Etikett hemtjänst

Skillnaden i människosyn

tobbesteen 1 kommentar

Miljöpartiets huvudargument för att inte samarbeta med Sverigedemokraterna har ofta varit att man tycker att partierna har helt olika värdegrund. För en vanlig väljare kan det vara svårt att förstå vad man menar med det. Båda partierna använder, i grund och botten, demokratiska metoder för att föra ut sin politik och även om varken Sverigedemokrater eller Miljöpartister är särskilt intresserade av att erkänna det så finns det faktiskt några frågor där partierna står ganska nära varandra. Ta djurrättsfrågor t.ex. där Sverigedemokraterna ända sedan sina öppet nazistiska dagar varit förespråkare för ett starkt djurskydd. I deras principprogram kan man bl.a. läsa att de ”[…] ser omsorgen om djuren som ett mått på hur utvecklat ett samhälle är och strävar efter ett samhälle där inga djur utsätts för onödigt lidande. Djur som befinner sig i människors ägo skall behandlas med respekt och i största möjliga utsträckning beredas möjlighet att få utlopp för sitt naturliga beteende.”[1] Se där, en formulering och en värdegrund som jag tror de allra flesta i Miljöpartiet skulle kunna skriva under på. Så vad handlar det här om egentligen? För mig, som aktiv inom Miljöpartiet, är det plågsamt tydligt att våra partier står väldigt långt ifrån varandra gällande människosyn. Och, nota bene, det här handlar inte bara om synen på människor som flyr från krig och förtryck. I detta inlägg tänkte jag därför ge ett konkret exempel på detta tagen från den berömda verkligheten.

På socialnämndens senaste sammanträde var en av punkterna en genomgång av en uppföljningsrapport av verksamheten. Enkelt uttryckt så gick man igenom hur pass väl verksamheten når upp till de mål man satt för verksamhetsåret och vilka risker man ser framöver. En del av verksamheten är hemtjänsten. Hemtjänst innebär, som de flesta känner till, att vård och omsorgspersonal kommer hem till en brukare för att hjälpa till med diverse hushållsarbete eller personlig omvårdnad. Hemtjänsten är behovsprövad och det innebär att man ansöker om hjälp och att en biståndshandläggare från kommunen sen utreder och bedömer hur omfattande behov av hjälp man har samt beslutar om vilket stöd som ska ges. Biståndshandläggaren kan då bevilja personen x antal timmar i veckan för hjälp med exempelvis städning, sällskap på promenader, matlagning eller utföra andra vardagssysslor etc. I den uppföljningsrapport som presenterades på sammanträdet framkom en del intressanta siffror. Bl.a. konstaterades att antalet beviljade timmar, i Burlövs kommun, har ökat från 7563 timmar år 2013 till 15922 timmar år 2021. Det kan såklart finnas flera förklaringar till det. Behovet av hemtjänst kanske har ökat för att antalet personer blivit fler, de som kräver insatser idag kanske har ett större vårdbehov än tidigare eller så gör man helt enkelt andra (snällare) bedömningar idag än man gjorde då. Men oavsett anledning till ökningen så blir de här siffrorna VÄLDIGT talande när man jämför med hur många anställda kommunen hade då och har nu. För att få en bild av detta går det inte att bara räkna antalet anställda utan istället tittar man på antalet årsarbetare som alltså är den summerade arbetstiden (exempelvis två anställda som är anställda femtio procent vardera räknas som en årsarbetare). År 2013 uppgick antalet årsarbetare till 53,27 och år 2021 uppgick det till 56,75. Det betyder att under samma tidsperiod som antalet beviljade timmar ökat med mer än 100% har antalet människor som ska utföra tjänsterna ökat med mindre än 10% (!). Och nu kommer vi till det här med människosyn. För när de här siffrorna påtalades i nämnda möte sitter representanter från främst SD och M och menar att det här handlar om att man idag arbetar mer effektivt. Människosyn handlar också om vilka arbetsvillkor man tycker är rimliga. Är det rimligt att hemtjänstpersonalen år 2021 ska hinna med dubbelt så mycket arbete som hemtjänstpersonalen förväntades utföra år 2013?

Synen på människan är väsensskild mellan en Sverigedemokrat och en Miljöpartist. Oavsett vilken politisk fråga vi pratar om så är sättet vi betraktar andra människor avgörande för vilka politiska val och ståndpunkter vi har. Betraktar vi dagens unga som odisciplinerade, hemtjänstpersonalen som lata och flyktingar som en belastning så får vi ett annat samhälle än om vi istället ser på människor som nyfikna, hjälpsamma och i grunden goda. Vilken människosyn föredrar du?

[1] Sverigedemokraternas principprogram s.26

Privatisering av hemtjänsten

tobbesteen Lämna en kommentar

Vid senaste sammanträdet i kommunfullmäktige drev Alliansen (M, L och C) tillsammans med SD igenom att man ska fatta beslut om huruvida Burlövs kommun ska släppa in privata aktörer i hemtjänsten vid behandlingen av budgeten för 2024. I samband med beslutet yttrade Anneli Kihlstrand (C), Kristoffer Daag (L), Mats Lithner (politisk vilde fd L) och Amelie Gustafsson (M) följande: ”Alliansen (M, L och C) har för avsikt att införa utökat hemtjänstval [dvs privatisera hemtjänsten förf. anm.] [..] i Burlövs kommun under 2024. Upphandling ska ske under 2023.” Att man yttrar sig på det här sättet är ett tydligt tecken på att man kommer försöka göra detta till en valfråga.

Till saken hör att man redan tidigare under denna mandatperiod försökt privatisera hemtjänsten men då återremitterades (dvs skickades tillbaka för att kompletteras med mer underlag) ärendet efter att SD den gången röstade med S. Den analys som togs fram då visade att en privatisering ”…innebär en risk för negativ inverkan såväl på kommunens ekonomi som på arbetsbelastning på olika nivåer i organisationen”[1]. Det är en intressant slutsats eftersom att ett av argumenten för att privatisera verksamheter ofta brukar vara att det anses vara mer effektivt och billigare för kommunen. Hur hänger det ihop? Det kan absolut finnas ekonomiska effektivitets- och rationaliseringsvinster i form av att privata bolag, vars syfte är att gå med vinst, också har större incitament för att hålla nere kostnaderna. MEN det finns två grundläggande problem med att man privatiserar just välfärden som motverkar den eventuella vinst man gör. Det ena handlar om att välfärden (dit exempelvis sjukvård och skola hör) inte är saker vi kan välja bort om vi tycker det är ett dåligt alternativ. En marknad styrs av utbud och efterfrågan och det innebär att om priset på varan är för högt eller produkten för dålig så kan jag som konsument antingen välja ett annat alternativ eller rent av välja bort att konsumera just den produkten. Efterfrågan kan med andra ord sjunka och det kan i sin tur tvinga aktörerna att förändra sina produkter eller rent av gå i konkurs. Den totala efterfrågan på sjukvård och utbildning är dock konstant oavsett om skolan eller sjukvården är dålig. Det som möjligtvis kan hända är att patienter eller elever väljer andra sjukvårdsaktörer eller skolor men eftersom antalet platser som de olika aktörerna erbjuder är begränsade och eftersom efterfrågan inte sjunker utan bara omfördelas innebär det i praktiken att det kommer uppstå en situation där vissa aktörer blir väldigt populära och vissa aktörer blir impopulära och tadaa vi har fått en segregation! Segregationen leder i sin tur till att kommunen får minskade intäkter (färre patienter/elever) och ofta får ta hand om de fall som kräver mer insatser vilket är kostsamt både i kronor räknat och i arbetsmiljöåtgärder, personaltäthet etc. Det andra som gör att kostnader vid en privatisering ökar är att marknadsmodeller har betydande  s.k. transaktionskostnader[2]. Alltså att det kostar att förhandla och upprätta avtal samt att det kräver en betydande kontrollinstans för att övervaka/kontrollera att avtalen följs. Så även om man gör effektivitetsvinster så äts det upp av transaktionskostnaderna.

Ekonomi och ökade kostnader är en sak men det viktiga är ju egentligen huruvida kvaliteten förbättras eller ej. En bra skola, vård och omsorg ska få kosta och om det innebär att man måste privatisera verksamheten so be it! Men dessvärre är jag inte övertygad om att en privatisering ökar kvaliteten. Oavsett vem som är arbetsgivare är det ju fortsatt samma personer som utför arbetet. Dvs lärarna och undersköterskorna är samma personer oavsett om de jobbar på en privat skola/vårdcentral eller för det offentliga. Det talar för att en privatisering inte löser problemen utan snarare handlar om i vems fickor vinsten så småningom hamnar, aktieägarens eller det offentliga. Låt oss inte heller glömma det haveri som skedde med Lommas äldreboenden och hemtjänst och som ledde till att t.o.m moderaterna kände sig tvingade att återta omsorgen i kommunal regi[3].

[1] Kommunfullmäktiges protokoll 2022-06-20 s. 17

[2] Rothstein, Bo; Blomqvist, Paula. Välfärdsstatens nya ansikte. 2008. s. 222

[3] Efter år av missnöje… Sydsvenskan 2021-02-28