Etikett Skola

Gästinlägg: Marknadsskolans konsekvenser

tobbesteen 1 kommentar

“Helt fantastiskt” — “Jag skrattade mycket” — “Jag blev rädd”.
När Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Burlöv bjöd
medborgarna på stå-upp och föreläsning på temat “Marknadsskolan och dess
konsekvenser” blandades humor och allvar.

Med anledning av att styret, bestående av M, C och L med stöd av SD har
bjudit in Internationella Engelska Skolan att bygga och öppna en skola i
Burlövs kommun, tog V, S och MP gemensamt initiativ att bjuda alla
Burlövs medborgare på stå-upp komik med Malin Appeltoft och föreläsning
med Åsa Plesner från tankesmedjan Balans.

Fr. v. Viktor Eriksson (S), Tobias Steen (MP), Andreas Bexell (V), Åsa Plesner (Tankesmedjan Balans), Malin Appeltofft. Foto: Amanda Morrill

Det är lite kylslaget på Folkhögskolan Tora Vegas gård den 4:e november,
men trots det, och trots att det är lördagseftermiddag, samlas människor
från alla riktningar för att gå på stå-upp och föreläsning.

Malin Appeltoft inleder med stå-uppkomik om livet som förälder och
lärare, och presenterar därefter Åsa Plesner från Tankesmedjan Balans.
“Vad roligt att så många har valt att lägga sin lördagseftermiddag på
att lyssna på en föreläsning om finansiering av offentlig verksamhet”,
öppnar Åsa, för att gå vidare i en pedagogisk genomgång om hur det
svenska friskolesystemet kan utnyttjas för att tillförskansa sig så
mycket skattepengar som möjligt. När hon är klar har alla i salen lärt
sig hur regler kan kringgås och vinster gömmas undan.

“Det här ger oss på fötterna inför kampen”, säger Amanda Morill, som är
V:s gruppledare i kommunfullmäktige, “och ger oss politiker tydliga
tecken att spana efter och göra medborgarna uppmärksamma på. Dessutom
ger vi en bra signal till väljarna att V, S och MP gör något
tillsammans, och det ger oss en fördjupad och gemensam bild av
problemet. Det bådar gott inför framtida samarbeten.”

“I debatten kommer delarna fram var för sig”, säger Viktor Eriksson, som
är lokal S-ordförande, “men när Åsa visar helheten så är det ju
förjävligt! Mönstret visar hur man kan lura till sig skattebetalarnas
pengar.” Viktor tyckte också att arrangemanget visar på styrkan med att
samarbeta i specifika sakfrågor. “Det ger en tyngd, och det öppnar för
andra att vara med. Det var ju inte bara folk från S, V och MP här
idag.”

“Malin var jätterolig, och Åsas sammanfattning av friskolesystemet var
belysande och intressant”, säger Tobias Steen, MPs lokala ordförande.
“Jag hoppas att vi kan göra fler arrangemang tillsammans och visa att vi
är en stark opposition.”

“Det märktes att både Malin Appeltoft och Åsa Plesner är lärare” säger
Liisa Norén, som sitter i Vänsterpartiets föreningsstyrelse. “Åsa kunde
så konkret visa hur friskolor kringgår behörighetskrav genom att
anställa lärare som undervisar på engelska, hur de kan ge glädjebetyg i
ämnen som inte har nationella prov — och hur de använder bokföring för
att gömma undan sina vinster. Det kände i alla fall inte jag till
tidigare.”

“Många av oss har haft en bild av att systemet är konstigt och inte
fungerar, men det här ger oss konkreta argument om varför”, säger
Viktor.

“Jag hade inte förstått hur allvarliga konsekvenser det här kan få”,
säger Kerstin Lidén från Vänsterpartiet. “Hur kommer det att gå för
barnen i skolorna i kommunen — och hur kommer det att gå för kommunens
ekonomi? Det var tur att Malin Appeltoft var där och lättare upp
stämningen, annars hade jag gått hem och väntat på domedagen!”

Andreas Bexell (V)

Om vikten av att skruva fast tvålbehållare, avkastningskrav och utsläppsminskningar

tobbesteen Lämna en kommentar

I måndags var det kommunfullmäktigemöte och ärenden som behandlades var bl.a. en motion från yours truly om medlemskap i Klimatkommunerna samt en rapport kring huruvida de kommunala bolagen bedrivit en ändamålsenlig verksamhet under föregående år (2022). Två interpellationer besvarades också av kommunstyrelsens ordförande respektive utbildnings- och kulturnämndens ordförande.

Amanda Morrill (V) hade lämnat in en interpellation angående Burlövsbadet där Vänsterpartiet önskade svar på varför det är oplanerade stängningar titt som tätt och problem med bl.a. dålig lukt samt bristande tillgång till tvål i dusch och hygienutrymmena. Jag besöker själv badhuset ganska ofta eftersom jag har barn som går i simskola men har inte reagerat på att det skulle vara så mycket sämre än badhus generellt. Att det blir oplanerade stängningar p.g.a. fel bakteriehalt verkar till exempel vara något som är mer regel än undantag och något man kanske får räkna med när det gäller en så komplex verksamhet. Utbildnings- och kulturnämndens ordförande, Kristoffer Daag (L), gav ett långt och uttömmande svar och man får nog konstatera att det görs stora ansträngningar för att hålla badet i bra skick. Stängningar beror i regel på att man tar det säkra före det osäkra och små som stora felanmälningar tas på stort allvar. Visst, vad gäller tvålbehållarna i duschutrymmena kan man tycka att det är lite klantigt att man, i ett våtutrymme, försökt tejpa upp (!) dem. Och förklaringen, att man nu inte har pengar i driftsbudgeten för att ”fackmannamässigt” skruva fast dem, känns ärligt talat lite konstig (är det verkligen en så stor kostnad?). Men det arbetas åtminstone på en lösning och jag känner mig på det stora hela relativt trygg med hur badhuset sköts.

Ur svar på Interpellation från Amanda Morrill (V) angående Burlövsbadet

Jonna Stålring Westerberg (S) hade lämnat in två interpellationer varav den ena besvarades av kommunstyrelsens ordförande under detta möte. I korthet undrade Stålring Westerberg om kommunen har för avsikt att köpa loss Åkarps gamla stationshus. Sara Vestering (M), kommunstyrelsens ordförande, gav inget exakt besked utan hänvisade till att Trafikverket just nu genomför en undersökning av husets skick (en undersökning som skulle varit gjord och redovisad i augusti!) och att kommunen avvaktar denna rapport. Så snart kommunen får tillgång till rapporten (och man har alltså ingen aning om när detta sker!) så kommer man genomföra egna syner med konsulter och eventuellt inleda dialog kring pris med Trafikverket.

Stationshuset

Kommunen har både ett antal hel- eller majoritetsägda bolag och bolag som man äger tillsammans med andra kommuner. Varje år prövar kommunstyrelsen om dessa bolag har skött sin verksamhet så som ägardirektiven föreskriver och att de hållt sig till det fastställda kommunala ändamålet. Samtliga bolag bedömdes nu för år 2022 ha arbetat ändamålsenligt. Kommunstyrelsen hade dock en anmärkning och det gällde den ekonomiska förvaltningen av Burlövs Bostäder AB (dvs det kommunala fastighetsbolaget). I Burlövs Bostäders ägardirektiv finns nämligen ett avkastningskrav som innebär att avkastningen ska uppgå till 4%. Det betyder alltså att fastighetsbolaget ska ge tillbaka en vinst till ägaren (Burlövs kommun) som motsvarar 4% av bolagets bokförda värde. Under 2022 motsvarade bolagets resultat en avkastning på 2,9% vilket man nu tycker är för lågt. Kommunstyrelsen har därför beslutat att uppmana bolagsägaren att vidta åtgärder för att uppfylla kraven avseende ekonomisk förvaltning. Jag har i ett tidigare blogginlägg tagit upp det faktum att Burlövs kommun är en av de kommuner i Sverige som haft högst hyreshöjningar under det gångna året och man behöver ju inte vara konspirationsteoretiker för att räkna ut sambandet mellan hyreshöjningar och ”åtgärder för en ökad avkastning”. För i grund och botten måste man ju antingen sänka sina kostnader eller öka sina intäkter om avkastningen ska öka. Att höja hyrorna blir då ett enkelt sätt att låta hyresgäster med små ekonomiska resurser stå för notan.

Min motion om medlemskap i föreningen Klimatkommunerna röstades, inte oväntat, ned. Klimatkommunerna är ett kommunalt och regionalt klimatnätverk vars syfte är att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige. För närvarande är 51 av landets kommuner och regioner medlemmar varav en hel del från Skåne (Helsingborg, Hässleholm, Kristianstad, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Region Skåne, Simrishamn och Vellinge). Dessutom är ett flertal andra kommuner delaktiga som observatörer vilket är ett slags första steg där man får sitta med och undersöka om ett medlemskap är av intresse. Det som framför allt är bra med det här nätverket är att det innebär att kommunen de facto måste börja arbeta med utsläppsminskningar och sätta upp mål för sina utsläpp. Burlövs kommun vill gärna framhålla att man är en hållbar kommun och att de här frågorna är viktiga för kommunen men än så länge känns det mest som tomma ord och löften. Att å ena sidan säga att man har som mål att kommunen ska vara hållbar men å andra sidan inte våga sätta upp konkreta mål för utsläppsminskningar håller helt enkelt inte. Kommunledningsförvaltningen tycks i stort instämma i vikten av att arbeta med frågorna men de föreslog ändå att motionen skulle avslås med argumentet att ”det är viktigare att prioritera utvärdering av befintligt klimatarbete” först. Då ska man ha i minne att motionen hade två att-satser varav den första att-satsen faktiskt innebar just att Burlöv ska arbeta för att på sikt kunna bli medlemmar (läs: exempelvis utvärdera befintligt klimatarbete). Detta var också något som Vänsterpartiets Andreas Bexell framhöll i talarstolen med orden ”det är märkligt att man yrkar avslag genom att argumentera för ett bifall”. I slutändan blev det ändå bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som ville bifalla motionen. Socialdemokraterna valde att avstå från att rösta och övriga partier röstade för ett avslag.

Till sist vill jag passa på att påminna/upplysa om att slutet på veckan bjuder på en hel del godis (både bokstavligt och bildligt!). Den 2-3 november mellan kl. 17-19 så är det Miljöpartiets dagar på Burlöv Center under kommunens arrangemang Möt Burlövs politiker.  Kom gärna förbi och säg hej, drick en kopp kaffe eller bara ta det lugnt en stund. På lördag, den 4 november, är det sedan dags för höstens stora happening: Stand up + föreläsning om marknadsskolan! På Tora Vega folkhögskola (f.d. Hvilan) i Åkarp kommer Malin Appeltofft (lärare och bl.a. känd från radiodokumentären ”Min roliga fru”) köra stand up och Åsa Plesner från tankesmedjan Balans föreläser om marknadsskolans konsekvenser. Det här är ett samarrangemang som vi i MP har tillsammans med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och ABF med anledning av att Internationella Engelska Skolan tänkt etablera sig i Kronetorp. För de som har Facebook kan man läsa mer om eventet här. Det är helt gratis så missa inte detta!

Är politikerna i Burlöv köpta av riskkapitalister och näringsliv?

tobbesteen 3 kommentarer

Något jag alltid uppskattat med lokal kommunpolitik till skillnad från rikspolitiken är att man ofta hanterar vardagsnära frågor där man söker gemensamma lösningar oberoende av vilken politisk färg man tillhör. På riksnivå tenderar den politiska debatten istället hamna kring ideologiska strider och om ett förslag kommer från ”motståndarsidan” röstas det ofta ned oavsett om förslaget går i linje med vad ens egna parti tycker. Ett talande exempel på detta är när Miljöpartiet förra året lade fram ett utskottsinitiativ där man ville stoppa importen av rysk energi men som övriga partier valde att rösta nej till av den enkla anledningen att man inte vill ”legitimera miljöpartistisk politik”. I kommunpolitiken är man lite friare att förhålla sig till den praktiska politiken och det är inte ovanligt att det ingås ”oheliga allianser” mellan partier som på nationell nivå aldrig skulle fundera på att samarbeta. Det är inte heller helt ovanligt att lokala företrädare förespråkar en politik som går på tvärs med vad moderpartiet tycker i frågan eftersom man lokalt faktiskt måste hantera konsekvenserna på ett helt annat sätt än man behöver göra i rikspolitiken. Moderattoppen i Lomma, Robert Wengléns, ställningstagande kring vinstdrivande friskolor är ett utmärkt exempel på detta. I min värld är politik som bäst när den ser till medborgarnas bästa och struntar i vilket parti som lagt fram förslaget utan enbart ser till förslagets intention och innehåll. Inför veckans fullmäktigemöte var jag därför glad och uppspelt över vad jag trodde var just ett sådant ställningstagande. Miljöpartiet hade nämligen en motion uppe för omröstning som tidigare hade röstats igenom i både socialnämnden och kommunstyrelsen, något som normalt sett betyder att den även kommer gå igenom i kommunfullmäktige. Men kvällen slutade i moll för det visade sig att de styrande partierna istället valde att tvärvända och skicka tillbaka ärendet. Jag återkommer strax till vad som hände men först lite kommentarer kring några andra ärenden som var uppe på dagordningen.

Costco-planen klubbad

Costco kommer etablera ett varuhus i Stora Bernstorp. Vi i Miljöpartiet har varit och är fortsatt starkt kritiska till dessa planer men nu var ärendet uppe för debatt och dessvärre var det inget annat parti som valde att rösta med oss. Förutom att man kan ha invändningar mot Costco som företag i sig är det anmärkningsvärt att man accepterar en detaljplan som, enligt VA-syds utredningar av dagvattenhanteringen, innebär stora risker för översvämning. Costco har nämligen haft synpunkter på att marken egentligen är i minsta laget för den mängden parkeringsplatser man har tänkt sig så för att blidka deras önskemål har man valt att ge de rätt att hårdgöra i princip HELA ytan utan några som helst krav på att en viss del av marken måste vara genomsläpplig för rening och fördröjning av dagvatten. På fullmäktige utspelades dessutom en otroligt märklig scen efter att beslutet klubbats. Då bjuder nämligen kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), upp representanter från Costco och övriga exploatörer till talarstolen för att tacka kommunen och kommunfullmäktige för stödet(!). Otroligt anmärkningsvärt att man så ogenerat visar att styret är en lojal kompis till näringslivstopparna. Snacka om att staten och kapitalet sitter i samma båt.

Interpellation om Internationella Engelska skolan (IES)

Som om inte det var nog fick vi ytterligare ett bevis på de täta banden mellan kommunstyret och näringslivet när en interpellation om Engelska skolan initierad av Vänsterpartiets Amanda Morrill behandlades. En interpellation är alltså detsamma som en fråga ställd till någon ansvarig politiker. På kommunens hemsida kan man sedan den 14 juni i år läsa att kommunen och IES valt att ingå en avsiktsförklaring om en etablering. Det som Vänsterpartiet nu önskade svar på var hur det kommer sig att kommunstyrelsens ordförande (kso) uttalar sig i kommunens namn utan att frågan om avsiktsförklaring behandlats i någon berörd nämnd eller kommunfullmäktige. Svaret som gavs av kso, Sara Vestering (M), var egentligen bara en definition av vad en avsiktsförklaring är för något (”KF_2023-09-25 – Protokoll” s. 14). Goddag yxskaft typ. Både jag och Socialdemokraternas ordförande, Viktor Eriksson, passade då på att lyfta en annan aspekt av det som stod i ovan nämnda artikel. Artikeln är nämligen mer eller mindre formulerad som ett reklamblad för IES. Vi kan t.ex. läsa att ”IES är känt för sin framstående pedagogik, höga akademiska standarder och internationell atmosfär. Genom att öppna en skola i Burlövs kommun kommer IES att erbjuda elever en unik möjlighet att utveckla sina språkfärdigheter och få en stark akademisk grund för sina framtida studier och yrkesliv.” och att ”[e]tableringen av IES i Burlövs kommun kommer att ge barn och ungdomar en unik möjlighet att utveckla sitt språkliga medvetande och en möjlighet att bejaka sin nyfikenhet genom spännande möten med en internationell lärarkår”. Att IES också är kända för usla löner, dålig arbetsmiljö, en pressad och stressad lärarkår, glädjebetyg och godtyckliga avstängningar framgår såklart inte i den här artikeln och slutsatsen blir ju då onekligen att det här är att betrakta som marknadsföring av en enskild aktör. Enligt kommunallagens likställighetsprincip får inte en kommun behandla aktörer olika vilket alltså i praktiken innebär att styret här i Burlöv kommer behöva marknadsföra även andra aktörer på ett liknande sätt. Frågan är dock om styret inklusive Sverigedemokraterna skulle vara lika intresserade av att prata om att ”utveckla språkliga färdigheter” och ”unika möjligheter att möta en internationell lärarkår” om exempelvis en religiös friskola skulle vilja etablera sig? I think not.

Antagande av detaljplan för Västervångskolan

På tal om skolor så klubbades också detaljplanen för den nya kommunala skolan, Västervångskolan, som planeras på Kronetorpsområdet. Här planeras i ett första skede för en kommunal skola F-6 (förskoleklass-årskurs 6) med 600 elever som står färdigt maj 2026. Man har dock för avsikt att avveckla Vårboskolan i Arlöv som högstadieskola och färdigställa en ny 7-9 skola på Kronetorp år 2029 (13.6 Lokalbehovsanalys för UKN 2023-2032). Troligen kommer Västervångskolan i ett inledande skede behöva användas som F-9 skola fram tills den nya högstadieskolan står färdig och därefter, fr.o.m. 2029, bli en renodlad F-6 skola.

Illustrationsbild Västervångskolan

Västervång blir ett bra tillskott och ger ett påkostat intryck. Den är snygg helt enkelt och bidrar förhoppningsvis till ett ansiktslyft för området i stort. Sen tycker jag personligen det är synd att man väljer att satsa på stora centrala skolor istället för att bygga mer småskaligt. I min värld är det bättre att bygga skolor för 100-200 elever runtom i kommunen eftersom stora centrala skolor både riskerar att medföra längre skolvägar (läs: mer bilåkande) och framför allt ökar otryggheten och den sociala oron. Jag har också vissa farhågor kring inomhusmiljöerna som man än så länge bara fått se några tidiga illustrationsexempel på. I dessa verkar en genomgående tanke vara lek och rörelse vilket bl.a. innebär att man har placerat ut ribbstolar, ringar och löparbanor i korridorerna. Att ha elever tjoandes och springandes runtom sig verkar kort sagt något ogenomtänkt och det hoppas jag innerligt man inser tids nog.

Motion om sociala upphandlingar

Avslutningsvis återknyter vi till det som jag nämnde i det inledande stycket, motionen om sociala upphandlingar. Motionen handlade alltså om att vi som kommun ska införa en modell där man ställer krav på att företag, för att vinna en kommunal upphandling, måste erbjuda jobb, utbildning eller praktikplats till personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det här är något som redan införts i kommuner som Lund, Malmö och Helsingborg och som t.ex. Sydsvenskan rapporterat om. Det är också något som tjänstemännen här i kommunen efterfrågat. Motionen skickades för beredning i februari i år och har som sagt behandlats i både socialnämnden och kommunstyrelsen. Socialnämnden och dess ordförande, Mia Eldh-Holmqvist (M), beslutade i april i år att man ville ställa sig bakom motionen och förordade bifall. Kommunstyrelsen beslutade så sent som för två veckor sedan att ställa sig bakom och föreslå kommunfullmäktige att bifalla motionen. Helt plötsligt väljer dock samma Eldh-Holmqvist att gå upp och yrka för att ärendet ska återremitteras (skickas tillbaka) eftersom det tillkommit ny information på sittande möte. Så vad är det då för ny information som framkommit? Det kunde Eldh-Holmqvist själv inte svara för när nämndssekreteraren bad henne ge en motivering till sitt yrkande. Kan det möjligen vara så att det helt enkelt handlar om att man ”inte vill legitimera Miljöpartistisk politik”? Eller handlar det om att man är så beroende av Sverigedemokraterna att man låter de diktera och styra lite som de vill? För man ska veta att det enda parti som opponerat sig mot den här motionen tidigare är just Sverigedemokraterna. Politik när den är som sämst är när man väljer att rösta ned förslag för att det råkar komma från en politisk motståndare och när man väljer bort medborgarnas bästa till förmån för egna personliga aversioner.

Debatt: Vad bidrar IES och marknadsskolan till egentligen?

tobbesteen 1 kommentar

Med anledning av en artikel som publicerades i Sydsvenskan den 20 juli angående Engelska skolans etablering i kommunen följer här ett debattsvar på det som framför allt Kristoffer Daag (L) uttryckte.

Bild: Oleksandr Canary Islands

Det politiska styret jublar över att Engelska skolan ska etableras i Burlöv. Man hävdar att det inte kommer göra någon skillnad för kommunens ekonomi och sjunger en lovsång för den fantastiska valfriheten. Ett tondövt uttalande som får en att undra om de levt under en sten det senaste decenniet och helt missat den svidande kritik som både Engelska skolan och andra riskkapitalbolag i skolbranschen fått.

Låt oss börja med det här med ekonomin. Det är riktigt att kommunen slipper investeringskostnaden för uppförandet av huset men att påstå att kommunens ekonomi därmed inte påverkas är, om inte vilseledande, så ett bevis för att man inte klarar av att tänka längre än näsan räcker.

För det första är det så att skolpengen följer med eleven och det innebär att varje elev som väljer en privat friskola istället för en kommunal också innebär ett intäktstapp för kommunen. Skolpengen ska täcka skolornas kostnad för elevens undervisning men också kostnader för t.ex. måltider och elevhälsa. Inbakat i bidraget är dessutom en lokalkostnadsersättning och den är lite extra intressant att syna. Enligt en likvärdighetsprincip så har fristående skolor rätt till samma ersättning för sina lokaler som kommunen betalar för sina. De fristående skolorna kompenseras alltså för lokalkostnader som KOMMUNEN har vilket innebär att Engelska skolan och andra fristående skolor tjänar på att kommunens lokalkostnader ökar till följd av att antalet elever per kvm minskar. Lät det rörigt? Så här, varje år budgeterar man för kommunens lokalkostnader för nästkommande år. Den budgeterade summan dividerar man sedan med antalet elever på varje skola och skolorna erhåller därefter ersättning per elev. Fristående skolor har sedan rätt till samma ersättning så vad Engelska skolan har för faktiska lokalkostnader är enligt den här beräkningsmodellen totalt ointressant. Såvida kommunen inte väljer att helt avveckla skolorna när elevantalet minskar kommer kommunens fasta lokalkostnader Engelska skolan till gagn samtidigt som kommunen dessutom förlorar sina elevintäkter. Hade Engelska skolan varit en ideell stiftelse där alla pengar investeras tillbaka i verksamheten hade man kanske kunnat tycka att det var ok. Då stannar åtminstone pengarna där de hör hemma, i skolan. Men nu råkar det vara så att Engelska skolan drivs som ett vinstdrivande bolag där pengarna, de skattemedel du och jag betalat in för att få en bra skola, försvinner till ägarnas Bahamaskonton.

För det andra är det även vida känt att privatisering inom välfärden, oavsett om vi pratar om vård och omsorg eller skola, innebär ökade kostnader i form av ökade kontrollinsatser. Det beror dels på att kostnaden för att förhandla och upprätta avtal ökar när fler aktörer måste granskas men dels också på att privata företag inte lyder under offentlighetsprincipen och därmed kan dölja siffror och statistik om verksamheten som affärshemligheter. För att kunna granska privata företag krävs med andra ord helt andra, kostsamma, kontrollinstanser. Detta borde styret här i Burlöv vara välbekant med eftersom de så sent som i juni i år valde att rösta ned sitt egna förslag om att privatisera hemtjänsten då det ansågs för kostsamt.

Dessutom bidrar Engelska skolan till en segregerad skolmarknad. Det är fullt förståeligt att många familjer önskar en skola med studiero och barn som blir sedda. Det borde inte behöva vara ett val. Så borde det vara på alla skolor. För låt oss vara ärliga nu, skolval i Sverige handlar främst om att välja bort dåliga alternativ. Den segregerade skolan leder till att vissa barn med resursstarka och välinformerade föräldrar hamnar på en skola och de som saknar detta hamnar på en annan. Det innebär att vissa skolor dras med större utmaningar och sämre arbetsmiljö än andra och det innebär definitivt att kostnader, både i form av psykisk och fysisk välmående för personal och elever samt i form av kronor och ören, ökar för kommunen och dess invånare.

Konsten att slänga lärare framför bussen

tobbesteen Lämna en kommentar

I måndags hölls ett stundtals ganska hätskt möte i kommunfullmäktige. På mötet valdes nämndemän till tingsrätten för perioden 2024-2027 och jag hade en motion uppe på dagordningen som skickades vidare för beredning. Den punkt som diskuterades mest och vållade de största känsloyttringarna var dock antagandet av nya miljöföreskrifter.

Betyg och att mäta kvalitet

Men vi tar det från början. Innan själva fullmäktige drog igång så bjöds vi på en presentation av utbildnings- och kulturnämndens verksamhet med tillhörande förvaltning. För presentationen svarade nämndens ordförande Kristoffer Daag och förvaltningschefen Mats Jönsson. Även om förvaltningen och nämnden även har ansvar för ett flertal olika frågor inom kultur- och fritidsverksamheten så går det inte att komma ifrån att barnomsorg och skola, med rätta, tar störst fokus. Just dessa frågor är också frågor som ligger mig varmt om hjärtat både därför att jag själv har barn i förskola och skola men också för att jag till vardags arbetar som lärare. Därför gör det mig ont att höra hur herrarna Daag och Jönsson beskriver en skolverksamhet som, i mina öron, definitivt inte verkar stå upp för sina lärare. Under rubriken ”kvalitativ skolutveckling i grundskolan” bjöds vi först på en bild som skulle visa skillnaden mellan att ha en bra och en dålig lärare. Slutsatsen var att den enskilt största faktorn för elevers resultat var hur skicklig lärare man hade haft. Att måla upp en bild av att det finns skickliga och oskickliga lärare där ute och att allt kokar ned till om den stackars eleven fått tur i lärarlotteriet eller ej är en häpnadsväckande dålig signal att sända ut. Framför allt med tanke på att det idag faktiskt krävs en lärarlegitimation och fem års universitetsstudier som rimligen borde innebära en kvalitetsstämpel i sig. Föreställ er att man skulle måla upp andra yrken på ett liknande sätt; den enskilt största faktorn till om du överlever operationen är om du har en bra eller dålig läkare. Tabellen som illustrerade detta faktum var dessutom hämtad från en studie genomförd 1996 (!) på amerikanska skolor, dvs i ett annat land, annan skolkultur och annan tidsålder än idag och då kan man verkligen starkt ifrågasätta på vilket sätt detta har vetenskaplig bäring i Sverige år 2023.

Ur presentation om Utbildnings- och kulturförvaltningen. Notera gärna källan längst ner där man alltså ej angett årtal för publikation (Sanders and Rivers ”Cumulative and Residual Effects of Teachers on Future Student Academic Achievement”, 1996)

Och hur mäter vi då kvalitet eller hur skicklig en lärare är i Burlöv? Svar: Betyg. För på nästa slide visades ett diagram över de genomsnittliga meritvärdena i årskurs 6 och 9 de senaste fem åren i Burlövs kommun. Med andra ord, ju högre betyg eleverna får desto bättre lärare. Låt oss vara klara över en sak; betyg säger INGENTING om kvalitet i verksamheten. Den som tror det har levt under en sten och helt missat debatten kring betygsinflation och segregering i den svenska skolan. Jag har personligen stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen C-A och jag har stått i klassrum där 90% av eleverna får betygen F-E och att jag skulle vara en fantastisk lärare i det ena klassrummet och en helt urusel lärare i det andra klassrummet ser jag som helt uteslutet. Men mäter man inte progressionen kanske vän av ordning invänder? Jo visst, man kan ju titta på elevernas betygsutveckling men med tanke på att det finns en mängd med faktorer som påverkar betygsättningen från ett år till ett annat menar jag att det i princip är omöjligt att dra långt gångna slutsatser kring kvaliteten på strukturell nivå bara genom att titta på meritvärdet. Det sker ständigt förändringar i samhället som påverkar eleverna och hur de presterar: nya kursplaner och betygskriterier införs, Skolverket kommer med nya direktiv kring bedömningar, elever och lärare flyttar, skolor gör omstruktureringar eller får mindre/mer resurser etc. Att betygen används som ett urvalsinstrument för högre studier är alltså inte detsamma som att skolor med höga betygsnitt bedriver bättre undervisning och att mäta kvalitet i en sådan komplex verksamhet bör man därmed göra med försiktighet och framför allt lägga tonvikt vid saker som andel behöriga lärare, kunskapsförmedling (vad har eleverna lärt sig?), upplevd studiero och trivsel.

Motion: Klimatkommunerna

Efter presentationen så var det då dags för kommunfullmäktige att samlas. Första punkten på dagordningen var nyinkomna motioner och jag hade, som sagt, lämnat in en motion där jag yrkade på att Burlöv skulle bli medlemmar i nätverket Klimatkommunerna. Klimatkommunerna är en förening som aktivt arbetar för att främja kommuners och regioners lokala klimatarbete mot klimatneutralitet. Motionen finns att läsa här:[1] och vi får säkert anledning att återkomma till den efter att den beretts i kommunstyrelsen.

Klimatkommunernas logotyp

Val av nämndemän

Det togs också beslut om nämndemän till tingsrätten.[2] Kommunen hade tilldelats 12 nämndemansplatser och dessa skulle fördelas proportionellt (alltså i förhållande till partiernas storlek). Eftersom Miljöpartiet endast har två mandat i fullmäktige så fick vi inga platser på egen kraft men det fanns en möjlighet att tilldelas en plats om vi hade gått ihop med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna eller eventuellt om vi hade gått ihop med alliansen. Varken Socialdemokraterna eller Alliansen ville dock ingå ett samarbete med oss med motiveringen att SD i så fall skulle bli lite sura (vi hade tagit ett av deras mandat) och det är dumt att förarga dem då båda blocken behöver deras stöd i andra frågor. Tråkigt förstås, framför allt med tanke på att vi hade en riktigt bra kandidat som dessutom hade sänkt medelåldern med ett par år. Medelåldern på nämndemännen från Burlöv blev nu istället 67 år vilket förvisso är fyra år yngre än vad medelåldern på enbart SDs kandidater var (71). Slutsatsen man kan dra efter detta val är att vi har en situation i kommunen som starkt påminner om rikspolitiken, SD styr agendan genom att luta sig mot S i vissa frågor och mot Alliansen i andra frågor men samtidigt behöver de inte stå till svars för någonting eftersom de officiellt inte ingår i styret.

Jäv och gödsel

När det var dags för kvällens sista punkt, lokala miljöföreskrifter, hettade det till rejält.[3] Anledningen var att man i de nya miljöföreskrifterna hade ändrat gränsen för spridning av gödsel, slam eller annan orenlighet från 300 meter till 150 meter från bebyggelse.[4] Vlado Somljacan (MP) yrkade då på att vi skulle ha kvar 300 meter som gräns samt ifrågasatte om inte kommunfullmäktiges ordförande, Fredrik Jörgensen (C), ska anses jävig i frågan då han äger en stor del av jordbruksmarken i kommunen. Jävsfrågan fick upp både alliansens Marie Wahlgren (L) och Sverigedemokraternas Rolf Hagmann i talarstolen som båda med bestämdhet hävdade att det absolut inte kan vara fråga om jäv. Frågan är dock intressant och i mitt tycke inte alls så okomplicerad som Wahlgren och Hagmann ville göra gällande. Låt oss försöka bena ut det. Att vara jävig handlar som bekant om huruvida man kan tänkas vara partisk och därmed olämplig att fatta beslut i frågan. I kommunallagen står att man inte får delta i ärenden som ”personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, förälder, barn eller syskon”.[5] Och detta innebär då främst ärenden som angår en som individ och inte som medlem av ett kollektiv. D.v.s. man har förstås rätt att delta i beslut om t.ex. arvoden till samtliga förtroendevalda politiker då man ingår i den kollektiva kretsen förtroendevalda politiker även om man också har ett personligt intresse i frågan. Intressant i sammanhanget är dock att det samtidigt kan finnas situationer där man är del av ett kollektiv men där man ändå kan anses jävig. Om frågan exempelvis gäller antagande av en detaljplan i ett område där man själv äger mark eller om man fattar beslut om att sänka vatten- och avloppsavgifter i ett område där man äger en fastighet kan man anses jävig.[6] Så var den exakta gränsen går är svårt att på förhand fastställa utan i viss mån öppet för tolkning. Kan Fredrik Jörgensen anses jävig? Frågan ställdes på sin spets och fullmäktige valde att inte anse honom jävig men visst hade man kunnat argumentera att en sänkt gräns gör att han får en större yta att gödsla på och därmed också större avkastning på sin jord och med andra ord har han ett ekonomiskt intresse av att sänka gränsen. Eftersom denna föreskrift gäller hela kommunen och inte enbart en avgränsad yta kan man samtidigt argumentera för att han i detta fall får anses vara del av ett kollektiv och därmed inte jävig. Oavsett, som huvudregel i jävsfrågor bör man förhålla sig till försiktighetsprincipen och vid minsta misstanke om jäv är det bättre att ställa sig utanför. Sett så här i efterhand är det kanske det som Jörgensen borde ha gjort i detta fall.

Nästa kommunfullmäktige är den 19 juni och då fattas bl.a. beslut om kommande års budget. Spännande!

[1] 2.2 Motion – Medlemskap i föreningen Klimatkommunerna

[2] 3.3 Val av nämndemän till tingsrätten

[3] Antagande av lokala miljöföreskrifter för Burlövs kommun

[4] 6.4 Förslag till nya lokala miljöföreskrifter, s. 2

[5] 5 kap. 47 § kommunallagen (2017:725)

[6] Jävsregler – Göteborgs stad

Kort inlägg om iPads i skolor

tobbesteen Lämna en kommentar

De som inte har barn i skolåldern eller insyn i skolornas verksamhet här i Burlöv har kanske aldrig funderat över vilka digitala verktyg som eleverna har tillgång till. Det var i alla fall inget jag reflekterade över tills jag ganska nyligen blev inbjuden till att besöka skolorna i både Arlöv och Åkarp. Eftersom jag är lärare själv var jag fullt på det klara med att man, likt resten av Sveriges skolor, arbetar aktivt med digitalisering och att eleverna idag har tillgång till egna digitala verktyg redan från lägre grundskoleåldern kom därför knappast som en överraskning. Klassiska datorsalar med stationära datorer är sedan länge ett minne blott (om nu någon inbillade sig något annat). Man kan givetvis ha många åsikter om att barnen har ständig tillgång till uppkopplade teknikprylar och fundera kring vad det får för konsekvenser men så bakåtsträvande är jag inte att jag tänker rasa mot teknikutvecklingen i stort. Nä, istället är det valet av digitalt verktyg i Burlövs kommuns skolor som retat upp mig. Döm av min förvåning när jag inser att det inte är en bärbar dator utan en iPad (dvs en LÄSPLATTA) som barnen använder för att SKRIVA, räkna, skapa diagram eller presentationer. Tycker man inte att det är problematiskt så tycker jag att man ska prova att skriva EN sida text med en touchskärm. Jobbigt?

Som politiker ska man vara väldigt försiktig med att gå in och försöka styra verksamheten och jag inser förstås att synpunkter på vilket arbetsredskap man använder definitivt faller under kategorin styra verksamheten. Jag vet också att det finns få saker jag som lärare stör mig mer på än när klåfingriga politiker (som sällan har en pedagogisk bakgrund) går in och bestämmer hur de tycker man ska utföra sitt yrke. Därför vill jag verkligen poängtera att min syn på iPads (och läsplattor överlag) i skolan faktiskt även delas av många lärare och skolledare. Eller som en icke namngiven rektor uttryckte sig när jag visade mitt starka ogillande: ”det finns nog INGEN som inte håller med dig om det”. Så varför i hela friden har vi köpt in läsplattor från första början? Bra fråga! Vem som fick den snilleblixten är dolt i dunklet (kan det möjligen ha varit ett politiskt beslut?) men oavsett är det hög tid att omvärdera och agera. Ut med iPads och in med riktiga datorer!

Skolor och värdet av småskalighet

tobbesteen 1 kommentar

Det finns en trend i dagens samhälle att bygga stora centrala skolor istället för att satsa på småskaliga verksamheter. Detta gäller på alla nivåer, från förskola upp till gymnasiet. Inte minst Malmö stad har gjort omfattande satsningar på att bygga och omvandla skolorna till större enheter[1]. Även här i Burlöv ser man tendenser till samma utveckling (det senaste exemplet är bygget av Grönebo förskola som är tänkt att ersätta två mindre förskolor). Det finns lite olika argument och tankar som ligger till grund för att man gör så här. I Malmös fall har det exempelvis handlat om ett försök till att bryta segregationen. Man har sett att centralt belägna skolor är mer populära än skolor som ligger i utkanten och genom att bygga stora enheter centralt hoppas man att barn från alla delar av Malmö får plats på samma skolor och därigenom blandas mer. Ibland hör man debattörer påstå att forskningen visar att skolstorleken inte spelar någon roll för elevernas resultat och då lyfter man gärna fram John Hatties gravt misstolkade studie Synligt lärande (2014) som bevis[2]. Ett annat viktigt argument har varit att det finns organisatoriska vinster. Med andra ord; i en stor skola kan fler elever dela på gemensamma ytor som matsal, slöjdsalar, gymnastikhall eller andra specialsalar, det blir lättare att rekrytera lärare eftersom man i högre utsträckning kan erbjuda heltidstjänster och en större personalgrupp underlättar också vid sjukdom eller för att hålla öppet tidigt och stänga sent. Organisationsvinst-argumentet är framför allt ett argument man återkommande hör om man pratar med skolledare här i kommunen som är starkt positiva till den här utvecklingen. Något man mer sällan hör, men som förmodligen i grund och botten är huvudanledningen, är den ekonomiska fördelen med stora skolor. Stora skolor anses nämligen ofta vara betydligt mer kostnadseffektiva. Och det är här jag reagerar. Likt Skalmans instinktiva reflex mot allt som handlar om att ”skynda på” och att ha ”bråttom” har jag en ryggmärgsinstinkt som slår i taket för sånt som är ”kostnadseffektivt” och ”billigt”. I min värld regerar nämligen mottot ”man får vad man betalar för” och ofta visar det sig att man snarare är dumsnål när man satsar på det billigare alternativet. Låt oss därför ta en titt på vad forskningen egentligen säger om stora kontra små skolor. Har storleken betydelse för elevers studieresultat, trygghet och trivsel?

Nya Grönebo förskola. Ett annat problem med stora centrala skolor som inlägget inte tar upp är trafiken. När fler elever får längre till sin skola behövs fler transporter till och från skolan vilket får konsekvenser både för utsläppen och trängseln.

Mig veterligen finns det bara en enda forskningsöversikt på svenska som tittat på både studieresultat och trygghet/trivsel på alla nivåer (förskola-grundskola-gymnasiet) och det är Carl-Henrik Adolfssons Skolstorlekens påverkan på elevers skolprestationer och sociala situation i skolan (2014)[3]. Problemet med den översikten är att det inte refereras till studier om svenska förhållanden (eftersom den typen av studier saknas). SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) tog fram en rapport 2014 kallad Klarar den lilla skolan de stora kraven? där man diskuterar fördelar och utmaningar med små skolor och 2018 gjordes den uppföljande rapporten Om sambandet mellan skolstorlek och utbildningsresultat fram för att ytterligare försöka reda ut huruvida skolstorleken spelar roll för elevernas resultat[4]. På Boverkets hemsida finns en enkel och kort sammanfattning av resultaten från ovan nämnda studier samt några andra[5].

Nåväl, forskningen är, som så ofta, inte entydig utan det finns studier som påvisar nackdelar avseende studieresultat och elevers sociala situation (trygghet, trivsel etc.) med stora skolor och det finns studier som visar nackdelar med små skolor och sen finns det studier som visar att skolstorleken inte spelar någon roll. Med det sagt finns det tre saker som jag tycker är extra intressanta att lyfta.

För det första finns det inga studier som stödjer att en stor skola gynnar elevernas studieresultat men det finns däremot studier som påvisar motsatsen (alltså att små skolor gynnar studieresultaten), det finns studier som påvisar att små skolor uppvisar sämre studieresultat och sen finns det studier som kommer fram till att skolstorleken inte spelar någon roll[6]. Att det finns studier som visar att väldigt små skolor uppvisar sämre resultat beror dock i stor utsträckning på att s.k. resursskolor är överrepresenterade i denna kategori (resursskolor är skolor som tar emot elever som av olika anledningar inte klarar av att studera i den ordinarie grundskolan)[7]. Det betyder alltså att stora skolor, i bästa fall, är lika bra som små skolor medan småskaliga verksamheter kan ha en klart positiv inverkan jämfört med stora skolor. Det finns vissa studier som pekar mot att småskaliga skolor kan ha en negativ inverkan för barns utveckling och lärande därför att man inte har tillgång till samma resurser som stora skolor MEN dessa studier har framför allt studerat skolor i glesbygdskommuner som är väldigt sårbara om en lärare slutar eller drabbas av sjukdom eftersom det i regel saknas utbildade vikarier eller där man på grund av befolkningssammansättning och geografin har dålig tillgång till omvärldsinfluenser. Burlöv är inte en glesbygdskommun utan tvärtom en kommun i en storstadsregion så här finns inte samma sårbarhet och här finns också en god tillgång till en kritisk massa.

För det andra visar forskningen att elevers sociala situation (och här innefattas exempelvis förekomst av mobbning, elevers känsla av delaktighet, skolavhopp, skolk samt lärares och föräldrars engagemang och inställning till elever) sammantaget tycks vara mer positiv i små skolor jämfört med stora skolor. Särskilt elever i de lägre åldrarna (f-3) och elever med utländsk bakgrund och med låg socioekonomisk status tycks gynnas. Det hänger ihop med att det på en mindre skola är svårare att vara anonym eftersom ”alla känner alla” och att det där är lättare att etablera personliga förhållanden elever emellan och mellan elever och lärare.

För det tredje tycks det också som att skolprestationerna för ovan nämnda elevgrupper (elever i de lägre åldrarna och elever med utländsk bakgrund och med låg socioekonomisk status) i synnerhet i grundskolan förbättras i små skolor jämfört med stora[8]. Med tanke på Burlövs kommuns demografi (läs: en hög andel med utländsk bakgrund/låg socioekonomisk status) är det anmärkningsvärt att man inte beaktat de här slutsatserna mer.

Sen var det det här med ekonomin. Har vi råd att ha små skolor? Adolfsson avslutar med att ställa sig just den frågan och konstaterar att det nödvändigtvis inte behöver vara dyrare. Så här skriver han:

Även om en nedläggning av en mindre skola ger förbättrade siffror i nästa års kommunbudget behöver den inte alltid innebära en besparing för kommunen på lång sikt. Exempelvis kan skolbyggnaden kanske fortsätta att kosta pengar, barnfamiljer väljer att flytta från kommunen, barnfamiljer väljer att inte flytta till kommunen, kostnaderna för skoltransporter ökar och så vidare. Detsamma gäller om kostnader för faktorer som exempelvis elevers avhopp eller frånvaro tas med i beräkningarna. Som visades i forskningssammanställningen ovan verkar det finnas belägg för att just skolavhoppen och den ogiltiga frånvaron är större på större skolor. Sådana kostnader är givetvis svåra att beräkna men att de får samhällsekonomiska konsekvenser råder det nog ingen tvekan om.

Carl-Henrik Adolfsson (2014) s. 20

Visst, organisatoriskt finns det fördelar med stora skolor men frågan jag tycker man bör ställa sig är om de organisatoriska fördelarna överväger mot bättre skolprestationer, mer engagerade lärare och tryggare och trivsammare miljöer för eleverna. Svaret är för mig självklart nej. Satsa på de småskaliga alternativen!

[1] Politikernas strategi mot skolsegregation har inte fungerat Sydsvenskan 2022-04-02, Skolan växer med staden Malmö Stad

[2] John Hattie Synligt lärande (2014)

[3] Carl-Henrik Adolfsson Skolstorlekens påverkan på elevers skolprestationer och sociala situation i skolan: En forskningsöversikt (2014)

[4] SKL Klarar den lilla skolan de stora kraven? (2014) SKL Om sambandet mellan skolstorlek och utbildningsresultat (2018)

[5] Boverket Storlekens betydelse – för och nackdelar med stora eller små enheter (2020)

[6] Adolfsson (2014) s. 23

[7] SKL (2018) s.19

[8] Adolfsson (2014) s. 11