangling blev det satsningen på en ny busslinje mellan Arlöv och Stora Bernstorp som blev den stora stötestenen och som till slut ledde till att hela ärendet skickades på återremiss. En ny busslinje till affärerna vid Stora Bernstorp har varit något som samtliga partier varit överens om att driva så i själva sakfrågan finns det egentligen ingen skiljelinje. Däremot har hanteringen av frågan från styrets sida varit milt sagt bedrövlig.

Detta är en stor satsning som kostar åtskilliga miljoner för kommunen men trots det har man från styrets sida valt att inte ta fram underlag på grundläggande frågor kring hur linjedragningen ser ut, var hållplatser kommer att placeras eller vilka tider som bussen kommer trafikera sträckan. Att man då i fullmäktige ska fatta beslut om att anslå drygt 2 mnkr per år till en sådan satsning framstår som fullständigt vanvettigt. (P.s. jag kan personligen också tycka att det vore intressant att utreda om behovet är så stort att vi behöver en helt ny busslinje eller om vi kanske istället borde satsa på det nya konceptet SkåneFlex som fått lovord från andra kommuner). Utfallet blev som sagt att ärendet återremitterades och ett extrainsatt fullmäktige på måndag den 24 november kommer nu behandla ärendet igen.

Att styret i kommunen har väldigt dålig koll på kollektivtrafiken och fattar beslut med bristfälliga underlag blev än tydligare när det en vecka senare dyker upp en artikel om att man gjort en total felbedömning vid anläggandet av en busshållplats vid Burlövs station. Konsekvensen blir nu att vi måste bygga om hela hållplatsen!

Lojalitetsbonus eller ”vi spelar inte fotboll i den här kommunen”

En motion som jag lämnat in angående lojalitetsbonus för medarbetare inom socialförvaltningen var uppe för debatt och handlade om att medarbetare som arbetat i kommunen en längre tid skulle få ett extra lönepåslag. Detta som ett sätt att öka incitamenten för duktiga medarbetare att stanna kvar och minska personalomsättningen (som varit ett problem i delar av organisationen).

Mjällby AIF. Duktiga på fotboll och duktiga på att bygga en välmående organisation. Bild av Roland Osbeck

I kommunledningsförvaltningens svar på motionen försvarar man sig med att en för LÅG personalomsättningen inte är bra eftersom det ”kan innebära att medarbetare som presterar dåligt eller sprider negativ anda stannar”. Detta reagerade jag starkt mot och gjorde en aktuell jämförelse med fotbollslaget Mjällby AIF, som nyligen vunnit SM-guld, som ett exempel på hur man bygger en framgångsrik organisation. Detta gick dock kommunstyrelsens ordförande helt över huvudet som istället valde att gå upp och försöka läxa upp mig för att jag pratar om fotboll. Döm själva vem ni tycker vann den debatten.

Interpellation ang. skolresultat eller ”det var en fattig fruktsallad”

Jag hade också ställt en interpellation som besvarades av utbildnings- och kulturnämndens ordförande angående de påstått fantastiska resultat som Burlövs skolor uppvisar. Bakgrunden är en artikel som publicerades i Burlövstidningen där man påstod att skolresultaten i Burlöv visar på en ”rejäl förflyttning framåt”. Det här är inte första gången som Burlövs kommun och styret försöker ge sken av att saker är mycket mer fantastiska än de faktiskt är. I Burlöv är nämligen somrarna somrigare, gräset grönare och grannen grannare om vi får tro våra kommunikatörer och politiska meningsmotståndare. Det är en uttalad propagandastrategi a la Nordkorea/Trump som präglat mandatperioden och jag tyckte måttet nu var rågat.

I mitt interpellationsanförande försökte jag vara övertydlig och förklara utifrån ett skolspråk med räkneexempel (äpplen) varför man inte kan påstå det man påstår men återigen verkar min poäng inte riktigt gå fram. Se hela debatten här eller åtminstone mitt anförande här.

En fruktsallad mer i Kristoffer Daags smak får jag förmoda. Bild av Vasilis Michalopoulos

Redan nu på måndag är det som sagt dags för ett nytt KF. Denna gång är det ett extrainsatt fullmäktige som enbart kommer hantera två återremitterade ärenden (uppföljningsrapport 2 och budgetventilen). I övrigt är det spännande tider då riksdagslistorna för Skånes valkretsar kommer beslutas på ett medlemsmöte den 6 december. See you later!

Stor framgång för MP Burlöv!

tobbesteen Lämna en kommentar

En fantastisk sak inträffade för lite mer än två veckor sedan på kommunfullmäktiges senaste möte. Vi har lyckats få igenom ett av våra stora vallöften; införande av sociala upphandlingar! Trots att vi alltså är oppositionens minsta parti lyckas vi, efter mycket möda och stort besvär, baxa igenom en motion som genomgått ett antal remissrundor. Det visar på en oerhörd styrka och att en röst på MP aldrig är en bortkastad röst.

Sociala upphandlingar – en kort förklaring

Jag har i ett flertal inlägg beskrivit både motionens gång och sociala upphandlingar som koncept (se t.ex. Är politikerna i Burlöv köpta av riskkapitalister… och Ridhus och filibustrar). Sociala upphandlingar med sysselsättningskrav är ett arbetsmarknadsverktyg som används för att framför allt människor som står långt ifrån arbetsmarknaden lättare ska få en fot in och skaffa sig erfarenhet. Kort förklarat ställer man krav vid upphandlingar på att det företag som vinner upphandlingen också ska erbjuda jobb, utbildning eller praktikplats åt särskilt utvalda grupper. För Burlöv, en kommun som under en lång tid brottats med en hög arbetslöshet, är detta ett mycket bra steg framåt.

Det som är lite smolk i glädjebägaren är dock att vi tvingades kompromissa en del med förslaget. Det blev till slut en mjukare variant av ”dialogkrav” som vann gehör i kammaren. Att ställa dialogkrav innebär helt enkelt att man endast kräver av vinnande företag att de ska ställa upp på samråd eller diskussioner med kommunen kring vad de kan tänka sig att erbjuda. Det är med andra ord inte behäftat med några skarpa krav att erbjuda faktiska praktikplatser eller jobb. Nevertheless, still a win!

Slopa behovsprövning vid särskilda boenden och tak för inkomstskillnader

Förutom ovan nämnda motion debatterades och avslogs även två av mina andra motioner på ovan nämnda fullmäktigemöte. Den ena motionen handlade om behovsprövning vid ansökning om plats på särskilda boenden och den andra handlade om att införa ett tak för inkomstskillnader. Låt oss börja med den förstnämnda.

Särskilda boenden är alltså ett annat namn för det som man tidigare, och fortfarande i folkmun, kallar äldreboenden. Rätten att få flytta till ett särskilt boende är behovsprövad. Det betyder att det inte räcker med att den äldre själv vill flytta utan att det krävs en biståndsprövning där kommunen beslutar om den äldre har så pass stora vårdbehov att vård i hemmet är uteslutet. Konsekvensen av det här systemet blir då, i många fall, att ribban höjs och endast de som har väldigt stora vårdbehov beviljas plats.

Detta har uppmärksammats i flera olika medier med hjärtskärande berättelser om personer som inget hellre vill än att få plats på ett boende men vägrats detta för att kommunen anser att de är för friska. I min värld borde vi ha en äldreomsorg som ser till människans behov och ger människor rätt till en värdig omsorg. VILL man, efter ett långt arbetsliv och på ålderns höst, flytta till ett boende där man får omsorg och social samvaro så ska man också få det oavsett vilka fysiska eller psykiska åkommor man må ha. Det är detta motionen handlade om, att helt enkelt slopa behovsprövningen för alla som uppnått en viss ålder. Motionen röstades dock inte igenom eftersom lagstiftningen idag är skriven på ett sådant sätt att kommuner inte får slopa behovsprövningen. I mitt anförande lyfte jag då att kommunen åtminstone bör arbeta för att trösklarna och kraven för att få flytta till ett särskilt boende bör ses över och göras så låga som möjligt så att behovsprövningen i praktiken bara blir en formalitet. Återstår att se om styret och övriga partier tar till sig detta.

Den andra motionen som inte gick igenom handlade om att sätta ett tak för inkomstskillnader inom kommunen. Bakgrunden är att det finns studier som visar att den s.k. löneglidningen mellan olika yrkeskategorier i samhället ökat dramatiskt över tid. Idag har en genomsnittlig VD på ett av Sveriges 50 största företag en lön som är 71,1 gånger högre än den genomsnittliga industriarbetaren (år 1950 var skillnaden 26 gånger mer) vilket alltså betyder att en VD idag i många fall har en ÅRSLÖN som är högre än vad en arbetare tjänar UNDER EN HEL LIVSTID.

Med min motion ville jag sätta ett tak som gör att den högst betalda anställda inom Burlövs kommun inte får ha en lön som är mer än fem gånger den lägst betalda inom samma förvaltning. Så om t.ex. den högst betalda personen har 100 000:-/mån får inte den lägst betalda ha en lägre lön än 20 000:-/mån.

Motionen handlade alltså inte om att sätta ett tak för hur mycket man får lov att tjäna utan om att säkerställa att vi inte har oskäligt låga löner för de som har lägst lön.  Det är alltså inte ett inkomsttak utan ett tak för INKOMSTSKILLNADER. Detta försökte jag tydligt förklara i mitt anförande. Jag försökte också förklara för de närvarande att ett tak för inkomstskillnader inte på något sätt tar ifrån arbetsmarknadens parter makten att förhandla om lön. De kan fortsatt förhandla om nivån både på löneökningen och inkomstskillnaden. Syftet med motionen är att förebygga en situation där löneglidningen blir för stor och att Burlöv föregår med gott exempel. På den här sidan kan man ta del av hela debatten (se gärna SDs mycket märkliga inlägg och svar på mitt anförande där Mats Hedenström å ena sidan håller med om att det inte borde vara så stora skillnader men å andra sidan samtidigt tycker det är bra att det finns stora skillnader).

Översiktsplan 2045

Den största punkten på dagordningen var annars antagande av en ny översiktsplan. En översiktsplan är inte ett juridiskt bindande dokument men används som en slags vision eller för att ge en övergripande bild över framtida planer för kommunens bebyggelse, mark och vattenanvändning. Alla partier har deltagit i framtagandet av översiktsplanen och även medborgare har bjudits in till dialog. Eftersom vi är ett litet parti som dessutom är i opposition har det dock varit svårt att få gehör för flera av de synpunkter vi haft. Därför valde vi att inte ställa oss bakom översiktsplanen så som den är utformad idag även om det fanns en del positiva inslag i den.

En stor invändning vi haft är att man inte i tillräckligt hög grad planerar för park- och rekreationsområden. Här nedan är en karta från översiktsplanen över de framtida större sammanhängande utvecklingsstråken för grönska, vatten och fritid.

Här finns definitivt en del positivt att ta med sig. Framför allt gäller detta det längre stråk som planeras från Spillepengen och ned till Stora Bernstorp. Men bilden ovan ger också ett bedrägligt intryck där det ser ut som att vi får stora, lummiga rekreationsområden över hela kommunen. Det som bilden inte säger är t.ex. att den gröna inramningen i Kronetorp (mellan Arlöv och Åkarp) och i södra delen av Åkarp är bullervallar (!). Bullervallar kan absolut användas för att förstärka den biologiska mångfalden och har stora värden ur natursynpunkt MEN ur rekreationssynpunkt är det inte lämpligt eftersom en stor andel av befolkningen (barn, äldre och andra med begränsade rörelsemöjligheter) kommer få svårt att röra sig i miljön.

I Åkarp är dessutom huvuddelen av utvecklingsstråken placerat i västra utkanten med en barriär i form av Gränsvägen och Sockervägen som skär rakt igenom grönstråket vilket gör det till en svår och inte särskilt attraktiv miljö att röra sig i. Den andra större satsningen på grönområde i Åkarp är ”locket” över tågspåren men med tanke på att det inte går att plantera träd på eller i anslutning till locket är det tveksamt om denna yta verkligen kan användas som ”park”. Det hade kort sagt varit önskvärt att man planerade för ett större park- eller naturområde istället för att i huvudsak planera för ”stråk” och gräsytor.

Ett område i Åkarp som hade varit utmärkt för en lite större park är den yta som idag är oexploaterad vid Östragårdens förskola. Här har man istället tänkt att ett fåtal villor ska få breda ut sig. Ett mycket märkligt beslut. I ett tidigare blogginlägg utvecklar jag mina tankar kring vad jag tycker man borde göra med detta område istället.

Ovan karta visar hur man tänker sig bebyggelseutvecklingen. Här syns tydligt att tanken på större sammanhängande utvecklingsstråk för grönska, vatten och fritid längs med tågspåret i Åkarp förmodligen inte kommer realiseras sett till att man samtidigt planerar för bostäder i samma område. Vi ställer oss också kritiska till planerna på bostadsbebyggelse öster om Gränsvägen/norr om Lundavägen (på andra sidan TMP Outlet och vidare norrut).

Ytterligare en invändning vi haft är att vi menar att det saknas en vision om hur man kan göra Kronetorpsområdet till en mer integrerad del av kommunen. Rondellen vid Burlövs Center tillsammans med Lundavägen utgör en barriär som är angelägen att åtgärda för att de som bor i Kronetorp ska kunna få en attraktivare och mer tillgänglig stadsdel.

Utöver ovan nämnda invändningar har vi även invändningar mot t.ex. synen på mindre vindkraftsetableringar samt att man inte har en plan eller beredskap för ett yttre godsspår. Samtliga grannkommuner har planerat för ett yttre godsspår för att möta den ökande mängden godstrafik som onekligen tillkommer när Fehmarn Bält-förbindelsen står färdig. Burlöv behöver nödvändigtvis inte acceptera linjedragningen som är föreslagen men bör åtminstone peka på en alternativ spårdragning. Konsekvensen av att inte få ett yttre godsspår på plats blir istället att godset kommer transporteras via lastbil och att vi får en ökad mängd biltrafik genom kommunen vilket inte är önskvärt.

Burlövsfesten!

Sedan sist jag skrev på bloggen har även årets stora kommunfest, Burlövsfesten, gått av stapeln. Avslutningsvis kan jag konstatera att Burlövsfesten 2025 bjöd på strålande solsken och många trevliga möten med väljare. Vi ser framemot nästa års folkfest!

KF x2, budget, skräpplockardag, Lomma hamnfest!

tobbesteen Lämna en kommentar

Det har hänt grejer i politiken den senaste tiden! Så mycket att jag inte hunnit skriva av mig förrän nu. Årets kanske viktigaste fullmäktige ägde rum i veckan när man beslutade om budgeten för kommande år. Dessutom har det varit skräpplockardag, kampanj i Lomma och så var det ett fullmäktige i maj som jag inte hunnit rapportera om. Häng med!

Budgetfullmäktige och historien om när styret i Burlöv bestämde att vissa ska få tillgång till bättre sjukvård än andra

Ett på många sätt intressant fullmäktige utspelade sig i måndags när vi förutom att ta beslut om budgeten också debatterade ett otroligt märkligt ärende angående tecknande av privata sjukvårdsförsäkringar. Men låt oss börja med budgetalternativen.

Det fanns totalt tre budgetförslag att ta ställning till; M, C och L:s förslag (som tillsammans representerar styret), Socialdemokraternas förslag och så hade vi i Miljöpartiet ett gemensamt förslag med Vänsterpartiet. Noterade ni att det var något parti som saknades? Ja, just det. Sverigedemokraterna, som trots allt har en arvoderad oppositionsföreträdare, valde att inte heller i år lägga ett eget budgetförslag utan röstade så klart med alliansen. Samtliga Sverigedemokrater borde skämmas över att man låter skattebetalare bekosta oppositionsråd när man i själva verket är ett stödparti åt styret!

Nåväl, vad innehöll de olika budgetförslagen? Den stora skillnaden mellan Socialdemokraternas budget och Alliansens är egentligen vilken förvaltning man väljer att satsa mest pengar på. I Socialdemokraternas budget väljer man att minska kommunstyrelsens och samhällsbyggnadsförvaltningens ramanslag till förmån för satsningar inom utbildnings- och kulturnämnden och socialnämnden. Man har bl.a. valt att slopa det kritiserade förslaget om avgifter för hjälpmedel, ge ett extra bidrag till kulturskolan på 1,5 mnkr, förstärka generella arbetsmarknadsinsatser för att minska arbetslösheten och öka föreningsstödet. Vänsterpartiet valde i det läget att haka på Socialdemokraternas budget men att också göra en extra satsning på att erbjuda sommarkort till ungdomar genom att bl.a. minska trygghetsvärdarnas budget. Eftersom sommarkort till ungdomar även är ett förslag vi drivit tidigare anslöt vi oss till Vänsterpartiets förslag med vetskapen om att det naturligtvis inte hade någon chans att gå igenom.

Det blev förstås Alliansens budget som, med stöd av SD, röstades igenom. Men eftersom detta var givet på förhand tyckte jag personligen kvällens mest intressanta ärende var en interpellation om en ny privat sjukvårdsförsäkring som styret och SD röstade igenom i kommunstyrelsens arbetsutskott. Det handlar alltså om att Burlövs kommun infört en privat sjukvårdsförsäkring enbart för de högst betalda cheferna och politikerna i kommunen(!). Motiveringen? Man vill ”säkra en stabil ledning av kommunen och bidra till en ökad, kortsiktig och långsiktig, organisatorisk förmåga till kontinuitet”. På fullaste allvar försöker man påskina att det är nödvändigt att erbjuda privata sjukvårdsförsäkringar till de högst betalda cheferna och politikerna därför att kommunen annars skulle falla samman om dessa ”nyckelpersoner” inte fick komma till en privat läkare inom två veckor. Om barnskötarna, lärarna, hemtjänstpersonal eller andra som arbetar ute i verksamheterna däremot blir sjuka så är det ju bara till att sätta in en vikarie tycks man resonera. Här nedan är kommunstyrelsens ordförande, Sara Vesterings, skriftliga svar på interpellationen

Och här är det anförande jag höll i kommunfullmäktige som svar:

Sara Vestering avslutar med en vädjan om att föra en saklig diskussion och inte prata symbolpolitik. Jag tänkte därför inleda med några sakliga fakta i frågan.

Fakta 1: I Sverige har vi en allmän sjukvård som innebär att alla som bor i landet, oavsett om man är arbetslös, missbrukare, höginkomsttagare, mamma, student etc. har rätt till sjukvård. Sjukvården har ingen koppling till den statliga sjukvårdsförsäkringen som bara finansierar inkomstbortfall vid sjukdom.

Fakta 2: I många andra länder består sjukförsäkringen av både sjukvård och en inkomstförsäkring som ofta är kopplad till arbete och inte till att man bor i landet. D.v.s. en arbetslös har inte rätt till samma sjukvård som en person med ett arbete.

Det svenska systemet må ha många brister men det som i min värld gör det till ett rättvist system är det faktum att alla som bor i en region, oavsett om de har ett arbete eller ej, likabehandlas. Man har rätt till samma vård.

Förslaget om att erbjuda en privat sjukvårdsförsäkring enbart för höga chefer och toppolitiker motiverar Sara Vestering med att ”det handlar om att erbjuda tillgång till privata vårdalternativ som individen annars själv skulle bekosta”. Tydligare än så blir det inte. Sara tycker uppenbarligen att det är ens arbete som ska styra vilken vård man ska få rätt till. Och vad värre är, människor med de högsta positionerna och lönerna ska ha rätt till mer och bättre vård än människor med låga inkomster. Det här är ett brott mot hur hela sjukvårdssystemet i Sverige fungerar och ett stort steg mot hur sjukvården fungerar i t.ex. USA.

Sara, du skriver att du också är öppen för att erbjuda detta även till andra nyckelfunktioner men att det kräver en grundlig analys av kostnader, behov och rättvis fördelning.

Har ni genomfört denna grundliga analys av kostnader, behov och rättvis fördelning inför det här beslutet?

På vilket sätt tycker du att sjukvårdssystemet i USA är mer rättvist än Sveriges?

Allmänhetens frågestund

En desto roligare nyhet är att jag lyckades få igenom en motion på förra fullmäktige! Det handlar om att införa allmänhetens frågestund i samband med kommunfullmäktiges sammanträden. Syftet med frågestunden är att allmänheten ska kunna ställa enkla frågor i kommunala ärenden till politiker som besvaras under fullmäktigemöten. Nu är det upp till kommunstyrelsen att utarbeta regler kring hur det praktiskt ska gå till och förhoppningsvis kan du inom en snar framtid börja ställa dina frågor.

Skräpplockardag och Lomma hamnfest

Lördagen den 24 maj anordnade Burlövs kommun en skräpplockardag där samtliga partier fick möjlighet att träffa medborgare och göra en insats för miljön. Ett supertrevligt initiativ som Miljöpartiet självklart deltog i. Helgen efter var det dags för Lomma hamnfest och då ställde vi upp och hjälpte våra grannar i Lomma med att prata politik och bjuda på äpplen.

Bild från skräpplockardagen den 24 maj

Nytt kulturhus och fake news!

tobbesteen Lämna en kommentar

Plötsligt händer det. Åkarp har fått ett nytt (nåja) bibliotek och kulturhus! Efter flera års väntan och en rent ut sagt dålig hantering av styrande politiker har vi så äntligen kommit i mål med renoveringen av Möllegårdens biblioteksdel. Lördagen den 5 april var det dags för en festlig invigning och intresserad allmänhet fick en första inblick i de nygamla lokalerna. I princip samtliga politiska partier var på plats för att fira och det var otroligt roligt att få se och träffa så många Burlövsbor.

Bild från invigningen av nya Möllegården. Vid mikrofonen står projektledare Malva Sinclair, i blågrön klänning kulturchefen Jonna Salomonsson och i orange klänning syns bibliotekschef Linda Willander

Dagens bästa tal levererade kulturchefen Jonna Salomonsson när hon liknande processen med sagan om mäster skräddare. I sagan önskar den lilla mannen få en rock sydd av skräddaren men det slutar med att det bidde ingenting. I kulturchefens tal är det istället hon och bibliotekschefen som går till politikerna och önskar ett kulturhus men varje gång de kommer tillbaka så får de svar om att det bidde någonting annat och till slut får de inte bara ett kulturhus utan också ett bibliotek, en fritidsgård och en mötesplats. Sagan ringar på ett fint sätt in både det faktum att styrande partier dragit ärendet i långbänk med turer fram och tillbaka och att man har en kulturpolitik som går ut på att kostnadseffektivisera så mycket som möjligt.

Möllegårdens ansiktslyft är förstås positiv och det är svårt att vara kritisk när man ser vilken varsam och fin renovering som gjorts. Det är verkligen ett jättefint bibliotek! MEN man ska ha i minnet att hela poängen med att samla all kultur och fritidsverksamhet på ett och samma ställe är att det på lång sikt blir billigast så. Detta har varit ett uttalat och tydligt mål redan från start. Vi hade t.ex. kunnat låta biblioteket få ta över hela Möllegården och hittat en annan plats för fritidsgården men då hade man också fått betala för fler lokaler. Huruvida detta är rätt prioriterat får tiden utvisa men det som är verkligt problematiskt är att kostnaden för renoveringen mångdubbelt överskred det man initialt tänkte. Det innebär nämligen att även om det skulle visa sig vara en felprioritering blir det i princip omöjligt att ekonomiskt motivera något annat alternativ eftersom investeringskostnaden varit så hög. Nåväl, det hade ju kunnat gå rätt åt pipsvängen också och sluta som i sagan med att det bidde ingenting så låt oss inte gråta över spilld mjölk utan glädjas åt att vi äntligen har ett bibliotek (med Meröppet dessutom!).

Rapport från fullmäktige 2025-04-07

Förra veckan var det fullmäktigemöte. För ovanlighetens skull var det en hel del debatt och det märks att valrörelsen redan börjat sätta igång. Det som särskilt debatterades den här gången var årsredovisningen för 2024.

En årsredovisning ska summera det gångna året ekonomiskt och utifrån måluppfyllelse. Såväl de finansiella som verksamhetsstyrda målen är i sin tur något som fullmäktige själva bestämmer. I Burlöv har man valt att ha fyra övergripande strategiska inriktningar eller målområden som man kopplat till ett antal mål. De fyra inriktningarna är Attraktiva Burlöv (3 mål), Hållbara Burlöv (4 mål), Tillgängliga Burlöv (1 mål) och Trygga Burlöv (1 mål).1 Till varje mål finns olika s.k. indikatorer. Indikatorernas främsta syfte är att vara ett mätbart mått på hur väl kommunen uppfyller sina mål och kan t.ex. handla om att mäta brukares nöjdhet med våra äldreboenden eller hur stor andel av eleverna i åk 9 som är behöriga till gymnasiet. Utifrån vad indikatorerna visar görs en sammanfattande bedömning med en tre-gradig skala där man antingen konstaterar att målet uppfyllts under året, inte uppfyllts eller är på väg att uppfyllas. Därefter sammanfattar man varje inriktning med samma tre-gradiga skala. Så hur gick det för Burlöv 2024? Här nedan syns en sammanfattande tabell över resultatet:

Tabellen ovan ska utläsas på följande sätt: Under varje övergripande målområde (blåa rader) står om man bedömt att målet som helhet har uppfyllts (grönfärgad), är på väg att uppfyllas (gulfärgad) eller ej har uppfyllts (rödfärgad). Under den övergripande måluppfyllelsen står en orangefärgad rad som listar alla mål som kopplas till respektive målområde. Här kan vi t.ex. läsa att ett mål till målområdet ”Attraktiva Burlöv” är att ”Invånare ska i högre grad uppleva att det är attraktivt att leva i kommunen”. Till detta mål finns fyra indikatorer som man kan mäta. Vi kan dock se att Burlöv under 2024 inte lyckats uppfylla någon av dessa indikatorer varpå bedömningen blir att detta mål ej har uppfyllts (röd färg under ”Bedömning”). Till det övergripande målet finns dock även två andra mål (”Företagare ska i högre grad uppleva att det är attraktivt att verka i kommunen” och ”Kultur- och fritidsaktiviteter i kommunen ska involvera invånarna och leda till en förhöjd livskvalitet”) och räknar vi samman resultatet kommer man till slutsatsen att det övergripande målet är ”på väg att uppfyllas”.

Problemet med sättet man valt att mäta måluppfyllelsen är att det inte är tydligt vilka indikatorer som man värderar högre än andra eller hur man, i vissa fall, överhuvudtaget kan komma till slutsatsen att målet bedömts vara på väg att uppfyllas eller rent av har uppfyllts trots att få eller inga indikatorer nåtts. Uppenbarligen har man t.ex. värderat företagarnas upplevelse av service och attraktivitet betydligt mycket högre än invånarnas eftersom man bedömt att både ”Attraktiva Burlöv” och ”Tillgängliga Burlöv” är två målområden som är på väg att uppfyllas trots att det bara är indikatorer kopplade till företagens upplevelse som nåtts medan invånarnas upplevelse pekar mot andra hållet. Det finns också några mål och indikatorer som man inte har bedömt under 2024 och då helt sonika valt att basera detta årets bedömning på vad senaste mätningen visade (vilket t.ex. kan vara en mätning som gjordes 2022). Rimligen borde man i dessa fall avstå från att göra en bedömning.

Att på det här sättet påstå att Burlöv är en attraktivare, mer hållbar och tryggare kommun än vad mätningar visar är förstås ett sätt för styret att försöka påskina att deras politik är framgångsrik. I en annan del av världen skulle man med fog använda uttrycket ”fake news” för det blir närmast parodiskt när man synar siffrorna. En mer rättvisande bild får vi om tittar på Burlövs siffror i Kolada. Kolada är en öppen och kostnadsfri databas som används av kommuner och regioner för att jämföra och analysera olika nyckeltal kopplade till kvalitet inom offentlig verksamhet. I databasen finns mängder av olika rapporter att plocka ut men det finns också en sammanfattande rapport kallade KKiK (Kommunens Kvalitet i Korthet) där ett urval av de mest använda nyckeltalen presenteras. Så här ser Burlövs siffror ut för 2024:

Tittar vi på dessa siffror ser vi dels att antalet negativa förändringar vida överstiger de positiva, dels att det endast är fyra av drygt 40 nyckeltal där Burlöv är bland de 25% av kommunerna som presterar bäst. Vilka är då dessa fyra nyckeltal? Jo, man har bland de lägsta kostnaderna för gymnasieelever räknat i kr/elev, bland de lägsta kostnaderna för personer med funktionsnedsättningar, bland de bästa gällande företagsklimat och bland de bästa gällande insamlat kommunalt avfall. D.v.s. man är en kommun med företagsvänlig politik och låga kostnader för vård och omsorg.

Hur god ekonomisk hushållning har Burlöv egentligen?

Sen var det det här med kronor och ören. Årsredovisningen visar nämligen också hur det går för kommunens ekonomi. Enligt kommunallagen ska en kommun ha en god ekonomisk hushållning och en ekonomi i balans. Vad betyder då det? Det lite märkliga med begreppet ”god ekonomisk hushållning” är att varje kommun själv bestämmer vad det innebär. I Burlövs fall har man då t.ex. bestämt att ett av tre finansiella mål är att man får ha en nettoskuldkvot som kan överstiga skatteintäkter och statsbidrag med upp till 25%. Med andra ord kan man dra på sig stora skulder och ändå ligga inom målet.

Burlöv har länge varit en skuldfri kommun men på senare år har skulderna drastiskt ökat vilket delvis hänger ihop med stora investeringar gällande exploatering men också att nuvarande styre aktivt utnyttjar möjligheten att belåna sina satsningar och har dålig koll på sin egen ekonomi. Ett exempel är tidigare nämnda renovering av Möllegården som man återkommande äskat pengar för. Ett annat mycket talande exempel inträffade på fullmäktigemötet när samhällsbyggnadsnämndens ordförande, Nils Holmqvist (M), gick upp och försvarade låneskulden med att vi idag har ett badhus och sånt kommer inte gratis utan det måste man låna till. Grejen är bara att just badhuset bekostades inte med lån utan med egna medel vilket tf ekonomichef Amra Saranovic korrigerade i senaste avsnittet av Burlöv beslutar. Låneskulden har alltså inget med badhuset att göra och man kan tycka att man borde känna till det om man är ordförande för samhällsbyggnadsnämnden.

Det är dock inte bara låneskulden som är ett ekonomiskt bekymmer. Årsredovisningen visade på flera negativa och anmärkningsvärda fakta kring Burlövs ekonomi:

  • Nämnderna redovisar sammantaget en negativ budgetavvikelse på -20,2 mnkr
  • Årets resultat, borträknat jämförelsestörande poster, är -5,4 mnkr
  • Kommunkoncernens årsresultat är en minskning med 75,5 mnkr jämfört med
    föregående år
  • Verksamheternas nettokostnader överstiger våra skatteintäkter
  • Soliditeten minskar med mer än 10% sedan föregående år
  • Vi har gått från att ha ett balanskravsresultat på +33,8 mnkr år 2023 till -8,6 mnkr
    2024

Särskilt den sistnämnda punkten är intressant. Man har alltså ett negativt balanskravsresultat vilket man enligt kommunallagens 11 kap. § 13 bara får ha utan att göra regleringar i kommande budget OM det finns ”synnerliga skäl”. Man lyckas få ett positivt resultat genom att åberopa och justera för synnerliga skäl eftersom man i tidigare budgetar reserverat medel.

Att göra investeringar och att ekonomin försämras hade möjligen varit försvarbart om kommunens kvalitet förbättrats men som synes i statistiken ovan har det i mångt och mycket blivit sämre vilket sammantaget tecknar en mycket dyster bild över hur kommunen styrs.

  1. Kommunens fyra övergripande strategiska inriktningar är:
    Attraktiva Burlöv: Invånare och företag ska attraheras till kommunen och välja att leva och verka i
    Burlöv.
    Hållbara Burlöv: Burlövs kommun ska verka för att ge invånarna förutsättningar för en god hälsa,
    livskvalitet och lika förutsättningar för sin framtid, utifrån en såväl ekologisk, ekonomisk och social
    dimension.
    Tillgängliga Burlöv: Burlövs kommun ska tillhandahålla en hög servicenivå samt skapa goda
    förutsättningar för samverkan och ett likvärdigt bemötande av alla invånare och företagare.
    Trygga Burlöv: Burlövs kommun ska skapa förutsättningar för en trygg och säker tillvaro att leva och
    verka i. ↩︎

Skenande kostnader inom vård och omsorg och varför skolan borde bekosta frukt för de yngre barnen (Rapport från fullmäktige 2025-02-10)

tobbesteen Lämna en kommentar

Varför känns det som att tiden går så fort? Om vi får tro på den s.k. proportionsteorin beror det på att tiden som passerar upplevs i proportion till den totala tid vi har upplevt. Eller annorlunda uttryckt, ju äldre man blir desto mindre del av livet utgör ett år och då KÄNNS det som att tiden går snabbare. För ett barn kan en vecka kännas lika lång som en vuxen upplever flera månader. Oavsett hur det är med den saken kan jag konstatera att år 2025 gått i en rasande takt än så länge. En sjättedel av året har snart passerat och vi har redan hunnit med två kommunfullmäktigemöten.

Kommunfullmäktigemötet den 13 januari var snabbt avklarat ur såväl objektiv som subjektiv mening. 10 minuter tog det. Dagordningen var minst sagt skral och det var i princip bara formaliaärenden som klubbades igenom. Det fanns dock två interpellationer på agendan som skulle ha besvarats. Den ena interpellationen var ställd till socialnämndens ordförande och handlade om den oroväckande höga personalomsättningen inom framför allt IFO (individ- och familjeomsorg) men även socialförvaltningen överlag. Den andra interpellationen var riktad mot utbildnings- och kulturnämndens ordförande och handlade bl.a. om varför skolorna i Burlövs kommun inte erbjuder gratis frukt och utflyktsmat till framför allt de lägre årskurserna. Eftersom svaret på den sistnämnda interpellationen kom för sent (kvällen innan fullmäktige) och svaret på den förstnämnda aldrig ens lämnades in valde fullmäktige att bordlägga båda dessa. När vi samlades för ett nytt möte i kommunfullmäktige förra veckan var det så dags för dessa att besvaras.

Personalomsättningen inom IFO

Förstnämnda interpellation lyfte en anmärkningsvärd slutsats som framkommit i en granskningsrapport av ett oberoende revisionsbolag gällande en väldigt hög personalomsättning. Under 2023 var personalomsättningen inom IFO hela 24,2% vilket betyder att drygt var fjärde person inom denna organisation valt att sluta. Medarbetarenkäten samma år visade dessutom att arbetsbelastning och återhämtning var två problemområden som många lyft. Ovanpå det har kostnader för t.ex. vikarier och övertidsersättning dramatiskt minskat. Frågan var då om det fanns något samband mellan en för hög arbetsbelastning och hög personalomsättning eller vad det kunde bero på.

Svaret från Mia Eldh Holmqvist (socialnämndens ordförande) var att den kraftiga minskningen av timlön/fyllnadslön/övertidsersättning från år 2022 till 2023 berodde på att fler nu arbetade heltid. Hon ville heller inte kännas vid att det fanns något problem med arbetsmiljön utan tvärtom har de nu tillsett att ”alla har en rimlig arbetsbelastning”. Tittar man på de faktiska siffrorna över andelen heltidsanställda ser bilden dock annorlunda ut. Här framgår att det år 2022 var 96% av alla anställda som var heltidsanställda medan det år 2023 var 98% vilket alltså är en blygsam ökning som knappast kan förklara den stora skillnaden i kostnader.

Statistik från Kolada som visar andelen heltidsanställda över tid inom IFO i Burlövs kommun

Frågan kvarstår därmed. Hur kan vi ha en så hög personalomsättning och vad gör styret rent konkret för att komma tillrätta med detta? Om man önskar se interpellationsdebatten i sin helhet kan man göra det här.

Avgifter i skolan

Den andra interpellationen handlade som sagt om skolan och närmare bestämt om utbildnings- och kulturnämndens ordförande kunde tänka sig att skjuta till budgetmedel för att se till så att alla (och inte bara några) skolor i kommunen erbjuder gratis frukt och fruktstund till framför allt de lägre årskurserna.

I interpellationen listade jag flera olika saker som vårdnadshavare idag förväntas ordna med och bekosta själva. Min poäng med denna lista var att visa att det återkommande och ofta ställs förväntningar på föräldrar att planera och bekosta diverse saker som egentligen borde åligga skolan i större omfattning. Kort sagt har skolan lite väl mycket förväntningar på vad föräldrar ska bidra med.

Ordförande hade ingen förståelse alls för det här problemet och fick medhåll av Sverigedemokraten Mats Hedenström. Fokus för båda dessa herrar var att skolan faktiskt inte tvingar någon till att ta med sig frukt för det står ju inte i veckobrev och annat att man MÅSTE ha med sig frukt utan bara att man GÄRNA får ta med sig det. Min lite fördomsfulla bild av både Sverigedemokraten och Kristoffer Daag är dock att i båda dessa fall är det förmodligen deras bättre hälft som packar och ordnar med det mesta kring barnens skolgång men vad vet jag. Vill man se denna debatt kan man göra det här.

Digitalisera fullmäktige

Förutom dessa två interpellationer fattades också beslut om en motion jag lämnade in i januari 2024. Den handlade om att digitalisera kommunfullmäktige genom att erbjuda webbsändningar och införskaffa ett digitalt voteringssystem. Motionen hade varit uppe i kommunfullmäktige tidigare men återremitterades då för att underlaget helt enkelt var för bristfälligt. Dessvärre fanns det fortsatt brister i utredningen när den nu, för andra gången, debatterades i kommunfullmäktige.

Huvudargumentet för att avslå motionen handlar om kostnaden. I den utredning som gjorts till detta ärende påstås det nämligen att en mikrofon och en kamera skulle kosta ”mellan cirka 200 000 och 1 000 000 kronor” baserat på att Trelleborg och Kävlinge tydligen betalat så mycket för sina respektive tekniska utrustningar. Bara det faktum att det skiljer 800 000:- mellan vad de två olika kommunerna betalat är uppseendeväckande i sig och får en att undra om Kävlinges kommuninvånare är nöjda med hur deras skattepengar används. Eftersom det inte specificeras vilka tekniska system det är man köpt in är det omöjligt att kontrollera siffrorna men antagligen är det mer än bara mikrofon och kamera som ingår eftersom man kan idag kan få ganska avancerade kamerautrustningar för under 10 000:-.

Ett annat argument som lyfts i utredningen är att Burlövs kommun redan idag har ett program kallat ”Burlöv beslutar” där tjänstemän och styret informerar om beslut som är okontroversiella eller som har mer allmänpolitisk karaktär. Problemet är bara att alla frågor där det råder olika uppfattningar eller motioner och frågor som oppositionen driver helt saknas i detta program. Ett utmärkt exempel är uppförandet av Internationella Engelska skolan som, trots att det varit den fråga som vållat störst debatt i fullmäktige, inte ens nämndes med ett ord i ”Burlöv beslutar” när den var uppe för debatt.

Som väntat valde styret och SD att avslå motionen och istället uppdra till kommunstyrelsen ”att utreda alternativa sätt att ytterligare tillgängliggöra kommunfullmäktiges beslut för kommunens medborgare”. Det här ska förstås inte tolkas som att man har något intresse av att låta oppositionen synas mer utan kommer med stor sannolikhet landa i att man lägger ännu mer av kommunens resurser på att göra reklam för den ”fantastiska” politik man själva driver. Här kan man se denna debatt.

Genomlysning av socialnämnden och begäran om tilläggsanslag

Ytterligare ett lite märkligt ärende som vållade en del debatt var en begäran från socialnämnden där man äskade pengar från kommunfullmäktige för att kunna genomföra en genomlysning av verksamheten. Bakgrunden är att man haft väldigt dålig kostnadskontroll och att socialnämnden sedan flera år tillbaka haft kraftiga underskott i sin ekonomi. Socialdemokraterna tillsatte då ett s.k. nämndsinitiativ där man ville att nämnden skulle gå till botten med vad det är som gör att det alltid kostar mer än man tänkt och vad man kan göra åt det.

Det som Socialdemokraterna förmodligen inte räknade med var att man nu vill göra denna genomlysning genom att anlita ett antal konsulter som i princip ska ta fram besparingsåtgärder. Det blir tydligt när man läser den underliggande analys som ligger till grund för äskandet. I den analysen finns nämligen en kostnadstabell där det står att man räknar med att kunna göra ”effektbesparingar” på totalt 12 mnkr men det framgår överhuvudtaget inte var eller hur man tänker göra dessa besparingar. Eller rättare sagt, en sak kan vi nog se framemot. Det står nämligen lite luddigt att man tänker satsa på digitalisering. Gissningsvis kommer det innebära att brukare och vårdtagare får mindre tid med hemtjänstpersonal och mer ansvar att själva rapportera in och anmäla via nätet.

Det är vidare oroväckande att pengarna som man äskar är en väldigt stor summa (närmare 1,2 miljoner) och att den största delen av denna summa ska gå till en ”processledare” (1 000 000:- totalt inkl. egna medel), en ”verksamhetsutvecklare” (930 000:- totalt inkl. egna medel) samt en extern konsult (300 000:- totalt inkl. egna medel).

Fokus för en sån här genomlysning borde vara kvalitetsförbättring och inte besparingar och därför valde vi i Miljöpartiet att yrka avslag. Här kan man se denna debatt.

Det var allt för denna gång!

Budget 2025 del 2

tobbesteen 1 kommentar

Att göra en egen budget är ett omfattande arbete och är man ett litet parti med begränsad insyn är det förstås alltid en avvägning om man har tid och möjlighet. Förra året gjorde vi i Miljöpartiet inte en egen budget utan enbart ett tilläggsyrkande där vi ville omfördela resurser så att vi kunde bekosta gratis sommarkort till ungdomar och en uppstart av Fritidsbanken. Det fick vi dock inte gehör för. Vi gjorde inte heller en egen budget i år utan valde istället att hålla ett budgetanförande där vi tydligt pekade ut några centrala satsningar som vi önskat se (i föregående inlägg redogjorde jag för budgetanförandet). På måndagens kommunfullmäktige antog vi budget för 2025 och det fanns då två olika förslag att ta ställning till. Dels styrets (C, L, M) och dels Socialdemokraternas. Eller ja, i ärlighetens namn var Socialdemokraternas förslag egentligen bara ett tilläggsyrkande. Här är mina tankar kring de båda budgetförslagen.

Socialdemokraternas budgetförslag

Skillnaden mellan styrets budgetförslag och Socialdemokraternas kokade ned till en omfördelning av ynka 1 mnkr. Socialdemokraterna ville att man skulle satsa 0,5 miljoner på nya arbetsskor i hemtjänsten samt att avstå från att införa avgifter på hjälpmedel (en fråga som debatterats under en längre tid) och dessutom ville de använda ytterligare 0,5 miljoner till en aktivitets- och föreningspott för att barn och unga som saknar ekonomiska resurser ska kunna ha råd att utöva fritidsaktiviteter. Pengarna till förenings- och aktivitetspotten tog de från en budgetpost där man avsatt pengar för sociala investeringar och pengarna till arbetsskor och hjälpmedel tog de från skolan genom att endast höja elevpengen med 2,5 mnkr jämfört med styrets förslag där man höjde elevpengen med 3 mnkr. I grund och botten har jag har inget emot dessa satsningar men tycker det är problematiskt att man väljer att delvis finansiera det genom att ta från en redan pressad skolverksamhet. Det finns helt enkelt andra budgetposter man hade kunnat titta på istället (vilket jag kommer förklara lite mer längre ner). Sen har vi i Miljöpartiet drivit frågan om inrättande av en ”Fritidsbank” sedan föregående mandatperiod och den här förenings- och aktivitetspotten är delvis ett svar på samma problem. Risken är därför att en förenings- och aktivitetspott används som argument för att inte införa Fritidsbanken vilket vi förstås tycker är tråkigt. Det är också lite problematiskt att man inte närmare specificerar hur eller till vad den här aktivitets- och föreningspotten ska användas till. Är det tänkt att man fördelar pengarna på ALLA barn och unga i Burlöv i någon slags aktivitetscheck? Om alla barn och ungdomar mellan 7-18 år skulle få del av det innebär det i så fall att en halv miljon ger drygt 150-170:- per barn vilket knappast räcker till nya fotbollsskor eller föreningsavgifter så då kan man ju verkligen fråga sig om det inte hade varit bättre att skolorna får de här extra resurserna. Eller är det tänkt att föreningarna ska få ansöka om medel till kulturförvaltningen och att man sen fördelar pengarna till olika projekt? Eller ska enskilda individer/familjer få ansöka om medel likt något slags socialbidrag fast för kultur- och fritidsaktiviteter? Beroende på vilken variant man väljer här finns det säkert olika kostnader som tillkommer i form av administration så frågan är hur mycket en halv miljon faktiskt räcker till.

Styrets budgetförslag

Socialdemokraternas budgetförslag var utöver ovanstående identiskt med styrets. Sverigedemokraterna, som egentligen är det oppositionsparti med bäst förutsättningar att skapa en egen budget, hade inte ens orkat göra tilläggsyrkanden utan yrkade kort och gott bifall på styrets förslag. Svagt men inte särskilt förvånande och ett tydligt bevis på att Sverigedemokraterna inte är ett oppositionsparti utan ett samarbetsparti till styret. Nåväl, budgeten som styret presenterade innehöll några ganska bra satsningar. T.ex. utökar man, som sagt, elevpengen till skolorna och man gör ganska stora satsningar på upprustning av lekplatser. Man anslår även medel för att skapa en mötesplats för seniorer i Åkarp vilket jag vet att PRO och andra pensionärsföreningar länge varit drivande för. Men sen finns det ett antal uteblivna satsningar eller tveksamma investeringar som jag har frågetecken kring. För det första väljer man att slopa en sedan tidigare fastslagen investering på 5,1 mnkr för upprustning av Södervångskolan. Med tanke på skoldebatten kring de två nya skolorna vid Kronetorp och riskerna med en överetablering behöver man inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se detta som en förberedelse på nedläggning. På Möllegården i Åkarp har man hastigt och lustigt anslagit medel för att omvandla halva gården till en fritidsgård (!). Biblioteksflytten till Möllegården har varit en följetong och jag var tidigt kritisk till de här planerna framför allt därför att jag tycker biblioteket behöver mer utrymme. Att Möllegården ska bli någon slags uppsamlingsplats för all möjlig typ av verksamhet, och nu alltså även fritidsgård, är en förlust för alla. Och dyrt har det blivit. Utbildnings- och kulturnämnden har flera gånger fått äska nya pengar och nu är man totalt uppe i över 15 mnkr varav 5 av dessa miljoner inte ens fanns med i budgeten eftersom man uppenbart glömt att lägga in det! Och här kommer vi till min största invändning mot den här budgeten. Förutom att man alltså har en ofinansierad satsning på 5 mnkr för ombyggnad av Möllegården har man inte heller tagit med de ökade kostnader som kommer uppstå när man inför en ny samhällsbyggnadsförvaltning med två nya nämnder. Bara kostnaden för nämndsordförande innebär en ökad kostnad på drygt en kvarts miljon per år! En annan satsning jag har svårt att förstå är att man väljer att lägga 6,5 mnkr på att göra om en av gräsplanerna på Arlövs IP till en konstgräsplan 2025 och att man sedan tänker lägga över 40 mnkr på nya fotbollsplaner vid Kronetorp redan år 2027. Locket över Åkarps station har också anslagits medel och här sparar man inte på krutet. 15 mnkr har man reserverat för att göra diverse åtgärder vilket i sig är trevligt men märkligt mycket pengar sett till att man då samtidigt väljer att t.ex. inte renovera Södervång.

Båda budgetförslagen har allvarliga brister i form av stora ofinansierade poster och märkliga prioriteringar. I valet mellan de två ansåg vi ändå att Socialdemokraternas extra tillägg gjorde det till det bästa av två dåliga alternativ och därför yrkade vi bifall till deras förslag. Föga förvånande valde dock en majoritet av ledamöterna att bifalla styrets förslag.

Rapport från fullmäktige 2023-12-11

tobbesteen 2 kommentarer

För lite mer än två veckor sedan var det årets sista kommunfullmäktige. Dessvärre åkte jag i samband med det på en förkylning med feber och kunde därför inte delta. Denna rapport från fullmäktige utgår därmed från protokoll och handlingar samt från vad andra som var på plats berättat. Det finns med andra ord anledning att vara lite extra källkritisk till det du nu läser så klicka dig gärna vidare och faktagranska källorna 😊

Burlövs Bostäder – går vi mot marknadshyror?

En av punkterna på dagordningen var att man önskade göra förändringar i ägardirektiven för Burlövs Bostäder. Burlövs Bostäder är Burlövs kommunala fastighetsbolag och är formellt ett dotterbolag till det kommunägda aktiebolaget AB Skärfläckan. Förutom Burlövs Bostäder är Skärfläckan även moderbolag för kommunens andra dotter- eller intressebolag Burlövs Bostäders Parkering AB och avloppsbolaget ABMA (som samägs med Lomma och Staffanstorp).

Bild över kommunens bolag

Så vad var det för förändringar man nu önskade göra? Framför allt två saker. För det första är Burlövs Bostäder som sagt redan idag ett dotterbolag till Skärfläckan men i ägardirektiven har kommunfullmäktige och kommunstyrelsen getts stor insyn i verksamheten genom att Burlövs Bostäder tvingats återrapportera handlingar och räkenskaper dit. Detta vill man nu förändra så att man istället styrs och återrapporterar direkt till Skärfläckan AB. För det andra vill man ändra i den ekonomiska förvaltningen och då framför allt kring avkastningskraven (dvs hur mycket av vinsten man kan plocka ut). Att man försvårar insynen och förflyttar beslutsmakten bort från kommunfullmäktige till olika bolag och nämnder har vi det senaste året vant oss vid i den här kommunen och vem förvånas egentligen över att man, likt Malmö kommun, nu ser en möjlighet att använda mer av vinsten för att täcka upp hål i budgeten? Några exempel på förändringar i texten kan man se i bilderna nedan (det som är rödmarkerat är det som förändrats, antingen genom tillägg eller strykningar) och vill man läsa ägardirektiven i sin helhet kan man läsa det här

Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.1
Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.4
Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.5

En sak som kan vara intressant att notera är att man nu uttryckligen skriver att det ska vara en ”marknadsmässig avkastning i nivå med jämförbara bolag i regionen”. Avkastningen (eller vinsten) baseras så klart på intäkterna och intäkterna i det här fallet är de hyresintäkter som bolaget får in från hyresgästerna. I praktiken innebär med andra ord en marknadsmässig avkastning även att hyrorna blir mer marknadsanpassade. Kontentan av förändringarna i ägardirektiven blir att transparensen försämras och risken är att Burlövs Bostäders hyresgäster får höjda hyror och i högre utsträckning kommer få betala för kommunens verksamheter. Detta är förstås inget vi i Miljöpartiet kan ställa upp på och vi valde därför att yrka på återremiss men dessvärre valde samtliga övriga partier att rösta igenom förslaget.

Införande av avgifter på hjälpmedel för äldre och funktionshindrade

Ett ärende där det däremot fanns en del synpunkter även från andra partier var införandet av abonnemangsavgifter för hjälpmedel för äldre och funktionshindrade. Bakgrunden är att styret vill införa en abonnemangsavgift för olika former av hjälpmedel (ex. käppar, kryckor, rollatorer etc.) för äldre och funktionshindrade på 75:-/månad. Detta har väckt stor debatt i både socialnämnden och i kommunfullmäktige då oppositionen ansett det oskäligt att ta ut en sådan avgift för en redan utsatt grupp givet det ekonomiska läge vi befinner oss i. Nu var det så slutligen dags att debattera och ta beslut i frågan. Problemet var bara att socialförvaltningen redan innan frågan avgjorts skickat ut ett informationsbrev till de som berörs där det framstod som att man redan hade tagit beslut. Än mer anmärkningsvärt var att man även skickade ut informationsbrevet till personer som avlidit(!) eller hade lämnat tillbaka hjälpmedlen. Socialdemokraterna yrkade på återremiss genom att ifrågasätta den utredning som föregått införandet och de besparingar som där framställs då man uppenbarligen inte har haft korrekta uppgifter kring vilka som berörs. För att få igenom en återremiss krävs endast att en tredjedel av ledamöterna röstar bifall och Socialdemokraterna är så pass stora att de ensamma kan rösta igenom det. Återstår att se vad som händer härnäst.

Antagande av parkeringsstrategi, -policy och -norm

Synpunkter fanns det även i ärendet kring införande av en parkeringsstrategi och fastställande av parkeringsavgifter. I Burlövs kommun finns idag inga parkeringsavgifter på kommunal mark och syftet med att fastställa föreskrifter kring detta är egentligen inte att redan nu införa avgifter. Snarare ska detta ses som ett sätt att förbereda kommunen för kommande expansion och utbyggnad så att man i framtiden ges möjlighet till ett sådant införande. Efter en del debatt biföll fullmäktige samtliga förslag med undantag för en liten förändring. I parkeringsstrategin och i parkeringspolicyn tyckte uppenbarligen både Sverigedemokraterna och Liberalernas Marie Wahlgren att människor utan bil minsann inte ska kunna leva i Burlöv utan vissa svårigheter då man gjorde ett ändringsyrkande (som också bifölls) från ”Det ska vara enkelt att bo och verka i Burlöv utan bil” till ”Det ska finnas möjlighet att bo och verka i Burlöv även utan bil”. En ändring som väl snarast ska ses som en markering för bilism och helt i linje med Sverigedemokraternas politik. Att även Liberalerna anser det viktigt att göra denna markering är förstås desto märkligare.

Detta var ett mindre axplock av det som beslutades. Jag hoppas inom den närmaste veckan hinna med en liten årssummering av året i fullmäktige så håll koll på bloggen!

Minutstyrning och fritidsbank

tobbesteen 1 kommentar

Så var det återigen dags för ett nytt möte i kommunfullmäktige. På schemat stod bl.a. två olika motioner, en om förändrat arbetssätt inom hemtjänsten och en om inrättande av en fritidsbank. Den enda punkten i övrigt som skapade någon form av diskussion var antagandet av en ny dataskyddspolicy. Vi börjar med motionerna.

Minutstyrning inom hemtjänsten

Socialdemokraterna hade inför mötet lämnat in både en interpellation (läs: skriftlig fråga)[1] och en motion[2] riktat mot socialnämnden. Interpellationen handlade om kommunens LSS-verksamhet och (S) önskade här svar från socialnämndens ordförande, Mia Eldh-Holmqvist (M), om hur hon avser arbeta för att höja kvaliteten inom LSS. Bakgrunden är att nöjdheten bland patienter och brukare sjunkit i senaste kvalitetsuppföljningen vad gäller upplevd trygghet samt självbestämmande. Eftersom interpellationen inkom sent fanns det inte möjlighet för Eldh-Holmqvist att hinna besvara den till detta möte utan den kommer bemötas vid nästkommande kommunfullmäktige (KF) och vi får då anledning att återkomma till den.

Motionen handlade om hemtjänsten och en önskan om att förändra arbetssättet, från minutstyrning till en mer individbaserad form av styrning. Ämnet har även aktualiserats i media, bl.a. i SVTs Agenda[3] och i Dagens Samhälle.[4] Vad handlar det om? Jo, Väldigt många kommuner har idag ett system där hemtjänstpersonalens arbetstid styrs i minuter. Man har helt enkelt räknat ut exakt hur många minuter olika beviljade insatser ska ta och utifrån det har man sedan lagt ett schema. Det gör att man å ena sidan kan effektivisera tiden betydligt mer men å andra sidan skapar det stor stress bland personal. Jag har i ett tidigare inlägg här på bloggen påtalat det orimliga i att antalet beviljade timmar under perioden 2013 till 2021 ökat med mer än 100% här i kommunen samtidigt som personalantalet ökat med mindre än 10%[5] och alldeles säkert är minutstyrningen en förklaring till att det ser ut på det här sättet. Men det går alltså att ha ett annat, mer humant, sätt att styra verksamheten vilket inslaget från Agenda och artikeln i Dagens Samhälle visar. Jag tycker motionen verkar kanonbra och det ska bli intressant att se hur den tas emot i socialnämnden dit den skickats för beredning inför beslut i kommunfullmäktige.

Fritidsbank

Miljöpartiet hade också en motion uppe på agendan.[6] Vlado Somljacan (MP) lämnade hösten 2021 in en motion där han föreslog att Burlövs kommun skulle inrätta en fritidsbank för att få fler kommuninvånare som inte har ekonomiska resurser att prova på fritidsaktiviteter eller olika idrotter. En fritidsbank fungerar som ett bibliotek fast med fritidsutrustning och tanken är att kommunmedborgare, företag eller andra organisationer kan lämna in fritidsutrustning som de inte använder till ett utlämningsställe så att andra istället får möjlighet att låna utrustningen gratis. Ett och ett halvt år senare hade man äntligen berett ärendet i kommunstyrelsen och i utbildnings- och kulturnämnden och det var nu dags att ta beslut i kommunfullmäktige. Till vår stora besvikelse blev det avslag och det enda partiet, utöver Miljöpartiet, som stödde förslaget var (V). Vad var motiveringen till avslaget? Kristoffer Daag (L), Laszlo Pataki (SD) och Bengt Åström (S) var alla uppe i talarstolen för att ge sin syn på frågan. Moderaterna, som trots allt är största parti i styret, valde att inte uttala sig och detta är sorgligt nog något vi kommer få vänja oss vid de kommande fyra åren. Daag, Pataki och Åström betonade alla att de i sak tyckte motionen var bra och att de såg att det kunde skapa positiva effekter både för folkhälsan och för den sociala och ekologiska hållbarheten men de ville ändå inte bifalla motionen med hänvisning till ekonomin. Kostnaden i fråga handlar om att man gjort en kostnadsberäkning där man bedömer att den årliga kostnaden uppgår till 300 tkr för lokalhyra, 600 tkr för handledare i verksamheten samt 100 tkr i löpande kostnader för till exempel tvätt, verktyg och reparationsmaterial,[7] dvs totalt ca 1 miljon/år. Det kan man sätta i relation till att majoriteten nyligen röstade igenom att kommunen skulle införa en tredje vice ordförande i alla nämnder till en kostnad av ca en halv miljon samt att man för bara någon månad sedan tog beslut om att köpa loss marken i Kronetorp för hundratals miljoner (!) varav en stor del av detta skulle täckas genom lån. Uppenbarligen handlar det alltså inte om pengar utan om prioriteringar. Majoriteten vill inte göra denna satsning för man prioriterar annat.

En annan invändning som lyftes var själva driftsformen eftersom Fritidsbanken är en ideell organisation som ställer vissa krav kring bl.a. öppettider för att man som kommun ska få använda deras namn. Jag kan till viss del ha förståelse för att man mycket väl hade kunnat ha ett liknande koncept i kommunal regi istället men det finns fler fördelar än nackdelar med att använda sig av Fritidsbanken. Jag tycker det är en utmärkt driftsform då det drivs av en ideell aktör och är väl inarbetat och finns i en tredjedel av landets kommuner. Det innebär dels att det inte finns något vinstsyfte bakom och dels att det är bevisat att det fungerar. Man kan ju hoppas att de partier som avslog förslaget med hänvisning till just driftsformen så småningom är lite proaktiva och för fram ett alternativt förslag för hur de istället vill driva det vidare.

Bild: Fritidsbanken

Dataskyddspolicy

Bland de sista punkterna på dagordningen fanns ett förslag till ny dataskyddspolicy. Den nya policyn är en rätt rejäl revidering av den gamla och framför allt förenklas och centraliseras ansvaret så att policyn blir tillämplig för alla verksamheter inom kommunen istället för att respektive nämnd får till uppgift att säkerställa att policyn efterlevs. Vänsterpartiets Andreas Bexell begärde ordet och förklarade att de yrkade på bifall men att (V) senare har för avsikt att lämna in en motion där man önskar att kommunen ej tillåter användandet av s.k. tredjepartskakor och att undantag från den regeln endast ska göras efter en konsekvensanalys OCH beslut i kommunfullmäktige. Jag är kluven till förslaget från (V) men låt oss först titta på vad det här med tredjepartskakor är för något. Webbkaka, cookie eller kort och gott kaka är en datafil som innehåller information om vad besökare på olika hemsidor gör (exempelvis söker på, tittar på, språkval eller andra inställningar). Den här informationen samlar hemsidan in och kan sedan skicka vidare till sina ”samarbetspartners” (t.ex. Facebook eller Google) och då blir det till en tredjepartskaka. När vi går in på olika hemsidor får vi ofta frågor kring om vi vill att hemsidan ska tillåta detta och om de har rätt att skicka informationen vidare till ”tredjepart”. Informationen kan sedan användas för att t.ex. rikta annonser mot specifika användare.

Så varför är jag kluven till det här? Anledningen till att vi ofta får frågor kring om vi vill godkänna kakorna är för att GDPR redan idag kräver samtycke vid icke-nödvändiga webbkakor (alltså kakor som inte krävs för att hemsidan ska fungera). Eftersom kommunens dataskyddspolicy i sin tur är underställd GDPR och det tydligt uttrycks att kommunen måste följa GDPR så blir det så att säga kaka på kaka att införa ett extra tillägg om tredjepartskakor. Att dessutom kräva BÅDE en konsekvensanalys OCH ett fullmäktigebeslut för att godkänna undantag låter otroligt bökigt och kostsamt i förhållande till vilken nytta det ger. Sen är jag faktiskt inte helt säker på ifall jag tycker det är enbart negativt att information kring beteende och användardata inte blir tillgänglig. Antingen får man ju vara för att vi har ett transparent och öppet samhälle där information om folks vanor och beteende är tillgänglig information (givetvis med undantag för viss personlig information kring ex. sjukjournaler och annat!) och i så fall får man kanske ta det onda med det goda (dvs då kommer företag/staten också ha tillgång till den informationen) eller så får man vara emot öppenhet och tycka att staten/företag/kreti och pleti inte har rätt att veta något om mig. Jag föredrar ett öppet och transparent samhälle.

Nästa kommunfullmäktige är den 24 april men redan 20-22 april finns det möjlighet att träffa oss i Miljöpartiet på Burlöv Center. Mittemot Akademibokhandeln har vi fått tillgång till en lokal dit man kan komma för att ta en kaffe och prata politik. Vi är på plats torsdag-fredag kl 16:00-18:00 samt lördag kl 11:00-13:00. Vi ses!

[1] Interpellation ang. LSS

[2] Motion – avskaffa minutstyrning inom hemtjänsten

[3] SVT, Agenda, 2023-03-26

[4] Dagens Samhälle, Tillit istället för minutstyrning men klockslagen finns kvar

[5] Hållbart Burlöv – Skillnaden i människosyn

[6] Motion – Fritidsbank i Burlöv

[7] 6.3 Motion av Vlado Somljacan s. 3

Skillnaden i människosyn

tobbesteen 1 kommentar

Miljöpartiets huvudargument för att inte samarbeta med Sverigedemokraterna har ofta varit att man tycker att partierna har helt olika värdegrund. För en vanlig väljare kan det vara svårt att förstå vad man menar med det. Båda partierna använder, i grund och botten, demokratiska metoder för att föra ut sin politik och även om varken Sverigedemokrater eller Miljöpartister är särskilt intresserade av att erkänna det så finns det faktiskt några frågor där partierna står ganska nära varandra. Ta djurrättsfrågor t.ex. där Sverigedemokraterna ända sedan sina öppet nazistiska dagar varit förespråkare för ett starkt djurskydd. I deras principprogram kan man bl.a. läsa att de ”[…] ser omsorgen om djuren som ett mått på hur utvecklat ett samhälle är och strävar efter ett samhälle där inga djur utsätts för onödigt lidande. Djur som befinner sig i människors ägo skall behandlas med respekt och i största möjliga utsträckning beredas möjlighet att få utlopp för sitt naturliga beteende.”[1] Se där, en formulering och en värdegrund som jag tror de allra flesta i Miljöpartiet skulle kunna skriva under på. Så vad handlar det här om egentligen? För mig, som aktiv inom Miljöpartiet, är det plågsamt tydligt att våra partier står väldigt långt ifrån varandra gällande människosyn. Och, nota bene, det här handlar inte bara om synen på människor som flyr från krig och förtryck. I detta inlägg tänkte jag därför ge ett konkret exempel på detta tagen från den berömda verkligheten.

På socialnämndens senaste sammanträde var en av punkterna en genomgång av en uppföljningsrapport av verksamheten. Enkelt uttryckt så gick man igenom hur pass väl verksamheten når upp till de mål man satt för verksamhetsåret och vilka risker man ser framöver. En del av verksamheten är hemtjänsten. Hemtjänst innebär, som de flesta känner till, att vård och omsorgspersonal kommer hem till en brukare för att hjälpa till med diverse hushållsarbete eller personlig omvårdnad. Hemtjänsten är behovsprövad och det innebär att man ansöker om hjälp och att en biståndshandläggare från kommunen sen utreder och bedömer hur omfattande behov av hjälp man har samt beslutar om vilket stöd som ska ges. Biståndshandläggaren kan då bevilja personen x antal timmar i veckan för hjälp med exempelvis städning, sällskap på promenader, matlagning eller utföra andra vardagssysslor etc. I den uppföljningsrapport som presenterades på sammanträdet framkom en del intressanta siffror. Bl.a. konstaterades att antalet beviljade timmar, i Burlövs kommun, har ökat från 7563 timmar år 2013 till 15922 timmar år 2021. Det kan såklart finnas flera förklaringar till det. Behovet av hemtjänst kanske har ökat för att antalet personer blivit fler, de som kräver insatser idag kanske har ett större vårdbehov än tidigare eller så gör man helt enkelt andra (snällare) bedömningar idag än man gjorde då. Men oavsett anledning till ökningen så blir de här siffrorna VÄLDIGT talande när man jämför med hur många anställda kommunen hade då och har nu. För att få en bild av detta går det inte att bara räkna antalet anställda utan istället tittar man på antalet årsarbetare som alltså är den summerade arbetstiden (exempelvis två anställda som är anställda femtio procent vardera räknas som en årsarbetare). År 2013 uppgick antalet årsarbetare till 53,27 och år 2021 uppgick det till 56,75. Det betyder att under samma tidsperiod som antalet beviljade timmar ökat med mer än 100% har antalet människor som ska utföra tjänsterna ökat med mindre än 10% (!). Och nu kommer vi till det här med människosyn. För när de här siffrorna påtalades i nämnda möte sitter representanter från främst SD och M och menar att det här handlar om att man idag arbetar mer effektivt. Människosyn handlar också om vilka arbetsvillkor man tycker är rimliga. Är det rimligt att hemtjänstpersonalen år 2021 ska hinna med dubbelt så mycket arbete som hemtjänstpersonalen förväntades utföra år 2013?

Synen på människan är väsensskild mellan en Sverigedemokrat och en Miljöpartist. Oavsett vilken politisk fråga vi pratar om så är sättet vi betraktar andra människor avgörande för vilka politiska val och ståndpunkter vi har. Betraktar vi dagens unga som odisciplinerade, hemtjänstpersonalen som lata och flyktingar som en belastning så får vi ett annat samhälle än om vi istället ser på människor som nyfikna, hjälpsamma och i grunden goda. Vilken människosyn föredrar du?

[1] Sverigedemokraternas principprogram s.26

Det här med knark

tobbesteen Lämna en kommentar

Från tid till annan kan man läsa diverse debattartiklar på temat legalisering av narkotika. I takt med att allt fler länder och delstater väljer att öppna för en mer liberal hållning och åtminstone göra marknaden för de ”lättare” drogerna legal så höjs också fler röster för att Sverige ska gå samma väg. Historiskt har medier, samhällsinstitutioner och majoriteten av politikerna haft en enad front mot denna liberalisering men det tycks nu vara på väg att vända. Kanske var det Magnus Lintons bok ”Knark: en svensk historia”[1] från 2015 som fick framför allt medierna (och då i synnerhet kulturredaktionerna) att mer öppet omfamna den liberala linjen. Lintons stora poäng, och det som blivit knarkivrarnas främsta argument, är att den svenska repressiva (=trycka tillbaka) hållningen och politiken varit totalt misslyckad eftersom Sverige uppvisat en mycket högre narkotikadödlighet än flertalet andra länder. Bland de medier som på senare tid anammat denna ståndpunkt och salufört en förändrad narkotikalagstiftning finns ledande skribenter hos bl.a. Sydsvenskan[2], Expressen[3] och Aftonbladet[4]. Även SVT har i reportage framhävt denna syn.[5]

Ämnet är intressant och hanteringen av frågan är definitivt viktig i en kommun som Burlöv. Vi är inte bara en kommun i en storstadsregion utan också en kommun nära gränshandeln och en kommun som sedan länge brottats med problematik kring utanförskap och socioekonomiska svårigheter. Polisens senaste trygghetsmätning visar t.ex. att Burlöv har ett klart mer påtagligt problem med missbruk än våra grannkommuner Kävlinge, Lomma och Staffanstorp.[6]

Borde vi då legalisera droger i stort eller åtminstone lättare droger som typ cannabis? Om du orkat dig igenom inledningen av denna text kan du förmodligen gissa dig till vad jag har för inställning i frågan. Nedan redogör jag för varför jag tycker att vi fortsatt bör ha en restriktiv hållning.

Vi kan börja med att försöka bena ut det här om att den svenska hållningen och politiken varit misslyckad eftersom dödligheten är större i Sverige än i andra europeiska länder.

Det här med statistik kring dödlighet och framför allt det som klassas som narkotikarelaterad dödlighet är intressant och alls inte så svart och vit som många vill göra gällande. För det första, i statistiken ryms sällan den dödlighet som orsakas av exempelvis drograttfylla eller andra indirekta följder där droger är inblandade utan man syftar ofta på dödsfall där narkotika är den direkta dödsorsaken (oavsiktliga överdoser, förgiftningar med oklar avsikt eller narkotikarelaterad suicid). För det andra bör man, som Folkhälsomyndigheten mycket riktigt påpekar, tolka statistiken och framför allt jämförelsen mellan länder med försiktighet eftersom olika länder mäter på olika sätt och olika länder också rapporterar in på olika sätt.[7] För det tredje, dödligheten är en sak men det finns även andra aspekter man måste ta hänsyn till när man ska utforma en narkotikapolitik. Hur ser det ut med antalet droganvändare/missbrukare i länder med mer liberal drogpolitik jämfört med länder med mer restriktiv hållning? Är det nödvändigtvis bättre att minska den narkotikarelaterade dödligheten om det leder till ett ökat missbruk? Det hade varit uppfriskande om man hade en mer nyanserad diskussion eller debatt kring det här.

Ett annat vanligt argument man ofta hör är att det skulle saknas vetenskapliga belägg för den svenska repressiva hållningen. Detta argument kombinerar man gärna med att hänvisa till uttalanden som gjordes för 30-50 år sedan som man sedan i ett trollslag kopplar ihop med dagens politik och påstår att det finns en röd tråd däremellan (se t.ex. [8]). Faktum är att dagens narkotikapolitik i mycket högre grad bygger på den forskning som finns i ämnet än det bygger på svepande och generaliserande uttalanden från enskilda personer på 60-, 70- och 80-talet. Det finns MYCKET forskning som både visar på att en ökad tillgänglighet tycks leda till ett ökat missbruk och att en ökad acceptans för droger leder till negativa konsekvenser för ett samhälle.

Och så ett tredje argument som man ganska ofta hör. Genom en legalisering eller avkriminalisering slår man undan benen för de gängkriminella. Standard brukar även vara att lägga till en jämförelse med alkoholen innan och efter förbudstiden. Stämmer det? Nja, tvärtom tycks det vara så att det i länder som legaliserat cannabis fortsatt finns en omfattande illegal droghandel. I en översiktsartikel från juni 2020 om effekten av cannabislegalisering i USA konstateras t.ex. att: ”I samtliga länder som legaliserat cannabis fortgår en omfattande illegal försäljning, och försäljningen till minderåriga har ej stävjats. Billig, högpotent cannabis och att slippa registreras är fortsatta konkurrensfördelar för den illegala marknaden”.[9] I veckan kunde vi dessutom läsa att antalet dödsfall av den mycket potenta drogen fentanyl ökat i USA eftersom de kriminella nätverken ”[i] takt med att flera amerikanska delstater legaliserat cannabis […] i stor utsträckning ställt om till heroin och sedan till fentanyl”.[10]

Till sist kan det även vara intressant att påpeka att den narkotikarelaterade dödligheten faktiskt minskat i Sverige de senaste tre åren vilket bl.a. tros bero på att man förändrat lagstiftningen kring exempelvis sprututbyte.[11] Stora satsningar på vård, behandling och utbildning verkar med andra ord ha en bättre effekt än att tillgängliggöra knarket.

[1] Magnus Linton – Knark: En svensk historia (Adlibris)

[2] Ida Ölmedal: Mediernas drogmoralism har varit skadlig (Sydsvenskan)

[3] Helena Granström: Livsfarligt att testa vår egen narkotikapolitik (Expressen)

[4] Oisin Cantwell: Om svåra smärtor kunde rubrikerna ha handlat (Aftonbladet)

[5] SVT: Den svenska narkotikadödligheten

[6] Resultat trygghetsmätning 2021 (Polisen)

[7] Folkhälsomyndigheten – Om narkotikarelaterad dödlighet

[8] Har kriget mot knarket nått vägs ände? (Sydsvenskan)

[9] Fördelar och nackdelar med en legalisering av cannabis i Sverige (Läkartidningen)

[10] USA varnar för fentanylboom på väg till Sverige (Sydsvenskan)

[11] Socialstyrelsen – Större tillgänglighet till sprututbyte efter lagändring, Folkhälsomyndigheten – Om narkotikarelaterad dödlighet