Etikett Hållbarhet

Minutstyrning och fritidsbank

tobbesteen 1 kommentar

Så var det återigen dags för ett nytt möte i kommunfullmäktige. På schemat stod bl.a. två olika motioner, en om förändrat arbetssätt inom hemtjänsten och en om inrättande av en fritidsbank. Den enda punkten i övrigt som skapade någon form av diskussion var antagandet av en ny dataskyddspolicy. Vi börjar med motionerna.

Minutstyrning inom hemtjänsten

Socialdemokraterna hade inför mötet lämnat in både en interpellation (läs: skriftlig fråga)[1] och en motion[2] riktat mot socialnämnden. Interpellationen handlade om kommunens LSS-verksamhet och (S) önskade här svar från socialnämndens ordförande, Mia Eldh-Holmqvist (M), om hur hon avser arbeta för att höja kvaliteten inom LSS. Bakgrunden är att nöjdheten bland patienter och brukare sjunkit i senaste kvalitetsuppföljningen vad gäller upplevd trygghet samt självbestämmande. Eftersom interpellationen inkom sent fanns det inte möjlighet för Eldh-Holmqvist att hinna besvara den till detta möte utan den kommer bemötas vid nästkommande kommunfullmäktige (KF) och vi får då anledning att återkomma till den.

Motionen handlade om hemtjänsten och en önskan om att förändra arbetssättet, från minutstyrning till en mer individbaserad form av styrning. Ämnet har även aktualiserats i media, bl.a. i SVTs Agenda[3] och i Dagens Samhälle.[4] Vad handlar det om? Jo, Väldigt många kommuner har idag ett system där hemtjänstpersonalens arbetstid styrs i minuter. Man har helt enkelt räknat ut exakt hur många minuter olika beviljade insatser ska ta och utifrån det har man sedan lagt ett schema. Det gör att man å ena sidan kan effektivisera tiden betydligt mer men å andra sidan skapar det stor stress bland personal. Jag har i ett tidigare inlägg här på bloggen påtalat det orimliga i att antalet beviljade timmar under perioden 2013 till 2021 ökat med mer än 100% här i kommunen samtidigt som personalantalet ökat med mindre än 10%[5] och alldeles säkert är minutstyrningen en förklaring till att det ser ut på det här sättet. Men det går alltså att ha ett annat, mer humant, sätt att styra verksamheten vilket inslaget från Agenda och artikeln i Dagens Samhälle visar. Jag tycker motionen verkar kanonbra och det ska bli intressant att se hur den tas emot i socialnämnden dit den skickats för beredning inför beslut i kommunfullmäktige.

Fritidsbank

Miljöpartiet hade också en motion uppe på agendan.[6] Vlado Somljacan (MP) lämnade hösten 2021 in en motion där han föreslog att Burlövs kommun skulle inrätta en fritidsbank för att få fler kommuninvånare som inte har ekonomiska resurser att prova på fritidsaktiviteter eller olika idrotter. En fritidsbank fungerar som ett bibliotek fast med fritidsutrustning och tanken är att kommunmedborgare, företag eller andra organisationer kan lämna in fritidsutrustning som de inte använder till ett utlämningsställe så att andra istället får möjlighet att låna utrustningen gratis. Ett och ett halvt år senare hade man äntligen berett ärendet i kommunstyrelsen och i utbildnings- och kulturnämnden och det var nu dags att ta beslut i kommunfullmäktige. Till vår stora besvikelse blev det avslag och det enda partiet, utöver Miljöpartiet, som stödde förslaget var (V). Vad var motiveringen till avslaget? Kristoffer Daag (L), Laszlo Pataki (SD) och Bengt Åström (S) var alla uppe i talarstolen för att ge sin syn på frågan. Moderaterna, som trots allt är största parti i styret, valde att inte uttala sig och detta är sorgligt nog något vi kommer få vänja oss vid de kommande fyra åren. Daag, Pataki och Åström betonade alla att de i sak tyckte motionen var bra och att de såg att det kunde skapa positiva effekter både för folkhälsan och för den sociala och ekologiska hållbarheten men de ville ändå inte bifalla motionen med hänvisning till ekonomin. Kostnaden i fråga handlar om att man gjort en kostnadsberäkning där man bedömer att den årliga kostnaden uppgår till 300 tkr för lokalhyra, 600 tkr för handledare i verksamheten samt 100 tkr i löpande kostnader för till exempel tvätt, verktyg och reparationsmaterial,[7] dvs totalt ca 1 miljon/år. Det kan man sätta i relation till att majoriteten nyligen röstade igenom att kommunen skulle införa en tredje vice ordförande i alla nämnder till en kostnad av ca en halv miljon samt att man för bara någon månad sedan tog beslut om att köpa loss marken i Kronetorp för hundratals miljoner (!) varav en stor del av detta skulle täckas genom lån. Uppenbarligen handlar det alltså inte om pengar utan om prioriteringar. Majoriteten vill inte göra denna satsning för man prioriterar annat.

En annan invändning som lyftes var själva driftsformen eftersom Fritidsbanken är en ideell organisation som ställer vissa krav kring bl.a. öppettider för att man som kommun ska få använda deras namn. Jag kan till viss del ha förståelse för att man mycket väl hade kunnat ha ett liknande koncept i kommunal regi istället men det finns fler fördelar än nackdelar med att använda sig av Fritidsbanken. Jag tycker det är en utmärkt driftsform då det drivs av en ideell aktör och är väl inarbetat och finns i en tredjedel av landets kommuner. Det innebär dels att det inte finns något vinstsyfte bakom och dels att det är bevisat att det fungerar. Man kan ju hoppas att de partier som avslog förslaget med hänvisning till just driftsformen så småningom är lite proaktiva och för fram ett alternativt förslag för hur de istället vill driva det vidare.

Bild: Fritidsbanken

Dataskyddspolicy

Bland de sista punkterna på dagordningen fanns ett förslag till ny dataskyddspolicy. Den nya policyn är en rätt rejäl revidering av den gamla och framför allt förenklas och centraliseras ansvaret så att policyn blir tillämplig för alla verksamheter inom kommunen istället för att respektive nämnd får till uppgift att säkerställa att policyn efterlevs. Vänsterpartiets Andreas Bexell begärde ordet och förklarade att de yrkade på bifall men att (V) senare har för avsikt att lämna in en motion där man önskar att kommunen ej tillåter användandet av s.k. tredjepartskakor och att undantag från den regeln endast ska göras efter en konsekvensanalys OCH beslut i kommunfullmäktige. Jag är kluven till förslaget från (V) men låt oss först titta på vad det här med tredjepartskakor är för något. Webbkaka, cookie eller kort och gott kaka är en datafil som innehåller information om vad besökare på olika hemsidor gör (exempelvis söker på, tittar på, språkval eller andra inställningar). Den här informationen samlar hemsidan in och kan sedan skicka vidare till sina ”samarbetspartners” (t.ex. Facebook eller Google) och då blir det till en tredjepartskaka. När vi går in på olika hemsidor får vi ofta frågor kring om vi vill att hemsidan ska tillåta detta och om de har rätt att skicka informationen vidare till ”tredjepart”. Informationen kan sedan användas för att t.ex. rikta annonser mot specifika användare.

Så varför är jag kluven till det här? Anledningen till att vi ofta får frågor kring om vi vill godkänna kakorna är för att GDPR redan idag kräver samtycke vid icke-nödvändiga webbkakor (alltså kakor som inte krävs för att hemsidan ska fungera). Eftersom kommunens dataskyddspolicy i sin tur är underställd GDPR och det tydligt uttrycks att kommunen måste följa GDPR så blir det så att säga kaka på kaka att införa ett extra tillägg om tredjepartskakor. Att dessutom kräva BÅDE en konsekvensanalys OCH ett fullmäktigebeslut för att godkänna undantag låter otroligt bökigt och kostsamt i förhållande till vilken nytta det ger. Sen är jag faktiskt inte helt säker på ifall jag tycker det är enbart negativt att information kring beteende och användardata inte blir tillgänglig. Antingen får man ju vara för att vi har ett transparent och öppet samhälle där information om folks vanor och beteende är tillgänglig information (givetvis med undantag för viss personlig information kring ex. sjukjournaler och annat!) och i så fall får man kanske ta det onda med det goda (dvs då kommer företag/staten också ha tillgång till den informationen) eller så får man vara emot öppenhet och tycka att staten/företag/kreti och pleti inte har rätt att veta något om mig. Jag föredrar ett öppet och transparent samhälle.

Nästa kommunfullmäktige är den 24 april men redan 20-22 april finns det möjlighet att träffa oss i Miljöpartiet på Burlöv Center. Mittemot Akademibokhandeln har vi fått tillgång till en lokal dit man kan komma för att ta en kaffe och prata politik. Vi är på plats torsdag-fredag kl 16:00-18:00 samt lördag kl 11:00-13:00. Vi ses!

[1] Interpellation ang. LSS

[2] Motion – avskaffa minutstyrning inom hemtjänsten

[3] SVT, Agenda, 2023-03-26

[4] Dagens Samhälle, Tillit istället för minutstyrning men klockslagen finns kvar

[5] Hållbart Burlöv – Skillnaden i människosyn

[6] Motion – Fritidsbank i Burlöv

[7] 6.3 Motion av Vlado Somljacan s. 3

Markförvärv i Kronetorp

tobbesteen 2 kommentarer

Det var ett tag sedan senaste blogginlägget kom upp men det beror inte på att det funnits för lite att skriva om utan tvärtom har det varit väldigt hektiskt både inom politiken och privat. De som prenumererar eller läser Sydsvenskan kan ha lagt märke till att det dök upp en artikel som handlade om att kommunen nu vill förvärva en stor del av marken i Kronetorpsstaden.[1] Med anledning av köpet hölls ett extrainsatt möte i kommunfullmäktige igår där man tog beslut om förvärvet.

På kartan nedan syns vad som ingår i köpet. All mark inom det rödmarkerade området inkl. gulmarkerade hus (bl.a. Kronetorps gård) ingår MEN däremot inte husen som är markerade i rödvittrandigt.

Ur Kommunfullmäktiges protokoll 2022-11-07 3.6 Kronetorp 1 v3

Det som alltså inte ingår i köpen är de bostadshus som redan byggts. De boende som därmed hoppas på att kommunen nu ska rätta till alla de byggfel som påträffats bör vänta med att ropa hej för den frågan äger fortsatt bolagen eller föreningarna som äger husen. Köpesumman är satt till drygt 210 miljoner och detta är pengar som kommunen nu behöver låna och därmed öka sin låneskuld. Man kan definitivt reagera på summan men huruvida det är marknadsmässigt försvarbart är svårt för en lekman som mig att bedöma. I handlingarna beskrivs det som ett strategiskt köp och det viktigaste är väl kanske att kommunen genom köpet också tar makten över exploateringen och kan styra processen betydligt mer än vad man kunnat göra hittills. Summan bör även sättas i relation till vad kostnaden hade blivit om man inte väljer att ingå avtalen. Låt oss säga att bolagen som idag äger marken, Kronetorp Park AB och Kronetorp Herrgårdshusen AB, antingen inte haft förmåga eller vilja att fullfölja exploateringen eller om man tvingats sälja till, en för kommunen sett, mer tveksam ägare då hade mycket väl de sociala och ekonomiska kostnaderna kunnat bli betydligt högre för kommunen.

Med anledning av markförvärven passade jag på att lämna in en interpellation till kommunstyrelsens ordförande. Man kan enkelt förklarat säga att en ledamot i fullmäktige kan lyfta en fråga till fullmäktige på tre olika sätt, genom motioner, interpellationer och enkla frågor. En motion är, som de flesta säkert känner till, ett yrkande/förslag som leder till beslut (avslag eller bifall). Alltså, om jag vill att en ny lekplats ska byggas eller att kommunen ska utreda en viss fråga kan jag lämna in motion där jag beskriver ärendet och avslutar med mitt förslag till beslut. Interpellationer och enkla frågor däremot leder inte till beslut utan är helt enkelt frågor som man önskar svar på från ett kommunalråd eller någon ansvarig bland de styrande partierna. Skillnaden mellan en interpellation och en enkel fråga är att om man ställer en interpellation öppnar man upp för diskussion och alla ledamöter har rätt att debattera frågan medan vid en enkel fråga får bara den som ställer frågan och den som besvarar den delta. En annan viktig skillnad är också att en interpellation måste besvaras skriftligt och det kan ibland vara att föredra. Interpellationen och svaret ses nedan och finns även på kommunens hemsida:[2]

Det finns några intressanta saker att ta fasta på. För det första, i interpellationen talas det bl.a. om tillsättandet av en styrgrupp och det här tycker jag är ett ypperligt exempel på hur odemokratisk den lokala politiska arenan faktiskt är. Man kan ju lätt förledas att tro att alla partier som sitter i fullmäktige har lika stor insyn och lika möjligheter att bedriva politik bortsett det faktum att man har olika antal ledamöter och därmed olika stort inflytande. Men den som någon gång har suttit i en politisk församling vet att informationen som delges i fullmäktige i de allra flesta fall föregåtts av debatter och diskussioner i olika utskott, nämnder eller styrgrupper och det är i huvudsak där som tjänstemän redogör för ärenden. Det innebär att när ärendet väl kommer till kommunfullmäktige så har de styrande partierna redan bestämt sig för var de står i ärendet och att då försöka väcka opinion för en annan åsikt är i det närmaste omöjligt. Dessutom kan styrande partier tillsätta styrgrupper eller delegera vissa beslut till nämnder och då blir insynen för partier som står utanför än mer begränsad. Styrgruppen för Kronetorp är ett exempel. Notera gärna svaret från kommunstyrelsens ordförande gällande detta i ovan nämnda interpellation. Enligt henne är ”minnesanteckningar” från styrgruppens möten tillgängliga för alla partier. När jag på fullmäktigemötet ställde följdfrågan om var någonstans jag i så fall hittar dessa minnesanteckningar var svaret att de tillkännages i kommunstyrelsens protokoll under punkten delgivningar. Tittar man igenom samtliga protokoll från kommunstyrelsen under det gångna året så kommer man dock bli besviken för där finns inte en enda minnesanteckning. Så frågan kvarstår, hur får jag och mitt parti del av den informationen? Och det finns mängder av liknande exempel på hur information ”förmedlas muntligt” eller bara når fram till vissa partier eller enskilda personer. Kunskap är makt och det utnyttjas i allra högsta grad i politikens värld.

För det andra, den som har läst Sydsvenskans bevakning av Kronetorp kan lätt få uppfattningen att det dels är Sydsvenskans förtjänst att byggfel och annat uppmärksammats och dels att det var tidningens granskning som lett fram till att utbyggnaden sattes på paus. Faktum är att bristerna har påtalats av tjänstemän och politiker genom tillsynsärenden och genom att frågan lyfts i miljö- och byggnämnden redan innan tidningen påbörjade sin granskning och kommunen har inte aktivt gått in och stoppat utbyggnaden (vilket man lätt kan tro på sättet Sydsvenskan framställer det) utan det handlar om att man inte har kunnat gå vidare i processen för att markägaren, Kronetorp Park AB, ej medverkat genom att skicka in de handlingar som krävs (se svaret på min första fråga i interpellationen). Med det sagt, det stora problemet med Kronetorpsutbyggnaden är att det som byggts inte är hållbart trots att man från exploatörens sida marknadsfört husen väldigt hårt med hållbarhet i fokus. Och det är här kommunen har begått den största tabben enligt mig. Hållbarhet är ett modeord som man gärna slänger sig med men kommunen har få eller mycket dåliga sätt att både mäta hållbarheten i det som byggs och framför allt alldeles för få kravspecifikationer på vad man menar med det. Hållbarhet handlar nämligen både om att man ska bygga byggnader som kan stå emot väder och vind, att man ska bygga åtkomliga bostäder som är ekonomiskt hållbara samt att man bygger områden som är socialt hållbara (dvs att det t.ex. finns serviceutbyggnad i området och att man strävar mot att motverka segregation). Inget av detta har man lyckats med i Kronetorpsområdet och där MÅSTE kommunen vara mer självkritisk och upprätta bättre verktyg för att man fortsättningsvis inte ska gå igenom samma misstag när man t.ex. bygger ut Sockerbruksområdet eller andra bostadsområden. Det är anmärkningsvärt att kommunstyrelsens ordförande på frågan om hur man säkerställer att man nu åtgärdar de brister som framkommit besvarar det med att hänvisa till att man följt gällande lagstiftning och därigenom frånsäger sig allt ansvar. Hade man haft en ambition och avsikt att leva upp till vad begreppet ”hållbarhet” faktiskt innebär borde man istället ta åt sig av kritiken och arbeta för att upprätta bättre styrmedel eller verktyg så att man långt tidigare säkerställer att det som byggs i kommunen håller måttet. Det här kommer vi från Miljöpartiet driva som en hjärtefråga under mandatperioden och än så länge har styret mycket kvar att bevisa.

[1] Sydsvenskan, 2022-11-02, Efter byggskandalen – Burlöv köper ut Kronetorp park

[2] Kommunfullmäktiges protokoll 2022-11-07

Träd och gröna oaser

tobbesteen Lämna en kommentar

Häromdagen kunde man läsa en artikel i Sydsvenskan om de tre studenterna Björn, Arvid och Sebastian som hittat ett tidigare okänt grönområde stort som 18 (!) fotbollsplaner alldeles intill Sockerbruket.[1] Artikeln fick mig osökt att tänka på en studie jag genomförde i våras där jag försökte göra en kartläggning av Burlövs träd och grönytor. Utgångspunkten för den studien var att se hur nära kommunmedborgare har till grönska och naturområden och ifall antalet träd och grönytor är tillräckligt för att vara en hållbar kommun.

Innan jag redovisar resultatet från den studien kan det vara värt och stanna upp för att fråga sig varför vi egentligen behöver träd och gröna ytor i våra städer och hur vet vi hur mycket träd och grönska som behövs? Ofta kan jag tycka att man lite slarvigt kastar ur sig att det är viktigt att ha nära till grönska, att våra städer är gröna och att vi värnar om miljön men att man sällan följer upp med att förklara VARFÖR det är viktigt eller HUR man arbetar med dessa frågor.

Träd och grönska behövs i en stad av flera olika anledningar. En viktig anledning är att man genom att öka mängden grönska också ökar en stads motståndskraft mot klimatförändringar. Det kan t.ex. handla om att träd har en nedkylande effekt genom den skugga de skänker eller att träd och grönytor suger upp vatten (vilket inte hårdgjorda ytor gör) vid kraftiga regn eller skyfall. Träd, gröna ytor och naturområden behövs givetvis också för att skapa goda livsmiljöer för djur, växter och människor. Grönområden gör oss friskare både fysiskt och psykiskt eftersom de kan användas till rekreation och lek. Och träd binder, som bekant, koldioxid vilket är viktigt eftersom koldioxid är en växthusgas som gör att medeltemperaturen ökar. Det finns en mängd andra anledningar till varför grönska är viktigt för en stad men vi kan kanske nöja oss med ovanstående just nu.

Men hur mycket grönska behövs egentligen? Därom tvistar (delvis) de lärda. Framför allt så kan man ta fasta på olika mått. En del kommuner (exempelvis Malmö) använder något som kallas grönytefaktor som är en slags kvantitativ beräkning av hur mycket yta som varje nybyggnadsområde ska tillägna träd, buskar och grönområden[2]. Ett annat kvantitativt mått eller tumregel som man kan använda (och det som jag använde i ovan nämnda studie) är den s.k. 3-30-300 regeln. Med det menas att alla medborgare ska kunna se minst tre träd från sin bostad, varje stadsdel ska ha en trädkrontäckningsgrad på minst 30% och ingen ska ha mer än 300 meter till närmsta kvalitativa grönområde. Det här är en regel som en framstående forskare inom urban trädvård vid namn Cecil Konijnendijk van den Bosch[3] tagit fram och som utgår ifrån vad forskningen säger krävs för att en stad ska vara hållbar både vad gäller motståndskraft mot klimatförändringar och för att öka människors välmående fysiskt och psykiskt. Trädkrontäckningsgrad innebär helt enkelt hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor och med kvalitativt grönområde menas områden som är minst 1 hektar (10 000 kvm) och kan användas för rekreation.

Resultatet visade att det definitivt finns bostäder som inte kan se minst tre träd och att det både finns områden i Burlövs kommun där man har längre än 300 meter till närmsta kvalitativa grönområde samt att trädkrontäckningsgraden för både Åkarp och Arlöv var lägre än 30% (Arlöv ca 21% och Åkarp ca 27%).

Karta över Burlövs kommun. Till vänster karta över kommunens grönområden (dock ej med den oupptäckta oasen som nämns i artikeln). Till höger en karta över grönområden större än 0,5 hektar och som kan användas till rekreation
Karta över vilka bostäder som har mer än 300 meter till närmaste kvalitativa grönområde

I artikeln med de tre studenterna så lyfter de just problematiken kring att det saknas naturområden i kommunen och särskilt områden med större sammanhängande yta. Särskilt i Åkarp är det anmärkningsvärt hur få stora parker eller naturområden som finns. När kommunstyrelsens ordförande i samma artikel får frågan kring hur hon ser på saken menar hon att de arbetar aktivt för att ”säkerställa att det finns gröna och härliga stråk.” Men problemet är väl just det, att man arbetar för att säkerställa att det finns gångstråk och trädalléer längs med bilvägar men att man inte arbetar lika aktivt för att göra våra parker attraktiva och se till så att det finns kvalitativa naturområden även inom tätorterna. Jag har själv flera gånger slagits av det märkliga i att jag ofta åker till andra kommuner (exempelvis Alnarp, Lunds stadspark eller Hjärups park) för att få parkupplevelser. Satsa på parker och naturområden!

[1] Sydsvenskan – Osäker framtid för artrik och bortglömd oas

[2] Naturvårdsverket – Om grönytefaktor

[3] Cecil Konijnendijk

Några ord om hållbarhet

tobbesteen Lämna en kommentar

Säg ordet hållbarhet och många tänker på återvinning eller källsortering. Visst, både återvinning och källsortering handlar om hållbarhet eftersom det innebär att man inte förbrukar jordens resurser utan ser till att de återanvänds. Men hållbarhet är något mycket större än så. Ibland hjälper det att tänka i motsatser för att skapa en förståelse för ett begrepp. Alltså, för att förstå vidden av hållbarhet kan man tänka i banor kring vad som är ohållbart. Ett hållbart samhälle är ett samhälle där man byggt upp en motståndskraft mot klimatförändringar och extremväder, ett ohållbart samhälle är ett samhälle som inte är byggt för att stå emot exempelvis skyfall eller sinande vattenmagasin. Ett hållbart samhälle är ett samhälle där alla bidrar efter förmåga, ett ohållbart samhälle är ett samhälle där en stor del lever i utanförskap. Ett hållbart samhälle är ett samhälle som inte äventyrar framtida generationers möjligheter att leva ett fullgott liv, ett ohållbart samhälle är ett samhälle som lever över sina tillgångar. Hållbarhet är kort sagt ett begrepp som genomsyrar alla politikområden och handlar i mångt och mycket om att ha långsiktiga perspektiv.

Det finns olika sätt att mäta hur väl en kommun arbetar med hållbarhetsfrågor. En av de mer etablerade mätningarna görs av branschtidningen Aktuell Hållbarhet som själva kallar sig för ”Nordens ledande och största kunskaps- och mediaföretag inom hållbarhet, miljö och csr [Corporate Social Responsibility förf. anm.]”[1]. Varje år låter de alla kommuner svara på en mängd frågor om deras hållbarhetsarbete och sammanställer sedan resultatet i en lista kallad ”Sveriges miljöbästa kommun”[2]. Det som framför allt är bra med listan är att den nu genomförts 14 år i rad vilket gör att man också kan börja titta på utvecklingen över tid. Burlöv hamnade i år på en hedrande (nåja) 131:a plats (av 290) vilket är en försämring jämfört med förra årets placering (118) men något bättre än Burlövs genomsnittliga placering (142) sedan starten 2009.

Burlövs placering år för år i Aktuell Hållbarhets mätning om ”Sveriges miljöbästa kommun”

Två av de kanske allvarligaste bristerna som Burlövs kommun uppvisar (enligt mig) är att man dels inte gjort en koldioxidbudget och dels inte implementerat Agenda 2030 i sin verksamhet. En koldioxidbudget används för att visa vilket utsläppsutrymme man har och vilka utsläppsminskningar som behöver göras för att uppnå Parisavtalets mål om att hålla temperaturökningen under 1,5 eller 2 grader. Om man inte upprättar en koldioxidbudget är det med andra ord i princip omöjligt att veta hur mycket utsläppen måste minska. Agenda 2030 innehåller 17 globala mål som tagits fram av FN:s medlemsländer och som ska uppnås till år 2030[3]. Genom de här målen hoppas man kunna uppnå fyra saker: Avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikheter och orättvisor i världen, främja fred och rättvisa samt lösa klimatkrisen. Det är kanske det viktigaste eller åtminstone mest omtalade sättet att arbeta för en hållbar utveckling i världen och därför oerhört centralt att Burlöv börjar arbeta efter.

Burlöv har alltså mycket att förbättra vad gäller hållbarhetsarbetet och ett stort problem är att man inte fördelat tillräckligt med resurser för att arbeta med dessa frågor. För att kommunen ska leva upp till sin vision om ett hållbart samhälle föreslår vi i Miljöpartiet att det inrättas en hållbarhetsnämnd som har till uppgift att arbeta förebyggande med kommunens hållbarhetsarbete samt följa upp och kvalitetssäkra att kommunen verkar för ett hållbart samhällsbyggande. Nämnden hade förslagsvis kunnat börja med att utgå från de ämnesområden/frågeställningar som finns i ovanstående undersökning för att se till att Burlöv så snart som möjligt är lika bra som sina grannar Malmö och Lund (som blev etta och tvåa i årets ranking).

[1] Aktuell Hållbarhets hemsida

[2] Kommunrankning Sveriges miljöbästa kommun

[3] FNs sida för de globala målen