Etikett Miljö
Stationsområdet och biblioteket i Åkarp
Innevarande fullmäktige hade sitt sista sammanträde i måndags. Nästa gång som fullmäktige samlas blir i mitten av oktober och då är det de nyvalda ledamöterna (inklusive undertecknad!) som tar plats. Just nu är det fortsatt svårt att säga vilken konstellation eller vilka partier som kommer styra kommunen framöver eftersom det pågår förhandlingar mellan partierna men inom ett par veckor lär det ha klarnat. På måndagens fullmäktige togs det bl.a. beslut om politikernas arvode för kommande mandatperiod samt datum för när sammanträden i fullmäktige och i de olika nämnderna äger rum under 2023 (se [1] och [2]) men mer intressant (i mitt tycke) var två andra beslut som togs under kvällen. Dels gick en begäran om ytterligare medel för ombyggnad av biblioteket i Åkarp igenom och dels antogs en detaljplan för stationsområdet i Åkarp.
Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp biblioteksflytten från Dalslundskolan till Möllegården som pågår i detta nu. [3] I det inlägget är jag bl.a. kritisk till att det som varit styrande i processen och valet av Möllegården som ny bibliotekslokal är att det ansetts vara det billigaste och mest kostnadseffektiva alternativet. Det är i det sammanhanget intressant att konstatera att man nu missbedömt kostnaden för det alternativ man valde (alltså att bygga om biblioteket på Dalslund och flytta folkbiblioteket till Möllegården). Ökade projekterings- och upphandlingskostnader har gjort att den totala kostnaden för projektering och upphandling av ombyggnad på Dalslundskolan nu uppgår till 5 mnkr istället för 3 mnkr. Det gör att totalkostnaden för ombyggnad och flytt nu landar på 9,2 mnkr. Säkerligen kommer slutnotan vara betydligt högre för det konstateras också i äskandet att ”[o]mbyggnationen på Möllegården kultur är ännu inte projekterad och kostnadsberäknad men det finns en risk att byggkostnaderna även påverkar den kostnaden vilken beräknades till 3,6 mnkr vilket kan leda till fler äskanden längre fram”.[4] Det tråkiga med det här är att ju dyrare projektet blir desto mindre sannolikt blir det att Åkarp under överskådlig framtid får ett eget fristående folkbibliotek som inte kläms ihop med all annan kulturverksamhet. Det riskerar också att spilla över på andra kultursatsningar i kommunen. Ett område som Kronetorp t.ex. skulle verkligen lyftas av att man planerade för ett kulturhus, bibliotek, konsthall eller någon annan typ av kulturell verksamhet och dragplåster men frågan är om majoriteten av partierna i fullmäktige är villiga att prioritera en sådan satsning?
Ett mer glädjande beslut var antagandet av detaljplan för Åkarp 24:1 m. fl. (Stationsvägen). Den här detaljplanen berör en del av stationsområdet (se området inom streckad röd linje på bilden nedan) och vägen mellan Gränsvägen och stationen. När planen förverkligas kommer det både bli bättre cykelmöjligheter och mer grönska. Men framför allt kommer denna plan i kombination med övriga detaljplaner i närliggande område göra att Åkarp förhoppningsvis får en centralt belägen mötesplats och parkyta ovanpå järnvägen samt ut över ”Svanetorpssidan” och längs med Alnarpsån. Alnarpsån kommer också i samband med detta få ett ordentligt ansiktslyft genom att dels planläggas som parkmark (vilket gör att man har bättre möjligheter att rusta upp ån och sköta den som ett centralt beläget vattendrag[5]) och dels genom att detaljplanen möjliggör att man kan bredda ån för att öka flödeskapaciteten och förhindra översvämningar. Genomförandetiden är fem år från det datum detaljplanen vunnit laga kraft.
[1] Antagande om arvodesregler
[3] Biblioteksflytten – bra eller dålig?
Träd och gröna oaser
Häromdagen kunde man läsa en artikel i Sydsvenskan om de tre studenterna Björn, Arvid och Sebastian som hittat ett tidigare okänt grönområde stort som 18 (!) fotbollsplaner alldeles intill Sockerbruket.[1] Artikeln fick mig osökt att tänka på en studie jag genomförde i våras där jag försökte göra en kartläggning av Burlövs träd och grönytor. Utgångspunkten för den studien var att se hur nära kommunmedborgare har till grönska och naturområden och ifall antalet träd och grönytor är tillräckligt för att vara en hållbar kommun.
Innan jag redovisar resultatet från den studien kan det vara värt och stanna upp för att fråga sig varför vi egentligen behöver träd och gröna ytor i våra städer och hur vet vi hur mycket träd och grönska som behövs? Ofta kan jag tycka att man lite slarvigt kastar ur sig att det är viktigt att ha nära till grönska, att våra städer är gröna och att vi värnar om miljön men att man sällan följer upp med att förklara VARFÖR det är viktigt eller HUR man arbetar med dessa frågor.
Träd och grönska behövs i en stad av flera olika anledningar. En viktig anledning är att man genom att öka mängden grönska också ökar en stads motståndskraft mot klimatförändringar. Det kan t.ex. handla om att träd har en nedkylande effekt genom den skugga de skänker eller att träd och grönytor suger upp vatten (vilket inte hårdgjorda ytor gör) vid kraftiga regn eller skyfall. Träd, gröna ytor och naturområden behövs givetvis också för att skapa goda livsmiljöer för djur, växter och människor. Grönområden gör oss friskare både fysiskt och psykiskt eftersom de kan användas till rekreation och lek. Och träd binder, som bekant, koldioxid vilket är viktigt eftersom koldioxid är en växthusgas som gör att medeltemperaturen ökar. Det finns en mängd andra anledningar till varför grönska är viktigt för en stad men vi kan kanske nöja oss med ovanstående just nu.
Men hur mycket grönska behövs egentligen? Därom tvistar (delvis) de lärda. Framför allt så kan man ta fasta på olika mått. En del kommuner (exempelvis Malmö) använder något som kallas grönytefaktor som är en slags kvantitativ beräkning av hur mycket yta som varje nybyggnadsområde ska tillägna träd, buskar och grönområden[2]. Ett annat kvantitativt mått eller tumregel som man kan använda (och det som jag använde i ovan nämnda studie) är den s.k. 3-30-300 regeln. Med det menas att alla medborgare ska kunna se minst tre träd från sin bostad, varje stadsdel ska ha en trädkrontäckningsgrad på minst 30% och ingen ska ha mer än 300 meter till närmsta kvalitativa grönområde. Det här är en regel som en framstående forskare inom urban trädvård vid namn Cecil Konijnendijk van den Bosch[3] tagit fram och som utgår ifrån vad forskningen säger krävs för att en stad ska vara hållbar både vad gäller motståndskraft mot klimatförändringar och för att öka människors välmående fysiskt och psykiskt. Trädkrontäckningsgrad innebär helt enkelt hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor och med kvalitativt grönområde menas områden som är minst 1 hektar (10 000 kvm) och kan användas för rekreation.
Resultatet visade att det definitivt finns bostäder som inte kan se minst tre träd och att det både finns områden i Burlövs kommun där man har längre än 300 meter till närmsta kvalitativa grönområde samt att trädkrontäckningsgraden för både Åkarp och Arlöv var lägre än 30% (Arlöv ca 21% och Åkarp ca 27%).
I artikeln med de tre studenterna så lyfter de just problematiken kring att det saknas naturområden i kommunen och särskilt områden med större sammanhängande yta. Särskilt i Åkarp är det anmärkningsvärt hur få stora parker eller naturområden som finns. När kommunstyrelsens ordförande i samma artikel får frågan kring hur hon ser på saken menar hon att de arbetar aktivt för att ”säkerställa att det finns gröna och härliga stråk.” Men problemet är väl just det, att man arbetar för att säkerställa att det finns gångstråk och trädalléer längs med bilvägar men att man inte arbetar lika aktivt för att göra våra parker attraktiva och se till så att det finns kvalitativa naturområden även inom tätorterna. Jag har själv flera gånger slagits av det märkliga i att jag ofta åker till andra kommuner (exempelvis Alnarp, Lunds stadspark eller Hjärups park) för att få parkupplevelser. Satsa på parker och naturområden!
[1] Sydsvenskan – Osäker framtid för artrik och bortglömd oas
Några ord om hållbarhet
Säg ordet hållbarhet och många tänker på återvinning eller källsortering. Visst, både återvinning och källsortering handlar om hållbarhet eftersom det innebär att man inte förbrukar jordens resurser utan ser till att de återanvänds. Men hållbarhet är något mycket större än så. Ibland hjälper det att tänka i motsatser för att skapa en förståelse för ett begrepp. Alltså, för att förstå vidden av hållbarhet kan man tänka i banor kring vad som är ohållbart. Ett hållbart samhälle är ett samhälle där man byggt upp en motståndskraft mot klimatförändringar och extremväder, ett ohållbart samhälle är ett samhälle som inte är byggt för att stå emot exempelvis skyfall eller sinande vattenmagasin. Ett hållbart samhälle är ett samhälle där alla bidrar efter förmåga, ett ohållbart samhälle är ett samhälle där en stor del lever i utanförskap. Ett hållbart samhälle är ett samhälle som inte äventyrar framtida generationers möjligheter att leva ett fullgott liv, ett ohållbart samhälle är ett samhälle som lever över sina tillgångar. Hållbarhet är kort sagt ett begrepp som genomsyrar alla politikområden och handlar i mångt och mycket om att ha långsiktiga perspektiv.
Det finns olika sätt att mäta hur väl en kommun arbetar med hållbarhetsfrågor. En av de mer etablerade mätningarna görs av branschtidningen Aktuell Hållbarhet som själva kallar sig för ”Nordens ledande och största kunskaps- och mediaföretag inom hållbarhet, miljö och csr [Corporate Social Responsibility förf. anm.]”[1]. Varje år låter de alla kommuner svara på en mängd frågor om deras hållbarhetsarbete och sammanställer sedan resultatet i en lista kallad ”Sveriges miljöbästa kommun”[2]. Det som framför allt är bra med listan är att den nu genomförts 14 år i rad vilket gör att man också kan börja titta på utvecklingen över tid. Burlöv hamnade i år på en hedrande (nåja) 131:a plats (av 290) vilket är en försämring jämfört med förra årets placering (118) men något bättre än Burlövs genomsnittliga placering (142) sedan starten 2009.
Två av de kanske allvarligaste bristerna som Burlövs kommun uppvisar (enligt mig) är att man dels inte gjort en koldioxidbudget och dels inte implementerat Agenda 2030 i sin verksamhet. En koldioxidbudget används för att visa vilket utsläppsutrymme man har och vilka utsläppsminskningar som behöver göras för att uppnå Parisavtalets mål om att hålla temperaturökningen under 1,5 eller 2 grader. Om man inte upprättar en koldioxidbudget är det med andra ord i princip omöjligt att veta hur mycket utsläppen måste minska. Agenda 2030 innehåller 17 globala mål som tagits fram av FN:s medlemsländer och som ska uppnås till år 2030[3]. Genom de här målen hoppas man kunna uppnå fyra saker: Avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikheter och orättvisor i världen, främja fred och rättvisa samt lösa klimatkrisen. Det är kanske det viktigaste eller åtminstone mest omtalade sättet att arbeta för en hållbar utveckling i världen och därför oerhört centralt att Burlöv börjar arbeta efter.
Burlöv har alltså mycket att förbättra vad gäller hållbarhetsarbetet och ett stort problem är att man inte fördelat tillräckligt med resurser för att arbeta med dessa frågor. För att kommunen ska leva upp till sin vision om ett hållbart samhälle föreslår vi i Miljöpartiet att det inrättas en hållbarhetsnämnd som har till uppgift att arbeta förebyggande med kommunens hållbarhetsarbete samt följa upp och kvalitetssäkra att kommunen verkar för ett hållbart samhällsbyggande. Nämnden hade förslagsvis kunnat börja med att utgå från de ämnesområden/frågeställningar som finns i ovanstående undersökning för att se till att Burlöv så snart som möjligt är lika bra som sina grannar Malmö och Lund (som blev etta och tvåa i årets ranking).
[1] Aktuell Hållbarhets hemsida
Tobias Steen (MP) 