I tisdags bjöd Hyresgästföreningen i södra Skåne in till bostadspolitisk debatt i Burlöv. Trevligt! Centerpartiet och Sverigedemokraterna lämnade walk over men i övrigt var alla partier i Burlöv representerade (och Moderaterna hade dessutom två paneldeltagare!). Lite jobbig rundgång men om man orkar stå ut med det så kan man se hela debatten genom att trycka på länken under bilden:
Varför känns det som att tiden går så fort? Om vi får tro på den s.k. proportionsteorin beror det på att tiden som passerar upplevs i proportion till den totala tid vi har upplevt. Eller annorlunda uttryckt, ju äldre man blir desto mindre del av livet utgör ett år och då KÄNNS det som att tiden går snabbare. För ett barn kan en vecka kännas lika lång som en vuxen upplever flera månader. Oavsett hur det är med den saken kan jag konstatera att år 2025 gått i en rasande takt än så länge. En sjättedel av året har snart passerat och vi har redan hunnit med två kommunfullmäktigemöten.
Kommunfullmäktigemötet den 13 januari var snabbt avklarat ur såväl objektiv som subjektiv mening. 10 minuter tog det. Dagordningen var minst sagt skral och det var i princip bara formaliaärenden som klubbades igenom. Det fanns dock två interpellationer på agendan som skulle ha besvarats. Den ena interpellationen var ställd till socialnämndens ordförande och handlade om den oroväckande höga personalomsättningen inom framför allt IFO (individ- och familjeomsorg) men även socialförvaltningen överlag. Den andra interpellationen var riktad mot utbildnings- och kulturnämndens ordförande och handlade bl.a. om varför skolorna i Burlövs kommun inte erbjuder gratis frukt och utflyktsmat till framför allt de lägre årskurserna. Eftersom svaret på den sistnämnda interpellationen kom för sent (kvällen innan fullmäktige) och svaret på den förstnämnda aldrig ens lämnades in valde fullmäktige att bordlägga båda dessa. När vi samlades för ett nytt möte i kommunfullmäktige förra veckan var det så dags för dessa att besvaras.
Förstnämnda interpellation lyfte en anmärkningsvärd slutsats som framkommit i en granskningsrapport av ett oberoende revisionsbolag gällande en väldigt hög personalomsättning. Under 2023 var personalomsättningen inom IFO hela 24,2% vilket betyder att drygt var fjärde person inom denna organisation valt att sluta. Medarbetarenkäten samma år visade dessutom att arbetsbelastning och återhämtning var två problemområden som många lyft. Ovanpå det har kostnader för t.ex. vikarier och övertidsersättning dramatiskt minskat. Frågan var då om det fanns något samband mellan en för hög arbetsbelastning och hög personalomsättning eller vad det kunde bero på.
Svaret från Mia Eldh Holmqvist (socialnämndens ordförande) var att den kraftiga minskningen av timlön/fyllnadslön/övertidsersättning från år 2022 till 2023 berodde på att fler nu arbetade heltid. Hon ville heller inte kännas vid att det fanns något problem med arbetsmiljön utan tvärtom har de nu tillsett att ”alla har en rimlig arbetsbelastning”. Tittar man på de faktiska siffrorna över andelen heltidsanställda ser bilden dock annorlunda ut. Här framgår att det år 2022 var 96% av alla anställda som var heltidsanställda medan det år 2023 var 98% vilket alltså är en blygsam ökning som knappast kan förklara den stora skillnaden i kostnader.
Frågan kvarstår därmed. Hur kan vi ha en så hög personalomsättning och vad gör styret rent konkret för att komma tillrätta med detta? Om man önskar se interpellationsdebatten i sin helhet kan man göra det här.
Den andra interpellationen handlade som sagt om skolan och närmare bestämt om utbildnings- och kulturnämndens ordförande kunde tänka sig att skjuta till budgetmedel för att se till så att alla (och inte bara några) skolor i kommunen erbjuder gratis frukt och fruktstund till framför allt de lägre årskurserna.
I interpellationen listade jag flera olika saker som vårdnadshavare idag förväntas ordna med och bekosta själva. Min poäng med denna lista var att visa att det återkommande och ofta ställs förväntningar på föräldrar att planera och bekosta diverse saker som egentligen borde åligga skolan i större omfattning. Kort sagt har skolan lite väl mycket förväntningar på vad föräldrar ska bidra med.
Ordförande hade ingen förståelse alls för det här problemet och fick medhåll av Sverigedemokraten Mats Hedenström. Fokus för båda dessa herrar var att skolan faktiskt inte tvingar någon till att ta med sig frukt för det står ju inte i veckobrev och annat att man MÅSTE ha med sig frukt utan bara att man GÄRNA får ta med sig det. Min lite fördomsfulla bild av både Sverigedemokraten och Kristoffer Daag är dock att i båda dessa fall är det förmodligen deras bättre hälft som packar och ordnar med det mesta kring barnens skolgång men vad vet jag. Vill man se denna debatt kan man göra det här.
Förutom dessa två interpellationer fattades också beslut om en motion jag lämnade in i januari 2024. Den handlade om att digitalisera kommunfullmäktige genom att erbjuda webbsändningar och införskaffa ett digitalt voteringssystem. Motionen hade varit uppe i kommunfullmäktige tidigare men återremitterades då för att underlaget helt enkelt var för bristfälligt. Dessvärre fanns det fortsatt brister i utredningen när den nu, för andra gången, debatterades i kommunfullmäktige.
Huvudargumentet för att avslå motionen handlar om kostnaden. I den utredning som gjorts till detta ärende påstås det nämligen att en mikrofon och en kamera skulle kosta ”mellan cirka 200 000 och 1 000 000 kronor” baserat på att Trelleborg och Kävlinge tydligen betalat så mycket för sina respektive tekniska utrustningar. Bara det faktum att det skiljer 800 000:- mellan vad de två olika kommunerna betalat är uppseendeväckande i sig och får en att undra om Kävlinges kommuninvånare är nöjda med hur deras skattepengar används. Eftersom det inte specificeras vilka tekniska system det är man köpt in är det omöjligt att kontrollera siffrorna men antagligen är det mer än bara mikrofon och kamera som ingår eftersom man kan idag kan få ganska avancerade kamerautrustningar för under 10 000:-.
Ett annat argument som lyfts i utredningen är att Burlövs kommun redan idag har ett program kallat ”Burlöv beslutar” där tjänstemän och styret informerar om beslut som är okontroversiella eller som har mer allmänpolitisk karaktär. Problemet är bara att alla frågor där det råder olika uppfattningar eller motioner och frågor som oppositionen driver helt saknas i detta program. Ett utmärkt exempel är uppförandet av Internationella Engelska skolan som, trots att det varit den fråga som vållat störst debatt i fullmäktige, inte ens nämndes med ett ord i ”Burlöv beslutar” när den var uppe för debatt.
Som väntat valde styret och SD att avslå motionen och istället uppdra till kommunstyrelsen ”att utreda alternativa sätt att ytterligare tillgängliggöra kommunfullmäktiges beslut för kommunens medborgare”. Det här ska förstås inte tolkas som att man har något intresse av att låta oppositionen synas mer utan kommer med stor sannolikhet landa i att man lägger ännu mer av kommunens resurser på att göra reklam för den ”fantastiska” politik man själva driver. Här kan man se denna debatt.
Ytterligare ett lite märkligt ärende som vållade en del debatt var en begäran från socialnämnden där man äskade pengar från kommunfullmäktige för att kunna genomföra en genomlysning av verksamheten. Bakgrunden är att man haft väldigt dålig kostnadskontroll och att socialnämnden sedan flera år tillbaka haft kraftiga underskott i sin ekonomi. Socialdemokraterna tillsatte då ett s.k. nämndsinitiativ där man ville att nämnden skulle gå till botten med vad det är som gör att det alltid kostar mer än man tänkt och vad man kan göra åt det.
Det som Socialdemokraterna förmodligen inte räknade med var att man nu vill göra denna genomlysning genom att anlita ett antal konsulter som i princip ska ta fram besparingsåtgärder. Det blir tydligt när man läser den underliggande analys som ligger till grund för äskandet. I den analysen finns nämligen en kostnadstabell där det står att man räknar med att kunna göra ”effektbesparingar” på totalt 12 mnkr men det framgår överhuvudtaget inte var eller hur man tänker göra dessa besparingar. Eller rättare sagt, en sak kan vi nog se framemot. Det står nämligen lite luddigt att man tänker satsa på digitalisering. Gissningsvis kommer det innebära att brukare och vårdtagare får mindre tid med hemtjänstpersonal och mer ansvar att själva rapportera in och anmäla via nätet.
Det är vidare oroväckande att pengarna som man äskar är en väldigt stor summa (närmare 1,2 miljoner) och att den största delen av denna summa ska gå till en ”processledare” (1 000 000:- totalt inkl. egna medel), en ”verksamhetsutvecklare” (930 000:- totalt inkl. egna medel) samt en extern konsult (300 000:- totalt inkl. egna medel).
Fokus för en sån här genomlysning borde vara kvalitetsförbättring och inte besparingar och därför valde vi i Miljöpartiet att yrka avslag. Här kan man se denna debatt.
Det var allt för denna gång!
Vänner och bekanta till mig som för första gången kliver av tåget i Åkarp uttrycker ofta samma spontana och förvirrande känsla: Var ligger centrum? Åt vilket håll ska jag gå? Att vi numera har en nedgrävd tågstation har inte gjort orienteringen lättare men detta var ett problem redan på den gamla tågstationens tid.
Åkarps centrum för en otydlig tillvaro en bra bit från den mer geografiskt centralt belägna tågstationen och det faktum att vi inte heller har ett busstorg eller station som kan ta en direkt till centrumområdet bidrar till att många upplever Åkarp som en by utan centrum. Är detta ett problem? Ja, jag tror att ett mer levande centrumområde både hade ökat byns attraktivitet och gynnat serviceutbudet. Vi hade kanske kunnat få fler restauranger och affärer, större kulturutbud och fler hade förmodligen rört sig mer ute.
Just nu pågår arbetet med att ta fram en ny översiktsplan för kommunen och i det arbetet har man även uttryckt en vilja att göra en fördjupad översiktsplan för just Åkarp. Eftersom vi ännu inte vet var man landar i det arbetet tänkte jag här dela några tankar om vad jag tror hade varit bra. Här är en amatörmässigt skapad bild över dessa tankar och därpå följer en förklarande text.
För att få ett tydligare centrum tror jag en viktig komponent är att skapa en central huvudgata som förslagsvis går från järnvägsstationen till ICA/Åkarps centrum. Problemet med det är dock att det i dagsläget är svårt att se var den huvudgatan ska placeras. Ett alternativ är att Alnarpsvägen blir en centrumgata men det faller lite på att det blir svårt att planera för kommersiella fastigheter längs med den vägen eftersom den idag kantas av villor. Dessutom är det en vältrafikerad bilgata och det hade i min värld varit mer önskvärt att centrumgatan är en gång/cykelväg. Ett tredje problem med det alternativet är att det hade varit lite förvirrande att huvudnedgången till tågstationen samt ”locket” över tågspåren är placerad vid Lervägens slut. Då är det mer naturligt att centrumgatan leder fram till den delen av tågstationen. Ska man å andra sidan placera huvudgatan någonstans längs med locket ned mot ICA står Dalslundskolan i vägen. Men här tror jag att det finns en lösning!
Jag hade önskat att man skapade en centrumgata från Stationsvägen vid Dalslundsskolans parkering, förbi multiplanen, rakt igenom Lilla Dalslundskolan och vidare mot ICA. Då hade det funnits möjlighet att längs med vägen skapa både en grön korridor med uppväxta träd samt ett trevligt handelsstråk med kommersiella fastigheter, service och kulturutbud (om man t.ex. flyttar parkeringen och omvandlar byggnaden som idag inhyser Lilla Dalslundskolan). För att kunna skapa detta behöver man dock hitta en annan placering för åtminstone delar av Dalslundsskolan…
…och det för oss in på Östragårdsområdet! Det har under en lång tid funnits planer på en ny grundskola i Åkarp. 2017 tog dessa planer rejäl fart då man beslutade att det skulle byggas en ny skola i närheten av Östragårdens förskola. Det här var ett beslut som det då socialdemokratiska styret tog men samtliga partier var överens. Dock beställdes aldrig en ny skola innan mandatperiodens slut och när det sedan blev ett politiskt skifte och Moderaterna med flera tog över 2018 så blev området kring Kronetorp en viktigare prioritering. Man valde då, i politisk enighet, att skjuta fram planerna på ett nytt skolbygge i Åkarp för att istället utveckla Kronetorpsområdet och bygga en skola där. När man nu kommit igång med skolbygget vid Kronetorp har man återigen bestämt sig för att påbörja detaljplaneringen för Östragårdsområdet och en detaljplan skickades ut på samråd under hösten 2024 där ett skolbygge ingick. Hastigt och lustigt avbröts dock den processen nu i december och man (läs: M, C, L, SD) valde att istället börja planera för att bygga villor på området.
Jag tycker personligen det är en ganska dålig idé att nyttja marken för villabebyggelse. Jag är inte principiellt emot att bygga villor men jag kan tycka att OM vi ska bygga fler bostäder i Åkarp bör vi prioritera flerfamiljshus eftersom det är den typen av boende det faktiskt finns brist av. Men framför allt tycker jag att just den marken kan användas på ett bättre sätt.
Något som vi definitivt saknar i Åkarp är ett större natur/parkområde och med tanke på bristen på mark kan det här faktiskt vara sista chansen att få till ett större sammanhängande parkområde tillgängligt för alla Åkarpsbor. Men en ny skola behövs också om vi ska gå i land med idén om centrumgata och just den här platsen har MÅNGA fördelar för ett skolbygge. Dels finns redan Östragårdens förskola i området vilket gör övergången smidig om grundskolan placeras i närheten. Dels är närheten till idrottsplatsen och Dalslundsskolans specialsalar, som idrottshall och slöjdsalar, också viktig eftersom man då får synergieffekter. Kombinerar man skolbygget med att skapa ett naturområde har vi dessutom ytterligare en viktig beståndsdel då möjlighet till utomhuspedagogik och incitamenten till lek och rörelse i naturen är god. Slutligen är infrastrukturen också perfekt då det finns goda gång- och cykelalternativ för en större del av berörda kommuninvånare men också för att det finns möjlighet att avlasta Dalslundsvägen och Stationsvägen från en hel del genomgångstrafik då man kan anlägga parkering med in- och utfart mot Gränsvägen.
Det här var några av mina tankar. Vad tycker du?
Det blev en lång kväll i kommunhuset i måndags när fullmäktigeledamöter först bjöds på ett föredrag om AI och därefter hade möte med förhållandevis mycket debatt och diskussioner. Det var varumärkesstrategen och filmvetaren Michael Nilsson från företaget Manifesto som höll i föreläsningen och anledningen var att Burlöv påbörjat ett arbete med att ta fram en ny digitaliseringsstrategi. Intressant men inte så mycket som var nytt under solen.
I lördags publicerade Sydsvenskan en insändare där jag kritiserade styret för att de väljer att köpa dyra och icke ändamålsenliga datorer till skolorna. Under måndagens kommunfullmäktige var det dags att debattera och fatta beslut i ärendet. Grejen är att idag använder skolorna iPads med touchskärm som sitt digitala verktyg. Under hösten kommer dock Skolverket gå över till digitala nationella prov och i samband med det ställer man då vissa minimikrav på de enheter som används för att göra proven. Kraven handlar bland annat om skärmstorlek och att man ska ha tillgång till tangentbord. Det tvingar Burlöv till att köpa ny digital utrustning eftersom iPads med touchskärm inte når upp till de här kraven.
Man hade alltså inte behövt köpa in ny utrustning om inte den nuvarande tekniken varit undermålig. Yrvaket måste man nu gå med mössan i hand och låna drygt fyra miljoner eftersom inköpet inte var budgeterat. Och man väljer i det läget att fortsätta köpa iPads (fast med tangentbord) till årskurs 6 och MacBook till årskurs 9 (det är dessa två årskurser som kommer skriva nationella prov nu).
I det sammanhanget är det värt att påminna sig om att en iPad med tangentbord kostar 5462:- (ungefär dubbelt så mycket som motsvarande Chromebook eller PC) och en MacBook är nästan fyra gånger dyrare än likvärdig Chromebook/PC (11597:-/st). Det betyder att för samma summa som vi nu köper digital utrustning till åk 6 och åk 9 hade vi kunnat köpa likvärdig utrustning till årskurserna 4, 5, 6, 7, 8 och 9.
Det främsta argumentet från utbildnings- och kulturförvaltningens sida till varför man envisas med att fortsätta köpa in dyra Macdatorer tycks vara att det är smidigt att fortsätta använda samma operativsystem. Med andra ord, eftersom vi en gång i tiden köpte grisen i säcken är vi nu fast och det blir för krångligt att byta till något som skulle vara både billigare och mer ändamålsenligt.
Ett annat argument har varit att livslängden och andrahandsvärdet på en MacBook är betydligt högre än Chromebook eller PC (livslängden bedöms vara 5-6 år för MacBook jämfört med 3 år för en Chromebook). Uppgifter om livslängd och andrahandsvärde är dock helt baserade på vad leverantören påstår. En leverantör som har ett egenintresse av att sälja det dyraste alternativet. Kommunledningsförvaltningen bedömer tvärtom andrahandsvärdet som tveksamt och konstaterar i sitt remissvar att eventuell livslängd i stor utsträckning handlar om hur man hanterar datorerna.
Sammanfattningsvis har jag svårt att förstå styrets och utbildnings- och kulturförvaltningens val av Macdatorer både utifrån ett ekonomiskt perspektiv och utifrån ändamålsenlighet/användarvänlighet.
På dagordning fanns fem motioner varav jag stod bakom inte mindre än fyra av dessa. En av motionerna handlade om att digitalisera kommunfullmäktige genom att införa webbsändningar och ett digitalt voteringssystem. När ärendet behandlades yrkade vi på återremiss och eftersom både S och V ställde sig bakom kommer ärendet nu skickas tillbaka för ny beredning. Vi får helt enkelt anledning att återkomma till det här vid senare tillfälle.
En annan motion handlade om att införa ett gemensamt hyrcykelsystem för Malmö, Lund, Staffanstorp och Burlöv. Malmö och Lund har redan idag egna hyrcyklar som kan användas inom respektive innerstad. Eftersom det är två olika system går det dessvärre inte att cykla från en stad till en annan. Ett gemensamt system hade således underlättat för människor att cykla på ett snabbt och smidigt sätt över kommungränserna. Eller gjort det möjligt att cykla till tåg-/busstationen i en stad, åka till en annan och sedan fortsätta på cykel utan att behöva släpa med sig den på tåget eller bussen.
På lång sikt är tanken att hela Skåne ska inbegripas i samma system liknande det som man har i Nederländerna kallat OV-fiets. Där är det deras nationella tågoperatör som äger systemet och som har installerat cykelstationer vid järnvägsstationerna runt om i landet. Medlemskapet är gratis om man köper ett tågkort. Smart. Tyvärr blir detta inte verklighet då en majoritet i fullmäktige röstade ned förslaget.
Den enda motion som antogs var förstås en motion som Sverigedemokraten Laszlo Pataki lämnat in. Jag skriver ”förstås” för det är uppenbart att de styrande partierna sitter i knät på SD och inställsamt ställer sig bakom allt de gör. Pataki vurmar för s.k. ”särbegåvade” elever och ville att skolorna ska upprätta både handlingsplaner och erbjuda seminarier för skolans personal så att de blir bättre på att fånga upp och stimulera dessa barn. Man kan tycka att det finns en god intention här och det är dumt att raljera men motionen är problematisk.
För det första är skolan enligt skollagen skyldig att arbeta för att alla elever ska nå sin fulla potential. Där föreskrivs bl.a. att ”[e]lever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling”. Det betyder att om Burlövs skolor inte redan arbetar med den här elevgruppen eller för att alla elever ska nå så långt som möjligt så följer de inte skollagen och borde rimligen få anmärkningar från Skolinspektionen. Det framgår inte i underlaget att så är fallet.
För det andra är det viktigt att förstå att man som lärare arbetar med individer och inte kategorier. Inom gruppen ”särbegåvade” elever finns alla möjliga typer av individer. Det betyder att två elever som kategoriseras som ”särbegåvade” inte nödvändigtvis behöver samma stöd utan kan, precis som ”normalbegåvade”, behöva utmanas på olika sätt. Att ta fram ett stödmaterial och handlingsplan som gäller för alla blir därmed tämligen uddlöst.
För det tredje är skolan och pedagoger generellt väldigt duktiga på att fånga upp individer eftersom det är en del av deras yrkeskompetens. När vi begär av skolan att lärarna ska upprätta handlingsplaner, tvingar de till redogörelser och att gå på seminarier så betyder det att vi tar deras tid från annat. Det är skolan som är bäst på att bedöma vad de behöver utveckla och politiker ska vara väldigt försiktiga med att detaljstyra verksamheten.
Mitt sistnämnda argument höll Pataki inte alls med om utan menade tvärtom att lärare är jättedåliga på fånga upp och stimulera elever till att nå längre. Det tycker jag säger det mesta om hans syn på Sveriges lärarkår.
Slutligen måste jag också kommentera ett par av de interpellationer som ställdes under kvällen.
Om vi börjar med det något mer positiva så hade Vänsterpartiets Andreas Bexell lämnat in en interpellation om Kronetorpsstaden. Han undrade helt enkelt hur Samhällsbyggnadsnämndens ordförande, Nils Holmqvist (M), såg på utvecklingen av området.
Svaret var välformulerat och lyfte framför allt upp den nyinrättade modellen BID (Boende, Integration och Dialog) som bl.a. Sydsvenskan tidigare rapporterat om. Tanken är att alla aktörer som verkar i området (fastighetsägare, boende, företag etc.) samt kommunen gemensamt går samman i en förening liknande en bostadsrättsförening. Samtliga aktörer betalar en medlemsavgift och istället för att kommunen som ensam aktör förväntas förbättra området kan alla känna ett gemensamt ansvar för att förbättra och utveckla området. Ett lovvärt initiativ.
En annan interpellation var riktad mot kommunstyrelsens ordförande Sara Vestering (M) och handlade om de förvånansvärt många flygresor till Stockholm som politiker och tjänstepersoner företagit under föregående år.
Bakgrunden är att en annan av mina motioner togs upp för beslut i somras där jag krävde att kommunen införde en resepolicy för tjänstemän och politiker. Det framkom då att det sedan tidigare fanns riktlinjer för resor i tjänsten men att dessa enbart gällde för anställda i kommunen och inte för förtroendevalda politiker. I den utredningen kom det också fram att det gjordes totalt 48 flygresor till Stockholm under föregående år. Eftersom riktlinjerna är tydliga med att man ska välja tåg före flyg och att färdsätt ska kunna motiveras utifrån tidsvinst, miljöpåverkan och/eller ekonomi tyckte jag det var märkligt att man ändå gjort så många flygresor till Stockholm. Jag ville också veta varför kommunstyrelsens ordförande tycker att riktlinjerna ska omfatta hemtjänstpersonal, lärare eller andra som jobbar inom kommunen men inte gälla för henne. Svaret? Sara Vestering anser inte att hon behöver omfattas av riktlinjerna för hon flyger ju ändå inte så mycket och de få gånger hon väljer att flyga så är det hennes rättighet att göra det. Hon flyger när och hur hon vill och så är det med det. Flygskam fungerar som bekant bara på de som har någon skam i kroppen.
Det här var några av de ärenden som var uppe för debatt. Protokoll och dagordningen i sin helhet hittar man på kommunens hemsida. Adios amigos!
I dagens papperstidning av Sydsvenskan kan ni läsa en insändare om det vansinniga i att barn och elever lär sig skriva med touchskärm istället för tangentbord. Insändaren kan du läsa här
Att göra en egen budget är ett omfattande arbete och är man ett litet parti med begränsad insyn är det förstås alltid en avvägning om man har tid och möjlighet. Förra året gjorde vi i Miljöpartiet inte en egen budget utan enbart ett tilläggsyrkande där vi ville omfördela resurser så att vi kunde bekosta gratis sommarkort till ungdomar och en uppstart av Fritidsbanken. Det fick vi dock inte gehör för. Vi gjorde inte heller en egen budget i år utan valde istället att hålla ett budgetanförande där vi tydligt pekade ut några centrala satsningar som vi önskat se (i föregående inlägg redogjorde jag för budgetanförandet). På måndagens kommunfullmäktige antog vi budget för 2025 och det fanns då två olika förslag att ta ställning till. Dels styrets (C, L, M) och dels Socialdemokraternas. Eller ja, i ärlighetens namn var Socialdemokraternas förslag egentligen bara ett tilläggsyrkande. Här är mina tankar kring de båda budgetförslagen.
Skillnaden mellan styrets budgetförslag och Socialdemokraternas kokade ned till en omfördelning av ynka 1 mnkr. Socialdemokraterna ville att man skulle satsa 0,5 miljoner på nya arbetsskor i hemtjänsten samt att avstå från att införa avgifter på hjälpmedel (en fråga som debatterats under en längre tid) och dessutom ville de använda ytterligare 0,5 miljoner till en aktivitets- och föreningspott för att barn och unga som saknar ekonomiska resurser ska kunna ha råd att utöva fritidsaktiviteter. Pengarna till förenings- och aktivitetspotten tog de från en budgetpost där man avsatt pengar för sociala investeringar och pengarna till arbetsskor och hjälpmedel tog de från skolan genom att endast höja elevpengen med 2,5 mnkr jämfört med styrets förslag där man höjde elevpengen med 3 mnkr. I grund och botten har jag har inget emot dessa satsningar men tycker det är problematiskt att man väljer att delvis finansiera det genom att ta från en redan pressad skolverksamhet. Det finns helt enkelt andra budgetposter man hade kunnat titta på istället (vilket jag kommer förklara lite mer längre ner). Sen har vi i Miljöpartiet drivit frågan om inrättande av en ”Fritidsbank” sedan föregående mandatperiod och den här förenings- och aktivitetspotten är delvis ett svar på samma problem. Risken är därför att en förenings- och aktivitetspott används som argument för att inte införa Fritidsbanken vilket vi förstås tycker är tråkigt. Det är också lite problematiskt att man inte närmare specificerar hur eller till vad den här aktivitets- och föreningspotten ska användas till. Är det tänkt att man fördelar pengarna på ALLA barn och unga i Burlöv i någon slags aktivitetscheck? Om alla barn och ungdomar mellan 7-18 år skulle få del av det innebär det i så fall att en halv miljon ger drygt 150-170:- per barn vilket knappast räcker till nya fotbollsskor eller föreningsavgifter så då kan man ju verkligen fråga sig om det inte hade varit bättre att skolorna får de här extra resurserna. Eller är det tänkt att föreningarna ska få ansöka om medel till kulturförvaltningen och att man sen fördelar pengarna till olika projekt? Eller ska enskilda individer/familjer få ansöka om medel likt något slags socialbidrag fast för kultur- och fritidsaktiviteter? Beroende på vilken variant man väljer här finns det säkert olika kostnader som tillkommer i form av administration så frågan är hur mycket en halv miljon faktiskt räcker till.
Socialdemokraternas budgetförslag var utöver ovanstående identiskt med styrets. Sverigedemokraterna, som egentligen är det oppositionsparti med bäst förutsättningar att skapa en egen budget, hade inte ens orkat göra tilläggsyrkanden utan yrkade kort och gott bifall på styrets förslag. Svagt men inte särskilt förvånande och ett tydligt bevis på att Sverigedemokraterna inte är ett oppositionsparti utan ett samarbetsparti till styret. Nåväl, budgeten som styret presenterade innehöll några ganska bra satsningar. T.ex. utökar man, som sagt, elevpengen till skolorna och man gör ganska stora satsningar på upprustning av lekplatser. Man anslår även medel för att skapa en mötesplats för seniorer i Åkarp vilket jag vet att PRO och andra pensionärsföreningar länge varit drivande för. Men sen finns det ett antal uteblivna satsningar eller tveksamma investeringar som jag har frågetecken kring. För det första väljer man att slopa en sedan tidigare fastslagen investering på 5,1 mnkr för upprustning av Södervångskolan. Med tanke på skoldebatten kring de två nya skolorna vid Kronetorp och riskerna med en överetablering behöver man inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se detta som en förberedelse på nedläggning. På Möllegården i Åkarp har man hastigt och lustigt anslagit medel för att omvandla halva gården till en fritidsgård (!). Biblioteksflytten till Möllegården har varit en följetong och jag var tidigt kritisk till de här planerna framför allt därför att jag tycker biblioteket behöver mer utrymme. Att Möllegården ska bli någon slags uppsamlingsplats för all möjlig typ av verksamhet, och nu alltså även fritidsgård, är en förlust för alla. Och dyrt har det blivit. Utbildnings- och kulturnämnden har flera gånger fått äska nya pengar och nu är man totalt uppe i över 15 mnkr varav 5 av dessa miljoner inte ens fanns med i budgeten eftersom man uppenbart glömt att lägga in det! Och här kommer vi till min största invändning mot den här budgeten. Förutom att man alltså har en ofinansierad satsning på 5 mnkr för ombyggnad av Möllegården har man inte heller tagit med de ökade kostnader som kommer uppstå när man inför en ny samhällsbyggnadsförvaltning med två nya nämnder. Bara kostnaden för nämndsordförande innebär en ökad kostnad på drygt en kvarts miljon per år! En annan satsning jag har svårt att förstå är att man väljer att lägga 6,5 mnkr på att göra om en av gräsplanerna på Arlövs IP till en konstgräsplan 2025 och att man sedan tänker lägga över 40 mnkr på nya fotbollsplaner vid Kronetorp redan år 2027. Locket över Åkarps station har också anslagits medel och här sparar man inte på krutet. 15 mnkr har man reserverat för att göra diverse åtgärder vilket i sig är trevligt men märkligt mycket pengar sett till att man då samtidigt väljer att t.ex. inte renovera Södervång.
Båda budgetförslagen har allvarliga brister i form av stora ofinansierade poster och märkliga prioriteringar. I valet mellan de två ansåg vi ändå att Socialdemokraternas extra tillägg gjorde det till det bästa av två dåliga alternativ och därför yrkade vi bifall till deras förslag. Föga förvånande valde dock en majoritet av ledamöterna att bifalla styrets förslag.
På måndagens kommunfullmäktige togs bl.a. beslut om budgeten för 2025. Miljöpartiet hade inget eget budgetförslag men här nedan följer Miljöpartiets budgetanförande:
Miljöpartiet är och har alltid varit ett parti som värnar om såväl natur som människa. För oss är hållbarhet inte bara ett fint ord på pappret utan ett ord med ett innehåll som både förpliktar och erbjuder möjligheter till det goda livet.
Vi vill ha en ekonomiskt hållbar kommun. För att vi ska uppnå det målet är det viktigt att vi tar konjunktur och befolkningsprognoser på allvar. De budgetar som presenteras här idag baseras på ”…ett positivt födelse- och invandringsöverskott” som innebär att kommunens invånarantal ökar med ca 1066 personer fram till 2027. Prognoser från SCB och SKR säger tvärtom att det föds för få barn i Sverige och att en stram invandringspolitik leder till att andelen av befolkningen i arbetsför ålder (dvs de mellan 20-66 år) förväntas minska kommande fem-tio år. Det är, i det sammanhanget, värt att ha med sig att befolkningen under 2023 minskade med drygt 50 personer i Burlöv samtidigt som befolkningsprognosen som presenterades i början av året (alltså efter byggstoppet på Kronetorp) förutspådde en ökning med drygt 120 personer. Befolkningsprognosen som gjordes 2022 räknade med att Burlöv skulle öka med 600 personer fram till 2024. Håll detta i minne när det nu byggs två skolor på Kronetorp för 1200 elever och ni med emfas hävdar att inga skolor ska stängas. Är det realistiskt? Eller är det baserat på optimistiska och uppblåsta siffror över inflyttningsnetto och fertilitetskalkyler? Innan vi står inför fullbordat faktum behöver man ta sig en rejäl funderare kring om det faktiskt går ihop.
Vi vill ha en socialt hållbar kommun. Det är glädjande att se att man vill satsa på våra unga och äldre genom mötesplatser, lekplatser, fritidsgårdar och föreningsliv genom t.ex. upprustning av fotbollsplaner och ridhus. Däremot finns det mer att önska vad gäller arbetslösheten. Att vi har ett gott näringslivsklimat är i sig positivt men när får vi se att det också ger effekt på arbetslösheten? Trots att det finns över tusen företag i kommunen är det ändå bara en handfull av dessa som är intresserade av att erbjuda praktikplatser inom ramen för kommunens arbetsmarknadsåtgärder. Våga ställ krav på företagen! Inför sociala upphandlingar.
Vi vill ha en ekologiskt hållbar kommun. Ett första steg mot målet är förstås att ta reda på hur mycket utsläppsutrymme vi har och förbrukar. Att göra en koldioxidbudget vore därför inte bara bra utan nödvändigt. Det i sin tur skulle öppna dörren för att gå med i nätverket klimatkommunerna där kommunen både kan inspirera och inspireras till att göra mer. Luft- och vattenkvaliteten i kommunen har länge varit ett sorgebarn med stora utsläpp från vägar och jordbruk. Här behöver vi arbeta mer aktivt med åtgärder som t.ex. anläggande av våtmark vid Sege å eller cykel- och kollektivtrafiksatsningar.
Sammanfattningsvis, de budgetförslag som ligger på bordet idag innehåller en hel del positiva inslag och satsningar. Det som vi i Miljöpartiet dock ser som djupt problematiskt är att de baseras på överoptimistiska prognoser vad gäller befolkningsutvecklingen, att de inte tar höjd för ofinansierade satsningar (ex. UKN:s tilläggsäskande på 5 mnkr för ombyggnad av Möllegården och inrättandet av en ny samhällsbyggnadsförvaltning med två nya nämnder) och att de saknar tillräckligt ambitiösa satsningar och mål vad gäller hållbarheten. Hade vi haft resurser och möjligheter att göra en egen budget hade den sannolikt sett ganska annorlunda ut. Socialdemokraternas tillägg med satsningar på föreningsliv, hemtjänstpersonal och hjälpmedel är välbehövligt men vi vänder oss kraftigt mot att man delvis använder pengar från skolan för att finansiera detta. Med det sagt, gör vi ändå en helhetsbedömning som landar i att vi tycker att Socialdemokraternas budgetförslag är det något bättre förslag och yrkar därför bifall till deras förslag.
När vi så småningom blickar tillbaka på den här mandatperioden är det mycket troligt att förra veckans kommunfullmäktige kommer betraktas som det enskilt viktigaste sammanträdet. Anledningen är att det då fattades ett beslut som sannolikt innebär att både Burlövs skolor och ekonomi påverkas negativt för lång tid framöver. Jag syftar förstås på beslutet om att godkänna ett markanvisningsavtal med företaget Hemsö Benzelius AB som vill bygga en skola åt Internationella Engelska Skolan. Jag har i olika inlägg här på bloggen tagit upp turerna kring denna etablering och diskuterat konsekvenserna (se 1, 2, 3, 4) och Tankesmedjan Balans, som granskat den svenska skolan i många år, har också skrivit om det på sin blogg. Även om detta bara är första steget i en etablering av IES och det kommer följa fler beslut i kommunfullmäktige innan Hemsö gör verklighet av sina planer så blir det nu otroligt svårt att förändra utgången. Det som är kanske mest anmärkningsvärt med hela debatten är att styret konsekvent vägrat peka på någon slags evidens kring att IES verkligen kommer innebära att vi får en mer högkvalitativ eller kostnadseffektiv skola. Samtidigt har vi i oppositionen (S, V och MP) gett flera exempel på kommuner där IES etablering inneburit motsatsen (dvs en sämre fungerande skola för de elever som är i störst behov i kombination med en kostnadsexplosion för kommunen). Det är frustrerade när det inte spelar någon roll vilken fakta man slänger på bordet för styret är inte intresserade av att lyssna på eller ens ta reda på fakta. Argumentet från styrets sida har hela tiden varit att valfriheten måste värnas (oavsett vad det kostar!) och det är tydligt att det här är en ideologisk fråga för dem. På kommunfullmäktigemötet blev det närmast komiskt när SD:s skolpolitiska talesperson, Mats Hedenström, gick upp i talarstolen och försökte verka nyanserad genom att säga att han minsann kunde se både för- och nackdelar med en etablering. Fördelen var så klart valfriheten och nackdelen var att man inte pratade svenska på skolan.
En annan ekonomiskt viktig fråga av större dignitet var också uppe på dagordningen. Det handlar om avloppstunneln och nya avloppsreningsverket Sjölunda (eller MAXIMA-projektet som det kallas efter den romerska underjordiska avloppskanalen som fortfarande är i bruk(!)). Det här projektet har varit en följetong i media senaste åren främst eftersom Lund har velat fram och tillbaka kring om de ska vara med eller utveckla deras egna reningsverk Källby. Nu har de bestämt sig för att hoppa på tåget till allas(?) stora förtjusning och i princip alla inblandade kommuner har nu röstat igenom förslaget. Nu på torsdag (30/5) röstar man om det i Lomma och det enda som återstår sen är att man också ska klubba beslutet i VA Syd. Den totala notan beräknas landa på 17,5 miljarder kronor, byggstart beräknas ske under 2027 och det förväntas driftsättas 2035. Det kommer förstås innebära en hel del tålamodsprövningar för de hushåll som drabbas av grävarbeten och annat. På kartan nedan ser man hur linjesträckningen (grön linje) är tänkt att gå.
Det som är positivt för Burlövsbornas del är dock att VA-taxan, trots den massiva investeringskostnaden, förväntas bli lägre under förutsättning att befolkningsprognosen slår in. Till det ska dock sägas att befolkningsprognosen så långt fram i tiden är mer av en gissning än sanning.
Låt oss avsluta detta inlägg i dur. Jag hade en motion uppe som, hör och häpna, röstades igenom! Motionen handlade om trygghetsvärdarna och jag eftersökte en extern utredning av vilka effekter de det facto haft för det trygghetsskapande- och brottsförebyggande arbetet. Problemet med införandet av trygghetsvärdar (som styret gjorde föregående mandatperiod) är nämligen att vi inte vet om de faktiskt haft en positiv effekt på tryggheten i kommunen för man har aldrig utvärderat insatsen. Vi i Miljöpartiet har dessutom varit kritiska till att man lade ner Fältgruppen som har en helt annan kompetens att arbeta med trygghetsarbete utifrån relationsskapande insatser. Kommunstyrelsen har nu fått i uppdrag att tillsätta en extern utredning som bl.a. utreder dess effekter och resultatet av utvärderingen ska redovisas för kommunstyrelsen senast i mars 2025. Efterlängtat och välbehövligt!
Sydsvenskan publicerade ett debattinlägg nu i veckan som jag skrev tillsammans med Viktor Eriksson (S) och Andreas Bexell (V) angående etableringen av Internationella Engelska Skolan i Burlöv. Nu på måndag kommer vi rösta i kommunfullmäktige om ett markanvisningsavtal som ger byggherren Hemsö rätt att bygga skola åt IES.
Tankesmedjan Balans plockade upp nyheten nu på morgonkvisten och skrev en mycket läsvärd artikel om det. Man skriver bl.a. att det faktum att kommunen vägrar göra en konsekvensanalys ”…är bland det konstigaste vi läst, trots att vi granskat den svenska skolan i många år” och att ”[d]en politiska majoriteten i Burlöv har gjort ett aktivt val att inte berätta för medborgarna om de negativa konsekvenserna”. Du hittar artikeln här
Årets första fullmäktige har gått av stapeln och då bjöds vi bl.a. på inspel om Tora Vega-gymnasiet och vad som ska hända vid ICA i Åkarp. Dessutom röstades det om min motion angående etablering av ett Naturum. Mycket nöje!
Burlövs kommun kommer fr.o.m. höstterminen 2024 för första gången kunna erbjuda gymnasieutbildning genom två gymnasieprogram, barn- och fritidsprogrammet och försäljnings- och serviceprogrammet. Ett glädjande besked som innebär att det nu äntligen kommer vara möjligt för barn och unga att, inom kommunens gränser, fullfölja sin skolgång från förskola hela vägen till gymnasieexamen. Det kommer dock inte vara kommunen som är huvudman för skolan utan den kommer drivas av den privata stiftelse som står bakom folkhögskolan Tora Vega (f.d. Hvilan).
Själv tog jag del av nyheten då jag av en händelse råkade surfa in på folkhögskolans hemsida. Det förvånade mig att jag inte kände till de här planerna och jag började därför leta mig igenom utbildnings- och kulturnämndens protokoll för att se om jag missat informationen. Jag blev dock inte klokare för det fanns inte protokollfört någonstans. Hade utbildnings- och kulturnämndens ordförande missat att informera såväl sin egen nämnd som kommunfullmäktige? Visste inte heller han om att det kommer starta upp en gymnasieskola? Jag bestämde mig nu, 15 november, för att lämna in en interpellation med följande tre frågor:
Svaret dröjde. Inte förrän samma dag som kommunfullmäktige ägde rum (5 februari) fick jag ett skriftligt svar från ordföranden vilket förstås gjorde det helt omöjligt för mig att hinna läsa och förbereda mig på debatt. Att svaret kommer så sent är dessutom ett tydligt avsteg från den arbetsordning vi har som säger att ”den ledamot som har ställt interpellationen bör få del av svaret dagen före den sammanträdesdag då svaret ska lämnas” (KS/2022:389-003 s.8/11). Men vad svarade ordföranden då? Jo, i korta drag:
Båda de här svaren är för mig otroligt häpnadsväckande. För det första är det märkligt att kommunens högste skolpolitiker inte har fått kännedom om att en ny skola ska öppnas förrän mindre än ett läsår innan de slår upp portarna. I det här fallet är det förvisso så att det inte finns några andra gymnasieskolor i kommunen så man riskerar inte att dräneras på elever vilket skulle ha en direkt påverkan på kommunens ekonomi. Men lek med tanken att en fristående grundskola med ett par hundra elever får för sig att öppna och att kommunen inte vet detta förrän ett halvår innan. Det finns då ingen möjlighet att justera i budgeten (som beslutas i juni föregående år) eller anpassa verksamheten för det faktum att vi plötsligt kan stå med en stor överkapacitet och pedagoger utan klasser. Det borde vara en absolut självklart att kommunen blir informerad så fort en aktör ansöker om att få starta och inte först när ansökan blivit godkänd.
För det andra är det ett mysterium varför man som ordförande i utbildnings- och kulturnämnden inte tycker det är värt att titta på vad en etablering innebär för kommunen både ur ett positivt och negativt perspektiv. Grejen är nämligen att ett sådant här beslut onekligen får konsekvenser för kommunen och att då inte göra en konsekvensanalys kan innebära att man hamnar i ett läge där budgeten inte håller eller att annan service blir lidande.
Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna så är det viktigt att förstå att olika gymnasieutbildningar kostar olika mycket och varje Burlövselev som väljer att studera på Tora Vega måste kommunen ersätta i enlighet med en prislista. För elever som går på försäljnings- och serviceprogrammet betalar kommunen ett grundbelopp på 109.200:-/elev år och för elever som går på barn- och fritidsprogrammet betalar man 112.400:-/elev och år. Det ”dyraste” gymnasieprogrammet är naturbruksprogrammet som kostar 312.500:- och det ”billigaste” är ekonomiprogrammet som kostar 97.700:-. Det betyder att varje elev som väljer att läsa på Tora Vegas barn- och fritidsprogram istället för ekonomiprogrammet på en fristående skola i Lund kostar drygt 15.000:-mer per år. Och notera nu att detta handlar om att eleven väljer en annan FRISTÅENDE skola. Väljer eleven att gå på en kommunal skola istället för en fristående skola beräknas kostnaden utifrån mottagarkommunens självkostnad så då skiljer det alltså i kostnad om en elev väljer samhällsprogrammet i Eslöv eller samhällsprogrammet i Lund. Ett exempel; ponera att Tora Vega har två klasser inom varje program á 30 elever. Det ger en total på 120 elever per årskurs. Om en bråkdel av dessa, säg 20 st, är Burlövsungdomar som tycker det är ganska nice att inte behöva pendla till Lund och Malmö och därför väljer barn- och fritidsprogrammet istället för samhälls- eller ekonomiprogrammet i våra grannkommuner kommer Burlöv betala 15.000:- * 20 = 300.000:- mer varje år. Ett tre år långt gymnasieprogram innebär då att kommunen totalt betalar nära 1 miljon kronor mer. Och detta var bara ett lågt räknat exempel.
Utöver de ekonomiska konsekvenserna medför säkerligen en etablering ett flertal andra konsekvenser som kommunen kan behöva förbereda sig på. Det kan t.ex. vara bra om kommunen är förberedd på att kunna erbjuda praktikplatser på förskolor eller kommunala serviceinrättningar (med tanke på programinriktningarna, barn- och fritidsprogrammet och försäljningsprogrammet). Att inte förbereda kommunen på det här är totalt ansvarslöst. Föreställ er att man hade haft samma inställning om ett stort företag vill etablera sig i kommunen. Kan det då inte vara bra att göra en konsekvensanalys över exempelvis vad det innebär för vår infrastruktur eller arbetstillfällen? Om, gud förbjude, ett kriminellt gäng skulle etablera sig i kommunen, kan det då inte vara värt att tänka ett litet varv kring konsekvenserna och hur vi bäst ska kunna arbeta mot att de får fäste? Eller ska man, som UKN:s ordförande menar, gå in med inställningen att det råder fri etableringsrätt så vi som kommun ska inte bry oss om vad andra aktörer gör?
Extra intressant i sammanhanget är att ordförande i sitt svar dessutom medger att gymnasiet som budgetpost varit underfinansierad sedan många år vilket i sig borde vara en varningsklocka och en anledning till att kanske börja göra de där analyserna.
Om du någon gång handlat på ICA i Åkarp har du kanske funderat över den där inhägnade silon som är granne med parkeringen och vad den används till? På uppmaning från en intresserad medborgare frågade jag kommunstyrelsens ordförande om kommunen inte hade kunnat öppnat upp och nyttja platsen till en minipark, lekplats eller annan offentlig miljö. Dessvärre var svaret något av en besvikelse. Silon och tillhörande hus har en gång i tiden använts som vattenverk men idag står den oanvänd. VA-syd har dock EVENTUELLT ett intresse av att ha kvar silon utifrån ett beredskapsperspektiv och kommunen inväntar därför att VA-syd ska få tummarna ur röven och göra en behovsutredning. Kommer VA-syd då fram till att de inte har någon nytta av den så kan kommunen KANSKE tänka sig att använda marken till annat. Jag ställde då en följdfråga och undrade om det fanns någon tidsplan för den här utredningen men det kunde förstås inte ordförande säga. P.S Jag har varit i kontakt med VA-syd som lovade att de skulle återkomma med svar denna vecka men har ännu inte fått någon återkoppling. Fortsättning följer.
Kronetorps mölla är en liten pärla och kanske också kommunens mest unika plats. Området bjuder på en fantastisk utsikt över jordbruksslätten och hade kunnat vara ett populärt utflyktsmål. Dessvärre är det alldeles för få som hittar dit och bortsett ett fåtal evenemang under året så är det sällan man hör människor prata om det som just ett utflyktsmål. Problemet är väl att det i dagsläget inte bjuder på så mycket mer än just en utsikt och att det är lite bökigt att ta sig dit. Hade man valt att lägga lite pengar på exempelvis utställningslokal, återkommande aktiviteter, möjligen ett café eller en restaurang så är jag dock helt övertygad om att det haft stor potential till att vara ett vattenhål och samlingsplats inte bara för kommunens medborgare utan också för besökare från kranskommunerna. Av den anledningen lade jag in en motion där jag önskade att man från kommunens sida etablerade ett Naturum på platsen. Naturum är ett varumärke som ägs av Naturvårdsverket och är tänkt som en ”port mot naturen” där besökare både kan få kunskap och inspireras till att upptäcka en specifik biotop eller speciellt naturområde.
Både UKN (utbildnings- och kulturnämnden) och kommunstyrelsen har haft möjlighet att yttra sig över motionen och gensvaret har varit förvånansvärt positivt. Man är positiv till att en sådan satsning skulle förbättra ohälsotalen, den fysiska inaktiviteten och den psykiska ohälsan, samt att en kunskapshöjning gällande natur och klimat bidrar till att boende i kommunen vill ta hand om sin närmiljö på ett bättre sätt. Men när det nu skulle beslutas om det i fullmäktige var det uppenbart att man inte var ett dugg intresserad av en sådan här satsning. Då försökte jag ändå vara så inspirerande jag kunde genom att sätta Kronetorps mölla i ett större sammanhang och visa vilket fantastiskt kulturarv vi har här:
”Kronetorps mölla och det öppna jordbrukslandskapet är en stark symbol för kommunen men också en symbol för det samhälle som en gång fanns. Rör vi oss några kilometer längre bort hamnar vi vid en annan stark symbol för en ny tidsera, Sockerbruket. Fortsätter vi sedan ytterligare några hundra meter därifrån kommer vi fram till kapitalismens högborg, Burlöv Center. Inom en radie av någon enstaka kilometer har vi då förflyttat oss från det agrara jordbrukssamhället till industrisamhället och landat i konsumtionssamhället. Då har vi också gjort en tidsresa över inte bara vår kommuns historia, och tre symboliskt viktiga platser, utan också vårt lands historia och faktiskt t.o.m. Europas historia! Hur många platser i Sverige tror ni kan erbjuda den tidsresan inom ett sådant begränsat avstånd? Här har vi ett kulturhistoriskt arv att förvalta som, rätt paketerat och marknadsfört, hade kunnat ge ett lyft till kommunen och skapa ett utflyktsmål som skolklasser från hela landet hade haft intresse av att besöka.
Någon kanske invänder att det snarare är ett kulturcentrum än ett Naturum vi då borde skapa på den här platsen. Men då förstår man inte att kultur och natur hör ihop. Ett Naturum är en port mot naturen och självklart ska odlingslandskapet vid möllan, naturen, stå i centrum. Kronetorps mölla och landskapet där talar om för oss hur naturtillgångar var en förutsättning både för livet på landsbygden och för den framväxande industrialiseringen. Sockerbruket med dess imponerande arkitektur vittnar om stadens födelse men också om människans försök att härska över naturtillgångar och resurser. Tillsammans berättar de historien om samspelet mellan människa och natur.
Man ska alltså inte se en sådan här satsning som en isolerad sak som ’bara’ ger oss ett nytt utflyktsmål utan det ger oss ett ansikte och sätter kommunen på kartan. Vi blir mer än en genomfartsled mellan Malmö och Lund.”
Så här lät det från talarstolen när jag försökte övertyga ledamöterna. Tråkigt nog valde samtliga övriga partier att rösta ned förslaget. Än mer deprimerande var att höra politiker gå upp i talarstolen bara för att håna. Ingen kritik, inga synpunkter och inga idéer kring vad man själv tycker vi borde göra istället utan enbart en syrlig kommentar från Katja Larsson (S) om att vi redan har en tidslinje i fullmäktigesalen i form av en vävd matta på väggen. Man blir less helt enkelt.
Två andra ärenden av intresse vid detta fullmäktige var att befolkningsprognosen och de tekniska ramarna för kommande budget fastställdes samt att ärendet om införande av avgifter för hjälpmedel till personer med olika funktionshinder nu officiellt klubbats igenom.
Tobias Steen (MP) 