I dagens papperstidning av Sydsvenskan kan ni läsa en insändare om det vansinniga i att barn och elever lär sig skriva med touchskärm istället för tangentbord. Insändaren kan du läsa här
Debatt: I Burlöv lär sig barnen skriva med touchskärm
Etikett burlöv
Omorganisation, huh, yeah! What is it good for? Absolutely nothing!
Kommunstyrelsen och politiker från de styrande partierna har under våren bestämt sig för att man vill genomföra en större omorganisation inom stadsbyggnadsområdet.
I dagsläget är stadsbyggnadsfrågor uppdelat i tre olika avdelningar (miljö- och byggavdelningen, tekniska avdelningen och tillväxtavdelningen) och organiserat under en och samma förvaltning (kommunledningsförvaltningen) under ledning av kommundirektören. Förutom stadsbyggnadsfrågor så sorterar även bl.a. ekonomiavdelningen, kommunikationsavdelningen och HR under kommunledningsförvaltningen så det är en tung förvaltning som hanterar en stor mängd olika frågor. Den politiska ledningen för kommunledningsförvaltningens olika avdelningar utgörs av kommunstyrelsen med ett undantag. Miljö- och byggavdelningens politiska ledning utgörs av en särskild nämnd kallad just miljö- och byggnämnden. Anledningen till det är för att förhindra eventuella jävsituationer. Miljö- och byggnämnden hanterar nämligen kommunens tillsyn av hälsoskydd, miljöskydd, livsmedel och smittskydd samt även bygglovsärenden, bygganmälan, brandskyddskontroll, sotning etc. I detta ingår att man också utövar tillsyn över kommunens egna verksamheter och då behöver kommunen ha en oberoende instans som tar de besluten. Enligt kommunallagen (6 kap. 28 §) får nämligen inte en politiker fatta beslut som rör tillsyn över kommunal verksamhet om hen själv är knuten till verksamheten eftersom hen då anses jävig. T.ex. kan alltså inte en politiker som är ledamot i utbildnings- och kulturnämnden fatta beslut om att godkänna livsmedelshanteringen i skolköken och en politiker vars nämnd tänker göra en utbyggnad av egna lokaler kan inte samtidigt bevilja bygglovet. På samma sätt får inte en kommun både bedriva en viss verksamhet och ha tillsyn över den inom en och samma nämnd.
Den nya omorganisationen innebär att man tänker bryta loss ”stadsbyggnadsavdelningarna” och samla de under en ny förvaltning kallad samhällsbyggnadsförvaltningen. Huvudargumentet tycks framför allt vara att samarbetet mellan avdelningarna förväntas öka om man samlar dessa frågor under en förvaltning och går från att arbeta i ”…stuprör till en sammanhållen samhällsbyggnadsprocess”. Ett annat argument har varit att man önskar avlasta kommundirektören genom inrättandet av en ny förvaltningschef. Problemet är bara att miljö- och byggavdelningen fortsatt måste vara oberoende och fri från påverkan från de andra avdelningarna eftersom det annars föreligger risk för jäv. ”Stupröret” försvinner alltså inte.
Det här får också konsekvenser på den politiska nivån eftersom man där tänker att man på samma sätt vill samla frågorna i en nyinrättad samhällsbyggnadsnämnd och avveckla såväl miljö- och byggnämnden som tekniska utskottet och planutskottet. Problemet är ju då att det fortsatt kommer finnas ärenden där kommunen är sakägare och därför behöver ha ett oberoende organ som utövar och beslutar om tillsyn i de frågorna. Lösningen blir att även införa en jävsnämnd som bara har till uppgift att handlägga de ärenden där det föreligger jäv medan resten hanteras av samhällsbyggnadsnämnden. Det betyder t.ex. att jävsnämnden kan få till uppgift att godkänna livsmedelshanteringen i de kommunala skolköken medan samhällsbyggnadsnämnden får till uppgift att godkänna livsmedelshanteringen för friskolorna. Så istället för att vi har en och samma nämnd som hanterar båda dessa ärenden (som vi har idag) så ska två olika nämnder förväntas ha specialistkunskaper i samma typ av ärenden.
På senaste kommunfullmäktige var ärendet uppe för beslut och resultatet blev att styret (med stöd av SD) fick igenom att vi från och med 1 september kommer inrätta en ny samhällsbyggnadsförvaltning med tillhörande samhällsbyggnadsnämnd och jävsnämnd samt att miljö- och byggnämnden går i graven. Återstår att se om det är fisk eller fågel.
Budget 2025 del 2
Att göra en egen budget är ett omfattande arbete och är man ett litet parti med begränsad insyn är det förstås alltid en avvägning om man har tid och möjlighet. Förra året gjorde vi i Miljöpartiet inte en egen budget utan enbart ett tilläggsyrkande där vi ville omfördela resurser så att vi kunde bekosta gratis sommarkort till ungdomar och en uppstart av Fritidsbanken. Det fick vi dock inte gehör för. Vi gjorde inte heller en egen budget i år utan valde istället att hålla ett budgetanförande där vi tydligt pekade ut några centrala satsningar som vi önskat se (i föregående inlägg redogjorde jag för budgetanförandet). På måndagens kommunfullmäktige antog vi budget för 2025 och det fanns då två olika förslag att ta ställning till. Dels styrets (C, L, M) och dels Socialdemokraternas. Eller ja, i ärlighetens namn var Socialdemokraternas förslag egentligen bara ett tilläggsyrkande. Här är mina tankar kring de båda budgetförslagen.
Socialdemokraternas budgetförslag
Skillnaden mellan styrets budgetförslag och Socialdemokraternas kokade ned till en omfördelning av ynka 1 mnkr. Socialdemokraterna ville att man skulle satsa 0,5 miljoner på nya arbetsskor i hemtjänsten samt att avstå från att införa avgifter på hjälpmedel (en fråga som debatterats under en längre tid) och dessutom ville de använda ytterligare 0,5 miljoner till en aktivitets- och föreningspott för att barn och unga som saknar ekonomiska resurser ska kunna ha råd att utöva fritidsaktiviteter. Pengarna till förenings- och aktivitetspotten tog de från en budgetpost där man avsatt pengar för sociala investeringar och pengarna till arbetsskor och hjälpmedel tog de från skolan genom att endast höja elevpengen med 2,5 mnkr jämfört med styrets förslag där man höjde elevpengen med 3 mnkr. I grund och botten har jag har inget emot dessa satsningar men tycker det är problematiskt att man väljer att delvis finansiera det genom att ta från en redan pressad skolverksamhet. Det finns helt enkelt andra budgetposter man hade kunnat titta på istället (vilket jag kommer förklara lite mer längre ner). Sen har vi i Miljöpartiet drivit frågan om inrättande av en ”Fritidsbank” sedan föregående mandatperiod och den här förenings- och aktivitetspotten är delvis ett svar på samma problem. Risken är därför att en förenings- och aktivitetspott används som argument för att inte införa Fritidsbanken vilket vi förstås tycker är tråkigt. Det är också lite problematiskt att man inte närmare specificerar hur eller till vad den här aktivitets- och föreningspotten ska användas till. Är det tänkt att man fördelar pengarna på ALLA barn och unga i Burlöv i någon slags aktivitetscheck? Om alla barn och ungdomar mellan 7-18 år skulle få del av det innebär det i så fall att en halv miljon ger drygt 150-170:- per barn vilket knappast räcker till nya fotbollsskor eller föreningsavgifter så då kan man ju verkligen fråga sig om det inte hade varit bättre att skolorna får de här extra resurserna. Eller är det tänkt att föreningarna ska få ansöka om medel till kulturförvaltningen och att man sen fördelar pengarna till olika projekt? Eller ska enskilda individer/familjer få ansöka om medel likt något slags socialbidrag fast för kultur- och fritidsaktiviteter? Beroende på vilken variant man väljer här finns det säkert olika kostnader som tillkommer i form av administration så frågan är hur mycket en halv miljon faktiskt räcker till.
Styrets budgetförslag
Socialdemokraternas budgetförslag var utöver ovanstående identiskt med styrets. Sverigedemokraterna, som egentligen är det oppositionsparti med bäst förutsättningar att skapa en egen budget, hade inte ens orkat göra tilläggsyrkanden utan yrkade kort och gott bifall på styrets förslag. Svagt men inte särskilt förvånande och ett tydligt bevis på att Sverigedemokraterna inte är ett oppositionsparti utan ett samarbetsparti till styret. Nåväl, budgeten som styret presenterade innehöll några ganska bra satsningar. T.ex. utökar man, som sagt, elevpengen till skolorna och man gör ganska stora satsningar på upprustning av lekplatser. Man anslår även medel för att skapa en mötesplats för seniorer i Åkarp vilket jag vet att PRO och andra pensionärsföreningar länge varit drivande för. Men sen finns det ett antal uteblivna satsningar eller tveksamma investeringar som jag har frågetecken kring. För det första väljer man att slopa en sedan tidigare fastslagen investering på 5,1 mnkr för upprustning av Södervångskolan. Med tanke på skoldebatten kring de två nya skolorna vid Kronetorp och riskerna med en överetablering behöver man inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se detta som en förberedelse på nedläggning. På Möllegården i Åkarp har man hastigt och lustigt anslagit medel för att omvandla halva gården till en fritidsgård (!). Biblioteksflytten till Möllegården har varit en följetong och jag var tidigt kritisk till de här planerna framför allt därför att jag tycker biblioteket behöver mer utrymme. Att Möllegården ska bli någon slags uppsamlingsplats för all möjlig typ av verksamhet, och nu alltså även fritidsgård, är en förlust för alla. Och dyrt har det blivit. Utbildnings- och kulturnämnden har flera gånger fått äska nya pengar och nu är man totalt uppe i över 15 mnkr varav 5 av dessa miljoner inte ens fanns med i budgeten eftersom man uppenbart glömt att lägga in det! Och här kommer vi till min största invändning mot den här budgeten. Förutom att man alltså har en ofinansierad satsning på 5 mnkr för ombyggnad av Möllegården har man inte heller tagit med de ökade kostnader som kommer uppstå när man inför en ny samhällsbyggnadsförvaltning med två nya nämnder. Bara kostnaden för nämndsordförande innebär en ökad kostnad på drygt en kvarts miljon per år! En annan satsning jag har svårt att förstå är att man väljer att lägga 6,5 mnkr på att göra om en av gräsplanerna på Arlövs IP till en konstgräsplan 2025 och att man sedan tänker lägga över 40 mnkr på nya fotbollsplaner vid Kronetorp redan år 2027. Locket över Åkarps station har också anslagits medel och här sparar man inte på krutet. 15 mnkr har man reserverat för att göra diverse åtgärder vilket i sig är trevligt men märkligt mycket pengar sett till att man då samtidigt väljer att t.ex. inte renovera Södervång.
Båda budgetförslagen har allvarliga brister i form av stora ofinansierade poster och märkliga prioriteringar. I valet mellan de två ansåg vi ändå att Socialdemokraternas extra tillägg gjorde det till det bästa av två dåliga alternativ och därför yrkade vi bifall till deras förslag. Föga förvånande valde dock en majoritet av ledamöterna att bifalla styrets förslag.
Hur står det till med demokratin i Burlöv?
Första fullmäktige för den nya mandatperioden genomfördes i måndags. På detta första möte var det framför allt ett antal val av olika presidieposter som avklarades. Dels valdes den tyngsta politiska posten, kommunstyrelsens ordförande, och dels valdes ordförande för kommunfullmäktige. Dessutom valdes vilka som ska ingå i kommunstyrelsen, valberedningen och vilka som ska vara s.k. oppositionsföreträdare. Om man inte är särskilt politiskt insatt kan det vara svårt att ha koll på vem som gör vad och vad alla de här posterna innebär. En lite förenklad förklaring är att kommunfullmäktige motsvarar riksdagen medan kommunstyrelsen är detsamma som regering på nationell nivå. Kommunstyrelsens ordförande är då jämförbar med statsminister och kommunfullmäktiges ordförande kan närmast liknas vid talmannen. En stor skillnad dock mellan kommunstyrelse och regering är att ”det politiska styrkeförhållandet i kommunstyrelsen ska avspegla styrkeförhållanden i fullmäktige”.[1] Annorlunda uttryckt, även partier som ingår i oppositionen har mandat i kommunstyrelsen till skillnad från en regering där ministrarna väljs av styret.
Burlövs kommun har de senaste fyra åren styrts av en minoritetskoalition bestående av L, C och M som förlitat sig på stöd från Sverigedemokraterna. Efter gårdagens fullmäktige står det klart att den koalitionen fortsätter styra kommunen. Det fanns tidigt en liten öppning för att forma ett majoritetsstyre bestående av C/L, S, MP och V särskilt med tanke på att vissa framträdande företrädare för de båda liberala partierna innan och även en viss tid efter valet öppnade för att de är beredda att samarbeta med båda sidor. Under förhandlingsprocessen har det dock varit ganska tydligt att den dörren i princip varit stängd redan från start och Miljöpartiet har, trots idoga försök, inte blivit inbjudna till några seriösa förhandlingsdiskussioner.
Precis som i riksdagen så väljer man även ett antal vice ordförandeposter. Kutym är då att 1:e vice ordförande representeras av den styrande koalitionen och att 2:e vice ordförande går till det största oppositionspartiet. En del har kanske sett hur valet av vice talmän i riksdagen går till och i princip är det samma procedur lokalt i kommunerna. Först väljer man ordförande och vice ordförande för kommunfullmäktige och eftersom styrande partikonstellation normalt sett också har en majoritet av ledamotsplatserna tillfaller ordförandeposten oftast största partikonstellationen. I Burlöv blev dock Socialdemokraterna både största parti med sina 14 mandat och faktiskt även större än L, C och M tillsammans som fick 13 mandat. Det innebär att kandidaten för L, C och M måste stödjas av SD och deras 9 mandat för att uppnå en majoritet. Om SD väljer att rösta på kandidaten från S så blir det istället en Socialdemokratisk ordförande. SD valde, precis som vid förra valet, att stödja L, C och M vilket betyder att kommunfullmäktiges ordförande blev Centerpartiets Fredrik Jörgensen. När valet till 1:e vice ordförande avgjordes upprepades proceduren och återigen blev det en kandidat från Alliansen (-Kristdemokraterna) som blev vald. Så långt allt väl och inga konstigheter. Det som normalt sett händer i valet till 2:e vice ordförande är att styrande partier väljer att avstå från att rösta och låta oppositionspartierna göra upp om den posten. Det som hände i Burlöv igår, och även 2018, var att L, C och M istället tar aktiv ställning och röstar på Sverigedemokraternas kandidat vilket får till följd att Socialdemokraterna går miste om den posten. Ett ytterst märkligt beteende från en koalition som påstår att de ska söka breda samarbeten och tänker sig att de ska styra genom stöd från båda sidor. Det som blir än märkligare är att Alliansen då går upp i talarstolen och yrkar på att det ska införas en 3:e vice ordförande (!) och att den ska tillfalla Socialdemokraterna. Om inte detta är en tydlig signal om att man faktiskt ser Sverigedemokraterna som ett stödparti så vet jag inte vad man ska se det som. När man sedan valde kommunstyrelse och dess presidieposter (ordförande och vice ordförande) så blev uppdelningen likadan och kommunstyrelsens ordförande blev då moderaten Sara Vestering.
Men det slutade inte där. Lite senare under kvällen skulle det tas beslut om s.k. oppositionsföreträdare. Även här brukar kutym vara att den posten tillfaller största oppositionsparti men sedan förra valet har SD och S vardera blivit tilldelade en oppositionsföreträdare (vilket återigen måste ses i ljuset av att Alliansen är beroende av stöd från SD). Konsekvensen av det här beslutet är att endast två av fyra oppositionspartier får en arvoderad företrädare och att närmare 20% av oppositionen (V + MP) lämnas helt utan den insyn en sådan roll medför. Det är nämligen genom oppositionsföreträdare och kommunalråd (vilket är de styrande partiernas motsvarighet) som kontakter och informationsutbyte med t.ex. media och kommundirektör vanligen förs. En arvoderad post som oppositionsföreträdare gör det också betydligt lättare att ägna tid åt politiken då man som fritidspolitiker i övrigt har väldigt blygsamma inkomster. Därför yrkade vi i Miljöpartiet på att även Vänsterpartiet, i kraft av att vara fjärde största parti, skulle tilldelas en oppositionsföreträdare men eftersom S då avstod från att rösta och Alliansen + SD röstade emot förslaget föll det. Hade man valt att enbart ge största oppositionspartiet en arvoderad företrädare, så som man vanligen gör, och där tanken då är att denna oppositionsföreträdare ska företräda ALLA oppositionspartier med allt vad det innebär så hade det följt en demokratisk ordning som är fullt acceptabel. Men när man väljer att ge vissa oppositionspartier rätt till en företrädare men inte andra (särskilt då när de utgör så mycket som 20% av den samlade oppositionen!) då är det ett tydligt tecken på maktfullkomlighet och demokratiskt underskott.
I övrigt kan det konstateras att det verkar som att det råder en inre maktkamp inom Sverigedemokraterna eftersom Rolf Hagmann, som var deras förstanamn på valsedeln och den som fick överlägset flest personkryss av samtliga SD-kandidater, ej tar plats i kommunstyrelsen då han kuppades bort av sina egna partikamrater (!). När valberedningen träffades för att ta fram kandidater till kommunstyrelsen lade Sverigedemokraterna fram två olika listor med sina kandidater[2] och det resulterade i att listan utan Rolf Hagmanns namn blev till valberedningens förslag och sedermera röstades igenom i kommunfullmäktige.
P.S I många kommuner har man istället för en oppositionsföreträdare något som kallas oppositionsråd. Skillnaden är enbart i vilken omfattning tjänstgöringsgraden landar på. Om man har en tjänstgöringsgrad på minst 40% benämns man som oppositionsråd och har man en tjänstgöringsgrad under 40% kallas man oppositionsföreträdare.[3]
[2] 6.1 Beslut valberedningen 2022-10-14
[3] 12.4 Reglemente och arbetsformer för kommunstyrelsen 2023-2026, s.11
Privatisering av hemtjänsten
Vid senaste sammanträdet i kommunfullmäktige drev Alliansen (M, L och C) tillsammans med SD igenom att man ska fatta beslut om huruvida Burlövs kommun ska släppa in privata aktörer i hemtjänsten vid behandlingen av budgeten för 2024. I samband med beslutet yttrade Anneli Kihlstrand (C), Kristoffer Daag (L), Mats Lithner (politisk vilde fd L) och Amelie Gustafsson (M) följande: ”Alliansen (M, L och C) har för avsikt att införa utökat hemtjänstval [dvs privatisera hemtjänsten förf. anm.] [..] i Burlövs kommun under 2024. Upphandling ska ske under 2023.” Att man yttrar sig på det här sättet är ett tydligt tecken på att man kommer försöka göra detta till en valfråga.
Till saken hör att man redan tidigare under denna mandatperiod försökt privatisera hemtjänsten men då återremitterades (dvs skickades tillbaka för att kompletteras med mer underlag) ärendet efter att SD den gången röstade med S. Den analys som togs fram då visade att en privatisering ”…innebär en risk för negativ inverkan såväl på kommunens ekonomi som på arbetsbelastning på olika nivåer i organisationen”[1]. Det är en intressant slutsats eftersom att ett av argumenten för att privatisera verksamheter ofta brukar vara att det anses vara mer effektivt och billigare för kommunen. Hur hänger det ihop? Det kan absolut finnas ekonomiska effektivitets- och rationaliseringsvinster i form av att privata bolag, vars syfte är att gå med vinst, också har större incitament för att hålla nere kostnaderna. MEN det finns två grundläggande problem med att man privatiserar just välfärden som motverkar den eventuella vinst man gör. Det ena handlar om att välfärden (dit exempelvis sjukvård och skola hör) inte är saker vi kan välja bort om vi tycker det är ett dåligt alternativ. En marknad styrs av utbud och efterfrågan och det innebär att om priset på varan är för högt eller produkten för dålig så kan jag som konsument antingen välja ett annat alternativ eller rent av välja bort att konsumera just den produkten. Efterfrågan kan med andra ord sjunka och det kan i sin tur tvinga aktörerna att förändra sina produkter eller rent av gå i konkurs. Den totala efterfrågan på sjukvård och utbildning är dock konstant oavsett om skolan eller sjukvården är dålig. Det som möjligtvis kan hända är att patienter eller elever väljer andra sjukvårdsaktörer eller skolor men eftersom antalet platser som de olika aktörerna erbjuder är begränsade och eftersom efterfrågan inte sjunker utan bara omfördelas innebär det i praktiken att det kommer uppstå en situation där vissa aktörer blir väldigt populära och vissa aktörer blir impopulära och tadaa vi har fått en segregation! Segregationen leder i sin tur till att kommunen får minskade intäkter (färre patienter/elever) och ofta får ta hand om de fall som kräver mer insatser vilket är kostsamt både i kronor räknat och i arbetsmiljöåtgärder, personaltäthet etc. Det andra som gör att kostnader vid en privatisering ökar är att marknadsmodeller har betydande s.k. transaktionskostnader[2]. Alltså att det kostar att förhandla och upprätta avtal samt att det kräver en betydande kontrollinstans för att övervaka/kontrollera att avtalen följs. Så även om man gör effektivitetsvinster så äts det upp av transaktionskostnaderna.
Ekonomi och ökade kostnader är en sak men det viktiga är ju egentligen huruvida kvaliteten förbättras eller ej. En bra skola, vård och omsorg ska få kosta och om det innebär att man måste privatisera verksamheten so be it! Men dessvärre är jag inte övertygad om att en privatisering ökar kvaliteten. Oavsett vem som är arbetsgivare är det ju fortsatt samma personer som utför arbetet. Dvs lärarna och undersköterskorna är samma personer oavsett om de jobbar på en privat skola/vårdcentral eller för det offentliga. Det talar för att en privatisering inte löser problemen utan snarare handlar om i vems fickor vinsten så småningom hamnar, aktieägarens eller det offentliga. Låt oss inte heller glömma det haveri som skedde med Lommas äldreboenden och hemtjänst och som ledde till att t.o.m moderaterna kände sig tvingade att återta omsorgen i kommunal regi[3].
[1] Kommunfullmäktiges protokoll 2022-06-20 s. 17
[2] Rothstein, Bo; Blomqvist, Paula. Välfärdsstatens nya ansikte. 2008. s. 222
Tobias Steen (MP) 