Stor framgång för MP Burlöv!

En fantastisk sak inträffade för lite mer än två veckor sedan på kommunfullmäktiges senaste möte. Vi har lyckats få igenom ett av våra stora vallöften; införande av sociala upphandlingar! Trots att vi alltså är oppositionens minsta parti lyckas vi, efter mycket möda och stort besvär, baxa igenom en motion som genomgått ett antal remissrundor. Det visar på en oerhörd styrka och att en röst på MP aldrig är en bortkastad röst.

Sociala upphandlingar – en kort förklaring

Jag har i ett flertal inlägg beskrivit både motionens gång och sociala upphandlingar som koncept (se t.ex. Är politikerna i Burlöv köpta av riskkapitalister… och Ridhus och filibustrar). Sociala upphandlingar med sysselsättningskrav är ett arbetsmarknadsverktyg som används för att framför allt människor som står långt ifrån arbetsmarknaden lättare ska få en fot in och skaffa sig erfarenhet. Kort förklarat ställer man krav vid upphandlingar på att det företag som vinner upphandlingen också ska erbjuda jobb, utbildning eller praktikplats åt särskilt utvalda grupper. För Burlöv, en kommun som under en lång tid brottats med en hög arbetslöshet, är detta ett mycket bra steg framåt.

Det som är lite smolk i glädjebägaren är dock att vi tvingades kompromissa en del med förslaget. Det blev till slut en mjukare variant av ”dialogkrav” som vann gehör i kammaren. Att ställa dialogkrav innebär helt enkelt att man endast kräver av vinnande företag att de ska ställa upp på samråd eller diskussioner med kommunen kring vad de kan tänka sig att erbjuda. Det är med andra ord inte behäftat med några skarpa krav att erbjuda faktiska praktikplatser eller jobb. Nevertheless, still a win!

Slopa behovsprövning vid särskilda boenden och tak för inkomstskillnader

Förutom ovan nämnda motion debatterades och avslogs även två av mina andra motioner på ovan nämnda fullmäktigemöte. Den ena motionen handlade om behovsprövning vid ansökning om plats på särskilda boenden och den andra handlade om att införa ett tak för inkomstskillnader. Låt oss börja med den förstnämnda.

Särskilda boenden är alltså ett annat namn för det som man tidigare, och fortfarande i folkmun, kallar äldreboenden. Rätten att få flytta till ett särskilt boende är behovsprövad. Det betyder att det inte räcker med att den äldre själv vill flytta utan att det krävs en biståndsprövning där kommunen beslutar om den äldre har så pass stora vårdbehov att vård i hemmet är uteslutet. Konsekvensen av det här systemet blir då, i många fall, att ribban höjs och endast de som har väldigt stora vårdbehov beviljas plats.

Detta har uppmärksammats i flera olika medier med hjärtskärande berättelser om personer som inget hellre vill än att få plats på ett boende men vägrats detta för att kommunen anser att de är för friska. I min värld borde vi ha en äldreomsorg som ser till människans behov och ger människor rätt till en värdig omsorg. VILL man, efter ett långt arbetsliv och på ålderns höst, flytta till ett boende där man får omsorg och social samvaro så ska man också få det oavsett vilka fysiska eller psykiska åkommor man må ha. Det är detta motionen handlade om, att helt enkelt slopa behovsprövningen för alla som uppnått en viss ålder. Motionen röstades dock inte igenom eftersom lagstiftningen idag är skriven på ett sådant sätt att kommuner inte får slopa behovsprövningen. I mitt anförande lyfte jag då att kommunen åtminstone bör arbeta för att trösklarna och kraven för att få flytta till ett särskilt boende bör ses över och göras så låga som möjligt så att behovsprövningen i praktiken bara blir en formalitet. Återstår att se om styret och övriga partier tar till sig detta.

Den andra motionen som inte gick igenom handlade om att sätta ett tak för inkomstskillnader inom kommunen. Bakgrunden är att det finns studier som visar att den s.k. löneglidningen mellan olika yrkeskategorier i samhället ökat dramatiskt över tid. Idag har en genomsnittlig VD på ett av Sveriges 50 största företag en lön som är 71,1 gånger högre än den genomsnittliga industriarbetaren (år 1950 var skillnaden 26 gånger mer) vilket alltså betyder att en VD idag i många fall har en ÅRSLÖN som är högre än vad en arbetare tjänar UNDER EN HEL LIVSTID.

Med min motion ville jag sätta ett tak som gör att den högst betalda anställda inom Burlövs kommun inte får ha en lön som är mer än fem gånger den lägst betalda inom samma förvaltning. Så om t.ex. den högst betalda personen har 100 000:-/mån får inte den lägst betalda ha en lägre lön än 20 000:-/mån.

Motionen handlade alltså inte om att sätta ett tak för hur mycket man får lov att tjäna utan om att säkerställa att vi inte har oskäligt låga löner för de som har lägst lön.  Det är alltså inte ett inkomsttak utan ett tak för INKOMSTSKILLNADER. Detta försökte jag tydligt förklara i mitt anförande. Jag försökte också förklara för de närvarande att ett tak för inkomstskillnader inte på något sätt tar ifrån arbetsmarknadens parter makten att förhandla om lön. De kan fortsatt förhandla om nivån både på löneökningen och inkomstskillnaden. Syftet med motionen är att förebygga en situation där löneglidningen blir för stor och att Burlöv föregår med gott exempel. På den här sidan kan man ta del av hela debatten (se gärna SDs mycket märkliga inlägg och svar på mitt anförande där Mats Hedenström å ena sidan håller med om att det inte borde vara så stora skillnader men å andra sidan samtidigt tycker det är bra att det finns stora skillnader).

Översiktsplan 2045

Den största punkten på dagordningen var annars antagande av en ny översiktsplan. En översiktsplan är inte ett juridiskt bindande dokument men används som en slags vision eller för att ge en övergripande bild över framtida planer för kommunens bebyggelse, mark och vattenanvändning. Alla partier har deltagit i framtagandet av översiktsplanen och även medborgare har bjudits in till dialog. Eftersom vi är ett litet parti som dessutom är i opposition har det dock varit svårt att få gehör för flera av de synpunkter vi haft. Därför valde vi att inte ställa oss bakom översiktsplanen så som den är utformad idag även om det fanns en del positiva inslag i den.

En stor invändning vi haft är att man inte i tillräckligt hög grad planerar för park- och rekreationsområden. Här nedan är en karta från översiktsplanen över de framtida större sammanhängande utvecklingsstråken för grönska, vatten och fritid.

Här finns definitivt en del positivt att ta med sig. Framför allt gäller detta det längre stråk som planeras från Spillepengen och ned till Stora Bernstorp. Men bilden ovan ger också ett bedrägligt intryck där det ser ut som att vi får stora, lummiga rekreationsområden över hela kommunen. Det som bilden inte säger är t.ex. att den gröna inramningen i Kronetorp (mellan Arlöv och Åkarp) och i södra delen av Åkarp är bullervallar (!). Bullervallar kan absolut användas för att förstärka den biologiska mångfalden och har stora värden ur natursynpunkt MEN ur rekreationssynpunkt är det inte lämpligt eftersom en stor andel av befolkningen (barn, äldre och andra med begränsade rörelsemöjligheter) kommer få svårt att röra sig i miljön.

I Åkarp är dessutom huvuddelen av utvecklingsstråken placerat i västra utkanten med en barriär i form av Gränsvägen och Sockervägen som skär rakt igenom grönstråket vilket gör det till en svår och inte särskilt attraktiv miljö att röra sig i. Den andra större satsningen på grönområde i Åkarp är ”locket” över tågspåren men med tanke på att det inte går att plantera träd på eller i anslutning till locket är det tveksamt om denna yta verkligen kan användas som ”park”. Det hade kort sagt varit önskvärt att man planerade för ett större park- eller naturområde istället för att i huvudsak planera för ”stråk” och gräsytor.

Ett område i Åkarp som hade varit utmärkt för en lite större park är den yta som idag är oexploaterad vid Östragårdens förskola. Här har man istället tänkt att ett fåtal villor ska få breda ut sig. Ett mycket märkligt beslut. I ett tidigare blogginlägg utvecklar jag mina tankar kring vad jag tycker man borde göra med detta område istället.

Ovan karta visar hur man tänker sig bebyggelseutvecklingen. Här syns tydligt att tanken på större sammanhängande utvecklingsstråk för grönska, vatten och fritid längs med tågspåret i Åkarp förmodligen inte kommer realiseras sett till att man samtidigt planerar för bostäder i samma område. Vi ställer oss också kritiska till planerna på bostadsbebyggelse öster om Gränsvägen/norr om Lundavägen (på andra sidan TMP Outlet och vidare norrut).

Ytterligare en invändning vi haft är att vi menar att det saknas en vision om hur man kan göra Kronetorpsområdet till en mer integrerad del av kommunen. Rondellen vid Burlövs Center tillsammans med Lundavägen utgör en barriär som är angelägen att åtgärda för att de som bor i Kronetorp ska kunna få en attraktivare och mer tillgänglig stadsdel.

Utöver ovan nämnda invändningar har vi även invändningar mot t.ex. synen på mindre vindkraftsetableringar samt att man inte har en plan eller beredskap för ett yttre godsspår. Samtliga grannkommuner har planerat för ett yttre godsspår för att möta den ökande mängden godstrafik som onekligen tillkommer när Fehmarn Bält-förbindelsen står färdig. Burlöv behöver nödvändigtvis inte acceptera linjedragningen som är föreslagen men bör åtminstone peka på en alternativ spårdragning. Konsekvensen av att inte få ett yttre godsspår på plats blir istället att godset kommer transporteras via lastbil och att vi får en ökad mängd biltrafik genom kommunen vilket inte är önskvärt.

Burlövsfesten!

Sedan sist jag skrev på bloggen har även årets stora kommunfest, Burlövsfesten, gått av stapeln. Avslutningsvis kan jag konstatera att Burlövsfesten 2025 bjöd på strålande solsken och många trevliga möten med väljare. Vi ser framemot nästa års folkfest!

Flygskam och att köpa grisen i säcken (Rapport från fullmäktige 30 september)

Det blev en lång kväll i kommunhuset i måndags när fullmäktigeledamöter först bjöds på ett föredrag om AI och därefter hade möte med förhållandevis mycket debatt och diskussioner. Det var varumärkesstrategen och filmvetaren Michael Nilsson från företaget Manifesto som höll i föreläsningen och anledningen var att Burlöv påbörjat ett arbete med att ta fram en ny digitaliseringsstrategi. Intressant men inte så mycket som var nytt under solen.

Ändamålsenliga datorer och dåliga inköpsbeslut

I lördags publicerade Sydsvenskan en insändare där jag kritiserade styret för att de väljer att köpa dyra och icke ändamålsenliga datorer till skolorna. Under måndagens kommunfullmäktige var det dags att debattera och fatta beslut i ärendet. Grejen är att idag använder skolorna iPads med touchskärm som sitt digitala verktyg. Under hösten kommer dock Skolverket gå över till digitala nationella prov och i samband med det ställer man då vissa minimikrav på de enheter som används för att göra proven. Kraven handlar bland annat om skärmstorlek och att man ska ha tillgång till tangentbord. Det tvingar Burlöv till att köpa ny digital utrustning eftersom iPads med touchskärm inte når upp till de här kraven.

Bild: Tristan Stocker

Man hade alltså inte behövt köpa in ny utrustning om inte den nuvarande tekniken varit undermålig. Yrvaket måste man nu gå med mössan i hand och låna drygt fyra miljoner eftersom inköpet inte var budgeterat. Och man väljer i det läget att fortsätta köpa iPads (fast med tangentbord) till årskurs 6 och MacBook till årskurs 9 (det är dessa två årskurser som kommer skriva nationella prov nu).

I det sammanhanget är det värt att påminna sig om att en iPad med tangentbord kostar 5462:- (ungefär dubbelt så mycket som motsvarande Chromebook eller PC) och en MacBook är nästan fyra gånger dyrare än likvärdig Chromebook/PC (11597:-/st). Det betyder att för samma summa som vi nu köper digital utrustning till åk 6 och åk 9 hade vi kunnat köpa likvärdig utrustning till årskurserna 4, 5, 6, 7, 8 och 9.

Det främsta argumentet från utbildnings- och kulturförvaltningens sida till varför man envisas med att fortsätta köpa in dyra Macdatorer tycks vara att det är smidigt att fortsätta använda samma operativsystem. Med andra ord, eftersom vi en gång i tiden köpte grisen i säcken är vi nu fast och det blir för krångligt att byta till något som skulle vara både billigare och mer ändamålsenligt.

Ett annat argument har varit att livslängden och andrahandsvärdet på en MacBook är betydligt högre än Chromebook eller PC (livslängden bedöms vara 5-6 år för MacBook jämfört med 3 år för en Chromebook). Uppgifter om livslängd och andrahandsvärde är dock helt baserade på vad leverantören påstår. En leverantör som har ett egenintresse av att sälja det dyraste alternativet. Kommunledningsförvaltningen bedömer tvärtom andrahandsvärdet som tveksamt och konstaterar i sitt remissvar att eventuell livslängd i stor utsträckning handlar om hur man hanterar datorerna.

Sammanfattningsvis har jag svårt att förstå styrets och utbildnings- och kulturförvaltningens val av Macdatorer både utifrån ett ekonomiskt perspektiv och utifrån ändamålsenlighet/användarvänlighet.

Motion, motion, motion

På dagordning fanns fem motioner varav jag stod bakom inte mindre än fyra av dessa. En av motionerna handlade om att digitalisera kommunfullmäktige genom att införa webbsändningar och ett digitalt voteringssystem. När ärendet behandlades yrkade vi på återremiss och eftersom både S och V ställde sig bakom kommer ärendet nu skickas tillbaka för ny beredning. Vi får helt enkelt anledning att återkomma till det här vid senare tillfälle.

En annan motion handlade om att införa ett gemensamt hyrcykelsystem för Malmö, Lund, Staffanstorp och Burlöv. Malmö och Lund har redan idag egna hyrcyklar som kan användas inom respektive innerstad. Eftersom det är två olika system går det dessvärre inte att cykla från en stad till en annan. Ett gemensamt system hade således underlättat för människor att cykla på ett snabbt och smidigt sätt över kommungränserna. Eller gjort det möjligt att cykla till tåg-/busstationen i en stad, åka till en annan och sedan fortsätta på cykel utan att behöva släpa med sig den på tåget eller bussen.

På lång sikt är tanken att hela Skåne ska inbegripas i samma system liknande det som man har i Nederländerna kallat OV-fiets. Där är det deras nationella tågoperatör som äger systemet och som har installerat cykelstationer vid järnvägsstationerna runt om i landet. Medlemskapet är gratis om man köper ett tågkort. Smart. Tyvärr blir detta inte verklighet då en majoritet i fullmäktige röstade ned förslaget.

OV fiets (ett nationellt hyrcykelsystem i Nederländerna). Bild: Willem_90 – Own work, CC0

Den enda motion som antogs var förstås en motion som Sverigedemokraten Laszlo Pataki lämnat in. Jag skriver ”förstås” för det är uppenbart att de styrande partierna sitter i knät på SD och inställsamt ställer sig bakom allt de gör. Pataki vurmar för s.k. ”särbegåvade” elever och ville att skolorna ska upprätta både handlingsplaner och erbjuda seminarier för skolans personal så att de blir bättre på att fånga upp och stimulera dessa barn. Man kan tycka att det finns en god intention här och det är dumt att raljera men motionen är problematisk.

För det första är skolan enligt skollagen skyldig att arbeta för att alla elever ska nå sin fulla potential. Där föreskrivs bl.a. att ”[e]lever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling”. Det betyder att om Burlövs skolor inte redan arbetar med den här elevgruppen eller för att alla elever ska nå så långt som möjligt så följer de inte skollagen och borde rimligen få anmärkningar från Skolinspektionen. Det framgår inte i underlaget att så är fallet.

För det andra är det viktigt att förstå att man som lärare arbetar med individer och inte kategorier. Inom gruppen ”särbegåvade” elever finns alla möjliga typer av individer. Det betyder att två elever som kategoriseras som ”särbegåvade” inte nödvändigtvis behöver samma stöd utan kan, precis som ”normalbegåvade”, behöva utmanas på olika sätt. Att ta fram ett stödmaterial och handlingsplan som gäller för alla blir därmed tämligen uddlöst.

För det tredje är skolan och pedagoger generellt väldigt duktiga på att fånga upp individer eftersom det är en del av deras yrkeskompetens. När vi begär av skolan att lärarna ska upprätta handlingsplaner, tvingar de till redogörelser och att gå på seminarier så betyder det att vi tar deras tid från annat. Det är skolan som är bäst på att bedöma vad de behöver utveckla och politiker ska vara väldigt försiktiga med att detaljstyra verksamheten.

Mitt sistnämnda argument höll Pataki inte alls med om utan menade tvärtom att lärare är jättedåliga på fånga upp och stimulera elever till att nå längre. Det tycker jag säger det mesta om hans syn på Sveriges lärarkår.

Jag flyger när och hur jag vill

Slutligen måste jag också kommentera ett par av de interpellationer som ställdes under kvällen.

Om vi börjar med det något mer positiva så hade Vänsterpartiets Andreas Bexell lämnat in en interpellation om Kronetorpsstaden. Han undrade helt enkelt hur Samhällsbyggnadsnämndens ordförande, Nils Holmqvist (M), såg på utvecklingen av området.

Svaret var välformulerat och lyfte framför allt upp den nyinrättade modellen BID (Boende, Integration och Dialog) som bl.a. Sydsvenskan tidigare rapporterat om. Tanken är att alla aktörer som verkar i området (fastighetsägare, boende, företag etc.) samt kommunen gemensamt går samman i en förening liknande en bostadsrättsförening. Samtliga aktörer betalar en medlemsavgift och istället för att kommunen som ensam aktör förväntas förbättra området kan alla känna ett gemensamt ansvar för att förbättra och utveckla området. Ett lovvärt initiativ.

Flygbild över Kronetorpsstaden. Bild: Hussein El-Alawi

En annan interpellation var riktad mot kommunstyrelsens ordförande Sara Vestering (M) och handlade om de förvånansvärt många flygresor till Stockholm som politiker och tjänstepersoner företagit under föregående år.

Bakgrunden är att en annan av mina motioner togs upp för beslut i somras där jag krävde att kommunen införde en resepolicy för tjänstemän och politiker. Det framkom då att det sedan tidigare fanns riktlinjer för resor i tjänsten men att dessa enbart gällde för anställda i kommunen och inte för förtroendevalda politiker. I den utredningen kom det också fram att det gjordes totalt 48 flygresor till Stockholm under föregående år. Eftersom riktlinjerna är tydliga med att man ska välja tåg före flyg och att färdsätt ska kunna motiveras utifrån tidsvinst, miljöpåverkan och/eller ekonomi tyckte jag det var märkligt att man ändå gjort så många flygresor till Stockholm. Jag ville också veta varför kommunstyrelsens ordförande tycker att riktlinjerna ska omfatta hemtjänstpersonal, lärare eller andra som jobbar inom kommunen men inte gälla för henne. Svaret? Sara Vestering anser inte att hon behöver omfattas av riktlinjerna för hon flyger ju ändå inte så mycket och de få gånger hon väljer att flyga så är det hennes rättighet att göra det. Hon flyger när och hur hon vill och så är det med det. Flygskam fungerar som bekant bara på de som har någon skam i kroppen.

Det här var några av de ärenden som var uppe för debatt. Protokoll och dagordningen i sin helhet hittar man på kommunens hemsida. Adios amigos!


Budget 2025

På måndagens kommunfullmäktige togs bl.a. beslut om budgeten för 2025. Miljöpartiet hade inget eget budgetförslag men här nedan följer Miljöpartiets budgetanförande:

Miljöpartiet är och har alltid varit ett parti som värnar om såväl natur som människa. För oss är hållbarhet inte bara ett fint ord på pappret utan ett ord med ett innehåll som både förpliktar och erbjuder möjligheter till det goda livet.

Vi vill ha en ekonomiskt hållbar kommun. För att vi ska uppnå det målet är det viktigt att vi tar konjunktur och befolkningsprognoser på allvar. De budgetar som presenteras här idag baseras på ”…ett positivt födelse- och invandringsöverskott” som innebär att kommunens invånarantal ökar med ca 1066 personer fram till 2027. Prognoser från SCB och SKR säger tvärtom att det föds för få barn i Sverige och att en stram invandringspolitik leder till att andelen av befolkningen i arbetsför ålder (dvs de mellan 20-66 år) förväntas minska kommande fem-tio år. Det är, i det sammanhanget, värt att ha med sig att befolkningen under 2023 minskade med drygt 50 personer i Burlöv samtidigt som befolkningsprognosen som presenterades i början av året (alltså efter byggstoppet på Kronetorp) förutspådde en ökning med drygt 120 personer. Befolkningsprognosen som gjordes 2022 räknade med att Burlöv skulle öka med 600 personer fram till 2024. Håll detta i minne när det nu byggs två skolor på Kronetorp för 1200 elever och ni med emfas hävdar att inga skolor ska stängas. Är det realistiskt? Eller är det baserat på optimistiska och uppblåsta siffror över inflyttningsnetto och fertilitetskalkyler? Innan vi står inför fullbordat faktum behöver man ta sig en rejäl funderare kring om det faktiskt går ihop.

Vi vill ha en socialt hållbar kommun. Det är glädjande att se att man vill satsa på våra unga och äldre genom mötesplatser, lekplatser, fritidsgårdar och föreningsliv genom t.ex. upprustning av fotbollsplaner och ridhus. Däremot finns det mer att önska vad gäller arbetslösheten. Att vi har ett gott näringslivsklimat är i sig positivt men när får vi se att det också ger effekt på arbetslösheten? Trots att det finns över tusen företag i kommunen är det ändå bara en handfull av dessa som är intresserade av att erbjuda praktikplatser inom ramen för kommunens arbetsmarknadsåtgärder. Våga ställ krav på företagen! Inför sociala upphandlingar.

Vi vill ha en ekologiskt hållbar kommun. Ett första steg mot målet är förstås att ta reda på hur mycket utsläppsutrymme vi har och förbrukar. Att göra en koldioxidbudget vore därför inte bara bra utan nödvändigt. Det i sin tur skulle öppna dörren för att gå med i nätverket klimatkommunerna där kommunen både kan inspirera och inspireras till att göra mer. Luft- och vattenkvaliteten i kommunen har länge varit ett sorgebarn med stora utsläpp från vägar och jordbruk. Här behöver vi arbeta mer aktivt med åtgärder som t.ex. anläggande av våtmark vid Sege å eller cykel- och kollektivtrafiksatsningar.

Sammanfattningsvis, de budgetförslag som ligger på bordet idag innehåller en hel del positiva inslag och satsningar. Det som vi i Miljöpartiet dock ser som djupt problematiskt är att de baseras på överoptimistiska prognoser vad gäller befolkningsutvecklingen, att de inte tar höjd för ofinansierade satsningar (ex. UKN:s tilläggsäskande på 5 mnkr för ombyggnad av Möllegården och inrättandet av en ny samhällsbyggnadsförvaltning med två nya nämnder) och att de saknar tillräckligt ambitiösa satsningar och mål vad gäller hållbarheten. Hade vi haft resurser och möjligheter att göra en egen budget hade den sannolikt sett ganska annorlunda ut. Socialdemokraternas tillägg med satsningar på föreningsliv, hemtjänstpersonal och hjälpmedel är välbehövligt men vi vänder oss kraftigt mot att man delvis använder pengar från skolan för att finansiera detta. Med det sagt, gör vi ändå en helhetsbedömning som landar i att vi tycker att Socialdemokraternas budgetförslag är det något bättre förslag och yrkar därför bifall till deras förslag.

Valfrihetsivrare och faktaresistens (rapport från fullmäktige 2024-05-20)

När vi så småningom blickar tillbaka på den här mandatperioden är det mycket troligt att förra veckans kommunfullmäktige kommer betraktas som det enskilt viktigaste sammanträdet. Anledningen är att det då fattades ett beslut som sannolikt innebär att både Burlövs skolor och ekonomi påverkas negativt för lång tid framöver. Jag syftar förstås på beslutet om att godkänna ett markanvisningsavtal med företaget Hemsö Benzelius AB som vill bygga en skola åt Internationella Engelska Skolan. Jag har i olika inlägg här på bloggen tagit upp turerna kring denna etablering och diskuterat konsekvenserna (se 1, 2, 3, 4) och Tankesmedjan Balans, som granskat den svenska skolan i många år, har också skrivit om det på sin blogg. Även om detta bara är första steget i en etablering av IES och det kommer följa fler beslut i kommunfullmäktige innan Hemsö gör verklighet av sina planer så blir det nu otroligt svårt att förändra utgången. Det som är kanske mest anmärkningsvärt med hela debatten är att styret konsekvent vägrat peka på någon slags evidens kring att IES verkligen kommer innebära att vi får en mer högkvalitativ eller kostnadseffektiv skola. Samtidigt har vi i oppositionen (S, V och MP) gett flera exempel på kommuner där IES etablering inneburit motsatsen (dvs en sämre fungerande skola för de elever som är i störst behov i kombination med en kostnadsexplosion för kommunen). Det är frustrerade när det inte spelar någon roll vilken fakta man slänger på bordet för styret är inte intresserade av att lyssna på eller ens ta reda på fakta. Argumentet från styrets sida har hela tiden varit att valfriheten måste värnas (oavsett vad det kostar!) och det är tydligt att det här är en ideologisk fråga för dem. På kommunfullmäktigemötet blev det närmast komiskt när SD:s skolpolitiska talesperson, Mats Hedenström, gick upp i talarstolen och försökte verka nyanserad genom att säga att han minsann kunde se både för- och nackdelar med en etablering. Fördelen var så klart valfriheten och nackdelen var att man inte pratade svenska på skolan.

En annan ekonomiskt viktig fråga av större dignitet var också uppe på dagordningen. Det handlar om avloppstunneln och nya avloppsreningsverket Sjölunda (eller MAXIMA-projektet som det kallas efter den romerska underjordiska avloppskanalen som fortfarande är i bruk(!)). Det här projektet har varit en följetong i media senaste åren främst eftersom Lund har velat fram och tillbaka kring om de ska vara med eller utveckla deras egna reningsverk Källby. Nu har de bestämt sig för att hoppa på tåget till allas(?) stora förtjusning och i princip alla inblandade kommuner har nu röstat igenom förslaget. Nu på torsdag (30/5) röstar man om det i Lomma och det enda som återstår sen är att man också ska klubba beslutet i VA Syd. Den totala notan beräknas landa på 17,5 miljarder kronor, byggstart beräknas ske under 2027 och det förväntas driftsättas 2035. Det kommer förstås innebära en hel del tålamodsprövningar för de hushåll som drabbas av grävarbeten och annat. På kartan nedan ser man hur linjesträckningen (grön linje) är tänkt att gå.

Ur VA-Syd MAXIMA presentation

Det som är positivt för Burlövsbornas del är dock att VA-taxan, trots den massiva investeringskostnaden, förväntas bli lägre under förutsättning att befolkningsprognosen slår in. Till det ska dock sägas att befolkningsprognosen så långt fram i tiden är mer av en gissning än sanning.

Ur VA-Syd MAXIMA presentation

Låt oss avsluta detta inlägg i dur. Jag hade en motion uppe som, hör och häpna, röstades igenom! Motionen handlade om trygghetsvärdarna och jag eftersökte en extern utredning av vilka effekter de det facto haft för det trygghetsskapande- och brottsförebyggande arbetet. Problemet med införandet av trygghetsvärdar (som styret gjorde föregående mandatperiod) är nämligen att vi inte vet om de faktiskt haft en positiv effekt på tryggheten i kommunen för man har aldrig utvärderat insatsen. Vi i Miljöpartiet har dessutom varit kritiska till att man lade ner Fältgruppen som har en helt annan kompetens att arbeta med trygghetsarbete utifrån relationsskapande insatser. Kommunstyrelsen har nu fått i uppdrag att tillsätta en extern utredning som bl.a. utreder dess effekter och resultatet av utvärderingen ska redovisas för kommunstyrelsen senast i mars 2025. Efterlängtat och välbehövligt!

Rapport från fullmäktige 2023-12-11

För lite mer än två veckor sedan var det årets sista kommunfullmäktige. Dessvärre åkte jag i samband med det på en förkylning med feber och kunde därför inte delta. Denna rapport från fullmäktige utgår därmed från protokoll och handlingar samt från vad andra som var på plats berättat. Det finns med andra ord anledning att vara lite extra källkritisk till det du nu läser så klicka dig gärna vidare och faktagranska källorna 😊

Burlövs Bostäder – går vi mot marknadshyror?

En av punkterna på dagordningen var att man önskade göra förändringar i ägardirektiven för Burlövs Bostäder. Burlövs Bostäder är Burlövs kommunala fastighetsbolag och är formellt ett dotterbolag till det kommunägda aktiebolaget AB Skärfläckan. Förutom Burlövs Bostäder är Skärfläckan även moderbolag för kommunens andra dotter- eller intressebolag Burlövs Bostäders Parkering AB och avloppsbolaget ABMA (som samägs med Lomma och Staffanstorp).

Bild över kommunens bolag

Så vad var det för förändringar man nu önskade göra? Framför allt två saker. För det första är Burlövs Bostäder som sagt redan idag ett dotterbolag till Skärfläckan men i ägardirektiven har kommunfullmäktige och kommunstyrelsen getts stor insyn i verksamheten genom att Burlövs Bostäder tvingats återrapportera handlingar och räkenskaper dit. Detta vill man nu förändra så att man istället styrs och återrapporterar direkt till Skärfläckan AB. För det andra vill man ändra i den ekonomiska förvaltningen och då framför allt kring avkastningskraven (dvs hur mycket av vinsten man kan plocka ut). Att man försvårar insynen och förflyttar beslutsmakten bort från kommunfullmäktige till olika bolag och nämnder har vi det senaste året vant oss vid i den här kommunen och vem förvånas egentligen över att man, likt Malmö kommun, nu ser en möjlighet att använda mer av vinsten för att täcka upp hål i budgeten? Några exempel på förändringar i texten kan man se i bilderna nedan (det som är rödmarkerat är det som förändrats, antingen genom tillägg eller strykningar) och vill man läsa ägardirektiven i sin helhet kan man läsa det här

Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.1
Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.4
Ur ”Förslag till reviderade ägardirektiv” s.5

En sak som kan vara intressant att notera är att man nu uttryckligen skriver att det ska vara en ”marknadsmässig avkastning i nivå med jämförbara bolag i regionen”. Avkastningen (eller vinsten) baseras så klart på intäkterna och intäkterna i det här fallet är de hyresintäkter som bolaget får in från hyresgästerna. I praktiken innebär med andra ord en marknadsmässig avkastning även att hyrorna blir mer marknadsanpassade. Kontentan av förändringarna i ägardirektiven blir att transparensen försämras och risken är att Burlövs Bostäders hyresgäster får höjda hyror och i högre utsträckning kommer få betala för kommunens verksamheter. Detta är förstås inget vi i Miljöpartiet kan ställa upp på och vi valde därför att yrka på återremiss men dessvärre valde samtliga övriga partier att rösta igenom förslaget.

Införande av avgifter på hjälpmedel för äldre och funktionshindrade

Ett ärende där det däremot fanns en del synpunkter även från andra partier var införandet av abonnemangsavgifter för hjälpmedel för äldre och funktionshindrade. Bakgrunden är att styret vill införa en abonnemangsavgift för olika former av hjälpmedel (ex. käppar, kryckor, rollatorer etc.) för äldre och funktionshindrade på 75:-/månad. Detta har väckt stor debatt i både socialnämnden och i kommunfullmäktige då oppositionen ansett det oskäligt att ta ut en sådan avgift för en redan utsatt grupp givet det ekonomiska läge vi befinner oss i. Nu var det så slutligen dags att debattera och ta beslut i frågan. Problemet var bara att socialförvaltningen redan innan frågan avgjorts skickat ut ett informationsbrev till de som berörs där det framstod som att man redan hade tagit beslut. Än mer anmärkningsvärt var att man även skickade ut informationsbrevet till personer som avlidit(!) eller hade lämnat tillbaka hjälpmedlen. Socialdemokraterna yrkade på återremiss genom att ifrågasätta den utredning som föregått införandet och de besparingar som där framställs då man uppenbarligen inte har haft korrekta uppgifter kring vilka som berörs. För att få igenom en återremiss krävs endast att en tredjedel av ledamöterna röstar bifall och Socialdemokraterna är så pass stora att de ensamma kan rösta igenom det. Återstår att se vad som händer härnäst.

Antagande av parkeringsstrategi, -policy och -norm

Synpunkter fanns det även i ärendet kring införande av en parkeringsstrategi och fastställande av parkeringsavgifter. I Burlövs kommun finns idag inga parkeringsavgifter på kommunal mark och syftet med att fastställa föreskrifter kring detta är egentligen inte att redan nu införa avgifter. Snarare ska detta ses som ett sätt att förbereda kommunen för kommande expansion och utbyggnad så att man i framtiden ges möjlighet till ett sådant införande. Efter en del debatt biföll fullmäktige samtliga förslag med undantag för en liten förändring. I parkeringsstrategin och i parkeringspolicyn tyckte uppenbarligen både Sverigedemokraterna och Liberalernas Marie Wahlgren att människor utan bil minsann inte ska kunna leva i Burlöv utan vissa svårigheter då man gjorde ett ändringsyrkande (som också bifölls) från ”Det ska vara enkelt att bo och verka i Burlöv utan bil” till ”Det ska finnas möjlighet att bo och verka i Burlöv även utan bil”. En ändring som väl snarast ska ses som en markering för bilism och helt i linje med Sverigedemokraternas politik. Att även Liberalerna anser det viktigt att göra denna markering är förstås desto märkligare.

Detta var ett mindre axplock av det som beslutades. Jag hoppas inom den närmaste veckan hinna med en liten årssummering av året i fullmäktige så håll koll på bloggen!


Kvarteret Hanna och Burlövs nya centrum

Det är lätt att fastna i negativitet och gnälla på allt som man tycker borde förändras eller sätta sig på tvären mot allsköns förändringar som sker där ute. Därför tänkte jag i detta inlägg lyfta ett projekt som jag har stora förhoppningar på och tror kan bli ett lyft för kommunen; bygget av ett nytt centrum vid Burlövs station. Därmed inte sagt att det inte finns utmaningar som måste lösas vilket jag återkommer till i slutet av texten.

Att järnvägsstationen ofta är städernas centrala mittpunkt dit centrumgator och handel lokaliseras är känt sedan länge. Detta gäller egentligen oavsett om staden bebyggts efter järnvägens tillkomst eller om järnvägsstationen tillkommit senare. Även i de fall där man byggt järnvägsstationen utanför ett redan etablerat centrum är tendensen att centrum i så fall flyttar närmare järnvägsstationen. Lund är ett utmärkt exempel på en sådan stad. Även om Domkyrkan och området kring Mårtenstorget/Stortorget fortsatt är en central del av staden kan man tydligt se att restauranger och handel påverkats av järnvägsbebyggelsen och att stadens mittpunkt dras mot gaturummen mellan järnvägsstationen och Bredgatan/Kyrkogatan (dvs Klostergatan/L:a Fiskaregatan/Clemenstorget etc.).

Arlövs nuvarande ”centrum” (Sockerbitstorget) sedd från Lundavägen

Arlövs s.k. centrum utgörs av ett torg (Sockerbitstorget) och en fyrvägskorsning (Dalbyvägen/Lommavägen och Lundavägen) och har länge varit en sorglig syn. Även här har järnvägen och järnvägsstationen spelat en avgörande roll för att centrum lokaliserats till just denna plats. Järnvägsstationen var nämligen ursprungligen förlagd ett stenkast bort mellan sockerbruket och järnvägsgatan men flyttades 1983 till nuvarande position vid Burlöv Center.[1] Varför varken nuvarande stationsområde eller området kring Sockerbitstorget blivit ett levande stadscentrum finns det säkert någon mer kunnig som kan förklara men i det senare fallet har säkerligen den tunga trafiken haft en avgörande betydelse. Burlövs station å sin sida begränsas av att stationen i sig inte är mycket mer än en hållplats och att den närmaste omgivningen i stort utgörs av industriområde och bilparkering. Utifrån det perspektivet är det en sann välgärning att det ceremoniella första spadtaget för bygget av kvarteret Hanna togs för drygt två veckor sedan och att Arlöv och kommunen nu äntligen kan få ett tydligt och framför allt levande centrumområde.

Ambitionerna med stationen och stationsområdet är högt ställda och bara det faktum att man övergår från att kalla det Burlöv station till att göra det till en Centralstation signalerar att man tänker göra detta till mer än en hållplats.[2] I den antagna detaljplanen anges visionen för området på följande sätt:

Stationen har förutsättningar att bli navet och motorn i utvecklingen av den nya stadsdelen Kronetorpstaden. Men Burlöv C är mer än en tågstation, det är en ny framsida och välkomnande entré för hela Burlöv

Detaljplan 262 s. 14

Det är stora ord och lovar mycket. Hanna Tower med sina 13 våningar kommer sticka ut och bli ett nytt landmärke för kommunen samtidigt som torgytan mellan stationen och Burlöv Center har potential att bli den där mötesplatsen kommunen sedan länge saknat. Förutom bostäder, kontor, restauranger och centrumverksamhet är tanken att det kommer bli två torg.

Illustrationsplan ur Markanvisningstävlingen för Kvarteret Hanna s.9

Det ena torget som kallas Stationstorget är tänkt att vara ett torg med grönska och trädplantering medan det andra torget kallat Hannatorget blir ett torg med en scen och med plats för marknad, event och handel. Mellan båda dessa torg löper Hantverkaregatan som är tänkt att omvandlas till bussgata. Möjligen hade man kunnat önska att det gärna hade fått vara ännu mer grönska (särskilt på Hannatorget) men i stort är jag övertygad om att det alldeles oavsett kommer bli betydligt bättre än det är idag. Dock finns det en, i mina ögon, mer svåröverkomlig utmaning som jag hyser vissa farhågor kring. Jag talar givetvis om den allestädes närvarande problematiken med trafiken. Det som kanske inte alldeles tydligt framgått av visionsbilder från de involverade arkitektfirmorna är att Hantverkaregatan alltså fortsatt kommer vara en bussgata dit bl.a. busslinje 130 flyttas.

Illustration ur vinnande förslaget ”Stadsbruket” s.2. Här syns inte bussgatan mellan de båda torgen utan det ser tvärtom ut som att torgen flyter samman. Kvarteret Hanna syns i rött
Ytterligare ett exempel där Hantverkaregatan och bussarna inte syns. I förgrunden syns det grönare Stationstorget och framför Burlöv Center illustreras de båda kvartershusen. Mellan dessa båda löper alltså Hantverkaregatan men det ges snarare en illusion av att torgen flyter samman.

Syftet är att främja bytesmöjligheter mellan buss och tåg. Det kommer dock också innebära att dagens busshållplats vid Burlöv Center flyttas och att linje 130 får en något längre rutt. Det blir därmed också längre till en hållplats för de som bor på Svenshög. Frågan är vilka pendlare som kommer utnyttja denna bytesmöjlighet? Busslinje 130 går ju mellan Malmö och Lund (vilket alltså även tågen kommer göra med 6-minuterstrafik) så det är trots allt en begränsad andel tåg/bussresenärer som jag tror kommer dra nytta av denna möjlighet. Men det stora problemet med Hantverkaregatan är egentligen att den skär rakt mellan de båda torgen och då blir frågan hur mötesvänliga torgen de facto blir? Kvarteret Hanna kommer vara inklämt mellan en bussgata och tågspår och Hannatorget (alltså marknadstorget framför Burlöv Center) kommer vara väldigt utsatt för trafikbuller från stora bussar. Tveksamt om det är så gynnsamt att anordna events och dylikt i den miljön.

Till vänster: Diagram som visar föreslagen ny trafiksituation enligt DP 262, Burlöv C samt angöringstrafik till Kv Hanna. Till höger: Diagram över planerad busstrafik. Ur DP 280 s. 22

Det finns alltså en betydande risk att stationsområdet utvecklas till att vara enbart en trafiknod (tänk typ Drottningtorget eller Brunnsparken i Göteborg) och att det därmed inte blir en mötesplats där man vill hänga kvar eller samlas. Jag vill dock tro och hoppas att så inte blir fallet utan att kommunen istället äntligen kan få det centrumområde den förtjänar.


[1] KF protokoll 2021-03-22, 11.5 Planbeskrivning, s.9

[2] Ibid s.8