Etikett Demokrati

K-O-N-G-R-E-S-S!

tobbesteen 1 kommentar

Ingen kan väl ha missat att Miljöpartiet valde nya språkrör förra veckan och det blev precis så dramatiskt som man hade förutspått. Daniel Helldén valdes med en rösts marginal (131-130)! Jag var på plats och kan avslöja att min röst gick till Helldén så resultatet var förstås glädjande (och extra kul att det var just min röst som avgjorde 😊). I Miljöpartiets stadgar står att språkrören ska vara av olika kön och eftersom Märta Stenevi var enda icke-manliga kandidat var omvalet av henne mer av en formalitet. Det här är dock inte det enda som skett sedan jag sist skrev på bloggen. För drygt tre veckor sedan var vi i Miljöpartiet på plats i Burlöv Center för ”Möt Burlövs politiker” och lördagen den fjärde november gick vårt samarrangemang (tillsammans med S, V och ABF) om marknadsskolan av stapeln. Dessutom var det kommunfullmäktigemöte den 13 november. I det här blogginlägget kommer jag dock fokusera på kongressen och valet av språkrör men jag har en from förhoppning om att kunna ta upp eventet om marknadsskolan vid senare tillfälle.

Kongress i Örebro och hela Conventum var härligt grön!

Kort rapport från fullmäktige 13 november

Innan jag går in på kongressen kan det dock vara värt att säga några ord om kommunfullmäktigemötet. Det var en kort dagordning med två punkter som vållade större debatt. Den ena punkten som diskuterades friskt var en interpellation inlämnad av Socialdemokraternas Jonna Stålring Westerberg angående gatuunderhållet i kommunen. Stålring Westerberg ifrågasatte kommunens grönskötselarbete och menade, i princip, att man borde ställa större krav på att avtalspartnern PEAB lever upp till de förväntningar vi som kommun kan kräva. Svaret från det tekniska utskottets ordförande, Mats Olsson (M), var att det dels funnits gränsdragningsproblematik där frågan om var gränsen går mellan gata och gångbana spelar roll för vem som är ansvarig för skötseln. Fastighetsägaren ska sköta gångbanorna och PEAB ska sköta gatorna. Dels har kommunen varit dåliga på att agera som beställare och arbeta med att följa upp avtalets innehåll. Olsson försäkrade dock att kommunen arbetar för att bli bättre på att ställa krav och följa upp. Den andra punkten som upptog merparten av tiden var frågan om fastställandet av den reviderade budgeten och den s.k. budgetventilen. Beslut om budget för kommande år togs som bekant redan i juni men i slutet på året summerar man upp utfallet och då finns det möjlighet till justering av budgeten om det visar sig att kostnaderna i själva verket blev lägre än tänkt eller om kommunen har större intäkter än man trodde. Detta kallas för budgetventilen. Styret valde att använda ventilen till att bl.a. sänka sparbetingskravet för utbildnings- och kulturnämnden och socialnämnden (från att kräva besparingar på 2% till besparingar på 1%), att utöka öppettiderna på fritidsgården i Arlöv, att inte dra in Burlövsfesten (som tidigare tänkt) och att avsätta en stor pott (16,3 mnkr) till oförutsedda utgifter under 2024. Socialdemokraterna lämnade därutöver in tre tillägg som styret dock valde att avvisa. De tre tilläggen handlade om att man ville behålla Skånetrafikens seniorbiljett, inte genomföra förslaget på abonnemangsavgifter för hjälpmedel åt människor med funktionsnedsättningar och avsätta medel för att kunna anställa en speciallärare på Vårboskolan.

Kongress 2023

Märta Stenevi
William Ulrici
Carl Ståhle
Daniel Helldén
Magnus P. Wåhlin

Kongressen och vad språkrörsvalet EGENTLIGEN handlade om

Kongressen är Miljöpartiets högsta beslutande organ och hålls vartannat år. Då väljs bl.a. partistyrelse och språkrör och man tar ställning till olika politiska program och hundratals motioner från medlemmar över hela landet. Begreppet kongress eller partistämma används av några partier (S, V, MP, C) men kan kanske verka lite otydligt. Andra partier kallar det i stället för landsmöte (L), landsdagar (SD), sverigemöte (M) eller riksting (KD) och där framgår det lite tydligare att detta är ett möte där medlemmar från hela landet möts. Det är intensiva och lååååånga dagar. Om man har äran att vara ombud (dvs att man har rösträtt) innebär det i princip arbete från 08-23 fredag-lördag och 08-15 söndag i olika utskott, i debatter och omröstningar. Nåja, man hinner förstås med lite mingel och festligheter också men man känner sig onekligen rätt mör när man är färdig. Det fattades många och viktiga beslut under dessa dagar. Vi tog bl.a. beslut om det EU-politiska programmet inför nästa års EU-val (alltså hur vi ställer oss i olika EU-relaterade frågor), tillägg och förändringar i vårt utbildningspolitiska program och ett nytt antirasistiskt handlingsprogram togs fram. Dessutom tog vi ställning till drygt 250 olika enskilda motioner. Nästan allt överskuggades dock av det historiskt jämna språkrörsvalet och därför tänkte jag delge min högst personliga syn på själva valet och varför jag tror Helldén är det bästa alternativet.

Är det en kobra eller en nallebjörn vi behöver?

Valet har föregåtts av intensiva diskussioner, debatter, mediautspel och intriger. Även om det i slutändan fanns fyra kandidater att rösta på har det sedan en tid tillbaka varit ganska uppenbart att det skulle stå mellan två huvudkandidater, Magnus P. Wåhlin och Daniel Helldén. Valet mellan Wåhlin och Helldén har i media också målats upp som ett val mellan två falanger, en falang som vill bredda partiet och en falang som vill fokusera mer på vår kärnfråga. Det här är förstås ett tacksamt narrativ att spinna vidare på men köper man den bilden rakt av missar man nyanser och valet blir mer ensidigt än det i själva verket var.

För det första har man, menar jag, missförstått ”Helldén-falangens” (dit jag räknar mig själv) grundläggande utgångspunkt. Jag har aldrig träffat en miljöpartist som ser miljö- och klimatfrågorna som något frikopplat alla andra frågor. Att fokusera på miljö- och klimat innebär alltså inte att man vill att partiet bara ska ha politik i den frågan utan snarare att miljö- och klimatfrågorna ska genomsyra alla andra frågor. När vi pratar infrastrukturfrågor då pratar vi om miljö- och klimat när vi lyfter kollektivtrafiksatsningar, när vi pratar om att göra den fysiska miljön attraktivare för människor att vistas i så pratar vi de facto om trygghetsfrågor, när vi pratar om att ge människor drägliga arbetsvillkor då är det samtidigt en fråga om arbetsmiljö och när vi pratar om grön tillväxt och grön skatteväxling då finns det tydliga kopplingar mellan näringsliv/ekonomi och miljö- och klimat.

För det andra ska man komma ihåg att när Stenevi/Wåhlin får frågor kring hur partiet ska breddas är det väldigt ofta man får svar som pekar mot att partiet måste prata mer om sociala/etiska frågor. Det är sällan eller aldrig man t.ex. hör Stenevi/Wåhlin lyfta att vi måste prata mer om Sveriges ekonomi, energipolitik eller försvar och säkerhet. En mer rättvis, om än förenklad, motsättning mellan falangerna hade varit att säga att Helldén drar mer mot miljö/klimat medan Stenevi/Wåhlin drar mer mot sociala rättvisefrågor.

Man ska dessutom komma ihåg att de som målar upp språkrörsvalet som ett val mellan bredd eller spets ofta glömmer kandidaternas syn på vilka väljare vi ska rikta oss mot. Helldén är där ett bredare alternativ och har visat att han ser möjligheter att växa bland såväl höger- som vänsterorienterade väljare medan Stenevi/Wåhlin är ett tydligare ”spetsalternativ” som tycker vi ska fokusera på väljargrupper som står till vänster.

Mitt val föll på Helldén därför att jag tror mer på hans strategi både vad gäller väljarbas och inriktning på politiken. I de kandidatutfrågningar jag deltagit på och av det som jag läst och sett tycker jag dessutom Helldén visat en större tydlighet och rakhet än Wåhlin och jag tror också han är bättre i debatter. Om Wåhlin kan karaktäriseras som en sympatisk nallebjörn (inget fel med det!) så är Helldén mer av en giftig kobra och jag tror Miljöpartiet är i större behov av det senare än det förra. Om det är rätt val återstår dock att se.

Med allt detta sagt tycker jag uppriktigt synd om Wåhlin. Det här var hans andra språkrörsstrid och att förlora med så knapp marginal kan inte vara lätt. För att ytterligare belysa hur jämnt valet var kan det vara värt att titta på hur röstningen gick till. Röstningsmodellen kallas för ”instant runoff-voting” vilket innebär att vi som röstade rangordnade de fyra kandidaterna (1-4) och att man därefter räknar alla förstahandsröster. Om någon av de fyra kandidaterna då fått 50% av rösterna vinner han men i annat fall tar man bort den kandidat som fick färst förstahandsröster. Rösterna från den borttagna kandidaten (i detta fall Carl Ståhle) tillfaller då den person de valt som tvåa. Därefter upprepar man samma procedur med de tre kvarvarande kandidaterna och slutligen, om det krävs, gör man om det med de två som är kvar till sist. Wåhlin fick flest röster både i första och andra valomgången(!) men föll alltså med en rösts marginal för att de som valt att rösta på William Ulrici i förstahand hade Helldén högre upp på sin lista än de hade Wåhlin. Surt sa räven.

Slutligen bör det väl sägas något om vilka ställningstagande som vi i övrigt tog. Det antogs, som sagt, ett gediget och mycket omfattande EU-politiskt program. Detta kommer sedan kokas ned till ett mer kärnfullt valmanifest vilket vi kommer få anledning att återkomma till. Tilläggen och förändringarna av det utbildningspolitiska programmet värmde en lärares hjärta och det finns flera bra förslag som det ska bli kul att driva. Eller vad sägs om: slopa betyget F, införa en bemanningsnorm i förskolan, att göra både fritids och förskola avgiftsfri, gratis kollektivtrafik för elever, att Skolinspektionen tar över tillsynen av fristående förskolor (i stället för kommunen) och förbud (eller åtminstone utreda möjligheterna till förbud) av religiösa friskolor. Vad gäller det sistnämnda föregicks det av en ganska hård debatt då flera miljöpartister (inte minst i Skånegruppen) såg det som diskriminerande mot vissa religiösa grupper. Partistyrelsen ville tydligt markera och förbjuda alla religiösa friskolor men det landade i en kompromiss där man valde att verka för en utredning. För min del är det självklart att vi bör ha en skola helt fri från religiösa inslag och jag hade gärna sett att partistyrelsen fick sin vilja igenom. Några andra axplock av de motioner som gick igenom var:

Stora frågor
  1. Kärnkraften – ”att Miljöpartiet, i linje med den politik som i praktiken bedrivits det senaste decenniet, inte verkar för (…) nedstängning av befintliga svenska kärnkraftsreaktorer. I stället verkar för att den förnybara elproduktionen är tillräckligt utbyggd på ett sätt som garanterar tillgången på el för att ersätta fossila bränslen i tex industri och transporter och låter marknaden fasa ut kärnkraften. Miljöpartiets mål är fortsatt 100 % hållbar och förnybar energi i enlighet med tidigare energiöverenskommelse”
  2. NATO – ”Att MP, även om vi har en annan uppfattning, respekterar det beslut som fattats av Sveriges riksdag angående Nato-medlemskap och inte driver ett utträde ur alliansen den dag Sverige blir Nato-medlem.”
Skola, barnomsorg och psykisk ohälsa
  • Att mp verkar för en psykisk hälsa-garanti för elever i grund- och gymnasieskolan. Varje elev ska ha rätt till ett första besök med skolkurator eller motsvarande inom en vecka.
  • Att införa ett maxtak på 300 elever per skolkurator och 500 elever per skolpsykolog
  • att Miljöpartiet verkar för att införa en statlig kulturgaranti för varje barn på skoltid i grundskolan och gymnasieskolan
  • Att Miljöpartiet verkar för att alla kommuner i Sverige, med stöd av statlig finansiering, skall erbjuda gratis skollunch i grundskolan under loven på de skolor där behov finns.
  • Att Miljöpartiet verkar för att underlätta och stödja fler grönskande skolgårdar bland annat i form av skolträdgårdar.
  • Att Miljöpartiet verkar för att införa en så kallad “byxskyddslag”, som gör det olagligt för vuxna att genomföra samlag, samt andra jämförbara sexuella handlingar, med barn som är äldre än 15 men yngre än 18, såvida åldersskillnaden inte är så pass liten att det inte föreligger ett otillbörligt utnyttjande.
  • Att Miljöpartiet verkar för att skyddet av föräldrapenningen (SGI) förlängs.
Kultur
  • Att Miljöpartiet verkar för att skriva in i museilagen att det ska finnas länsmuseer i varje län
  • Att Miljöpartiet ställer sig bakom införandet av en avgift för strömningstjänsterna som ska användas för att stärka svensk filmproduktion
  • Att frågan om tornedalingar, kväner och lantalaiset som urfolk i Sverige ska prövas.
Energi och transport
  • Att Miljöpartiet verkar för att lokala elnät ska ägas av det offentliga.
  • Att Miljöpartiet verkar för att förbjuda flygrutter med inrikesflyg som tar under tre timmar med tåg där tillgängliga alternativ och andra förutsättningar tillåter det.
Djur och natur, miljö och klimat
  • Att Miljöpartiet verkar för att Miljödepartementet återskapas och ska delta i beredning av andra departements ärenden som har miljökonsekvenser, i likhet med Finansdepartementets deltagande i ärenden med finansiella konsekvenser.
  • Att Miljöpartiet verkar för att djur som inte naturligt förekommer i Norden endast ska hållas i djurparker i bevarandesyfte.
Jämställdhet
  • Att Miljöpartiet ska driva att alla offentliga sektorer ska tillhandahålla gratis och lättillgängliga mensskydd i form av lådor eller automater på alla toaletter i verksamhetslokalerna
  • Att verka för en statlig utredning med uppdraget att utreda hur positiv särbehandling kan användas i rekryteringsprocesser inom alla offentliga verksamheter.
  • Att Miljöpartiet verkar för att försök med basinkomst-/medborgarlön genomförs i ett urval kommuner.
Övrigt
  • Att Miljöpartiet ska driva att nämndemannasystemet reformeras och frikopplas från de politiska partierna.
  • att Miljöpartiet ska verka för införandet av en statlig e-legitimation

Ömsom vin och ömsom vatten. Eller mest vin enligt mig. Jag är inte jätteförtjust i förslaget om positiv särbehandling och att kommuner ska erbjuda gratis skollunch även på loven tycker jag också är tveksamt. Det finns redan stora problem med att skolan förväntas vara en allmän uppsamlingsplats och hantera alla möjliga sociala problem i samhället och att undervisningen, själva kärnuppdraget, blir en allt mindre del av skolans verksamhet. Skolans huvudsakliga syfte är inte att vara en bespisningscentral för ekonomiskt utsatta utan detta borde rimligen vara ett ansvarsområde som faller under socialförvaltningen.

Arrivederci!

Emil Jensen underhöll med finurligt mellansnack
Gustav Fridolin höll tal till Per Gahrtons minne och inte ett öga var torrt
Magdalena Andersson gästspelade
i grön (!) kavaj
Den skånska kongressgruppen

Är politikerna i Burlöv köpta av riskkapitalister och näringsliv?

tobbesteen 3 kommentarer

Något jag alltid uppskattat med lokal kommunpolitik till skillnad från rikspolitiken är att man ofta hanterar vardagsnära frågor där man söker gemensamma lösningar oberoende av vilken politisk färg man tillhör. På riksnivå tenderar den politiska debatten istället hamna kring ideologiska strider och om ett förslag kommer från ”motståndarsidan” röstas det ofta ned oavsett om förslaget går i linje med vad ens egna parti tycker. Ett talande exempel på detta är när Miljöpartiet förra året lade fram ett utskottsinitiativ där man ville stoppa importen av rysk energi men som övriga partier valde att rösta nej till av den enkla anledningen att man inte vill ”legitimera miljöpartistisk politik”. I kommunpolitiken är man lite friare att förhålla sig till den praktiska politiken och det är inte ovanligt att det ingås ”oheliga allianser” mellan partier som på nationell nivå aldrig skulle fundera på att samarbeta. Det är inte heller helt ovanligt att lokala företrädare förespråkar en politik som går på tvärs med vad moderpartiet tycker i frågan eftersom man lokalt faktiskt måste hantera konsekvenserna på ett helt annat sätt än man behöver göra i rikspolitiken. Moderattoppen i Lomma, Robert Wengléns, ställningstagande kring vinstdrivande friskolor är ett utmärkt exempel på detta. I min värld är politik som bäst när den ser till medborgarnas bästa och struntar i vilket parti som lagt fram förslaget utan enbart ser till förslagets intention och innehåll. Inför veckans fullmäktigemöte var jag därför glad och uppspelt över vad jag trodde var just ett sådant ställningstagande. Miljöpartiet hade nämligen en motion uppe för omröstning som tidigare hade röstats igenom i både socialnämnden och kommunstyrelsen, något som normalt sett betyder att den även kommer gå igenom i kommunfullmäktige. Men kvällen slutade i moll för det visade sig att de styrande partierna istället valde att tvärvända och skicka tillbaka ärendet. Jag återkommer strax till vad som hände men först lite kommentarer kring några andra ärenden som var uppe på dagordningen.

Costco-planen klubbad

Costco kommer etablera ett varuhus i Stora Bernstorp. Vi i Miljöpartiet har varit och är fortsatt starkt kritiska till dessa planer men nu var ärendet uppe för debatt och dessvärre var det inget annat parti som valde att rösta med oss. Förutom att man kan ha invändningar mot Costco som företag i sig är det anmärkningsvärt att man accepterar en detaljplan som, enligt VA-syds utredningar av dagvattenhanteringen, innebär stora risker för översvämning. Costco har nämligen haft synpunkter på att marken egentligen är i minsta laget för den mängden parkeringsplatser man har tänkt sig så för att blidka deras önskemål har man valt att ge de rätt att hårdgöra i princip HELA ytan utan några som helst krav på att en viss del av marken måste vara genomsläpplig för rening och fördröjning av dagvatten. På fullmäktige utspelades dessutom en otroligt märklig scen efter att beslutet klubbats. Då bjuder nämligen kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), upp representanter från Costco och övriga exploatörer till talarstolen för att tacka kommunen och kommunfullmäktige för stödet(!). Otroligt anmärkningsvärt att man så ogenerat visar att styret är en lojal kompis till näringslivstopparna. Snacka om att staten och kapitalet sitter i samma båt.

Interpellation om Internationella Engelska skolan (IES)

Som om inte det var nog fick vi ytterligare ett bevis på de täta banden mellan kommunstyret och näringslivet när en interpellation om Engelska skolan initierad av Vänsterpartiets Amanda Morrill behandlades. En interpellation är alltså detsamma som en fråga ställd till någon ansvarig politiker. På kommunens hemsida kan man sedan den 14 juni i år läsa att kommunen och IES valt att ingå en avsiktsförklaring om en etablering. Det som Vänsterpartiet nu önskade svar på var hur det kommer sig att kommunstyrelsens ordförande (kso) uttalar sig i kommunens namn utan att frågan om avsiktsförklaring behandlats i någon berörd nämnd eller kommunfullmäktige. Svaret som gavs av kso, Sara Vestering (M), var egentligen bara en definition av vad en avsiktsförklaring är för något (”KF_2023-09-25 – Protokoll” s. 14). Goddag yxskaft typ. Både jag och Socialdemokraternas ordförande, Viktor Eriksson, passade då på att lyfta en annan aspekt av det som stod i ovan nämnda artikel. Artikeln är nämligen mer eller mindre formulerad som ett reklamblad för IES. Vi kan t.ex. läsa att ”IES är känt för sin framstående pedagogik, höga akademiska standarder och internationell atmosfär. Genom att öppna en skola i Burlövs kommun kommer IES att erbjuda elever en unik möjlighet att utveckla sina språkfärdigheter och få en stark akademisk grund för sina framtida studier och yrkesliv.” och att ”[e]tableringen av IES i Burlövs kommun kommer att ge barn och ungdomar en unik möjlighet att utveckla sitt språkliga medvetande och en möjlighet att bejaka sin nyfikenhet genom spännande möten med en internationell lärarkår”. Att IES också är kända för usla löner, dålig arbetsmiljö, en pressad och stressad lärarkår, glädjebetyg och godtyckliga avstängningar framgår såklart inte i den här artikeln och slutsatsen blir ju då onekligen att det här är att betrakta som marknadsföring av en enskild aktör. Enligt kommunallagens likställighetsprincip får inte en kommun behandla aktörer olika vilket alltså i praktiken innebär att styret här i Burlöv kommer behöva marknadsföra även andra aktörer på ett liknande sätt. Frågan är dock om styret inklusive Sverigedemokraterna skulle vara lika intresserade av att prata om att ”utveckla språkliga färdigheter” och ”unika möjligheter att möta en internationell lärarkår” om exempelvis en religiös friskola skulle vilja etablera sig? I think not.

Antagande av detaljplan för Västervångskolan

På tal om skolor så klubbades också detaljplanen för den nya kommunala skolan, Västervångskolan, som planeras på Kronetorpsområdet. Här planeras i ett första skede för en kommunal skola F-6 (förskoleklass-årskurs 6) med 600 elever som står färdigt maj 2026. Man har dock för avsikt att avveckla Vårboskolan i Arlöv som högstadieskola och färdigställa en ny 7-9 skola på Kronetorp år 2029 (13.6 Lokalbehovsanalys för UKN 2023-2032). Troligen kommer Västervångskolan i ett inledande skede behöva användas som F-9 skola fram tills den nya högstadieskolan står färdig och därefter, fr.o.m. 2029, bli en renodlad F-6 skola.

Illustrationsbild Västervångskolan

Västervång blir ett bra tillskott och ger ett påkostat intryck. Den är snygg helt enkelt och bidrar förhoppningsvis till ett ansiktslyft för området i stort. Sen tycker jag personligen det är synd att man väljer att satsa på stora centrala skolor istället för att bygga mer småskaligt. I min värld är det bättre att bygga skolor för 100-200 elever runtom i kommunen eftersom stora centrala skolor både riskerar att medföra längre skolvägar (läs: mer bilåkande) och framför allt ökar otryggheten och den sociala oron. Jag har också vissa farhågor kring inomhusmiljöerna som man än så länge bara fått se några tidiga illustrationsexempel på. I dessa verkar en genomgående tanke vara lek och rörelse vilket bl.a. innebär att man har placerat ut ribbstolar, ringar och löparbanor i korridorerna. Att ha elever tjoandes och springandes runtom sig verkar kort sagt något ogenomtänkt och det hoppas jag innerligt man inser tids nog.

Motion om sociala upphandlingar

Avslutningsvis återknyter vi till det som jag nämnde i det inledande stycket, motionen om sociala upphandlingar. Motionen handlade alltså om att vi som kommun ska införa en modell där man ställer krav på att företag, för att vinna en kommunal upphandling, måste erbjuda jobb, utbildning eller praktikplats till personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det här är något som redan införts i kommuner som Lund, Malmö och Helsingborg och som t.ex. Sydsvenskan rapporterat om. Det är också något som tjänstemännen här i kommunen efterfrågat. Motionen skickades för beredning i februari i år och har som sagt behandlats i både socialnämnden och kommunstyrelsen. Socialnämnden och dess ordförande, Mia Eldh-Holmqvist (M), beslutade i april i år att man ville ställa sig bakom motionen och förordade bifall. Kommunstyrelsen beslutade så sent som för två veckor sedan att ställa sig bakom och föreslå kommunfullmäktige att bifalla motionen. Helt plötsligt väljer dock samma Eldh-Holmqvist att gå upp och yrka för att ärendet ska återremitteras (skickas tillbaka) eftersom det tillkommit ny information på sittande möte. Så vad är det då för ny information som framkommit? Det kunde Eldh-Holmqvist själv inte svara för när nämndssekreteraren bad henne ge en motivering till sitt yrkande. Kan det möjligen vara så att det helt enkelt handlar om att man ”inte vill legitimera Miljöpartistisk politik”? Eller handlar det om att man är så beroende av Sverigedemokraterna att man låter de diktera och styra lite som de vill? För man ska veta att det enda parti som opponerat sig mot den här motionen tidigare är just Sverigedemokraterna. Politik när den är som sämst är när man väljer att rösta ned förslag för att det råkar komma från en politisk motståndare och när man väljer bort medborgarnas bästa till förmån för egna personliga aversioner.

Konsten att slänga lärare framför bussen

tobbesteen Lämna en kommentar

I måndags hölls ett stundtals ganska hätskt möte i kommunfullmäktige. På mötet valdes nämndemän till tingsrätten för perioden 2024-2027 och jag hade en motion uppe på dagordningen som skickades vidare för beredning. Den punkt som diskuterades mest och vållade de största känsloyttringarna var dock antagandet av nya miljöföreskrifter.

Betyg och att mäta kvalitet

Men vi tar det från början. Innan själva fullmäktige drog igång så bjöds vi på en presentation av utbildnings- och kulturnämndens verksamhet med tillhörande förvaltning. För presentationen svarade nämndens ordförande Kristoffer Daag och förvaltningschefen Mats Jönsson. Även om förvaltningen och nämnden även har ansvar för ett flertal olika frågor inom kultur- och fritidsverksamheten så går det inte att komma ifrån att barnomsorg och skola, med rätta, tar störst fokus. Just dessa frågor är också frågor som ligger mig varmt om hjärtat både därför att jag själv har barn i förskola och skola men också för att jag till vardags arbetar som lärare. Därför gör det mig ont att höra hur herrarna Daag och Jönsson beskriver en skolverksamhet som, i mina öron, definitivt inte verkar stå upp för sina lärare. Under rubriken ”kvalitativ skolutveckling i grundskolan” bjöds vi först på en bild som skulle visa skillnaden mellan att ha en bra och en dålig lärare. Slutsatsen var att den enskilt största faktorn för elevers resultat var hur skicklig lärare man hade haft. Att måla upp en bild av att det finns skickliga och oskickliga lärare där ute och att allt kokar ned till om den stackars eleven fått tur i lärarlotteriet eller ej är en häpnadsväckande dålig signal att sända ut. Framför allt med tanke på att det idag faktiskt krävs en lärarlegitimation och fem års universitetsstudier som rimligen borde innebära en kvalitetsstämpel i sig. Föreställ er att man skulle måla upp andra yrken på ett liknande sätt; den enskilt största faktorn till om du överlever operationen är om du har en bra eller dålig läkare. Tabellen som illustrerade detta faktum var dessutom hämtad från en studie genomförd 1996 (!) på amerikanska skolor, dvs i ett annat land, annan skolkultur och annan tidsålder än idag och då kan man verkligen starkt ifrågasätta på vilket sätt detta har vetenskaplig bäring i Sverige år 2023.

Ur presentation om Utbildnings- och kulturförvaltningen. Notera gärna källan längst ner där man alltså ej angett årtal för publikation (Sanders and Rivers ”Cumulative and Residual Effects of Teachers on Future Student Academic Achievement”, 1996)

Och hur mäter vi då kvalitet eller hur skicklig en lärare är i Burlöv? Svar: Betyg. För på nästa slide visades ett diagram över de genomsnittliga meritvärdena i årskurs 6 och 9 de senaste fem åren i Burlövs kommun. Med andra ord, ju högre betyg eleverna får desto bättre lärare. Låt oss vara klara över en sak; betyg säger INGENTING om kvalitet i verksamheten. Den som tror det har levt under en sten och helt missat debatten kring betygsinflation och segregering i den svenska skolan. Jag har personligen stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen C-A och jag har stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen F-E och att jag skulle vara en fantastisk lärare i det ena klassrummet och en helt urusel lärare i det andra klassrummet ser jag som helt uteslutet. Men mäter man inte progressionen kanske vän av ordning invänder? Jo visst, man kan ju titta på elevernas betygsutveckling men med tanke på att det finns en mängd med faktorer som påverkar betygsättningen från ett år till ett annat menar jag att det i princip är omöjligt att dra långt gångna slutsatser kring kvaliteten på strukturell nivå bara genom att titta på meritvärdet. Det sker ständigt förändringar i samhället som påverkar eleverna och hur de presterar: nya kursplaner och betygskriterier införs, Skolverket kommer med nya direktiv kring bedömningar, elever och lärare flyttar, skolor gör omstruktureringar eller får mindre/mer resurser etc. Att betygen används som ett urvalsinstrument för högre studier är alltså inte detsamma som att skolor med höga betygsnitt bedriver bättre undervisning och att mäta kvalitet i en sådan komplex verksamhet bör man därmed göra med försiktighet och framför allt lägga tonvikt vid saker som andel behöriga lärare, kunskapsförmedling (vad har eleverna lärt sig?), upplevd studiero och trivsel.

Motion: Klimatkommunerna

Efter presentationen så var det då dags för kommunfullmäktige att samlas. Första punkten på dagordningen var nyinkomna motioner och jag hade, som sagt, lämnat in en motion där jag yrkade på att Burlöv skulle bli medlemmar i nätverket Klimatkommunerna. Klimatkommunerna är en förening som aktivt arbetar för att främja kommuners och regioners lokala klimatarbete mot klimatneutralitet. Motionen finns att läsa här:[1] och vi får säkert anledning att återkomma till den efter att den beretts i kommunstyrelsen.

Klimatkommunernas logotyp

Val av nämndemän

Det togs också beslut om nämndemän till tingsrätten.[2] Kommunen hade tilldelats 12 nämndemansplatser och dessa skulle fördelas proportionellt (alltså i förhållande till partiernas storlek). Eftersom Miljöpartiet endast har två mandat i fullmäktige så fick vi inga platser på egen kraft men det fanns en möjlighet att tilldelas en plats om vi hade gått ihop med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna eller eventuellt om vi hade gått ihop med alliansen. Varken Socialdemokraterna eller Alliansen ville dock ingå ett samarbete med oss med motiveringen att SD i så fall skulle bli lite sura (vi hade tagit ett av deras mandat) och det är dumt att förarga dem då båda blocken behöver deras stöd i andra frågor. Tråkigt förstås, framför allt med tanke på att vi hade en riktigt bra kandidat som dessutom hade sänkt medelåldern med ett par år. Medelåldern på nämndemännen från Burlöv blev nu istället 67 år vilket förvisso är fyra år yngre än vad medelåldern på enbart SDs kandidater var (71). Slutsatsen man kan dra efter detta val är att vi har en situation i kommunen som starkt påminner om rikspolitiken, SD styr agendan genom att luta sig mot S i vissa frågor och mot Alliansen i andra frågor men samtidigt behöver de inte stå till svars för någonting eftersom de officiellt inte ingår i styret.

Jäv och gödsel

När det var dags för kvällens sista punkt, lokala miljöföreskrifter, hettade det till rejält.[3] Anledningen var att man i de nya miljöföreskrifterna hade ändrat gränsen för spridning av gödsel, slam eller annan orenlighet från 300 meter till 150 meter från bebyggelse.[4] Vlado Somljacan (MP) yrkade då på att vi skulle ha kvar 300 meter som gräns samt ifrågasatte om inte kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), ska anses jävig i frågan då han äger en stor del av jordbruksmarken i kommunen. Jävsfrågan fick upp både alliansens Marie Wahlgren (L) och Sverigedemokraternas Rolf Hagmann i talarstolen som båda med bestämdhet hävdade att det absolut inte kan vara fråga om jäv. Frågan är dock intressant och i mitt tycke inte alls så okomplicerad som Wahlgren och Hagmann ville göra gällande. Låt oss försöka bena ut det. Att vara jävig handlar som bekant om huruvida man kan tänkas vara partisk och därmed olämplig att fatta beslut i frågan. I kommunallagen står att man inte får delta i ärenden som ”personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, förälder, barn eller syskon”.[5] Och detta innebär då främst ärenden som angår en som individ och inte som medlem av ett kollektiv. D.v.s. man har förstås rätt att delta i beslut om t.ex. arvoden till samtliga förtroendevalda politiker då man ingår i den kollektiva kretsen förtroendevalda politiker även om man också har ett personligt intresse i frågan. Intressant i sammanhanget är dock att det samtidigt kan finnas situationer där man är del av ett kollektiv men där man ändå kan anses jävig. Om frågan exempelvis gäller antagande av en detaljplan i ett område där man själv äger mark eller om man fattar beslut om att sänka vatten- och avloppsavgifter i ett område där man äger en fastighet kan man anses jävig.[6] Så var den exakta gränsen går är svårt att på förhand fastställa utan i viss mån öppet för tolkning. Kan Fredrik Jörgensen anses jävig? Frågan ställdes på sin spets och fullmäktige valde att inte anse honom jävig men visst hade man kunnat argumentera att en sänkt gräns gör att han får en större yta att gödsla på och därmed också större avkastning på sin jord och med andra ord har han ett ekonomiskt intresse av att sänka gränsen. Eftersom denna föreskrift gäller hela kommunen och inte enbart en avgränsad yta kan man samtidigt argumentera för att han i detta fall får anses vara del av ett kollektiv och därmed inte jävig. Oavsett, som huvudregel i jävsfrågor bör man förhålla sig till försiktighetsprincipen och vid minsta misstanke om jäv är det bättre att ställa sig utanför. Sett så här i efterhand är det kanske det som Jörgensen borde ha gjort i detta fall.

Nästa kommunfullmäktige är den 19 juni och då fattas bl.a. beslut om kommande års budget. Spännande!

[1] 2.2 Motion – Medlemskap i föreningen Klimatkommunerna

[2] 3.3 Val av nämndemän till tingsrätten

[3] Antagande av lokala miljöföreskrifter för Burlövs kommun

[4] 6.4 Förslag till nya lokala miljöföreskrifter, s. 2

[5] 5 kap. 47 § kommunallagen (2017:725)

[6] Jävsregler – Göteborgs stad

Ett litet inlägg om sopberg och pengar

tobbesteen Lämna en kommentar

Är du en av dem som gått runt och irriterat dig på att återvinningsstationerna alltid ser så otroligt misskötta ut? Du kanske har tänkt tanken ”vad är det för fel på folk? Ska det vara så svårt att fatta att man inte kan dumpa soffor och allsköns bråte hur som helst?”. Ja, då är du inte ensam. Växande sopberg och nedskräpning är ett problem som sannolikt kostar Sveriges kommuner åtskilliga miljoner varje år. En av återvinningsstationerna här i Burlöv där det länge förekommit problem med dumpning är stationen vid Badhusvägen (mellan Lidl och Burlöv Center) och nu har man kommit till vägs ände med problemen och istället bestämt sig för att lägga ned stationen. Det beslutade man på förra veckans kommunstyrelsemöte efter att ärendet tidigare behandlats i tekniska utskottet.[1]

En helt vanlig återvinningsstation en helt vanlig måndag

Kommunen har under en längre tid arbetat för att förhindra och åtgärda problemet med att människor dumpar skräp. Några exempel på åtgärder som vidtagits är att kameraövervaka området, sätta upp sarger, informera närboende och medborgare samt att med hjälp av trygghetsvärdarna gå dagliga ronder för att kontrollera området. Man har faktiskt lyckats ertappa, anmäla och lagföra ett tiotal personer för dumpning men trots det har dumpningen fortsatt i oförminskad styrka. Att det skulle handla om personer som inte vet hur man sopsorterar eller inte förstår vad som gäller kan man därmed i princip utesluta. Det här handlar om personer som medvetet, regelbundet och systematiskt dumpar avfall och som är fullt på det klara med att det inte är tillåtet.[2] Sopor är kort och gott big business oavsett om vi befinner oss i maffians Neapel eller lilla Burlöv (inga andra jämförelser i övrigt). Så vad är lösningen? Två saker som har gjort just återvinningsstationen vid Badhusvägen attraktiv för dumpare är dels att den ligger lite avskild från bostadsbebyggelse och förbipasserande, dels att anläggningen är relativt stor vilket gör att man lätt kan dumpa många och stora saker. Därför beslutade kommunstyrelsen att ge kommunledningsförvaltningen i uppdrag att ta fram två nya mindre platser för återvinningscentraler i Arlöv. I det tidigare framtagna beslutsunderlaget ingick förvisso förslag på två platser; busshållplatsen vid Arlövs kyrka och parkeringen mellan Segevägen och Grönvägens höghusområde (strax innan Burlövsbron) men det förstnämnda förslaget förkastades av politikerna och istället får tjänstemännen alltså i uppdrag att leta nya platser. För närvarande ägs och driftas återvinningsstationerna av Förpacknings- och tidningsindustrin (FTI) men från och med den 1 januari 2024 kommer ägandet och ansvaret övergå till kommunen så det är förmodligen först då som vi kommer se denna förändring.

Tilltänkt placering av återvinningsstation vid Segevägen. De refuger som behöver tas bort för att återvinningsstationen ska kunna placeras där är markerade i rött. Ur 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer
Tilltänkt placering av återvinningsstation vid Arlövs kyrka. Ur 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer

På samma kommunstyrelsemöte inträffade också något som är ganska ovanligt: styret förlorade en omröstning. Detta hände under punkten med den sexiga rubriken ”Antagande av reviderad delegationsordning för kommunstyrelsen”.[3] I korta ordalag handlar denna punkt om att fastställa vem/vilka som har befogenhet att fatta beslut i frågor som inte kräver att kommunstyrelsen nödvändigtvis har beslutanderätt i. Det kan t.ex. handla om att delegera beslutanderätt att anställa personal till närmaste chef eller ge en ansvarig tjänsteman tillåtelse att fatta beslut kring uthyrning av parkeringsplatser osv. Normalt görs inga stora förändringar i detta dokument men man behöver ändå uppdatera och gå igenom delegationsordningen med jämna mellanrum för att den ska vara aktuell. Nu fanns det dock en förändring som oppositionen reagerade emot. Det gällde möjligheten att fatta beslut kring försäljning av inventarier där budgetansvariga chefer enligt det nya förslaget skulle ges befogenhet att fatta beslut om försäljningar till ett uppskattat värde av 210 000:- (vilket är en kraftig höjning gentemot tidigare 26 250:- ), att kommundirektören fick befogenhet att fatta beslut kring inventarieförsäljning som överstiger 210 000:- (vilket tidigare var delegerat till kommunstyrelsens arbetsutskott där såväl styrande partier som opposition är representerade) samt att kommunstyrelsens ordförande och kommundirektören har beslutanderätt gällande bidragsgivning upp till ett värde av 105 000:- (höjning från 52 500:- ).[4] Socialdemokraternas Viktor Eriksson hade invändningar mot detta och yrkade att det skulle vara lägre belopp och fick med sig SD vilket gjorde att han med 9 röster mot 4 lyckades få gehör för sitt yrkande. Kul ändå att styret får en liten näsbränna när de försöker delegera makten och försvåra insynen! Nästa måndag (22/5) är det kommunfullmäktigemöte och då ska vi bl.a. fatta beslut om nämndemän till tingsrätten. Auf wiedersehen!

[1] Kommunstyrelsen (KS) protokoll 2023-05-08

[2] 9.2 Ny anvisad plats återvinningsstationer s.2

[3] 3. Antagande av reviderad delegationsordning

[4] 3.3 FÖRSLAG – Reviderad delegationsordning för kommunstyrelsen s.7

Budget, biblioteksplan, motioner m.m. (KF 2023-02-06)

tobbesteen Lämna en kommentar

Äntligen ett nytt blogginlägg! Dessvärre har jag svårt att hinna med att uppdatera bloggen så ofta som jag vill men målet nu är att åtminstone skriva några rader efter varje kommunfullmäktigemöte (KF). Förra veckan var det dags för årets första träff och trots att mötet i sig var relativt snabbt avklarat finns det mycket att skriva hem om. Den stora frågan på agendan var att budgetramarna för 2024 skulle antas. Andra ärenden av intresse var att en ny biblioteksplan antogs, Förvaltningsrätten har upphävt beslutet om att tillsätta en tredje vice ordförande, en utvärdering av gratis kollektivtrafik till äldre har gjorts och jag hade inte mindre än tre motioner uppe på agendan(!). För att effektivisera och ändå hinna med att säga några ord om allt detta tänker jag att motionerna får stå som egna inlägg och att jag i detta inlägg tar upp övriga ärenden. Vi börjar med budgetramen, vad är det?

Enligt kommunallagen ska en budget för nästkommande år fastställas av fullmäktige före november månads utgång (Kommunallagen § 11:8). Burlövs kommun har, likt många andra kommuner, antagit en ekonomisk tidsplan som innebär att man fattar beslut om nästkommande års övergripande budget i juni månad och att man därefter under hösten arbetar vidare med verksamhetsplan och internbudget för de olika nämnderna. Andra kommuner kan mycket väl ha en annan tidsplan (så länge man följer kommunallagen) vilket förklarar varför man ibland läser i tidningen om att vissa kommuner tar beslut om budgeten i början eller slutet av året. Så om budgeten fastställs i juni månad, vad var det då för beslut som togs i KF förra veckan? Jo, för att förvaltningarna (tjänstemännen) ska ha något att utgå ifrån när de ska ta fram sina budgetförslag fastställs först budgetramarna (alltså hur mycket de har att röra sig med) för de olika verksamheterna redan nu. Utifrån det kommer tjänstemännen ta fram ett förslag på budget som under våren bereds av kommunstyrelsen och i juni månad debatteras och fastställs budgeten i KF. Flera verksamheter (t.ex. skola och äldreomsorg) påverkas av befolkningsutvecklingen och därför är det viktigt att man har en befolkningsprognos att utgå ifrån när man ska ta fram en budgetram. Därför fastställs även det nu. Summa summarum: Det som vi i fullmäktige tog beslut om nu var alltså dels befolkningsprognosen och dels de ramar som förvaltningarna utgår ifrån när budgetarbetet påbörjas. Den stora debatten om skattesats och budgeten i sin helhet kommer sedan föras i KF i juni. Normalt sett brukar budgetramen alltså vara ganska övergripande och inte särskilt detaljerad men anmärkningsvärt nog så har man i år valt att redan nu lägga ett relativt detaljerat förslag till budgetram där man fastslagit ramen ner till tusentalet. Detta fick Socialdemokraterna att reservera sig mot förslaget. Jag kan förstå reservationen för genom att redan nu detaljstyra de tekniska ramarna gör man det väldigt svårt för andra partier att lägga fram alternativa budgetar. Ju mer detaljstyrd den är desto färre möjligheter finns det till förändringar och det blir också svårt för förvaltningarna att fördela resurserna annorlunda då det mer eller mindre är förutbestämt vad de ska användas till. De som förordar detaljstyrningen skulle å andra sidan säkert hävda att det ekonomiska läget idag gör att vi måste hålla hårt i slantarna och att det är viktigt att vi har en god kostnadskontroll.

Biblioteksplanen är relativt okontroversiellt. I planen anges egentligen bara vilka mål man har med verksamheterna och dessa mål ska i sin tur utgå från bibliotekslagen. I planen finns inga specifika budgetsatsningar utan istället har man tre prioriterade områden som man vill satsa på och under varje område finns ett antal punkter om hur man vill uppnå det. T.ex. så är ett av målen att ”Öka barn och ungdomars ordförråd och läs- och språkförståelse med fokus på prioriterade grupper” och en av punkterna för hur man vill arbeta med detta är genom att ”satsa på läsfrämjande aktiviteter för elever i årskurs 5 och 6”. Vill man läsa hela biblioteksplanen (tre sidor) finns den att läsa här [1]. Planen är också framtagen av verksamheterna själva så det är egentligen inte en politiskt framtagen plan även om det är vi politiker som fattar beslut om den. Trots att det, som sagt, är ganska okontroversiellt skapade denna punkt dock lite debatt under fullmäktige då Vlado Somljacan, som är miljöpartiets andra ledamot (förutom yours truly), gick upp i talarstolen och dels undrade varför det inte står något om meröppet i planen och dels frågade utbildnings- och kulturnämndens ordförande, Kristoffer Daag (L), när det är tänkt att meröppet ska vara igång på Åkarps bibliotek igen. Att meröppet är stängt i Åkarp kom som en överraskning för Daag och han lovade att ta reda på när det är tänkt att åter vara igång. Detta fick i sin tur veteranen och socialdemokraten Jan Hansson att begära ordet och påtala det anmärkningsvärda i att man som ordförande i UKN aldrig hört talas om detta och meddelade att han fått information om att meröppet är tänkt att öppna igen när renoveringen på Möllegården är färdig.

På dagordningen var också två intressanta delgivningar, alltså ärenden som inte är beslutspunkter utan har lyfts i andra sammanhang och som nu delges till ledamöterna för kännedom. Mats Lithner, som under flera år varit Liberalernas starke man i Burlöv men bytte parti inför valet efter en maktkamp mot ovannämnde Daag, lämnade under hösten in ett överklagande till förvaltningsrätten där han önskade pröva om inte införande av en tredje vice ordförande i de olika nämnderna var i strid med kommunallagen. Eftersom Centerpartiet (som han nu representerar) är en del av styret och därmed var ett av de partier som la fram förslaget om tredje vice ordförande kan man ju tycka att det är ganska anmärkningsvärt att man då i princip anmäler sitt egna parti för ett brott mot kommunallagen. Men förvaltningsrätten har nu kommit med sin dom [2] och gett honom rätt (!). Det var i strid mot kommunallagen så nu återstår det att se om kommunen överklagar eller upphäver sitt beslut om att tillsätta en tredje vice ordförande. Den andra delgivningen som är värd att ta upp är en rapport där man utvärderat införandet av gratis kollektivtrafik för äldre. Den 21 juni 2021 beslutade nämligen KF att införa gratis kollektivtrafik för äldre som innebar att samtliga seniorer 70 år och äldre som är folkbokförda i kommunen har fria kollektivresor med Skånetrafikens bussar och tåg inom kommunen under i stort samtliga dagar och tider (Helgfri mån-fre 09:00-15:00 och 18:00-04:00 samt helgfri lördag, helgdagsafton, söndagar och helgdagar). Utvärderingen visade dels hur många resor som gjorts och dels vad det kostat kommunen. Kostnaden för år 2022 fram till oktober månad har varit 128 505,50:- och antalet resor har successivt ökat under året (med undantag för sommarmånaderna då många förmodligen utnyttjar Skånetrafikens sommarbiljett). Ett i sammanhangen bra resultat till en liten kostnad och förmodligen/förhoppningsvis kommer detta leda till att man även i fortsättningen erbjuder Seniorbiljett. Rapporten finns att läsa här (4 sidor) [3].

Slutligen behandlades alltså även tre olika motioner och samtliga har nu skickats vidare till nämnderna för att utredas. När de kommer tillbaka till KF för beslut återstår att se men det kan i värsta fall dröja något år innan beslut tas i frågorna. Ni kan läsa motionerna i tre separata inlägg här på bloggen (se nedan), god läsning!

[1] 11. 4 Biblioteksplan för Burlövs kommun 2023-2026

[2] 12.4-12.7 Dom i FR

[3] 12.3 Rapport, Utvärdering av gratis kollektivtrafikresor för äldre

Nya nämnder, Kronetorp och debattinlägg

tobbesteen 1 kommentar

Long time no see bloglovers! En hektisk månad närmar sig sitt slut och nya friska tag ska tas. Det har hänt en del i Burlövspolitiken sedan sist jag skrev, bl.a. har det varit ett kommunfullmäktigemöte där man klubbat vilka som ska sitta i de olika nämnderna, utskotten och kommunägda bolagsstyrelserna och en ny detaljplan för den grön-blå infrastrukturen i Kronetorpstaden har varit ute på samråd.[1] Jag vill redan nu varna för att detta kommer bli ett lååååångt inlägg J

Låt oss börja med att titta på vad som hände på kommunfullmäktiges senaste sammanträde den 12 december.

En viktig princip inom svensk demokrati är att all makt ska utgå från folket. Eftersom vi är en representativ demokrati väljer folket sina företrädare i allmänna val. När vi går till valurnorna vart fjärde år röstar vi in personer i fullmäktigeförsamlingar på olika nivåer. På nationell nivå röstar vi om vilka som ska företräda oss i riksdagen, på regional nivå röstar vi in de som ska företräda oss i regionfullmäktige och på lokal nivå röstar vi på vilka som ska företräda oss i kommunfullmäktige. Till riksdagen väljs 349 ledamöter men de olika kommunerna har olika antal ledamöter beroende på kommunens storlek (antal invånare). Minsta antalet ledamöter har de kommuner som har högst 8 000 röstande och där säger kommunallagen att det måste finnas minst 21 ledamöter. Burlöv, som är en relativt liten kommun har 41 ledamöter och dessa har så klart fördelats procentuellt mellan olika partier utifrån valresultatet. Tanken är alltså att det är dessa 41 personer som genom mandat från kommuninvånarna fått förtroende att bestämma och ta beslut å deras vägnar. I teorin är det i alla fall så det är tänkt. Men sen finns det ju det här med nämnder och utskott och styrelser och kommunägda bolag. I ett tidigare blogginlägg beskrev jag lite förenklat skillnaden mellan en kommunstyrelse och kommunfullmäktige[2] men vad innebär nämnder och utskott? Ja, man kan säga att en kommun är ju för det mesta en ganska komplex och stor organisation så för att underlätta handläggningen av ärenden delar man upp organisationen i olika ansvarsområden och låter nämnder, utskott och kommunstyrelse förbereda och utreda ärendena innan man fattar det slutgiltiga beslutet i kommunfullmäktige. För att förstå hur det hänger ihop kan vi illustrera det med hjälp av ett aktuellt exempel från ovan nämnda kommunfullmäktigemöte där Vlasta Ekman (S) hade lämnat in en motion där hon yrkade att Burlövs kommun skulle införa rabatterade årskort till Burlövsbadets gym för pensionärer.[3] I fullmäktige röstades det för att motionen skulle lämnas vidare för beredning och det innebär att tjänstemännen utreder vilka möjligheter det finns för ett sådant förslag och att det sedan presenteras för kommunstyrelsen och/eller den nämnd vars ansvarsområde det faller under (gissningsvis utbildnings- och kulturnämnden) där politikerna i sin tur diskuterar och röstar för eller emot förslaget. Beroende på utfallet i omröstningen kommer kommunstyrelsen/nämnden sedan att antingen föreslå att kommunfullmäktige bifaller (godkänner) eller avslår motionen och därefter kommer motionen att tas upp i kommunfullmäktige igen där man har möjlighet att debattera och rösta om motionen ska godkännas eller ej. Nedan visas stegen:

  1. Motion presenteras i kommunfullmäktige
  2. Motionen bereds/utreds av tjänstemän (d.v.s. ansvarig förvaltning) och presenteras för kommunstyrelse/ansvarig nämnd. Politikerna i kommunstyrelsen eller aktuell nämnd diskuterar och röstar för eller emot motionen.
  3. Motionen debatteras i kommunfullmäktige och politikerna i kommunfullmäktige röstar sedan om motionen. Eftersom man redan har röstat i kommunstyrelsen eller ansvarig nämnd så finns det ett färdigt förslag till beslut som politikerna får ta ställning till. Alltså, om kommunstyrelsen eller ansvarig nämnd röstade för att godkänna motionen i steg 2 så måste man som ledamot i fullmäktige yrka på att förslaget ska avslås om man inte vill att det ska gå igenom.
  4. Om kommunfullmäktige röstar för motionen implementerar ansvarig förvaltning beslutet i verksamheten

Om det krävs en väldigt omfattande utredning/beredning kan det ibland ta flera år från det att motionären/ledamoten lämnar in en motion tills att man röstar om den i fullmäktige. En vanlig riktlinje brukar dock vara att kommunfullmäktige bör fatta beslut senast ett år efter att motionen har väckts/presenterats.

Några ytterligare förklaringar som kan vara bra att känna till…

Skillnaden mellan förvaltning och nämnd = Nämnden är den POLITISKA ledningen för ett speciellt ansvarsområde och under varje nämnd finns en förvaltning bestående av TJÄNSTEMÄN som arbetar efter de beslut nämnden fattat. Det är alltså förvaltningen som utreder och genomför det som nämnden/fullmäktige beslutar om.

Skillnaden mellan en nämnd och ett utskott = Det som är lite förvirrande är att utskott på nationell nivå (riksdagen) har den funktion som nämnder i regel har på kommunal nivå medan utskott på kommunal nivå i regel är en mindre del av en ansvarig nämnd med en särskild uppgift. I Burlöv har t.ex. socialnämnden, vars ansvarsområde är vård och omsorg, ett arbetsutskott kopplat till sig där man förbereder beslut som sedan tas upp i socialnämnden för beslut.

På kommunfullmäktiges sammanträde den 12 december valdes som sagt vilka som ska sitta i de olika nämnderna. Och det finns två saker som är viktiga att framhålla när det gäller nämndssammansättningen. 1. Alla partier i fullmäktige har inte per automatik platser i nämnderna. 2. Partierna, inte folket, utser själva vilka som ska representera dem. Så hur tillsätts nämnderna? Det är kommunfullmäktige som väljer vilka som ska sitta i nämnderna MEN fördelningen måste följa valresultatet och antalet ledamöter och ersättare måste vara minst fem. Som regel tillämpas samma metod (jämkade uddatalsmetoden) som när man utser ledamöter i kommunfullmäktige (se [4]) men eftersom antalet ledamöter i nämnderna är betydligt mindre än i fullmäktige innebär det att småpartier (som t.ex. Miljöpartiet) har ganska små chanser att få platser om man inte går ihop med andra partier i s.k. valtekniska samarbeten. Och mycket riktigt, efter omröstning står det nu klart att Miljöpartiet blir helt utan representation i samtliga nämnder vilket innebär att det enda organ där vi har en möjlighet att påverka politiken de kommande fyra åren är i kommunfullmäktige. Spelar det någon roll, alla beslut måste väl ändå gå genom fullmäktige? Ja, nu kommer vi till det här med att det bara är i teorin som folkets representanter bestämmer.

Nämnderna spelar en viktig och avgörande roll i beslutsfattandet eftersom det beslut som nämnden kommer fram till sällan ändras när det sedan debatteras i fullmäktige (då det är samma partier som har majoritet i såväl nämnderna som i kommunfullmäktige). Men framför allt är det viktigt att förstå att nämnder faktiskt FÅR fatta självständiga beslut i ärenden som bedöms vara av mindre vikt. Kommunfullmäktige kan nämligen delegera beslutsfattandet till nämnderna under vissa förutsättningar. Detta blev också tydligt under samma kommunfullmäktigemöte som nämnts ovan då kommunfullmäktige beslöt att utbildnings- och kulturnämnden (och inte kommunfullmäktige) hädanefter har rätt att fastställa avgifter inom förskola och fritidshem. Det betyder alltså att det i Burlövs kommun numera inte är folkets representanter utan de stora partiernas representanter som bestämmer vilka avgifter som ska gälla för förskola och fritidshem. Att delegera beslutsfattandet på det här sättet är ett enkelt sätt för en styrande majoritet att se till så att färre oppositionsröster har möjlighet att opponera sig mot beslut, att försämra insyn och i slutändan att inskränka demokratin. Jag kanske låter tjatig när jag ständigt tar upp demokratiunderskottet i den här kommunen men det är svårt att inte reagera när det i princip görs inskränkningar av transparens, insyn och demokrati vid varje givet tillfälle.  

En annan spännande och intressant sak som hänt är att man nu lämnat ut en ny detaljplan i Kronetorpstaden på samråd. Samråd betyder att man delger ett förslag där man samlar in tankar och åsikter från allmänhet och andra berörda. Detaljplanen och övrig information finns på kommunens hemsida (här: [5]) samt på Medborgarhuset. Den här detaljplanen innehåller förslag på den s.k. grön-blå infrastrukturen vilket i praktiken innebär all grönska, sjöar och vattendrag i hela området. Den innehåller alltså inga byggnader vilket man annars brukar inkludera. Låt oss börja med att titta på förslaget i sin helhet:

Plankarta detaljplan för fastighet Tågarp 17:1 m fl

Vid en första anblick ser det verkligen grönt ut. Det som är vitmarkerat i kartan är de luckor/hål som inte inkluderas i detaljplanen men där det är tänkt att finnas bebyggelse. Det finns dock några saker som gör mig väldigt bekymrad och som gett mig anledning att författa en insändare till Lokaltidningen. Denna insändare publicerades den 17 december och finns att läsa här [6].

Ur Lokaltidningen Lomma Burlöv 2022-12-17

Som sagt, det ser grönt ut men man luras lätt av kartan. I det nordöstra hörnet är det t.ex. tänkt att placeras en kraftstation vilket nedanstående bild visar (det svart-rutiga området).

Planbeskrivning – detaljplan för grönblå infrastruktur s. 25

Det här är dessutom ett område där det idag finns uppväxt skog (eller skogsdunge om man så vill) och detta kommer man i stort att skövla istället för att försöka bevara och utnyttja till ett naturområde/park. Sen kommer det placeras en vall runt om hela området som upptar en stor del av grönytan. En vall istället för bullerplank är naturligtvis väldigt mycket trevligare men det innebär också att många kommer få svårt att utnyttja den delen som ett rekreationsområde. Det blir t.ex. svårtillgängligt för rörelsehindrade personer, småbarn/familjer eller äldre att klättra upp på en vall. Slutligen är det också problematiskt att man planerar för en minimal ”stadspark”. Ja, frågan är om man ens får kalla det för stadspark för i planbeskrivningen till detaljplanen finns faktiskt en storleksklassificering över olika grönområden och där framgår det att en stadsdelspark är mellan 5-7 hektar samt att en stadspark ska vara minst 20 hektar. [7] ”Stadsparken” i Kronetorp kommer enligt det redovisade förslaget att landa på någonstans kring 2-3 hektar (= grannskapspark). För storleksjämförelse är en fullstor fotbollsplan ca 0,7 hektar (1 hektar är detsamma som 100 m * 100 m eller 10 000 kvm). Nedan illustration från planprogrammet visar lite tydligare hur det är tänkt att se ut (bortsett från att kraftstationen inte är med).

Ur planprogrammet för Kronetorpstaden

Avslutningsvis, sista ordet är inte sagt om vare sig grönområdena i Kronetorp eller beslutsfattandet kring taxor och avgifter. I höst kommer detaljplanen för Kronetorps grön-blå infrastruktur att debatteras i fullmäktige och förhoppningsvis finns det då fler som reagerar och gällande beslutsdelegeringen av avgifter i förskola har jag i dagarna lämnat in ett överklagande till Förvaltningsrätten för att få det laglighetsprövat. I en demokrati är nämligen en annan viktig princip också att man har oberoende domstolar som kan dra i nödbromsen när politiker fattar galna beslut.

[1] Samråd för detaljplan för fastighet Tågarp 17:1 m fl

[2] Hållbart Burlöv – Hur står det till med demokratin?

[3] Kommunfullmäktige Burlöv 2022-12-17, 2.1 motion Vlasta Ekman

[4] Hållbart Burlöv – eftervalsanalys del 1

[5] Samråd för detaljplan för fastighet Tågarp 17:1 m fl

[6] Lokaltidningen Lomma/Burlöv 2022-12-17 Gör om, gör rätt i Kronetorp

[7] Planbeskrivning – detaljplan för grönblå infrastruktur s. 20

Hur står det till med demokratin i Burlöv?

tobbesteen 1 kommentar

Första fullmäktige för den nya mandatperioden genomfördes i måndags. På detta första möte var det framför allt ett antal val av olika presidieposter som avklarades. Dels valdes den tyngsta politiska posten, kommunstyrelsens ordförande, och dels valdes ordförande för kommunfullmäktige. Dessutom valdes vilka som ska ingå i kommunstyrelsen, valberedningen och vilka som ska vara s.k. oppositionsföreträdare. Om man inte är särskilt politiskt insatt kan det vara svårt att ha koll på vem som gör vad och vad alla de här posterna innebär. En lite förenklad förklaring är att kommunfullmäktige motsvarar riksdagen medan kommunstyrelsen är detsamma som regering på nationell nivå. Kommunstyrelsens ordförande är då jämförbar med statsminister och kommunfullmäktiges ordförande kan närmast liknas vid talmannen. En stor skillnad dock mellan kommunstyrelse och regering är att ”det politiska styrkeförhållandet i kommunstyrelsen ska avspegla styrkeförhållanden i fullmäktige”.[1] Annorlunda uttryckt, även partier som ingår i oppositionen har mandat i kommunstyrelsen till skillnad från en regering där ministrarna väljs av styret.

Burlövs motsvarighet till Riksdagshuset. Källa: Burlövs kommun

Burlövs kommun har de senaste fyra åren styrts av en minoritetskoalition bestående av L, C och M som förlitat sig på stöd från Sverigedemokraterna. Efter gårdagens fullmäktige står det klart att den koalitionen fortsätter styra kommunen. Det fanns tidigt en liten öppning för att forma ett majoritetsstyre bestående av C/L, S, MP och V särskilt med tanke på att vissa framträdande företrädare för de båda liberala partierna innan och även en viss tid efter valet öppnade för att de är beredda att samarbeta med båda sidor. Under förhandlingsprocessen har det dock varit ganska tydligt att den dörren i princip varit stängd redan från start och Miljöpartiet har, trots idoga försök, inte blivit inbjudna till några seriösa förhandlingsdiskussioner.

Precis som i riksdagen så väljer man även ett antal vice ordförandeposter. Kutym är då att 1:e vice ordförande representeras av den styrande koalitionen och att 2:e vice ordförande går till det största oppositionspartiet. En del har kanske sett hur valet av vice talmän i riksdagen går till och i princip är det samma procedur lokalt i kommunerna. Först väljer man ordförande och vice ordförande för kommunfullmäktige och eftersom styrande partikonstellation normalt sett också har en majoritet av ledamotsplatserna tillfaller ordförandeposten oftast största partikonstellationen. I Burlöv blev dock Socialdemokraterna både största parti med sina 14 mandat och faktiskt även större än L, C och M tillsammans som fick 13 mandat. Det innebär att kandidaten för L, C och M måste stödjas av SD och deras 9 mandat för att uppnå en majoritet. Om SD väljer att rösta på kandidaten från S så blir det istället en Socialdemokratisk ordförande. SD valde, precis som vid förra valet, att stödja L, C och M vilket betyder att kommunfullmäktiges ordförande blev Centerpartiets Fredrik Jörgensen. När valet till 1:e vice ordförande avgjordes upprepades proceduren och återigen blev det en kandidat från Alliansen (-Kristdemokraterna) som blev vald. Så långt allt väl och inga konstigheter. Det som normalt sett händer i valet till 2:e vice ordförande är att styrande partier väljer att avstå från att rösta och låta oppositionspartierna göra upp om den posten. Det som hände i Burlöv igår, och även 2018, var att L, C och M istället tar aktiv ställning och röstar på Sverigedemokraternas kandidat vilket får till följd att Socialdemokraterna går miste om den posten. Ett ytterst märkligt beteende från en koalition som påstår att de ska söka breda samarbeten och tänker sig att de ska styra genom stöd från båda sidor. Det som blir än märkligare är att Alliansen då går upp i talarstolen och yrkar på att det ska införas en 3:e vice ordförande (!) och att den ska tillfalla Socialdemokraterna. Om inte detta är en tydlig signal om att man faktiskt ser Sverigedemokraterna som ett stödparti så vet jag inte vad man ska se det som. När man sedan valde kommunstyrelse och dess presidieposter (ordförande och vice ordförande) så blev uppdelningen likadan och kommunstyrelsens ordförande blev då moderaten Sara Vestering.

Men det slutade inte där. Lite senare under kvällen skulle det tas beslut om s.k. oppositionsföreträdare. Även här brukar kutym vara att den posten tillfaller största oppositionsparti men sedan förra valet har SD och S vardera blivit tilldelade en oppositionsföreträdare (vilket återigen måste ses i ljuset av att Alliansen är beroende av stöd från SD). Konsekvensen av det här beslutet är att endast två av fyra oppositionspartier får en arvoderad företrädare och att närmare 20% av oppositionen (V + MP) lämnas helt utan den insyn en sådan roll medför. Det är nämligen genom oppositionsföreträdare och kommunalråd (vilket är de styrande partiernas motsvarighet) som kontakter och informationsutbyte med t.ex. media och kommundirektör vanligen förs. En arvoderad post som oppositionsföreträdare gör det också betydligt lättare att ägna tid åt politiken då man som fritidspolitiker i övrigt har väldigt blygsamma inkomster. Därför yrkade vi i Miljöpartiet på att även Vänsterpartiet, i kraft av att vara fjärde största parti, skulle tilldelas en oppositionsföreträdare men eftersom S då avstod från att rösta och Alliansen + SD röstade emot förslaget föll det. Hade man valt att enbart ge största oppositionspartiet en arvoderad företrädare, så som man vanligen gör, och där tanken då är att denna oppositionsföreträdare ska företräda ALLA oppositionspartier med allt vad det innebär så hade det följt en demokratisk ordning som är fullt acceptabel. Men när man väljer att ge vissa oppositionspartier rätt till en företrädare men inte andra (särskilt då när de utgör så mycket som 20% av den samlade oppositionen!) då är det ett tydligt tecken på maktfullkomlighet och demokratiskt underskott.

I övrigt kan det konstateras att det verkar som att det råder en inre maktkamp inom Sverigedemokraterna eftersom Rolf Hagmann, som var deras förstanamn på valsedeln och den som fick överlägset flest personkryss av samtliga SD-kandidater, ej tar plats i kommunstyrelsen då han kuppades bort av sina egna partikamrater (!). När valberedningen träffades för att ta fram kandidater till kommunstyrelsen lade Sverigedemokraterna fram två olika listor med sina kandidater[2] och det resulterade i att listan utan Rolf Hagmanns namn blev till valberedningens förslag och sedermera röstades igenom i kommunfullmäktige.

P.S I många kommuner har man istället för en oppositionsföreträdare något som kallas oppositionsråd. Skillnaden är enbart i vilken omfattning tjänstgöringsgraden landar på. Om man har en tjänstgöringsgrad på minst 40% benämns man som oppositionsråd och har man en tjänstgöringsgrad under 40% kallas man oppositionsföreträdare.[3]

[1] Wikipedia: Kommunstyrelse

[2] 6.1 Beslut valberedningen 2022-10-14

[3] 12.4 Reglemente och arbetsformer för kommunstyrelsen 2023-2026, s.11